- Ta det lugnt gumman. Sa Clara och kramade om mig. Jag kände i fickan för att se så nycklarna låg kvar så jag inte behövde oroa mig. Men det var tomt. Jag kände i alla fickor jag har och jag kände tillochmed om jag hade den i bhn. Men det fanns inga nycklar, ingenstans. Jag låste ju dörren med dom och vi är ungefär 30 meter ifrån caféet. Jag kände igen efter nycklarna och mumlade sedan några svordomar. Med oroliga steg gick jag mot caféet igen med blicken riktad mot marken. Jag granskade under varenda sten och vid varenda kant av trottoarerna. Men jag kunde hittils inte hitta nycklarna. Jag kunde pusta ut, där ungefär 3 meter framför mig låg nycklarna och blänkte i solen. Jag nynnade när jag hukade mig ner för att plocka upp dom och sedan ha dom i handen för att inte tappa dom igen.

Jag log lite för mig själv av lättnad för att jag inte hade tappat bort dom. Jag vände mig om och gick tillbaka mot tjejerna.

- Du där. Kom. Sa en röst som jag inte alls kände igen. Jag vände mig om och såg en kille sitta med grön mössa och vanliga jeans. Han hade vit t-shirt och svarta sneakers. Jag skakade på huvudet. Det satt två killar till med ungefär samma stil på kläderna. Med snabba steg som övergick till lite smått spring gick jag därifrån.

- MEN KOM HIT FÖRFAN. Skrek en av killarna. I handen höll han något som såg läskigt ut, det såg ut att vara som en slags smällare. Jag gick oroligt och ställde mig i mitten mellan Andrea & Clara bakom husväggen. Jag höll nycklarna hårt i handen och kunde äntligen pusta ut litegrann.

- Asså vad är det med dig? Frågade Clara och tog min kalla hand som skakade lite.

- Hur kan du vara så kall, det är ju skitvarmt ute! La hon till när hon tog min hand och jag ryckte på axlarna.

- Det är några killar däruppe som håller i konstiga grejer. Dom skrek efter mig och sa åt mig att gå dit. Kom hit förfan och sånt där sa dom och det smäller däruppe hela tiden vid dom. Jag vill inte att det ska hända oss eller er något och är orolig att dom kommer hit. Sa jag och kände mig mesig efter att ha sagt det för Andrea drog en djup suck.

- Vad har du där? Frågade hon och tog nycklarna ur handen. Jag sträckte mig för att få tillbaka dom men hon höll undan dom för mig.

- Men kom igen Andrea, det är nycklarna till Emmy & Saras café. Ge tillbaka dom! Sa jag och hon la ner dom i sin svarta skinnväska. Sedan kasta hon med sitt långa hår och gick upp för gatan i riktning mot killarna. Hon kan inte ta nycklarna nu det fattar hon väl? Jag gick efter och stoppade henne.

- Ge mig nycklarna, sen bryr jag mig inte vad du gör. Men jag måste ha dom, förstår du inte? Sa jag och hon skrattade.

- Kom igen lilla Ellie, nu ska vi ha kul. Jag tar hand om nycklarna och ska bara låna dom lite för att jävlas med dom däruppe. Dom kommer inte få tag på nycklarna, men jag ska locka dom med dom. Sa hon med ett litet skratt.

- Men jag går inte med på det och det är inte dina nycklar så ge hit dom! Fräste jag och slet tag i nyckelbandet som hängde ur hennes knytna hand.

- Lite otrevlig och kaxig, oj va rädd jag blir! Du måste slappna av lite.

- Men Andr.. Sa jag och ryckte nycklarna ur handen på henne, mina ord avbröts av en stor smäll som gjorde så att det blåste ut en stark vind som fick mig att ramla. Jag ramlade bakåt och kände hur allt blev suddigare och suddigare.

- Ellie, håll dig vaken! Du får INTE däcka nu! Sa Clara som satt på huk framför mig. En bil slirade in och stannade inte alls långt ifrån oss. Jag hann knappt blinka innan en smäll träffade mig i huvudet och allt blev svart.

Det blödde från hennes huvud. Jag satt där som en svag liten idiot och bara satt där och såg på. En man kastade ett lakan över henne och knöt runt det med ett rep. Jag slog honom på benet och försökte dra undan Ellie men jag fick ett hårt slag i ryggen.

- Du håller käften om det här din lilla jävel, annars kommer du aldrig få se den här unga damen nåt mer! Fattar du vad jag säger? Skrek han till mig och jag tittade förskräckt på honom. Han ska inte komma undan med det här. Han bar upp henne och kastade in henne i bilen. Jag reste mig upp och ställde mig precis bakom honom. Jag höjde näven och slog ett hårt slag i hans bakhuvud. Han ramlade framåt och slog huvudet i bilens kant vid dörren och då tog jag tag i honom och kastade honom bakåt så att han föll rakt ner på marken. Med skakiga händer och ivrig vilja slet jag loss repet och lakanet rev jag sönder och så hjälpte jag Ellie ut. Hon var medvetslös så jag fick skaka liv i henne och hjälpa henne att ta sig fram på gatan och därifrån. Hennes ben var slappa och hade ingen ork alls. Jag drog henne så att hennes fötter skrapade mot marken och så satte jag henne bakom en buske. Hennes huvud låg i min famn och jag klappade försiktigt henne på kinden medans jag tittade mot mannen och hans bil.