Harry tog på sig sina kläder igen och satte sig under en filt i soffan.

- Haha Harry.. Sa Louis och flinade. Han suckade fast kunde inte låta bli att le han också.

Jag tog ett vinglas och fyllde det med vin ur den stora flaskan och slog mig sedan ner bredvid Harry.

- Sorry, det var inte meningen att det skulle bli så länge.. Sa jag och kunde inte riktigt släppa det.

Han la sin arm runt mig och log med ett varmt leende.

- Sara, det är lugnt. Släpp det nu! Svarade han och jag släppte det. Jag behövde just det leendet.

Alla satt i sofforna och kollade koncentrerat på filmen som rullade på den stora tvn. Det var en skräckfilm och det var jag och Louis som valde den. Jag gillar inte skräckfilmer så mycket, jag är rädd för mörker och sånt. Men ibland känns det bra att ha tittat på en också. Harry hade armen om mig fortfarande samtidigt som han tog några klunkar öl och fortsatte titta oavbrutet på filmen. Skriken ekade ur högtalarna som var utsatta lite här och där i rummet. Man kunde tro att stegen som hördes på filmen var verklighet. Precis som att någon gick runt på våningen över precis ovanför oss just nu. När jag väl tänkte den tanken så blev jag genast lite orolig och spänd. Jag lyssnade noga och det var verkligen någon som gick ovanför oss.

- Hör ni? Frågade jag försiktigt med darrig röst. Alla flyttade blicken från tvn och lyssnade men ingen speciell reaktion väcktes från dom.

- Det är ju filmen som låter, sötnos. Sa Harry och vände sig om och pekade på högtalaren precis bakom. Jag log för att han kallade mig sötnos men var fortfarande helt säker på att det verkligen inte var filmen.

Men jag orkade helt enkelt inte diskutera, dom skulle ändå säkert bara motargumentera att det är filmen. Jag höjde volymen på tvn igen men kopplade helt bort filmen. Det enda jag la koncentration på var dom där stegen som lät.

Jag satt bredvid Louis. Han hade armen om mig och tittade på filmen. Jag förstår inte riktigt varför vi sitter och typ myser. Men det bara hände så automatiskt liksom under kvällen. Jag la huvudet vid hans axel och drog in doften av honom. Han luktade öl men också herrparfym. Hans armar var muskliga och gyllenebruna. Han är drömmarnas kille och bara för nån dag sen kunde jag bara drömma om honom. Och nu sitter jag här och myser med honom. Det kan inte vara sant, jag drömmer. Jag nöp mig själv hårt i armen för att vakna ur drömmen men jag vaknade inte, allt som hände var att det rann blod från min arm eftersom att jag hade så vassa och långa naglar. Louis tittade på min arm och sedan på mitt ansikte. Jag tittade på honom och han gav mig en konstig blick.

- Men vad gör du sådär för? Frågade han och reste sig upp och gick och hämta en servett och tröck mot blodet.

Jag svarade inte. Hur jag än svarade så skulle det ju bara låta konstigt. Jag gjorde det för jag trodde jag drömde för jag är här med dig, jag vet inte, jag tyckte det va kul. Äsch, det går inte att svara. Han hämtade flera servetter och brydde sig verkligen om att ta hand om det och få mig att må bra.

---

Kanske inte världens roligaste del den här gången. Men den är lugnare än dom andra, hoppas ni gillar det!
blir verkligen jätteglad när ni kommenterar, kärlek till er!