- Vad heter hon där bakom? Frågade killen som gick bredvid mig. Jag tittade på honom och tvekade lite för jag tänkte på det April sagt om skumma killar. Jag ville inte ge ut hennes namn när hon var så rädd.

- Fråga henne själv om du vill veta. Svarade jag och försökte le för att inte verka otrevlig.

- Du, kom och gå här med oss! Sa han och vinkade hit henne.

- Nej. Svarade hon kort och han vände sig om igen.

- Oj. Vad är det med henne? Har vi gjort något? Frågade han lite chockat.

- Nej, hon är bara inte på så bra humör ikväll. Svarade jag för att han inte skulle tycka illa om henne. Hon är ju inte alls som hon brukar vara nu. Jag kastade en blick över axeln. Hon tittade på mig men flyttade blicken när jag tittade. Jag tittade framåt igen och vi närmade oss min husbåt. Pappa hade redan krypit i säng.

- Där bor jag. Sa jag och pekade mot den.

- Bor du på husbåt? Frågade killen som gick bredvid mig. Jag nickade och han tyckte det var coolt. Vi stannade utanför båten och klev inte på däck, då kanske vi skulle väcka pappa och det ville jag inte över huvudtaget.

- Hejdå, tack för att ni följde oss. Det var schysst. Sa jag och dom nickade lite stelt. April gick och ställde sig bredvid mig. Julia & den andra killen fortsatte gå sedan och jag brydde mig inte om att vi inte sa hejdå jag o Julia. Den killen jag pratat lite med stog kvar och ville säga något.

- Du var schysst och jag tänkte typ.. Ge dig den här. Sa han och räckte mig en liten lapp. Jag tog den och la ner den i fickan för att inte tappa bort den. Sedan sprang han till Julia & den andra killen. Jag vände mig mot April som skakade på huvudet.

- Titta så han håller på. Suckade hon.

- Han är ju bara snäll. Sa jag och flinade.

- Jamen du vet ju ingenting om honom, han kanske är värsta problemkillen, vad vet du? Frågade hon irriterat och jag drog in henne i en kram. Hon försökte ta sig ur min famn men jag höll fast henne.

- Jag vet inte och du har rätt. Men jag tänker ge honom en chans för han har inte gjort ett skit som kan få någon att misstänka såna saker. Om han inte är sån då, ska jag bara skita i en fullkomligt normal kille eller? Skrattade jag och hon kunde inte låta bli att le.

- Klart du inte ska. Men du vet att jag bara bryr mig om dig. Sa hon och kramade sedan mig också.

- Jag vet. Och du vet hur gärna jag vill ha en pojkvän.

- Var inte för snabb nu och få en skit som sårar dig, lova mig det!
- Lovar! Men nu ska jag gå in och lägga mig. Vi hörs imorgon. Sa jag och hon nickade. Sedan promenerade hon mot sitt hus som bara låg några hus bort. Jag gick ner under däck och låste dörren. Sedan kikade jag in i pappas sovrum och hörde hur han snarkade djupt. Jag skrattade lite för han lät som en stor björn. Hans radio var på och jag smög fram och stängde av den och gick sedan in på mitt rum. Jag tvättade bort sminket och bytte om  till pyjamas och kröp ner i min mjuka säng. Jag somnade och han knappt ens tänka innan allt svartna.