meningen med livet #20

Nellies perspektiv
- Jag vet inte, dom kontaktade mig och jag fick ett nytt datum för min audition. Sa han och gjorde en besviken min. Jag suckade lite. Det är kväll & han ska åka redan imorgon. Om han fixar audition, vilket jag oxå hoppas att han gör, så kommer han vara borta längre och det  vill inte jag.
- Förlåt.. Sa han och jag skakade på huvudet och satte mig bredvid honom.
- Nej säg inte så.
- Jag känner mig så dum! Sa han och jag gav honom en kyss.
- Det behöver du inte, visst är det tråkigt och det kom så plötsligt. Men vad ska man göra lixom? Strunt i det, åk dit och visa vad du går för och tänk inte på det nu. Sa jag och han försökte le lite.
- Jag kommer ju tänka på dig hela tiden, älskling. Sa han och jag fick ur mig ett aww. Han la armarna om mig och vi myste hela kvällen. Han är allt för mig och det finns inget bättre.
Johannas perspektiv
Jag öppnade ytterdörren och klev in. Mamma & Pappa satt vid middagsbordet och skrattade. Dom brukar aldrig skratta så extremt mycket. Jag log för mig själv och smög uppför trappan och la mig på sängen. Min mobil ringde några minuter senare. Med en suck svarade jag, det var Zayn. Vi bestämde att vi skulle ses, och sedan la vi på. Jag öppnade dubbeldörren så han kunde komma in när han kom. Jag gick till garderoben och bytte om till ett par hotpants och en hoodie. Sedan satte jag upp håret i en svans och helt plötsligt kände jag två armar som omfamnade min midja.
Jag skrek och vände mig snabbt om och såg Zayn. Han log mot mig och jag log minst lika mycket mot honom. Han tog min hand och drog med mig. Han satte sig på min säng och jag satte mig i hans knä.
- Vad har du gjort idag, sötnos? Frågade han och jag blev generad.
- Jag hängde i hamnen med Ellie & Nellie. Svarade jag och han verkade glad för att jag lärt känna dom.
- Vad tycker Hannah om det? Frågade han, precis som att han kunde läsa min tankar för i samma sekund tänkte jag på samma sak.
- Jag vet inte, men om hon blir sur över det så borde jag umgås med dom istället för henne. Sa jag och han nickade. Han lyssnade och förstog precis som en av mina bästavänner fast han var min pojkvän. Han lutade sig bakåt och jag gav honom en kyss som blev mer och mer passionerad. Hans händer vilade på mina höfter och mina armar hängde runt hans hals. Det övergick till hångel och sedan låg jag på rygg och han på mig fast han inte la någon tyngd på mig alls. Vi slutade plötsligt och bara tittade på varandra.
Dörren öppnades och där stog Jake. Han tittade förvånat på oss när han såg hur vi låg på varandra. Sedan sprang han nerför trappan och ropade på mamma & pappa. Jag flinade mot Zayn som reste sig upp. Jag höll fast hans hand och han drog upp mig ur sängen och la händerna på min rumpa. Jag vilade huvudet mot hans axel och insåg hur bra jag egentligen har det.
- Du. Sa han och jag tittade upp mot honom.
- Ja, babe?
- Jag måste säga en sak. Sa han och jag blev lite orolig. Duger jag inte, vill han göra slut? Han drog ut mig på ballkongen och bar upp mig på staketet. Sedan ställde han sig precis framför mig tätt intill. Jag la armarna runt hans hals och väntade på vad han ville berätta.
- Jag.. Jag ska åka.. imorgon. Sa han och jag tittade förvånat på honom.
- Vadå åka?
- Ja, X-factor. Sa han igen och ville inte riktigt titta på mig. Jag blev förvånad & lite ledsen. Skulle han redan åka, och så kommer han hit och försöker få mig upphetsad och säger sedan såhär. Han gjorde så för att göra mig lycklig så jag inte skulle bli sur & lämna honom. Jag skulle aldrig göra det.
- Va? Du skulle ju åka om 3 veckor? Frågade jag och släppte taget om honom.
- Jag vet, men fick ett nytt datum. Jag är så ledsen, jag önskar jag kunde ta med dig dit och göra det tillsammans med dig.. Sa han och jag nickade.
- Jag önskar du kunde ha x-factor i min famn. Sa jag och han skrattade lite.
Jag fnissade lite för det lät lite dumt. Men sen gick jag över till dom sorgliga tankarna igen, imorgon lämnar han mig. Imorgon blir jag ensam kvar här och kommer inte få träffa honom på flera veckor..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0