Jag sneglade mot killarna hela vägen till skolan och fortsatte titta även fast jag gick nerför trappan i bussen och ut ur den. Hannah gick tätt intill mig och vi fnittrade när vi klev av. Jag kastade en blick bak mot bussen men fortsatte gå mot porten i skolan. Vi gick förbi Max och hans kompis John som stog och lutade sig mot sina skåp i korridoren.

- Hallå där. Flinade Max och jag gav honom ett leende men fortsatte sedan gå. John visslade efter oss och Hannah kunde inte hålla in sitt generade skratt. Efter 10 minuter satt vi utanför cafeterian och småpratade samtidigt som vi höll på med våra mobiler. Jag drog fingret över Iphoneskärmen och läste smset från Elin om och om igen. Jag saknar henne verkligen, Elin och jag blev vänner för ungefär 3 år sen och träffas väldigt sällan för att vi bor så långt ifrån varandra. Hon förstår mig verkligen vad det än handlar om, hon är som den där systern jag aldrig fick. Men jag har Hannah och andra kompisar här i stan och det är kul att ha såna kompisar som man träffar sällan också för då blir det mer speciellt att ses. Mina tankar gick över till dagdrömmar om när jag och Elin träffades första gången.

- Omg, kolla! Sa Hannah och drog mig i armen.

- Va?

- Men kolla där förfan! Upprepade hon och jag vände blicken åt hållet hon pekade åt. Där stog dom där 3 killarna som vi såg på bussen. Min blick fastnade vid den mörka killen och utan att jag riktigt tänkte på det så fick vi ögonkontakt.

- Kolla hans lockar, jag skulle göra allt för att få klappa i hans härliga hår och få vila i hans armar. Sa Hannah drömmande och jag knuffade lätt på henne för att hon var lite pinsam. Hon började skratta och jag också.

- Det kanske du får nån gång, inget är omöjligt när dom faktiskt står bara några meter ifrån oss och troligtvis ska plugga på samma place som oss. Sa jag och hon log mot mig.

- Du har rätt, jag har ju fan inget att förlora egentligen! Sa hon och verkade ha en idé. Jag skakade på huvudet undrande. Hon la sin mobil och hörlurar i mitt knä och lät väskan stå vid mina fötter.

- Vänta här. Sa hon och gick med osäkra steg mot killarna. Jag kunde bara inte fatta vad hon höll på med, fast det är ju Hannah vi snackar om. Hon är ju hur galen som helst, och jag önskar ibland att jag hade samma mod och kunde göra precis som hon. Jag har ju inte heller något att förlora så varför sitter jag kvar här? Jag la ner hennes mobil i fickan och hörlurarna i väskan. Med blicken fäst vid henne drog jag upp väskorna över axeln och sprang fram till henne. Jag la handen på hennes axel och hon log mystiskt mot mig. Som att det var något annat hon skulle göra. Vi skulle bara gå förbi och kanske hälsa på dom och sen gå iväg till lektionen eller in på cafeterian. Det är ju faktiskt en bra idé, kanske tänkte hon något annat?

Hon tog min hand och tog ett steg närmare killarna. Jag såg hur killen med lockar såg att vi verkligen kollade på dom.

- Hej, jag heter Hannah. Sa hon och log lite nervöst mot honom. Han verkade avslappnad och hälsade som att vi var kompisar sen innan.

- Tjenare Hannah. Harry heter jag, och du då, vad heter du? Frågade han och tittade på mig. Jag tappade talförmågan för några sekunder men skakade på huvudet och började prata.

- Ehm.. Johanna. Svarade jag och Hannah klämde hårt med handen så att jag hoppade till lite.

- Vafan grabbar, ni kan väl vara lite normala och hälsa på brudarna här? Sa Harry och knuffade på dom andra. Den mörka killen vände sig om och log brett mot mig. Jag blev alldeles varm i kroppen.

- Dom enda som vågar prata på den här skolan, menar du? Flinade han och Harry nickade med ett flin.

- Ja typ så ja. Sa han sedan.

- Jaja.. Jag heter Zayn. Sa Zayn, den mörka killen.

Zayn, hans namn är lika perfekt som hans underbara utseende.

- Jag heter Johanna! Sa jag och log extra mycket mot Zayn. Han log lika mycket mot mig.

- Hannah. Sa Hannah och han nickade.

Han puttade lätt på den blonda killen som fortfarande stog och kollade åt ett annat håll och verkade helt borta.

- Men tjena blixten! Skrattade Harry och han log mot oss lite chockerat.

- Oj, förlåt.. Sa han generat och vi log mot honom.

- Jag heter Johanna. Sa jag och Hannah sa sitt namn.

- Niall, trevligt att träffas. Sa den blonda killen, Niall.