meningen med livet #4

Hannahs perspektiv
Jag hörde hennes skratt bakom mig och vi sprang snabbt genom korridoren. Men sen blev det tyst. Jag vände mig hastigt om och såg henne ligga på golvet helt stilla. Oroligt sprang jag fram till henne och släppte alla böcker och grejer mitt på golvet och kastade mig ner på knä. Jag la händerna på hennes huvud och la det i min famn och klappade henne på kinden.
- Johanna, är du okej? Frågade jag och hon kisade av lampan som var precis över oss. Men hon nickade och gav mig ett leende.
- Jävla idiot, du har ramlat och slog dig hårt i bakhuvudet och här ligger du och ler? Ibland är du bara allmänt konstig.. Sa jag och försökte göra henne glad igen, jag märkte att hon mådde bra och hon skrattade.
- Haha men jag har ju dig och då spelar det ingen roll. Sa hon och jag log brett.
Johannas perspektiv
Det värkte lite i huvudet men i stort sett var allt lugnt. Jag visste fortfarade inte vem jag krockat med och fick inte veta heller för personen hade gått.
- Vilken idiot som bara går, fyfan. Sa hon och jag ryckte på axlarna.
- Den personen kanske fick mer ont än jag. Sa jag och hon nickade förstående.
- Du har rätt, men ändå!
Jag reste mig upp och rättade till jeansshortsen som hamnat lite på sniskan. Vi fortsatte gå och gick lite lugnare den här gången. Vi snackade om allt möjligt och då kom Hannahs bror fram till oss. Axel. Han är äldre än oss men den här skolan är en av dom största i stan och har därför massa årskurser.
- Hannah, får jag snacka med dig om en sak? Frågade han och jag släppte hennes hand.
- Visst. Sa hon och dom gick undan en stund. Jag satte mig på en bänk och tittade på folk som gick förbi. Samtidigt spelade jag lite bubble shooter på mobilen.
- Du. Sa en röst och jag hoppade till lite och tittade upp och där stog Zayn.
- Shit vad du skräms! Sa jag och skrattade lite nervöst. Han bad om ursäkt och jag sa direkt att det var lugnt. Han satte sig bredvid mig och jag märkte att han skulle säga något. Nu skulle Hannah vara här och se att han faktiskt gick fram till mig fast vi bara hälsat. Hon skulle bli så avundsjuk och verkligen söka upp Harry. Jag skrattade lite av tanken och Zayn log mot mig.
- Vilket gulligt skratt. Sa han och jag ryckte på axlarna.
- Nej. Sa jag sedan och log försiktigt mot honom.
- Det var vi som krockade förut, jag är så ledsen om du skadade dig. Och jag vill be om ursäkt att jag bara gick men jag hade så himla bråttom och var verkligen tvungen att springa till en lektion. Förklarade han och han verkade verkligen ledsen och fortsatte förklara.
- Men det är lugnt, det gick bra och jag skadade mig inte. Ingen fara alls. Sa jag och han log mot mig.
- Säkert? Jag känner mig så dum..
- Det behöver du inte.
Han log mot mig och vi började småprata lite och sen dök Hannah upp och gav mig en blick och höjde ögonbrynen. Jag räckte ut tungan mot henne och hon brast ut i ett asgarv. Sedan hon sig bredvid mig och jag ville fråga Zayn efter hans nummer men jag var för feg. Jag tog fram mobilen och höll den så att den syntes.
- Jag har typ inga nummer kvar för jag råka radera, haha foreveralone.. Sa jag och lät lite gnällig. Han tog fram sin mobil och tittade på mig.
- Vill du ha mitt nummer? Frågade han och jag nickade lyckligt.
- Ja gärna! Sa jag och jag såg hur Hannah såg nöjd ut.
- Zaaayn. Sa hon och han tittade mot henne.
- Japp?
- Asså jag vill inte verka konstig men.. Gud det här blir bara allmänt pinsamt men iallafall.. Kan jag få Harrys nummer av dig? Fråga inte varför men asså jag.. Sa hon lite osäkert.
- Absolut, du behöver inte förklara jag fattar. Flinade han och hon blev lite orolig att han förstog att hon gillade honom.
- Vadå, vad fattar du? Frågade hon direkt och han höjde ögonbrynen.
- Det du inte berättar. Jag lovar, han snackade om dig förut. Så satsa, han skulle inte tacka nej till en brud som dig. Sa han och hon lyste upp som en sol.
- Är det sant? Frågade hon sedan och han nickade.
- Tror du att jag sitter och ljuger om min kompis eller?
- Nejmen asså.. Sa hon och verkade lite orolig att hon var konstig.
- Jag skojade, kompis. Sa han och jag flinade lite. Han gav henne numret och sedan var vi tvugna att gå till lektionen igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0