meningen med livet #25
2 DAGAR SENARE
Nellies perspektiv
Jag vaknade av solen som lyste igenom gardinerna som jag dragit för det stora fönstret. Jag gick upp direkt och satte mig på en stol i köket. Jag kollade på mig själv och insåg att jag bara hade trosor & bh på mig. Men jag orkade inte klä på mig nu, det var ändå ganska varmt. Jag började steka bacon & ägg och sjöng. Och då öppnades dörren, jag hörde hur den smällde igen. Jag vände mig oroligt och tittade mot hallen. Först såg jag ingen och gick oroligt och kollade vem det var som kom in och då fick jag syn på Liam som satt på soffkanten och knöt av sig sina converse. Jag log med hela ansiktet och sprang och kastade mig i hans armar. Jag la armarna runt hans hals och ville aldrig släppa taget.
- Jag har saknat dig så himla mycket. Sa jag tyst och kände hur han pussade mig i håret och drog genom fingrarna i det. Han klappade på mig och sedan satte vi oss upp igen efter att vi fallit ner i soffan. Han kollade mig rätt in i ögonen och kysste mig passionerat. Jag ville aldrig sluta kyssa honom. Aldrig. Vi gick in i köket en stund senare och jag fortsatte fixa frukosten. Han drog in mig i en kram igen och jag glömde bort att jag stekte bacon & ägg så det luktade bränt i hela köket. Vi föll ut i ett asgarv och jag var verkligen glad att han var hemma igen. Det var som att den sista pusselbiten föll på plats.
KORT OCH SKRUTTIG DEL, kommer mer imorgon!
Kommentarer
Trackback