Jag flämtade tungt när jag bar Sara fram till dörren. Tveksamt knackade jag på dörren och Herr Rosengren öppnade, eller ja. Saras pappa. Han tittade först på mig och sedan flyttade han blicken på Sara. Han skakade på huvudet. Han är inte alls lik Saras mamma, fru Rosengren. Så jag förstår inte riktigt hur han orkar med henne. Hon är överdriven, överklassig och nojig. Han är mer avslappnad, rolig och trygg.

- Precis som jag trodde eftersom att hon inte var hemma elva som hon skulle. Sa han och tog emot henne och bar henne till soffan.

- Tack så mycket Emmy för att du hjälpte henne och oss. Det är bara att komma hit om du behöver någon gång, du är alltid välkommen Emmsy. Sa han och flinade.

- Tack Stefan, men jag heter Emmy! Skrattade jag och sedan kom fru Rosengren in i hallen.

- Vad försigår här? Frågade hon Stefan men såg sedan att jag var där.

- Åh hej Emmy. Sa hon sedan. Vet du vart Sara är?

- Hon är i soffan, däckade på fyllan och är helt packad. Svarade Stefan och flinade som att det inte var något allvarligt alls, vilket det heller inte var.

- Åh gud! Mitt hjärta! Mår hon bra, är hon skadad? Frågade fru Rosengren, som också heter Anette.

- Nejnej, hon mår bra. Det är ingen fara! Sa jag och vände mig om och öppnade dörren.

- Ta hand om dig hjärtat! Ropade Anette och jag log när jag sedan stängde dörren efter mig. Natten var mörk. Vinden som susade var kall och det var skumt ute. Jag närmade mig mitt husområde och hörde rop och tjoande. Jag stannade vid en buske och kikade fram runt hörnet och där stog ett gäng män och drack. Dom var fulla och kunde knappt stå upp, några av dom låg ner på marken. Jag sprang förbi och dom ropade efter mig. Rösterna följde mig en bit men försvann när jag sprungit runt ett kvarter. Sedan kunde jag se mitt hus och det fick mig att pusta ut. Huset var inte helt mörkt så mamma & pappa var nog vakna. Jag låste upp och gick in.

- HALLÅ? Ropade jag och min lillebror Axel kom från övervåningen.

- Hej Emmy. Sa han, han verkade lite deppig. Jag svarade inte utan började ta av mig mina skor. Mamma & Pappa svarade inte så jag antar att dom kollar på film eller har somnat. Men vad gör Axel vaken då? Jag gick försiktigt in till vardagsrummet och mamma låg på soffan och tittade på tv.

- Hej mamma. Hur mår du? Frågade jag och hon tittade upp på mig och log.

- Hej gumman, jag mår fint. Vad har du gjort?

- Jag har bara varit med Sara. Svarade jag med ett leende och hon klappade mig på kinden. Hon behandlar mig som ett barn ibland men det gör ingenting för mig. Jag älskar min mamma som få av mina vänner verkligen gör om sina mammor. Dom snackar så mycket skit om sina mammor så jag nästan vill smälla till dom ibland. Jag menar, om det inte vore för dom så hade vi aldrig varit här. Min mamma är allt för mig, om hon dör så tar jag livet av mig.

- Var är pappa? Frågade jag sedan.

- Jag är inte säker men han skulle på firma-fest tror jag iallafall. Är Axel vaken?

- Ja..

- Oj, han måste ju sova. Pappa kommer hem snart och du vet hur det blir, kan du hjälpa mig och få honom i säng? Jag nickade och gick ut i köket till Axel. Han satt med sin laptop vid bordet och spelade. Han är 9 år. Och när pappa kommer hem och är dyngfull om han alltid är efter firmafester så blir Axel rädd och mår verkligen dåligt. Pappa blir konstig också av alkohol och kan säga konstiga saker. Axel har en bild av honom och varje gång han gör honom besviken så blir han helt knäckt.

- Du måste gå och lägga dig nu, brorsan. Sa jag och klappade honom på axeln.

- Varför?

- För din egen skull, gör det bara.

Han stängde av och såg orolig ut, han är stor nu och förstår nog vad jag menar om vad som händer om han inte går o lägger sig. Han gick sorgset genom köket och uppför trappan. Jag tittade efter honom, jag vill inte att han ska vara rädd för sin egen pappa. Pappa slår oss inte direkt, han är bara full väldigt ofta och är lite taskig mot mamma när han är det. Och jag själv vill inte att Axel ska uppleva det om sina föräldrar, jag som snart är vuxen förstår vad det är och att pappa inte vill vara taskig. Men Axel förstår inte det, så det är nog bäst att han håller sig undan.

---

oj jag råkade visst ljuga för er igår! jag uppdaterade ju bara en gång.

men hur ofta får ni uppdateringar vid den här tiden då? Inte så ofta, ellerhur? Kommer faktiskt en till del som jag ska börja skriva på direkt så håll koll. ENJOY.