meningen med livet #5

Hannahs perspektiv
Jag låg kastad på sängen och läste Harrys nummer om och om igen. Borde jag smsa? Eller är jag för på? Han kanske tycker att jag är jobbig och konstig då. Vi känner inte varandra över huvudtaget så det kanske är fel. Men Zayn gav sitt nummer till Johanna och dom smsar säkert just nu för hon smsade med någon på matten idag precis efter att hon fått numret. Jag suckade. Jag kanske borde smsa, han kanske tycker det är kul för han kanske tycker jag är en schysst tjej..? Men tänk om det är sant, att han faktiskt snackade om mig idag när vi inte var där. Vad sa han, han kanske sa något dåligt, eller något bra? Frågorna flög runt i mitt huvud och upprepades hela tiden. Mamma öppnade dörren och kikade in.
- Vad vill du? Frågade jag med en suck och hon rättade till glasögonen som glidit ner på näsan.
- Nej ingenting. Du har legat i sängen hela tiden ända sen du kom hem. Det är inte likt dig. Sa hon med en lugn röst som att jag var ett litet barn.
- Det är inget, jag är bara trött, okej?
- Okej okej jag vet hur det var när jag var i din ålder. Skolan tog verkligen kål på en. Sa hon och jag kastade en blick på henne. Hon flinade lite för hon förstog att jag inte brydde mig ett dugg om vad hon sa över huvudtaget. Hon stängde dörren och jag satte mig upp ur sängen och ställde mig framför spegeln. Jag hade bara ett par shorts på mig och underkläder. Jag granskade min gyllenebruna kropp och mina bröst som faktiskt växt. Jag log lite för mig själv för jag var rätt nöjd över mitt utseende, jag kunde äntligen kalla mig själv sexig. Jag poserade lite sexigt och kunde inte hålla mig för skratt för hur patetiskt det såg ut. Jag flyttade blicken till min mobil som fortfarande låg på sängen helt död. Jag måste ta steget och skicka ett sms till honom. Hur svårt kan det vara? Ett enkelt sms, det är ju bara ett sms liksom. Jag tog upp den och tröck upp hans nummer. Harry hette han i kontakterna.
Hej, det är Hannah du vet hon du träffade idag i skolan. :) Skrev jag snabbt. Jag tvekade en stund men automatiskt tröck jag på "send" och bara nån minut senare plingade det till. Jag tog upp mobilen och ett leende spred sig i mitt ansikte när jag läste vad det stog.
Johannas perspektiv
Jag smsade fortfarande med Zayn. Vi har gjort det enda sen mattelektionen. Den första lektionen precis efter att jag fått hans nummer. Han verkade tycka att jag är schysst för han var så glad och trevlig på smsen. Jag tog upp mobilen och noterade direkt att han skrev ett . Jag kände hur varm jag blev inombords. Jag blev alldeles glad för ett litet hjärta. Men det lilla hjärtat var inte från vemsomhelst, det var från Zayn. Världenssnyggasteochsuperdupergulligasteochsnällastekille. Om jag ska ta allt i ett enda ord. Jag satte mig på sängen och sjöng, nästan skrek till musiken som dunkade ut ur högtalarna. Min dörr öppnades och där stog Jake. Jag skruvade ner volymen och lyssnade på det han hade och säga.
- Tack gode gud att du kunde sänka, och snälla ha inte så jävla högt jag skypar i rummet bredvid och mina kompisar trodde att det var jordbävning eller nåt. Sa han och jag flinade mot honom. Min lilla jobbiga bror har börjat skypa. Jag minns hur jag var när jag hade skype och skypade med mina kompisar. Det kändes så coolt att göra det som dom äldre gör. Han är bara 10 år och sitter och skypar med sina kompisar. Jag minns att jag började göra det när jag var typ 12. Ibland är jag väldigt lik Jake, på både in och ut-sidan.
Min mobil ringde och jag svarade utan att kolla på displayen vem det var.

Vem kan det vara, tror ni? Nu räcker det med uppdatering för idag, uppdatererar imorgon igen. Kul att ni gillar det, xoxo!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0