meningen med livet #7

Johannas perspektiv
- Hejdå, ses imorrn. Sa jag med ett leende på läpparna.
- aa det gör vi, tjarå! Svarade han och sedan klickade jag bort samtalet och la mobilen på sängen bredvid mig.
Jag undrar vad Hannah gör, vi måste ju verkligen snacka om det här! Jag tog upp mobilen och slog in hennes nummer som jag kunde helt utantill. Jag tröck den mot örat och lyssnade otåligt på signalerna. Hon svarade inte. Hon brukar alltid svara, det spelar ingen roll vad hon gör. Men jag kan vänta, hon skickar nog ett sms alldeles strax för det gör hon alltid!
Hannahs perspektiv
min mobil vibrerade i jeansfickan hela tiden. Jag suckade och läste på displayen. allrabästavän stog det. Det är Johanna. Hon har ringt 2 gånger nu. Men jag kan inte svara, precis det beslöt jag när jag såg hur Harry bara var några meter ifrån mig. Jag la ifrån mig mobilen och hälsade på honom.
- Hej. Sa han och gav mig en kram. Jag trodde aldrig att jag skulle få dras in i en av hans underbara kramar. Jag drog in hans doft och började tänka på alla saker jag bara babblat på om honom. Hur underbar han var, hur bra vi skulle vara tillsammans. Jag har kanske drömt alldeles för mycket, eller så kanske det bara är förseende. Eller vad det nu heter. Han log mot mig när vi släppte taget och jag log mot honom. Det blev en pinsam tystnad men sen började vi snacka som att det inte var något speciellt alls att vi satt bredvid varandra i Stockholm City på en stentrappa.
- Oj! Sa han när han tittade på sin mobil. Jag sneglade på skärmen.
- Vadå?
- Jag måste dra tror jag. Sa han och jag blev lite besviken. Varför måste han gå? Det här är ju mysigt & hur underbart som helst. Jag ville inte att han skulle gå men jag svarade "okej" som att det inte var nåt besvärligt. Alls. Fast det var helt tvärtom. Vi reste oss upp och han drog in mig i en varm kram igen. Ett leende spred sig på mina läppar. Sedan gick han och jag tittade efter honom när han gick. Han var bara så perfekt. Sen gick jag åt andra hållet. Det hände inte så mycket mellan just oss, men det var bara helt awesome att få träffa honom. En hand la sig på min axel och vände på mig, jag tittade förvånat på personen som var Harry. Han la händerna på mina kinder och gav mig en lång och härlig kyss. Hela jag blev alldeles varm inombords. Helt lycklig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0