meningen med livet #1

Johannas perspektiv
Jag tittade noggrant på mig själv i spegeln. Mitt hår var platt och alldeles blont och gick ungefär ner till naveln. Mina blåa ögon tindrade klart och allt är bra just nu. Samtidigt som jag sjöng på min favoritlåt så bäddade jag sängen och gick ner i köket. Trappan är bred och gjord i trä men vi har målat den alldeles vit precis som väggarna. Några tavlor med starka färger bröt den kalla vita färgen i huset. Jag gäspade när jag gick in i köket och satte mig på en av dom höga stolarna som stog tätt intill det lika höga bordet. Mamma ställde en smoothie framför mig och jag gav henne en menande blick.
- Smoothie? Nej tack, jag vill faktiskt ha juice. Sa jag och gick mot kylen och tittade efter mitt egna juicepaket. Hon skakade på huvudet och tog en klunk ur sin kaffekopp.
- Dagens ungdomar, inget slår deras vilja. Mumlade hon och jag gav ifrån mig en lätt suck precis innan jag svepte i mig ett helt glas med äppeljuice. Bara några få minuter senare hade jag sminkat mig färdigt och tittade ut genom det stora fönstret. Solen lyste upp hela världen idag kändes det som. Jag rättade till mina ljusa jeansshorts som satt tajt mot mina gyllenebruna ben.
- Hejdå mamma & pappa. Ropade jag och stängde sedan dörren efter mig. Min lillebror, Jake, stog vid sin cykel vid garageuppfarten. Jag kastade en snabb blick mot honom och han vinkade hejdå med ett varmt leende.
Hela dagen kändes så bra och det blev den. Jag kunde inte önskat mig en bättre dag. Med glada steg så skuttade jag nästan fram till busshållplatsen och mötte min bästa vän Hannah. Hon drog in mig i en härlig kram och jag drog in hennes doft.
- Va glad du verkar vara då, är det något speciellt? Frågade hon och jag skakade på huvudet.
- Allt känns bara så bra just nu, jag har aldrig mått bättre! Sa jag sedan och hon gjorde tummen upp mot mig och sen kom bussen. Alla som stog vid busshållplatsen gick med sega steg mot dörren och klev på.
Jag känner mig redo för sommaren redan nu och det är bara några veckor kvar till skolavslutningen. Bussen stannade vid hotellets hållplats och det brukar den aldrig göra. Nyfiket tittade jag framåt i bussen och på klev 3 killar. En av dom hade mörkt hår och såg hur läcker ut som helst, den andra hade oerhört charmiga lockar över hela skallen och den tredje var blond och lite smalare än dom andra. Jag nöp Hannah i armen och hon fräste lite irriterat mot mig.
- Vad?!
- Men kolla där, vilka är det? Frågade jag och släppte inte blicken ifrån dom. Hon sträckte på sig så att hon kunde se bättre och tittade sedan på mig med glimten i ögat.
- Jag har ingen aning, men det jag vet är att dom är riktigt snygga! Fnittrade hon och jag flinade mot henne samtidigt som jag nickade.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0