Jag fick liv i Ellie och hon kunde stå och röra sig själv efter en stund. Vi satt och väntade på att mannen skulle åka och just då känner jag en hand på min axel. Jag skrek lätt till och vände mig sedan om och där på huk satt mannen. Jag tog tag i Ellies hand och drog upp henne från marken och började springa för livet därifrån. Han ropade efter oss och jag kände hur mina ögon fylldes med tårar. Vad vill han oss egentligen?

EMMY:
Jag satt i soffan med Louis & Sara och tittade på något på tv. Men det började bli tråkigt. Jag reste mig upp och gick till köket och tog ett glas mjölk.

- Undrar när Ellie kommer, hon har ju nycklarna och allting. Sa jag och tog en klunk ur glaset.

- Hon kommer nog snart. Sa Louis och log mot mig. Jag nickade och gick och satte mig hos honom igen.

- Det är ingen fara. Sa han samtidigt som han gäspade och jag skakade på huvudet instämmande.

Jag andades hårt när jag sprang fram på stadens gator med Clara. Vi stannade och tittade oss omrking och han verkade ha försvunnit. Fy va äckligt, en snuskig gubbe som håller på och jagar oss! Jag kände i min hand och nycklarna låg kvar. Sedan strök jag fingrarna i min panna och det var lite blod som rann. Clara tog min hand och så tog vi båda ett djupt andetag. En bil stannade framför oss och nu kunde vi ta det lugnt för det var Liam. Han öppnade dörren och klev ur. Jag sprang och kastade mig i hans armar. Han kramade om mig hårt och kysste mig sedan.

- Hur kunde du hitta oss? Frågade Clara.

- Jag skulle åka till gamla stans brygga och åkte förbi här och såg er. Sa han och jag gick till andra sidan bilen och hoppade in. Clara vinkade hejdå och gick vidare.

- Är allt lugnt eller? Frågade han när han satte sig i bilen. Han kollade på mig och såg sedan såret i min panna och suckade tungt.

- Men vad har hänt? Frågade han och jag skakade på huvudet.

- Ingenting. Svarade jag och han ryckte på axlarna.

- Säg till om det är något, älskling.

- Jarå, jag älskar dig mitt allt. Sa jag och han log mot mig.

- Jag älskar dig också. Sa han och kliade sig i bakhuvudet som han bara gör när det är något han måste säga men inte rikigt vill.

- Vad är det? Det är något du måste berätta.

- Hur visste du?
- Jag vet när det är så, jag känner dig så pass bra och du gör alltid sådär då.

- Jo.. Vi måste.. Jag och grabbarna måste åka hem om 2 veckor. Sa han och det var som att orden han precis sa gjorde ett skrapsår i mitt hjärta. Liam och grabbarna kommer åka och allt kommer bli helt annorlunda. Bara dom inte ska iväg längre än vanligt för jag kommer verkligen inte klara av att vara utan honom och dom.

- Nej! Ni får inte. Sa jag och han nickade sorgset.

- Jo, vi måste. Paul sa det idag. Jag vill inte åka ifrån dig och allt det här.

- Men modevisningen är ju då? Jag behöver ju dig här hos mig då! Snälla åk inte.. Sa jag med en tår i ögat och bilen stannade på garageuppfarten utanför huset.

- Älskling, förlåt. Jag gör allt jag kan för dig och det vet du. Sa han och jag grät. Han la armarna om mig och viskade något i mitt öra.

- Vi kommer tillbaka, det gör vi ju alltid. Gråt inte, snälla.

- Vad skulle du gjort? Liam du är mitt allt och du får verkligen inte åka, jag behöver ju dig. Inte bara till visningen, jag behöver dig hela tiden. Dina kramar, dina kyssar, din närhet, din lukt, DU. Du är anledningen för mig att leva.

- Jag älskar dig mest av allt och kommer sakna dig också. Men jag är bara ett samtal bort och du kan ringa hela tiden. Vi kommer tillbaka så fort vi kan. Jag kommer aldrig svika dig, om jag kunde så skulle jag stanna förevigt.

- Men det kan du inte.

Han skakade på huvudet och klev ur bilen. Jag klev också ur och gick med tunga steg mot ytterdörren. Jag öppnade och klev med raka steg in och han stängde efter oss. Jag gick in i sovrummet och satte mig på sängen och bytte om till onepiece. Emmy kom in i rummet och jag räckte henne nycklarna.

- Tack, Ellie. Har han berättat? Frågade hon och satte sig bredvid mig. Jag nickade och kunde inte fatta hur hon kunde vara så lugn och inte alls vara ledsen.