Live my life #25
EMMY:
Fan! Tänkte jag och la handen för mitt ansikte. Hoppas han inte kommer. En dörr öppnades och jag väntade på att dom skulle börja prata med mig.
- Men varför sitter du sådär för? Frågade Sara och satte sig bredvid mig. Jag pustade ut och slängde en blick mot killarna som fortfarande pekade och pratade om mig eller caféet.
- Men dom har nog sett mig. Sa jag och hon gjorde en förvånad min mot mig.
- Nej! Skämtar du?! Sa hon och tog tag i min hand och reste sig upp från stolen. Jag höll fast henne och skakade på huvudet.
- Vi kan ju fan inte gå ut nu! Sätt dig ner och titta inte dit. Sa jag och hon skrattade lite.
- Men det är inte kul, jag hatar honom verkligen efter det han gjorde.. Sa jag med en suck men kunde inte låta bli att flina. Men när jag slängde en blick utåt och såg hur dom började gå hitåt så fick jag en orolig min. Jag la ansiktet i mina handflator och hoppades på att dom inte skulle prata med mig. Dörren öppnades ännu en gång och nu visste jag att det var dom. Jag var alldeles säker på det. 100%.
- Vem har vi här då? Hörde jag Jacob säga och Alex skrattade lite.
- Ge er förfan. Fräste Sara och dom sa dryga saker som "Ojoj" "chilla" och liknande saker.
- Det var ett tag sen nu tycker jag, har du blivit bättre i sängen nu? Frågade Jacob och la handen på min axel. Jag höll in tårarna som ville pressa sig ut. Helst ville jag lägga mig ner och tjuta som ett litet barn.
- Men håll käften för i helvete, stick härifrån! Fräste Sara ännu tjurigare och dom gjorde narr av mig.
- Om vi inte kan fråga er om hon blivit bättre, vem ska vi då fråga? Frågade Alex och flinade.
- Louis. Sa jag med darrig röst och det blev tyst.
- Vem är det?
- Hennes kille. Louis Tomlinson. Ja ni vet han världskända i One Direction. Sa Sara och jag höll hennes hand hårt och tryckte lite hårdare som ett tack för hennes stöd.
- Hennes kille. Louis Tomlinson. Ja ni vet han världskända i One Direction. Sa Sara och jag höll hennes hand hårt och tryckte lite hårdare som ett tack för hennes stöd.
- Haha som att lilla äckliga och skabbiga Emmy skulle få honom?
- Jacob din jävel, backa undan nu innan du kommer ångra dig djupt. Sa Sara och reste sig upp från stolen. Jag höll i hennes hand men kollade inte åt det hållet.
- Jag tar inte emot andras order.
- Nej jag märker det, så jävla dum i huvet som du är. Sa jag och han fick ur sig ett pfft.
Det blev tyst en stund och Sara sa något riktigt bra och dom suckade.
- Jag vill bara veta om hon blivit bättre i sängen, ta det lugnt. Kom Emmy så kollar vi så får jag ge betyg på hur bra du var efteråt. Sa Jacob och klappade mig hårt på rumpan. Jag kunde inte hålla tårarna inne, hur kunde jag visat mig helt naken för honom, hur kunde jag ligga med en sån idiot? Jag förstår inte hur dum jag kunnat vara. Men nu är det försent, han har sett mig och jag var tydligen dålig i sängen och han kommer alltid kunna säga det. Jag som var så dum, jag förtjänar den här skiten. Fan, jag kommer aldrig bli av med honom efter vårat långa förhållande.
Live my life #24
LOUIS:
Jag vaknade av att sovrumsdörren stog öppen och solen lyste starkt upp hela rummet. Jag suckade tungt och borrade ner ansiktet i kudden.
- Hörru. Sa Sara och la handen på min rygg. Jag mumlade som svar för att hon skulle veta att jag var vaken.
- Du måste nog gå upp nu, Emmsy är lite ledsen. Sa hon och jag reste mig upp direkt. Allt för henne! Med snabba steg gick jag ut ur sovrummet i bara kallsonger och hörde snyftningar och förstog vart hon var. Jag knackade på badrumsdörren.
- Kom in. Sa hon med darrig röst. Jag öppnade dörren och hon satt på jacuzzikanten med ansiktet i sina handflator. Jag stängde försiktigt dörren efter mig och ställde mig framför henne. Jag höll händerna på hennes ben och lutade hakan mot hennes axel. Hon snyftade tungt.
- Vad är det, älskling? Frågade jag och jag hörde hur hon hämtade sig lite.
- Jag är.. Tom. Sa hon och jag rynkade pannan.
- Vadå tom?
- Ja..Jag vill inte att ni ska åka. Utan dig är jag helt tom.
- Ja..Jag vill inte att ni ska åka. Utan dig är jag helt tom.
- Jag kommer ringa dig varje dag, jag svär. Vi kommer tillbaka så fort vi kan.
- Du förstår inte Louis.. Jag märker det. Du förstår inte grejen.
- Vadå för grej?
- Ja.. Hur det är att vara tjej och förälskad. Jag älskar verkligen dig, du går före precis allting.
- Ja.. Hur det är att vara tjej och förälskad. Jag älskar verkligen dig, du går före precis allting.
Jag pussade henne i håret och gjorde ett smack med mina läppar.
- Du vet inte hur det är att vara jag och behöva lämna min andra halva. Du betyder allt för mig, Emmy. Jag har haft förhållanden med underbara tjejer men ingen av dom slår dig. Du är unik. Sa jag och hon kramade mig hårt.
- Jag älskar dig, snälla glöm mig inte när du är borta.
- Det skulle jag aldrig göra. Viskade jag och hon log mot mig. Hennes smala kropp var len och alldeles gyllenebrun. Jag kysste henne lätt på läpparna och gick sedan in till sovrummet och klädde på mig. Det verkade som att det skulle bli en riktigt fin dag.
SARA:
Jag gick in till Emmsy och såg att hon hade rödsprängda ögon efter att hon gråtit. Jag gick fram och kramade henne hårt som en vän gör.
- Vi fixar det tillsammans, vi klarar allting bestie. Sa jag och hon log mot mig.
- Love you bestie. Sa hon med darrig röst och snyftade sedan.
- Du.. Vi ska inte öppna caféet idag. Det är en ledig dag för oss såg jag i almanackan så vi kan väl gå en sväng på stan och sådär? Frågade jag och hon nickade med ett leende.
- Toppen! Sa hon sedan och fixade sminket som runnit litegrann under ena ögat.
Bara några minuter senare så ropade vi hejdå och att vi skulle på stan. Jag stängde dörren efter oss och sedan tog vi spårvagnen till stan. Det var mycket folk för det var varmt och solen lyste starkt. Vi hoppade av precis som Niall brukar göra.
- FUCK GRAVITY! Skrek jag och Emmy bröt ut i ett asgarv. Men det varade inte länge. För inte alls långt ifrån stog hennes ex. Jacob. Han verkade inte sett oss ännu så jag tog tag i hennes arm och gick åt andra hållet. Från att gå i normal takt så började vi småspringa. Vi svängde in på ett café som låg på andra sidan gatan. Jag satte mig på en barstol vid fönstret och Emmy satte sig bredvid. Dom andra borden var upptagna så vi hade inget val och vi kan inte gå ut nu för då ser han oss.
- Shit va nära det var att han såg oss.. Sa Emmy och jag nickade och tog ett djupt andetag efter att ha flämtat lite.
- Gud, jag blev verkligen rädd! Han är ju dum i huvet, eller aa iallafall efter det han gjorde. Sa jag och hon nickade.
EMMY:
Jacob och jag var tillsammans i nästan ett år. Dagen innan våran 1 års-dag så skulle vi på fest tillsammans. Vi hade bestämt att vi skulle gå dit tillsammans men han gick dit tidigare av någon anledning. Jag gick in på festen och såg hur han stog mitt på dansgolvet och råhånglade med en annan tjej. Hans händer smekte hennes lättklädda kropp och jag såg med mina egna ögon hur han klämde på hennes bröst. Det slutade med att jag började gråta och sprang hem till Sara och det stog överallt på facebook att han hade följt med henne hem och dom hade rådunkat varandra i sängen. Jag skiter i honom nu, det han tydligen gjorde kanske inte är sant men jag såg hur han hånglade med henne och redan där går gränsen för mig. Vi har inte pratat sen dess och jag vill verkligen inte träffa honom. Han var helt desperat och bad mig om förlåtelse i säkert en månad. Mitt på stan kunde han sätta sig på sina bara knän och be mig om förlåtelse och berätta hur mycket han älskar mig. Jag älskade honom också, ungefär lika mycket som jag älskar Louis. Men det funkade inte, känslorna hade liksom runnit ut i sanden och han kunde dra åt helvete.
- Jag ska bara gå på toa lite snabbt. Sa Sara och log lite lätt mot mig. Jag nickade som svar och tog en klunk ur min milkshake som hon hade bjudit mig på. Jag kastade en blick ut mot gatan och såg Jacob. Han stog där med sin kompis Alex. Min gamla kompis också. Det stog några andra tjejer där men dom hade gått nu. Jag såg hur Alex tittade mot mitt håll och det såg ut som att han pratade med Jacob om något. Antingen om mig eller caféet.
Live my life #23
EMMY:
En tår rann ner för hennes kind och jag torkade försiktigt bort den med fingret. Jag förstår att hon är ledsen, det var jag också för bara några minuter sen. Men jag har hunnit hämta mig. Jag vill inte att dom ska åka, jag vill vara hos Louis hela tiden men man kan inte alltid få som man vill ha.
- Det ordnar sig, du är stark Ellie. Vi fixar det här tillsammans! Sa jag och la armen om henne.
- Jag vet, jag har ju varit med om det här förut att dom åker och man får klara sig utan dom. Så egentligen vet jag själv att jag fixar det om jag bara vill. Men just nu älskar jag Liam och grabbarna mer än vad jag nånsin gjort. Och nu när ni är med så är allt så mycket roligare och bättre, jag behöver inte vara ensam tjej och jag har er också.. Snyftade hon och jag höll med henne. Det är roligt när vi är flera tjejer här.
- Jag förstår dig. Men ta ett djupt andetag och njut den här tiden som dom är kvar! Sa jag och hon nickade och gav mig en kram. Jag tog hennes hand och så gick vi ut till dom andra. Louis kom och kramade om oss och sedan stog han kvar hos mig. Ellie satte sig i soffan och vi hämtade läsk till henne.
Klockan närmade sig 01 och några av oss hade redan gått och lagt sig. Jag, Louis, Zayn & Ellie satt i soffan och snackade. Dom andra låg och sov. Jag höll i Louis hand och han höll sin andra hand på mitt lår. Jag kollade på honom med ett leende och sedan kysste han mig försiktigt på läpparna.
- Du är så fin. Viskade han och jag blev lite generad. Efter några minuter gick jag till badrummet och tvättade bort sminket och satte upp håret i en svans. Sakta drog jag av mig linnet och såg mig själv framför spegeln. Min rosa spetsbh har börjat blivit lite sliten. Med en suck satte jag på mig en t-shirtt som jag skullle sova i. Och sedan la jag på tandkräm på min rosa tandborste och borstade noggrant igenom munnen.
- Ska du redan gå och lägga dig? Frågade Louis som kom in i rummet och la armarna runt min midja. Jag ryckte på axlarna och spottade i handfatet. Med försiktigt steg gick jag mot dörren men han höll kvar mig tätt intill sin kropp.
- Jag är så trött så jag ska faktiskt gå och lägga mig nu direkt. Sa jag och log mot honom lite försiktigt.
- Kan du inte vänta en stund på mig?
- Jag svimmar snart, älskling. Flinade jag och han släppte min midja och med ett flin gick jag förbi dom andra i vardagsrummet och in till sovrummet. Jag kastade en blick mot Harry och Saras säng och såg bara Harrys rygg. Jag kröp ner i Louis säng och bestämde mig för att kolla twitter. Det var inte speciella tweets så jag la mobilen på golvet och slumrade in.
ELLIE:
Louis gick förbi oss och sa att han skulle gå och lägga sig. Emmy hade precis lagt sig och dom tofflar nästan varandra så det är nog bara därför. Zayn satt på andra sidan soffan och höll på med sin mobil. Hans ögon brukar vara kastanjeformade men nu var dom smala streck. Jag flinade lite när jag tänkte på det men gick sedan till badrummet och fixade mig för att gå och lägga mig jag också. Jag släppte ut håret som var flätat och gick försiktigt fram över vardagsrumsgolvet och in till sovrummet. Rummet var nersläckt och jag kunde inte se så bra. Men till slut hittade jag till Liams säng och kröp ner. Han sov djupt men när jag hade lagt mig så kände jag hans arm om mig.
- Godnatt babe. Viskade jag och blundade sedan och somnade in.
Väldigt enkel jag vet! men jag är väldigt dålig just nu. Var hos akuten inatt och kom hem vid 4 och är verkligen jättetrött och sjuk. Så tyvärr kan jag inte skriva så bra. Hoppas det är lugnt, xoxo
Live my life #22
CLARA:
Jag fick liv i Ellie och hon kunde stå och röra sig själv efter en stund. Vi satt och väntade på att mannen skulle åka och just då känner jag en hand på min axel. Jag skrek lätt till och vände mig sedan om och där på huk satt mannen. Jag tog tag i Ellies hand och drog upp henne från marken och började springa för livet därifrån. Han ropade efter oss och jag kände hur mina ögon fylldes med tårar. Vad vill han oss egentligen?
EMMY:
Jag satt i soffan med Louis & Sara och tittade på något på tv. Men det började bli tråkigt. Jag reste mig upp och gick till köket och tog ett glas mjölk.
Jag satt i soffan med Louis & Sara och tittade på något på tv. Men det började bli tråkigt. Jag reste mig upp och gick till köket och tog ett glas mjölk.
- Undrar när Ellie kommer, hon har ju nycklarna och allting. Sa jag och tog en klunk ur glaset.
- Hon kommer nog snart. Sa Louis och log mot mig. Jag nickade och gick och satte mig hos honom igen.
- Det är ingen fara. Sa han samtidigt som han gäspade och jag skakade på huvudet instämmande.
ELLIE:
Jag andades hårt när jag sprang fram på stadens gator med Clara. Vi stannade och tittade oss omrking och han verkade ha försvunnit. Fy va äckligt, en snuskig gubbe som håller på och jagar oss! Jag kände i min hand och nycklarna låg kvar. Sedan strök jag fingrarna i min panna och det var lite blod som rann. Clara tog min hand och så tog vi båda ett djupt andetag. En bil stannade framför oss och nu kunde vi ta det lugnt för det var Liam. Han öppnade dörren och klev ur. Jag sprang och kastade mig i hans armar. Han kramade om mig hårt och kysste mig sedan.
- Hur kunde du hitta oss? Frågade Clara.
- Jag skulle åka till gamla stans brygga och åkte förbi här och såg er. Sa han och jag gick till andra sidan bilen och hoppade in. Clara vinkade hejdå och gick vidare.
- Är allt lugnt eller? Frågade han när han satte sig i bilen. Han kollade på mig och såg sedan såret i min panna och suckade tungt.
- Men vad har hänt? Frågade han och jag skakade på huvudet.
- Ingenting. Svarade jag och han ryckte på axlarna.
- Säg till om det är något, älskling.
- Jarå, jag älskar dig mitt allt. Sa jag och han log mot mig.
- Jag älskar dig också. Sa han och kliade sig i bakhuvudet som han bara gör när det är något han måste säga men inte rikigt vill.
- Vad är det? Det är något du måste berätta.
- Hur visste du?
- Jag vet när det är så, jag känner dig så pass bra och du gör alltid sådär då.
- Jag vet när det är så, jag känner dig så pass bra och du gör alltid sådär då.
- Jo.. Vi måste.. Jag och grabbarna måste åka hem om 2 veckor. Sa han och det var som att orden han precis sa gjorde ett skrapsår i mitt hjärta. Liam och grabbarna kommer åka och allt kommer bli helt annorlunda. Bara dom inte ska iväg längre än vanligt för jag kommer verkligen inte klara av att vara utan honom och dom.
- Nej! Ni får inte. Sa jag och han nickade sorgset.
- Jo, vi måste. Paul sa det idag. Jag vill inte åka ifrån dig och allt det här.
- Men modevisningen är ju då? Jag behöver ju dig här hos mig då! Snälla åk inte.. Sa jag med en tår i ögat och bilen stannade på garageuppfarten utanför huset.
- Älskling, förlåt. Jag gör allt jag kan för dig och det vet du. Sa han och jag grät. Han la armarna om mig och viskade något i mitt öra.
- Vi kommer tillbaka, det gör vi ju alltid. Gråt inte, snälla.
- Vad skulle du gjort? Liam du är mitt allt och du får verkligen inte åka, jag behöver ju dig. Inte bara till visningen, jag behöver dig hela tiden. Dina kramar, dina kyssar, din närhet, din lukt, DU. Du är anledningen för mig att leva.
- Jag älskar dig mest av allt och kommer sakna dig också. Men jag är bara ett samtal bort och du kan ringa hela tiden. Vi kommer tillbaka så fort vi kan. Jag kommer aldrig svika dig, om jag kunde så skulle jag stanna förevigt.
- Men det kan du inte.
Han skakade på huvudet och klev ur bilen. Jag klev också ur och gick med tunga steg mot ytterdörren. Jag öppnade och klev med raka steg in och han stängde efter oss. Jag gick in i sovrummet och satte mig på sängen och bytte om till onepiece. Emmy kom in i rummet och jag räckte henne nycklarna.
- Tack, Ellie. Har han berättat? Frågade hon och satte sig bredvid mig. Jag nickade och kunde inte fatta hur hon kunde vara så lugn och inte alls vara ledsen.
Live my life #21
ELLIE:
- Ta det lugnt gumman. Sa Clara och kramade om mig. Jag kände i fickan för att se så nycklarna låg kvar så jag inte behövde oroa mig. Men det var tomt. Jag kände i alla fickor jag har och jag kände tillochmed om jag hade den i bhn. Men det fanns inga nycklar, ingenstans. Jag låste ju dörren med dom och vi är ungefär 30 meter ifrån caféet. Jag kände igen efter nycklarna och mumlade sedan några svordomar. Med oroliga steg gick jag mot caféet igen med blicken riktad mot marken. Jag granskade under varenda sten och vid varenda kant av trottoarerna. Men jag kunde hittils inte hitta nycklarna. Jag kunde pusta ut, där ungefär 3 meter framför mig låg nycklarna och blänkte i solen. Jag nynnade när jag hukade mig ner för att plocka upp dom och sedan ha dom i handen för att inte tappa dom igen.
Jag log lite för mig själv av lättnad för att jag inte hade tappat bort dom. Jag vände mig om och gick tillbaka mot tjejerna.
- Du där. Kom. Sa en röst som jag inte alls kände igen. Jag vände mig om och såg en kille sitta med grön mössa och vanliga jeans. Han hade vit t-shirt och svarta sneakers. Jag skakade på huvudet. Det satt två killar till med ungefär samma stil på kläderna. Med snabba steg som övergick till lite smått spring gick jag därifrån.
- MEN KOM HIT FÖRFAN. Skrek en av killarna. I handen höll han något som såg läskigt ut, det såg ut att vara som en slags smällare. Jag gick oroligt och ställde mig i mitten mellan Andrea & Clara bakom husväggen. Jag höll nycklarna hårt i handen och kunde äntligen pusta ut litegrann.
- Asså vad är det med dig? Frågade Clara och tog min kalla hand som skakade lite.
- Hur kan du vara så kall, det är ju skitvarmt ute! La hon till när hon tog min hand och jag ryckte på axlarna.
- Det är några killar däruppe som håller i konstiga grejer. Dom skrek efter mig och sa åt mig att gå dit. Kom hit förfan och sånt där sa dom och det smäller däruppe hela tiden vid dom. Jag vill inte att det ska hända oss eller er något och är orolig att dom kommer hit. Sa jag och kände mig mesig efter att ha sagt det för Andrea drog en djup suck.
- Vad har du där? Frågade hon och tog nycklarna ur handen. Jag sträckte mig för att få tillbaka dom men hon höll undan dom för mig.
- Men kom igen Andrea, det är nycklarna till Emmy & Saras café. Ge tillbaka dom! Sa jag och hon la ner dom i sin svarta skinnväska. Sedan kasta hon med sitt långa hår och gick upp för gatan i riktning mot killarna. Hon kan inte ta nycklarna nu det fattar hon väl? Jag gick efter och stoppade henne.
- Ge mig nycklarna, sen bryr jag mig inte vad du gör. Men jag måste ha dom, förstår du inte? Sa jag och hon skrattade.
- Kom igen lilla Ellie, nu ska vi ha kul. Jag tar hand om nycklarna och ska bara låna dom lite för att jävlas med dom däruppe. Dom kommer inte få tag på nycklarna, men jag ska locka dom med dom. Sa hon med ett litet skratt.
- Men jag går inte med på det och det är inte dina nycklar så ge hit dom! Fräste jag och slet tag i nyckelbandet som hängde ur hennes knytna hand.
- Lite otrevlig och kaxig, oj va rädd jag blir! Du måste slappna av lite.
- Men Andr.. Sa jag och ryckte nycklarna ur handen på henne, mina ord avbröts av en stor smäll som gjorde så att det blåste ut en stark vind som fick mig att ramla. Jag ramlade bakåt och kände hur allt blev suddigare och suddigare.
- Ellie, håll dig vaken! Du får INTE däcka nu! Sa Clara som satt på huk framför mig. En bil slirade in och stannade inte alls långt ifrån oss. Jag hann knappt blinka innan en smäll träffade mig i huvudet och allt blev svart.
CLARA:
Det blödde från hennes huvud. Jag satt där som en svag liten idiot och bara satt där och såg på. En man kastade ett lakan över henne och knöt runt det med ett rep. Jag slog honom på benet och försökte dra undan Ellie men jag fick ett hårt slag i ryggen.
- Du håller käften om det här din lilla jävel, annars kommer du aldrig få se den här unga damen nåt mer! Fattar du vad jag säger? Skrek han till mig och jag tittade förskräckt på honom. Han ska inte komma undan med det här. Han bar upp henne och kastade in henne i bilen. Jag reste mig upp och ställde mig precis bakom honom. Jag höjde näven och slog ett hårt slag i hans bakhuvud. Han ramlade framåt och slog huvudet i bilens kant vid dörren och då tog jag tag i honom och kastade honom bakåt så att han föll rakt ner på marken. Med skakiga händer och ivrig vilja slet jag loss repet och lakanet rev jag sönder och så hjälpte jag Ellie ut. Hon var medvetslös så jag fick skaka liv i henne och hjälpa henne att ta sig fram på gatan och därifrån. Hennes ben var slappa och hade ingen ork alls. Jag drog henne så att hennes fötter skrapade mot marken och så satte jag henne bakom en buske. Hennes huvud låg i min famn och jag klappade försiktigt henne på kinden medans jag tittade mot mannen och hans bil.
Live my life #20
ELLIE:
Jag gick fram till kassan och Emmy frågade om jag ville något speciellt.
- Ja, jag och tjejerna ska ju ha visning och behöver några modeller för alla olika åldrar. Vill ni vara modeller för eran ålder? Frågade jag och hon nickade.
- Ja jag vill, det skulle vara superkul! Fråga Sara om hon vill. Sa hon och jag log mot henne som ett tack. Jag frågade Sara och hon ville gärna ställa upp. Vilket bara var goda nyheter och framsteg för vårat projekt.
Jag satte mig vid bordet igen och berättade för tjejerna och dom jublade av glädje. Dörren öppnades och in kom Liam, Louis & Zayn. Jag ropade hej och alla killarna ropade tillbaka. Liam gick fram till oss och hälsade. Sedan satte han sig på huk bredvid och kollade in min skiss.
- Nice! Sa han och jag log.
- Tack älskling. Ska inte ni göra något idag eller?
- Nej vi har så jävla tråkigt så vi åker runt i stockholm litegrann och vi stannade här för att titta förbi och hälsa. Sa han och jag nickade.
- Men vi skulle väl till grönan nån dag den här veckan? Jag behöver paus från projektet. Flinade jag och han la handen på mitt lår.
- Vi kan åka dit imorgon om du vill. Sa han och jag ville jättegärna åka. Han kysste mig snabbt på munnen och gick sedan till dom andra som stog vid kassan.
Clara och Andrea tittade på mig och såg glada ut.
- Åh, ni är så perfekta tillsammans. Sa Andrea med en suck.
- Ja, så jävla söta. Ögongodis! Sa Clara direkt efter och jag skrattade när hon sa det.
EMMY:
Det kom många kunder och jag orkade inte bry mig. Louis höll om mig runt midjan och vi kysstes. Jag ville inte bry mig kan man väl säga. Han var det viktigaste just nu. Det var som att en strålkastare riktades mot oss och hela världen stannade upp. Tiden stog still och alla tittade på oss. För mig är det precis så det är, men alla andra ser. Alla andra ser mig kyssa Louis offentligt. Självklart kommer det komma ut bilder på oss, men då får det göra det. Jag är lycklig med honom och jag hoppas han är lycklig med mig också. Han avslutade kyssen men fortsatte kolla mig i ögonen.
Jag tittade konstigt på honom och han suckade medans han tittade bort.
- Vad är det? Frågade jag.
- Nej ingenting, jag älskar dig. och vad som än händer så vill jag att du ska veta det. Sa han och jag gjorde en förvånad min.
- Va, okej? jag älskar dig också.
Sedan sa dom hejdå alla 3 och åkte vidare. Jag berättade för Sara om vad han sa och hon gjorde en förvånad min hon också.
- Varför säger han så, det är som att han gjort något och vet att du dumpar honom när du får reda på det? Jag hoppas inte det är så. Han är en bra kille, lita på honom. Sa hon och jag nickade.
- Det gör jag, till 110%.
Tiden gick fort och det var dags att stänga. Tjejerna som jobbade med modeprojektet satt fortfarande kvar och arbetade.
- Vi måste stänga nu, tyvärr. Sa jag och dom gjorde ledsna miner.
- Men vi har bara lite kvar. Sa Clara och Ellie nickade.
- Okej, Ellie, om du får nycklarna och så går ni DIREKT när ni är klara och så lovar du att låsa och släcka efter er? Sa jag och tog fram nycklarna.
- Absolut, du kan lita på mig. Sa hon och jag log när jag räckte henne nycklarna.
- Vi ses hemma hos killarna snart då. Sa jag och gick efter Sara som hade gått i förväg.
ELLIE:
Jag la nycklarna i min ficka för att inte tappa bort dom. Emmy litar på mig nu och det kommer hon inte ångra att hon gör för jag är en bra kompis och det går att lita på mig. Vi snackade om andra saker istället för att skissa men jag kände att vi måste bli klara så att jag kan ge tillbaka nycklarna och åka hem.
- Nu gör vi klart det här tjejer. Sa jag och började skissa istället.
- Oj, är du tjurig eller? Frågade Andrea och jag skakade på huvudet.
- Vi kan inte sitta på deras café hela kvällen, dom har ju faktiskt stängt och jag lovade ju att inte vara här för länge. Sa jag och dom nickade. Vi fortsatte skissa och diskuterade hur vi skulle göra. En knackning väckte mig ur min koncentration. Jag kollade mig omkring och knackningen hördes igen. En rysning spred sig över min rygg och jag kollade mig oroligt omkring.
- Hör ni inte?
- Vadå? Frågade Clara och flyttade inte ens blicken från skissen.
- Det är ju nån jävel som knackar. Sa jag och reste mig upp.
En smäll hördes då istället och direkt efter ett skrik. Tjejerna hörde skriket och sedan såg vi skuggor utanför glasväggen.
- OKEJ VI DRAR NU! Sa jag bestämt och plockade ihop alla saker och släckte överallt på caféet. Tjejerna tvekade för dom vågade inte riktigt gå ut. Men jag sa åt dom att vi skulle gå ut nu innan det var försent. Dom lyssnade och vi sprang ner till gatan och ställde oss mot husväggen. Det var mörkt ute och susningar som lät som viskningar flyttade sig vidrigt runt med vinden. Med skakig hand ringde jag Liam och han svarade efter bara två signaler.
- Hej älskling. Sa han helt lugnt i luren. Jag snyftade samtidigt som jag skakade. En smäll, nästan som ett skott hördes högt. Det lät inte som att det alls var långt ifrån oss. Jag skrek till av rädsla och han frågade oroligt vad det är som händer.
- Kan du komma och hämta mig vid gamla stans stora brygga?
- Ja, självklart älskling.
- Tack älskling, skynda dig! Sa jag och la på. Tjejerna tittade på mig och jag skakade oroligt.
Live my life #19
SARA:
- Hejdå älskling. Sa Ellie och kysste Liam och sedan satte hon sig i bilen. Emmy satt bredvid henne och jag satt i baksätet. Hon körde ut från garageuppfarten och körde mot caféet. Hon stannade på gatan nere vid bryggan och så gick vi upp längs gatan och förbi lägenheter och människor och upp till caféet. Jag låste upp och så gick jag och Emmsy till kassan och började plocka fram fika och ställa i glashyllorna. Sedan plockade vi fram uteserveringen och öppnade glasväggarna lite på glänt så att det kunde komma in luft. Ellie satte sig vid ett av borden och efter en stund kom dom där två tjejerna som jobbar med det där modeprojektet, dom som alltid brukar sitta här och skissa.
- Hej hjärtisar. Sa Ellie och pussade dom på kinden. Dom satte sig ner och tog fram sina skissblock och började skissa. Kunderna strömmade in och vi började servera och ta emot beställningar. Uteserveringen var överfull så folk började fylla inomhus också.
EMMY:
Jag hällde upp kaffe i koppar och gick med dom till tjejerna som skissade i sina block. Ellie log brett mot mig och presenterade mig.
- Det här är Louis flickvän. Sa hon och dom hälsade trevligt.
- Erat café är underbart, vi är fan stamkunder. Sa tjejen hette Clara och jag tackade trevligt. Kön var lång till kassan och när alla hade fått det dom beställt så kunde vi äntligen pusta ut.
ELLIE:
- Men den där rutiga kommer aldrig sälja, Clara. Sa Andrea och tröck sin udd mot konturerna.
- Nej jag vet att den är ful, men vi måste göra kläder som liksom passar alla. Det är säkert många kvinnor eller tanter som gillar den? Vi går inte långt på att bara anpassa kläder och stil efter våran ålder ju! Sa Clara och jag nickade.
- Hon har rätt, vi går längre på att göra kläder som passar alla. Sa jag och hon log mot mig som ett tack.
- Men då kanske jag ska börja designa en klänning för små barn? Suckade Andrea.
- Men Andrea, du har så bråttom. Vi måste ha en grund för att kunna sälja. Vi kan inte öppna en butik med lite kläder så att det tar slut fort. Vi måste ha en grund så att vi alltid har lager för att fylla på med nytt. Vi har all tid i världen och kanske inte ens behöver öppna våran officiella butik i år! Sa jag och dom höll med.
- Du har rätt, men vad ska vi ha för tema på visningen? Frågade hon.
- För alla åldrar hade vi väl bestämt? Sa Clara och vi nickade.
- Just det! Sorry. Sa hon och vi fortsatte fundera.
- Men då kanske vi kan ha modeller i olika åldrar också? Tanter och farbröder och små barn till tonåringar och ungdomar och vuxna föräldrar, vi kanske kan ha en barnfamilj som går in på catwalken i rad liksom! Sa jag och tjejerna tjoade glatt.
- Du är ett geni, Ellie! Åh, jag är så taggad till visningen! Sa Clara och jag nickade instämmande.
- Vi måste fixa in lite modeller först och få in storlekar och sånt som passar. Och sedan måste vi skaffa ett litet lager för varje plagg. Sa jag och tjejerna nickade.
- Vi börjar med modeller i 18-21 års åldern. Vad för plagg ska dom ha? Frågade Clara.
- Nya och fräscha plagg som vi skulle kunna ha på oss också. Sa Andrea.
Jag vände blicken mot Sara och Emmy. Dom är snygga, har fina kroppar och fint hår. Dom skulle ju vara perfekta.
Andrea och Clara började skissa lite.
- Vi kan väl fråga tjejerna som jobbar här om dom vill vara modeller? Jag känner dom så jag kan fråga dom.
- Den ena var louis flickvän, har den andra pojkvän i 1d? Frågade Clara och bytte ämne.
- Ja Harry. Men jag går och frågar. Sa jag och reste mig upp och gick dit.
Ellie↑
Live my life #18
EMMY:
Jag vaknade av att min mobil vibrerade. Den låg precis vid mitt ansikte. Och det var bra att jag vaknade nu för då skulle jag hinna fixa mig och komma i bra tid till caféet för en bra dag. Jag reste mig upp och kände hur Louis vred på dig för att han inte kunde ha armen runt mig längre. Jag smög ut ur rummet och stängde dörren efter mig. Solen lyste upp hela köket och Ellie satt på en av barstolarna vid det höga bordet. Hon satt med sitt block och en kopp kaffe.
- Godmorgon. Sa jag och hon tittade upp.
- Åh, godmorgon Emmy.
Jag gick och fixade varm choklad och satte mig vid det höga bordet jag också. Hennes hand gjorde skissen ordentlig och proffsig. Jag granskade den vackra skissen som såg alldeles underbar ut. Plaggen var snygga och accesoarerna också.
- Vad har du för mål med ditt projekt? Frågade jag sedan och hon la ner pennan och tog en klunk ur kaffet.
- Målet är att bli en stor designer i Sverige och sedan utvecklas och börja arbeta utomlands. Jag kanske inte är så bra så att det är möjligt just nu, men jag följer mina drömmar och det är ju de allra viktigaste. Svarade hon och lät så himla bra och lycklig. Jag önskar jag kunde tänka mer som hon när det gäller caféet.
- Men hur blir det med dig och Liam då? Om du jobbar utomlands och han åker på turneér? Frågade jag och ångrade sedan att jag frågat det. Det kanske var känsligt.
- Liam och jag har redan en framtid tillsammans, vi tänker bilda familj och bo i en villa här i Stockholm. Det blir bäst för barnen vi tänker ha att få växa upp här. Så jag har inget emot att bli en stor designer i Sverige heller. Vi kommer nog göra som vi gör just nu. Men Liam kommer nog behöva vara i Sverige oftare med tanke på barnen. Och det betyder att grabbarna kommer nog flytta hit och bo här liksom som standard och inte ha sitt hem i London. Men det är drömmar som jag och Liam pratar om. Killarna älskar ju Sverige, så det är ju inte omöjligt direkt. Sa hon och började sedan skissa igen. Ellie och Liam som föräldrar, wow. Deras barn kommer bli helt perfekta och dom är så kärleksfulla och lyckliga tillsammans så det kommer bli en lycklig familj.
- Jag är så glad för eran skull. Barnen som ni kommer få skulle aldrig kunna få bättre föräldrar än ni. Jag hoppas jag får träffa era små ungar nån gång i framtiden! Sa jag och log brett. Hon log mot mig och la sitt finger mot sina läppar.
- Du och Louis då? Har ni inte pratat om något sånt?
- Vi har precis bekräftat att vi är ett par så det är lite tidigt för framtida planer för oss. Men jag älskar honom, mest av allt i hela världen just nu och skulle verkligen vilja dela livet med honom. Men jag vet inte än, vi får se hur det fungerar med att dom åker ibland också. Sa jag och tittade ner i min choklad.
- Aw. Ni är så gulliga ni också. Det funkar när dom åker, du hinner planera inför nästa steg. Jag lovar, jag har gråtit några gånger när dom åkt. Men sakna inte för mycket och ge inte upp. Längta istället, längta till nästa gång du får kasta dig i deras famnar igen. Det är hur underbart som helst att åka och hämta dom på flygplatsen, ojoj! Fnittrade hon och jag log mot henne.
Sovrumsdörren öppnades och ut kom Louis. Han gnuggade sig i ögonen och gick sedan fram till bordet och ställde sig bakom mig och la armarna runt min midja och lutade hakan mot min axel. Ellie log mot oss och jag log mot henne.
- Ni är så söta. Louis, äntligen har du funnit någon som verkligen är bra för dig. Sa hon sedan.
- Ja, någon som verkligen är allt för mig. La han till och jag fick ur mig ett aww och kysste honom.
Jag kollade mot klockan och såg att den var kvart över tio. Vi måste öppna elva idag om vi ska få in bra summa med pengar.
- SHIT! Jag måste väcka Sara vi ska öppna caféet klockan elva idag! Sa jag och ställde ner koppen på bordet och sprang mot sovrummet.
- Sara, sara! Sa jag och satte mig på huk vid henne. Hon öppnade ögonen som små streck och gäspade.
- Du måste vakna vi hinner öppna caféet innan elva om du går upp nu och fixar dig! Viskade jag och hon gick upp direkt. Jag gick förbi köket och mot badrummet för att klä på mig mina kläder.
- Älskling, ni kan ta det lugnt. Jag kan skjutsa er. Sa Louis och jag ropade tack.
- Men du är ju bakis, du kan inte köra? Sa jag samtidigt som jag satte på mig mina jeanshorts när jag stog i köket.
- Nej jag är inte så bakis så jo jag kan köra.
- Älskling du behöver inte riskera vi hinner ändå. Sa jag och han ryckte på axlarna. Jag borstade genom håret och Ellie ställde undan sin kaffekopp och packade ner sitt block i sin väska.
- Men ska ni åka typ tio i elva eller? Isåfall kan ni åka med mig för jag ska iväg till jobbet då jag också. Sa hon och jag nickade.
- Vi ska vara vid Café Original klockan elva. Svarade jag och hon gjorde en glad min mot mig.
- Va? Är Café Original erat café? Mina kollegor pratar jättemycket om det och tycker om det jättemycket och vi ska sitta där och skissa och diskutera idag! Åh va kul att vi ska vara på samma ställe hela jävla dagen! Sa hon glatt och jag log brett.
- Va kul att folk gillar det!
Live my life #17
ELLIE:
- Surfing? Vi ska väl inte surfa? Haha söt älskling! Skrattade han och hämtade två handdukar till oss. Jag lindade min runt kroppen och han la sin på axeln. Hand i hand gick vi till poolen. Han gjorde bomben och det blåa klara vattnet skvätte upp på altanen. Sedan tog hand min hand och hjälpte mig ner. Sedan skvätte jag vatten på honom och han bar upp mig högt över ytan och över sitt huvud. Han är verkligen stark och jag älskar män som kan göra så. Han snurrade fort så att jag började skrika och sedan drog han ner mig i sin famn igen. Jag log mot honom och sedan kysste han mig.
- Fattar du inte hur jävla läskigt det är eller? Skrattade jag och hoppade ur hans famn och ner i vattnet. Han skrattade. Sedan hoppade dom andra i poolen med oss och dom var inte så galna och jobbiga så jag och Liam fortsatte bada.
SARA:
- Men kommer du, Sassi? Frågade Emmy otåligt som väntade på mig utanför badrummet. Jag rättade till bikinitopen. Vi har fått låna bikinis av Ellie men hon har större bröst än oss så topen hänger lite. Jag suckade men orkade till slut inte bry mig. Jag låste upp och gick ut till Emmsy och hon log mot mig.
- Du förtjänar en applåd egentligen. Sa hon precis innan vi gick ut till dom andra. Louis stog i poolen och bar ner Emmy i vattnet. Själv stog jag på poolkanten och doppade tårna. Harry vinkade dit mig och jag gick försiktigt ner. Han simmade mot mig och höll om mig.
- Är du okej? Frågade han och tittade på mig. Jag nickade. Alla tog en varsin drink som Niall hade blandat och så tog vi det lugnt och sjöng till musiken som dunkade ur högtalarna. Jag stog vänd mot Harry och han höll sin ena hand på min rumpa och i den andra handen höll han drinken.
- Nialler, är det du som har blandat den här? Frågade Liam och räckte upp drinken. Niall nickade och han gjorde en imponerad min.
- Du borde börja blanda drinkar istället för att bara äta på Nandos, du äger ju! Sa han och alla skrattade lite. Tiden gick fort och Emmy började må illa. Dom flesta hade klivit upp ur poolen men inte Liam&Ellie.
LIAM:
Ellie verkade inte helt okej och jag vill inget hellre än att allt är perfekt för henne.
- Är allt okej älskling?
- Bättre. Jag är bara så nervös inför visningen!
- Det kommer gå bra. Sa jag och la händerna runt hennes midja. Hon lutade sig mot pool kanten och jag stog framför henne.
- Jag vill verkligen lyckas med det här och det vet du. Sa hon och jag klappade henne på kinden.
- Du lyckas med allting. Sa jag och hon la händerna på mina kinder och kysste mig.
Vi pratade om olika saker och samtidigt körde dom andra någon tävling på gräsmattan. Musiken fortsatte spela och hennes leende fortsatte synas på hennes läppar.
- När är nästa gång då det är dags att åka? Frågade hon sedan och jag ryckte på axlarna.
- Hoppas våran ledighetstid är länge till iallafall. Jag vill aldrig åka härifrån, jag vill vara med dig hela tiden.
- Du är allt för mig, älskling. Sa hon och sedan var det dags att gå upp. Jag gick upp och räckte henne hennes handduk och sedan torkade jag mitt hår och hon torkade sin kropp. Hon satte på sig sina jeansshorts som hon hade förut. Hon fick låna en tjocktröja av mig. Klockan närmade sig 4 på natten och alla var trötta och la sig i stora sovrummet på den gemensamma våningen. Det var inte planerat att tjejerna skulle sova kvar, men nu gjorde dom det. Jag la mig i sängen där Ellie redan låg. Jag la mig tätt intill och la armen om henne och blundade. Jag klappade med handen och märkte att hon bara låg i underkläder. Hon log mot mig när jag la handen på hennes mage.
- Tänk om det ligger någon där? Viskade hon och jag vände blicken och tittade bakom mig.
- Var?
- Haha nej dummer.. I min mage.
- Du är väl inte med barn? Frågade jag och hon skakade på huvudet.
- Men kanske i framtiden. Och jag vill dela min framtid med dig, mitt allt. Viskade hon och sedan blundade hon.
- Jag älskar dig. Viskade jag tillbaka och sedan somnade vi.
Live my life #16
LIAM:
Alla hade kommit. Eller inte alla, för jag hoppades på att Ellie skulle komma. Men hon verkar inte komma. Vi har varit tillsammans i 1 månad. Och vi tänkte äta middag med familjen. Hon är svensk och vi bor i Sverige för tillfället, vi har fått ledigt från världsturnéen och vill ha våran lediga tid i Sverige för vi gillar Sverige och jag får träffa Ellie.
Och nu har vi träffat Emmy & Sara och kommer nog åka hit oftare för det. Familjen för oss i sverige är vi alla grabbar och nu tjejerna. Jag och Harry dukade på långbordet som stog på altanen. Vi tände lamporna som lyste upp poolen från botten och sedan satte vi på musiken och alla satte sig ner vid bordet för att äta. 5 minuter senare så kom Ellie. Hon gick runt huset och gick uppför altantrappan och alla ropade hej till henne. Jag är verkligen kär i henne. Hon är inte en omogen partybrud och hon kan räkna. Hon vet att 6 inte kommer först, speciellt inte i ett förhållande. Jag gick fram och kramade henne. Dom andra vid bordet fick ur sig aww och det hördes högt. Hennes långa bruna hår som gick ner till naveln var halft lockigt för hon har inte plattat det. Hennes bruna ögon var vackra som vanligt. Hennes läppar mötte mina. Vi kramades ett tag och satte oss sedan vid bordet och hon fick börja äta som oss andra.
- Hej vi har visst inte träffats förut. Sa hon och log brett mot Emmy & Sara. Sara & Emmy ser ut som tvillingar. Dom har samma klädsmak och samma frisyr bara att Saras hår är sjukt långt och Emmys bara går ner till bröstkorgen och är mycket slitnare än Saras. Tjejerna pratade om kläder och stil.
SARA:
Liams tjej Ellie var verkligen schysst. Om hon vill så får hon jobba på caféet med oss. Om Emmsy tycker det är okej förstås. Det är vårat café så jag måste ju snacka med henne först. Jag gick in i köket för att hämta läsk och då kom Ellie in för att hämta vatten.
- Ellie. Sa jag och hon vände blicken mot mig.
- Har du lust att vara med och driva vårat café? Mitt och Emmys asså.
- Tyvärr, har inte tid. Lägger ner all min tid på mitt modeprojekt. Det är därför jag inte kunnat åka hit så mycket senaste veckan. Men tack för att du frågade! Svarade hon och jag blev nästan lättad att hon sa nej för direkt efter slog det mig att jag inte snackat med emmy om det. Men nu behöver jag inte ens ta upp det. Jag gick och satte mig vid bordet och såg att alla hade börjat dricka alkohol. Louis var redan lite full och började dansa galet. Dom andra hängde på medans Liam & Ellie satt och pratade.
- Ska du inte ha något, Ellie? Frågade jag och räckte flaskan. Hon skakade på huvudet.
- Jag ska jobba imorgon på förmiddagen så kan inte dricka ikväll.
- Ska du jobba med skissen, älskling? Frågade Liam och jag kunde inte låta bli att le. Dom är så söta tillsammans.
Hon pussade honom lätt på munnen och nickade.
- Ja, med Clara imorgon faktiskt.
- Men Andrea och du brukar ju jobba med skissen tillsammans?
- Jag vet, men det har blivit typ kaos så Clara har hoppat in med nya idéer och det börjar faktiskt bli bättre. Jag hoppas våran modevisning blir bra bara, jag är så sjukt nervös, Liam! Du måste stötta dom sista dagarna innan visningen! Sa hon och suckade oroligt.
- Det är väl klart att jag kommer göra det, det är bara att ringa eller komma om du behöver och det vet du älskling. Svarade han och hon kysste honom. Med ett leende gick jag till dom andra och dansade.
ELLIE:
Jag satt i Liams knä och drack cider. Han drack öl men inte lika mycket som han brukar. Dom andra fortsatte dansa och vi gick in och bytte om till badkläder så att vi kunde börja bada innan dom hoppar i och gör poolen till ett stormande hav. Jag har kläder och sånt här även fast vi inte varit tillsammans så länge. Jag tog fram en aprikosfärgad bikini med en rosettdesign på topen. Han bytte om till vanliga blåa fotbollsshorts och sedan la han armarna runt min midja och vi tog ett kort i spegeln.
Let's go surfing with my baby in the pool, seyaa
twittrade jag och många skrev frågor som är ni tillsammans, oj jävlar är ni tillsammans och massa liknande.
Live my life #15
SARA:
Varför kunde vi inte bara åka hem? Jag behöver en paus från Harry. Han har bett om ursäkt och han har sagt massa fint om mig. Men att han inte sa ifrån när tjejen var på honom och gled mot honom och dansade sådär och trodde hon var sexig. Jag gillar inte det och det sa jag till honom och han ryckte på axlarna.
- Gjort är gjort. Sa han bara utan att ens verka bry sig det minsta. Men han är kille och det finns nog ingen kille i världen som är helt perfekt. Jag har blivit kär i honom, och jag kan inte gå och dra ut på det här. Jag måste glömma det.
- Förlåt Harry. Sa jag och kramade honom.
- Det är ingen fara alls. Sa han tillbaka och kramade om mig hårdare. Han måste få en till chans och det måste jag förstå. Vi alla 4 gick en promenad längs stranden och pratade. Jag trivs bra ihop med dom här 4.
Louis mobil ringde och han svarade direkt. Det verkade vara en kompis.
EMMY:
- Ja, vi kommer. Sa han och sedan la han på. Jag tittade undrande på honom.
- Grabbarna frågade om vi ville vara hemma och hänga ikväll tillsammans, vill du det? Frågade han och tittade på Harry. Harry nickade. Jag tittade på Sara och hon ryckte på axlarna. Killarna började gå mot parkeringen och sina bilar. Vi gick efter och visste inte riktigt om vi skulle följa med dom eller åka hem. Dom satte sig i sina bilar och jag ställde mig bredvid Sara.
- Kommer du, Emmsy? Ropade Louis från bilen. Jag gick till honom och Sara gick till Harry.
- Jag fattar inte.. Ska vi följa med? Frågade jag och han log mot mig.
- Ja det är väl klart.
Jag satte på mig bältet och kände mig lite nervös. Jag ska få träffa Liam & Niall nu. Jag har ju redan träffat Zayn. Bilen körde fram på stadens gator och stannade utanför en villa. Louis tog min hand när jag klev ur bilen och sedan höll jag med båda händerna om hans hand och så gick vi uppför garageuppfarten. Det dunkade musik från huset.
- Är allt okej? Frågade han och jag nickade med ett leende. Han öppnade dörren och fram kom Zayn och skrek VAS HAPPENIN BRODEEER' jag skrattade och han gav mig en kram och verkade glad att jag kom.
- Tja Emmsy! Sa han sedan. Niall kom fram och hälsade. Jag fick en kram av honom också.
- Du är väl typ Louis flickvän? Frågade han sedan och jag kollade på Louis. Vi har inte snackat pojk och flick-vänner än.
- Det är hon väl. Svarade han och då fick jag en kram av Niall.
- Välkommen till familjen då! Sa han och gick sedan in till köket och jävlades med Liam som fixade med maten. Jag gick in i köket med Louis och Liam hälsade trevligt.
- Hej. Emmy va? Louis har pratat lite om dig. Frågade han och gav mig en kram. Jag flinade mot Louis.
- Vadåå? Det har jag väl inte. Sa Lou generat och sedan gick vi runt och han visade mig lite av deras gemensamma våning. Huset är 6 våningar högt. Bottenvåningen är den gemensamma och sedan är det personliga. Fast dom brukade sova på den gemensamma i det stora sovrummet.
Det kändes bra att få veta litegrann hur dom bodde och så. Och det kändes ännu bättre att Louis typ sa att jag är hans flickvän.
SARA:
Harry stannade bilen vid Louis bil och sedan gick vi hand i hand upp för garageuppfarten.
Vi stannade utanför dörren.
- Harry, jag vill bara veta att allt är bra nu när vi går in och träffar dom andra.
- Allt är bra. Och jag vill att du ska veta att jag älskar dig. Sa han sedan och jag fick ur mig ett aww och kramade honom.
- Jag älskar dig också, harry. Viskade jag och sedan kysstes vi. Hans händer vilade på mina höfter och mina händer vilade runt hans hals. Hans puls var tydlig och det kändes så rätt att kyssa honom. Vi avslutade kyssen och gick in till dom andra. Zayn kom och hälsade oss välkomna. Jag fick en kram av honom och sedan kom Liam. Han gav mig en kram och sedan gjorde han handslag med Harry.
- Du är Sara va? Harry har pratat om dig. Sa han och jag flinade och började skratta lite.
- Liam, du älskar att skämma ut mig va? Frågade Harry och Liam skrattade lite.
- Det är väl bara gulligt. Sa jag och dom båda log, mest Harry.
Live my life#14
SARA:
Jag kände mig bara så dum. Och det värsta är att han bara sitter och låter det gå. Jag kände hans armar runt mig. Han kramade mig bakifrån och viskade något men jag lyssnade inte.
- Ha-ha, vad ska du ha mig till? Du har ju den där silikonbruden! Ni kan ju gå och ligga direkt, jag låter er vara om ni vill det. Sa jag irriterat, men egentligen är jag sårad och avundsjuk.
- Sluta, Sara. Du är larvig när du säger sådär.
- Ja, jag är kanske för larvig och feg för dig. Förlåt, du har nog hittat fel tjej.
- Nej det har jag inte. Sa han och höll kvar ena armen om mig. Jag ville inte ta bort den eftersom att jag älskar hans närhet, men jag kände mig sårad. Jag kanske inte borde det, vi har aldrig bekräftat att vi har ett förhållande. Men jag har känslor för honom och han har behandlat mig som sin flickvän.
- Hur vet du det? Du satt och lät henne hålla på, jag satt bredvid dig Harry.
- Jag vet men hon är sån. Hon är på alla liksom.
- Du verkade inte ha något emot det.
- Klart jag hade, jag ville ju hellre vara med dig. Sara, det spelar ingen roll hur mycket du tror om mig och hur arg du blir du är ändå den enda och jag vet att du är den rätta. Jag vet att vi inte är tillsammans, men jag älskar bara dig. Ingen annan.
EMMY:
Jag satt hos Louis och drack ur min läsk. Han pratade om något som jag inte fattade riktigt vad han menade med det. Jag lyssnade inte så mycket. Men jag log ändå. Sedan satte jag mig upp och han flätade sina fingrar med mina. Jag lutade mig mot honom och fick känslan av hur det skulle va om vi blev tillsammans. Skulle han vara seriös, hur skulle han behandla mig? Jag vågar inte riktigt fråga. Men det känns som att det är ett bra steg i början att fråga.
- Louis..
- Ja, hjärtat?
- Om vi liksom typ.. Blev ett par, aa du fattar. Hur skulle du behandla mig, skulle du vara seriös?
- Som mitt allt, jag skulle aldrig skada dig eller låta någon skada dig. Ja, jag skulle vara seriös om jag märker att det funkar. Svarade han utan problem. Jag blev lugn och hans svar var precis det jag ville höra.
- Du är underbar. Viskade jag och han gjorde så jag lutade huvudet överdrivet mycket bakom och sedan kysste han mig. Det var en perfekt kyss, och jag kunde inte ha kysst någon bättre än honom. Vi avslutade kyssen när Sara kom och satte sig bredvid mig. Harry kom sakta efter henne och satte sig ner. Det var tyst och dom var väldigt spända.
- Är allt lugnt eller? Frågade Louis och dom ryckte på axlarna.
- Är det väl. Svarade Harry men Sara verkade ha en klump i halsen. Det är något som inte stämmer.
Live my life #13
HARRY:
vi gick in i köket och torkade av mig lite. Sara torkade bort kaffet på min tröja. Hennes hand som höll i papper gnuggade mot min mage. Jag följde henne vart hon än gick och hennes höfter svängde när hon gick. Hon kastade med sitt perfekta hår och hennes bruna ögon log mot mig när hon sedan gick emot mig.
- Ska du dra hem nu eller? Du kanske inte vill gå runt i smutsiga kläder.. Sa hon och hon hade rätt. Jag borde gå och köpa en ny tröja eller gå hem och byta om. Men jag vill inte gå ifrån henne. Vi gick ut till kassan och satte oss ner och nu fick Emmy och Louis jobba. Louis fattade inte vad han skulle göra, och jag skrattade åt honom när Emmy var tvungen att förklara för honom flera gånger. Till slut kom han igång och serverade två kaffekoppar men sen var det dags att stänga. Sara flätade sina fingrar med mina och jag sneglade mot henne. Hon log mot mig när hon märkte att jag kolla. Emmy torkade av bänken och vi gick och skjöt in stolar och plockade undan disk. Louis soppade golvet. Till slut var vi klara och kunde stänga för dagen. Vi gick ner mot hamnen och satte oss på bryggan och snackade. Vattnat klunkade högt och måsarna skrek.
-
SARA:
Det blev tyst en stund för ingen hade något att säga egentligen.
- Du var full igår, Sara. Hur gick det för dig egentligen? Flinade Harry som sa det bara för att jävlas.
Jag knuffade på honom.
- Ha-ha. Jättekul.
- Dina föräldrar var inte så glada när jag kom hem med dig, kan jag säga. Sa Emmy som satt med Louis arm om sig. Det var ju bara pinsamt att prata om det och det borde ju hon fatta så varför fortsätter hon?
- Men gud det är ju Harry! Sa en tjej en bakom oss. Det var nog bara att fan. Men Harry verkade känna henne.
- Hej Harry. Sa hon sedan och gick fram till oss. Hon typ flörtade med honom och jag gillar inte att sitta vid honom när någon annan håller på. Han kanske håller på med flera tjejer och inte bara med mig? Jag flyttade mig mot Louis och Emmy och Harry gav mig en blick och mimade med munnen, what mimade han och jag himlade med ögonen.
- Hur är det med dig, Harryboii? Sa hon och satte sig på huk framför honom. Hon drog fingrarna genom hans hår och sedan höll hon handen på hans axel och den andra på hans bröst. Som att han var hennes pojkvän eller något liknande. Louis verkade inte fatta vem det var och Emmy tittade på mig och Louis hela tiden och sedan på Harry och tjejen.
- Hej på dig också, och hejdå. Sa han sedan och hon satte sig i hans knä med särade ben. Jag pallade inte se på, så jag reste mig upp och gick därifrån tills den där jävla tjejen hade gått.
- Vart ska du, Sara? Ropade Harry och tittade efter mig. Jag vinkade bort honom och ställde mig med ryggen mot. Det är inte kul att vara kär i någon som en annan tjej försöker kåta upp mitt framför en. För jag är väl kär, annars skulle jag väl inte känna såhär?
Oj nu har ni fått mycket uppdatering! så jag förtjänar en paus. ska titta på big brother och kolla på min personliga blogg. gör det ni också, http://noraaofsweden.blogg.se .
Live my life #12
SARA:
Emmsy kramade Louis en stund medans jag tog emot en beställning. Hans bruna muskelösa armar omfamnade henne och hennes smala armar omfamnade honom. Harry satt och tittade på mig när jag jobbade. Han såg sugen ut på att få prova själv.
- Har ni inte fler förkläden? Frågade han sedan och jag skrattade.
- Jo, det hänger några i köket precis vid dörren tror jag. Svarade jag och han gick dit för att kolla. Min blick följde hans steg in i köket.
- Hallå? Frågade kvinnan vid kassan. Jag vände blicken mot henne och skrattade lite nervöst.
- Oj förlåt mig! Vad kan jag hjälpa till med? Frågade jag sedan och försökte vara lite charmig.
- Det är ingen fara. Du verkar lite intresserad av honom, du. Ni är jättesöta tillsammans, ni kanske redan är ett par? Vad vet jag.. En sån där rosa hello-kitty cupcake skulle jag vilja ha. Sa hon sedan.
- Ja jag är nog intresserad tror jag. Vi är tyvärr inget par. Sa jag medans jag plockade fram en tallrik att lägga hennes cupcake på.
- 35 kr blir det, tack.
Hon räckte sitt bankkort och jag drog det och sedan fick hon trycka in sin kod. Jag log brett när jag räckte henne cupcaken. Sedan kom Harry med ett förkläde runt midjan. Hans chinos och vita t-shirt matchade det svarta förklädet perfekt. Och hans vita, låga converse passade också bra. Jag log mot honom när han gick emot mig.
- Så vad ska jag göra? Om jag får hjälpa till asså? Frågade han.
- Du kan väl servera, du får stå här när jag tar emot beställningar och sedan får du servera ut beställningarna. Ibland när det är rätt mycket kö så får du öppna den andra kassan och ta emot beställningar och servera samtidigt. Sa jag och han nickade samtidigt som han gjorde en typ what-the-fuck-are-you-sayin'?
- Haha är det för hög nivå för lilla Harry? Skrattade jag sedan och han härmade mig med en ljus betoning på rösten. När han väl kom igång så gick det bra och han var duktig på det. Jag kände mig lite stolt som hade Harry Styles på mitt café. Eller aa, mitt och Emmys. Han verkade gilla det så jag skulle inte förvåna mig om han kommer tillbaka någon annan dag. Mitt i mina tankar hördes en duns och sedan asgarvade Harry på andra sidan rummet. Jag gick dit och tittade vad han höll på med. Allt fika som han skulle servera låg på golvet och på honom. Jag skrattade och gick fram för att hjälpa honom upp.
- Han är ny i den här branchen, fast gratis underhållning är väl aldrig fel! Ropade jag till kunderna och dom log mot oss och skrattade lite när Harry gick mot kassan med grädde i håret och kaffe på kläderna.
Tråkig del såg jag nu efteråt det händer ju inte så mycket i den direkt men det kommer mer och det behövs såna här inlägg också för att kunna ladda upp inför nya händelser. Puss på er och vill bara säga att ni äger för statistiken är toppen!
Live my life #11
EMMY:
Våran moster skjutsade hem mig och Axel. Mamma var tvungen att stanna kvar på sjukhuset men pappa som tur var va inte hemma för han hade åkt till polisstationen för att prata om det som hänt. Just då slog det mig att jag måste åka och jobba.
- Maria.. Sa jag i bilen och min moster Maria vände sig om och nickade.
- Ja, Emmsy?
- Kan du skjutsa mig till café original i gamla stan? Jag måste jobba. Frågade jag och försökte se så glad ut som möjligt.
- Klart jag kan. Svarade hon och Axel gav mig en blick.
- Men vad ska jag göra då? Ska jag vara hemma själv? Frågade han oroligt, han brukar aldrig vara hemma själv så han är lite orolig och är väldigt rädd av sig så jag tror inte att han skulle våga det heller.
- Nej det behöver du inte om du inte vill, du kan få följa med mig hem och så får du leka med Melvin. Svarade hon och han nickade. Melvin är hennes 8-åriga son. Hon stannade bilen på gatan och jag klev ur.
- Tack så mycket Maria, vi ses. Sa jag och hon vinkade glatt. Hon är lika snäll som mamma. Jag sprang mot caféet och mötte Saras sura blick. Jag förstår att hon är sur, jag är nästan 2 timmar sen och det är en underbar dag vilket innebär en hel del kunder. Jag gick till kassan och satte på mig förklädet.
- Sara, förlåt. Låt mig förklara varför jag är sen.
- Ja, förklara.
- Pappa var full igår och var värre än nånsin så mamma fick åka in till akuten. Hon krampade och blödde i huvudet och hela vardagsrummet är förstört. Jag var tvungen att följa med och hjälpa henne. Jag vet att jag borde varit här men asså.. Jag ville verkligen se till att hon mådde bra.. Förklarade jag och hon kramade mig.
- Men hjärtat, då förstår jag. Jag finns alltid om du vill prata ut. Stackars Tina. Sa hon samtidigt som hon kramade om mig. Min mamma heter Tina.
- Men du måste berätta vad som hände igårkväll eller aa inatt. Jag minns ingenting, jag drack väl inte så mycket eller? Du kanske också drack massor..?
Jag skrattade och flinade mot henne och hon tittade ivrigt men samtidigt orolig på mig för att hon ville ha reda på vad som hände.
- Vi drog till den här dubstepklubben och du drack massor. Sen kom Harry och så drack ni ännu mer tillsammans och sen hjälpte han mig att få hem dig och så bar han dig runt rätt mycket och aa. Du var verkligen full, Sara! Skrattade jag när jag berättade.
- Omg.. Harry måste tro att jag är värsta fullot nu.. Fan! Du skulle ju stoppat mig!
- Jag gjorde ju det, men det var lite för sent. Flinade jag och hon knuffade på mig. Just då öppnades dörren och in kom Louis och Harry. Jag blev generad och tog Saras hand när dom gick fram till kassan. Några tonåringar satt vid borden och dom började genast skrika när dom såg killarna eftersom att dom är världskända.
- Skynda er, spring in i köket! Sa Sara och dom sprang in bakom disken och låste in sig i köket. Fansen skrek och sprang runt som yra höns i caféet.
- Snälla kan ni öppna?
- Vi måste få träffa dom! Omg!
- Känner ni dom?
- Orättvist!
Sa tjejerna om och om igen och jag började skratta medans Sara blev riktigt irriterad.
- Tjejer, dom är vanliga människor och vill ha ett liv utan att bli överfallna av massa galna fans. Dom älskar fansen men ibland blir det helt galet, så sätt er ner igen eller om ni är klara så kan ni gå. Tack. Sa hon och jag skrattade ännu mer för hon försökte vara trevlig men lät bara helt besvärad. Tjejerna suckade och gick ut direkt och det var bara skönt för dom andra som satt och pratade lugnt på caféet.
Dom där som skissade och arbetade på sitt modeprojekt satt där idag igen och pratade och diskuterade. Deras händer rörde sig hastigt och fort fram på deras block när dom skissade nya plagg. Det verkar kul att jobba med mode. Jag märkte att både jag och Sara har glömt bort killarna som sitter i köket inlåsta. Jag sa det till henne och hon skrattade lika mycket som jag. Jag sprang till köksdörren och släppte ut dom.
- För säkerhetsskull kan ni sitta här vid kassan så att ni inte syns lika mycket för folket som går utanför caféet på gatan. Flinade jag och Louis tittade på mig.
- Eller för att ni vill ha oss för er själva. Sa Harry och jag fnittrade.
Louis väntade på något, det var som att han väntade på en kram. Jag kunde inte låta bli så jag gick fram och gav honom en kram.
Live my life #10
EMMY:
10 minuter senare la han sig i sängen och jag drog ner hans persienner.
- Sov gott nu, Axel. Sa jag och stängde dörren.
- Godnatt, Emmy! Ropade han och jag log. Pappa hade inte kommit hem än så kanske skulle Axel hinna somna. Jag gick ner i vardagsrummet och satte mig i den andra soffan. Mamma hade tagit fram huvudvärkstablett till sig själv.
Ytterdörren öppnades och jag gick ner i källaren och låste dörren efter mig. Jag bor i källaren kan man säga, mitt rum är där. Eller aa det är som en lägenhet för det finns toalett och sånt där nere. Jag satte på musik och började dansa och göra annat för att inte tänka eller höra vad som hände däruppe. Men när min spotifytid tog slut så funkade det inte längre. Jag hörde hur pappa skrek på henne och hur hon grät.
- SLUTA NU, ANDERS. Grät hon och jag ville bara springa upp och hjälpa henne. En duns hördes i golvet och mamma skrek. Han började slå henne. Varför skulle han alltid dricka så mycket och varför ska han alltid bli så elak när han dricker? Han är aldrig elak annars, då är han världens underbaraste person och jag älskar honom verkligen. Men jag blir äcklad och rädd när han är onykter. Jag satte mig i trappen för att höra. Axel vaknade och jag öppnade källardörren.
- Axel, kom hit. Sa jag och han gjorde som jag sa. Han grät och jag förstog varför. Hans förebild skadade hans mamma och jag förstår inte hur pappa kan göra såhär när han vet hur Axel blir av det. Jag gör inte så mycket åt saken, jag skäller på pappa när han är nykter men annars låter jag skiten gå och jag vill vara stark och göra något åt saken och hjälpa mamma.
Jag kramade om Axel och han skakade av rädsla.
- Du får sova här i min soffa om du vill, du behöver inte gå upp dit. Viskade jag. Jag måste ställa upp som en bra storasyster när han mår dåligt.
- Varför gör pappa såhär? Frågade han och jag ryckte på axlarna.
- Det är därför vissa människor inte borde få dricka alkohol över huvudtaget för vissa kan inte ta kontroll över det. Pappa till exempel. Svarade jag sedan och satte på en film åt honom. När han hade somnat så gick jag upp och kollade om han hade lugnat sig däruppe så jag kunde hjälpa mamma som jag brukar behöva göra.
Det var tyst så jag låste upp dörren och smög ut i vardagsrummet. Mamma låg på golvet och krampade, golvet var blodigt och det såg helt hemskt ut. Pappa har aldrig varit såhär elak förut. Det här är verkligen det värsta han har gjort. Jag sprang fram och hjälpte henne upp.
- Mamma du måste till sjukhuset! Vad fan har han gjort med dig?! Skrek jag och hon hyschade åt mig.
- Schh, han är däruppe. Grät hon. Jag ringde ambulansen och den kom och stannade utanför sjukhuset.
Mamma ville inte åka men jag sa åt henne att hon måste. Läkarna klev in i hallen och bar upp henne på en bår.
- Vill du att någon speciell ska följa med dig? Frågade en av läkarna.
- Mina barn. Sa hon med darrig röst. Jag gick ner i källaren och hämtade Axel och sedan åkte vi.
När vi var framme på sjukhuset så fick jag och Axel vänta i korridoren utanför rummet. Mamma skrek därinne när dom frågade vad som hade hänt, hon ville nog inte säga något. Hon älskar ju honom, men bara när han är nykter. Jag började gråta, grejen är att pappa kommer inte fatta nånting imorgon och då¨kommer han vara den gamla underbara pappa men när han super så blir han såhär och förstör allting. Jag orkar inte med det längre, det händer nästan hela tiden och det är verkligen jobbigt.
SARA:
Pappa kom in och väckte mig på morgonen och jag orkade inte öppna mina ögon.
- Jag vet att du är bakis nu hjärtat, men du måste ju öppna caféet.
Jag minns ingenting från igårkväll, bakis? Jag brukar ju aldrig dricka så mycket så jag mår såhär dagen efter.
- Pappa, det är något fel på mig. Jag minns ingenting från igår, jag minns inte ens vart jag var. Sa jag med hes röst. Han skrattade.
- Jag minns hur det var första gången jag var bakis, jag var hur orolig som helst och ville åka till sjukan för det. Men det är lugnt, gumman. Sa han och jag drack av vattnet som stog på bordet.
- Du ska öppna caféet om en timme så du får snabba på lite nu.
- Om en timme? Fan, jag är ju bakis!!
- Jag vet men du måste ändå ta ansvar, du visste igår när du drack att du ändå måste upp och jobba idag så det får du faktiskt ta som den kvinna du faktiskt är. Upp med dig nu! Sa han igen och jag suckade. Men jag måste faktiskt det, han har rätt. Jag gick upp och fixade mig. Sedan åt jag en billys panpizza och gluffsade verkligen vid matbordet. Jag satt ju ensam, så det spelar ingen roll.
- Sara Elisabeth Rosengren! Hyfs vid matbordet tack! Ropade mamma och kom in i köket och torkade mig om munnen.
- Men för i helvete mamma, jag är ingen bebis! Sa jag och slet bort hennes hand.
- Du beter dig som en iallafall. Sa hon och gick sedan ut i trädgården och planterade blommor. Jag tog cykeln till caféet idag. Jag har inte snackat med Emmsy om nånting så jag antar att hon redan är där. Snabbt lutade jag cykeln på glasväggen och såg att ingen öppnat caféet ännu. Jag låste upp och plockade ut uteserveringen och började ta emot beställningar av kunderna. Det är verkligen dålig stil av Emmy att hon inte jobbar som hon ska. Hon måste ha en riktigt bra anledning till att komma försent.
Live my life #9
EMMY:
Jag flämtade tungt när jag bar Sara fram till dörren. Tveksamt knackade jag på dörren och Herr Rosengren öppnade, eller ja. Saras pappa. Han tittade först på mig och sedan flyttade han blicken på Sara. Han skakade på huvudet. Han är inte alls lik Saras mamma, fru Rosengren. Så jag förstår inte riktigt hur han orkar med henne. Hon är överdriven, överklassig och nojig. Han är mer avslappnad, rolig och trygg.
- Precis som jag trodde eftersom att hon inte var hemma elva som hon skulle. Sa han och tog emot henne och bar henne till soffan.
- Tack så mycket Emmy för att du hjälpte henne och oss. Det är bara att komma hit om du behöver någon gång, du är alltid välkommen Emmsy. Sa han och flinade.
- Tack Stefan, men jag heter Emmy! Skrattade jag och sedan kom fru Rosengren in i hallen.
- Vad försigår här? Frågade hon Stefan men såg sedan att jag var där.
- Åh hej Emmy. Sa hon sedan. Vet du vart Sara är?
- Hon är i soffan, däckade på fyllan och är helt packad. Svarade Stefan och flinade som att det inte var något allvarligt alls, vilket det heller inte var.
- Åh gud! Mitt hjärta! Mår hon bra, är hon skadad? Frågade fru Rosengren, som också heter Anette.
- Nejnej, hon mår bra. Det är ingen fara! Sa jag och vände mig om och öppnade dörren.
- Ta hand om dig hjärtat! Ropade Anette och jag log när jag sedan stängde dörren efter mig. Natten var mörk. Vinden som susade var kall och det var skumt ute. Jag närmade mig mitt husområde och hörde rop och tjoande. Jag stannade vid en buske och kikade fram runt hörnet och där stog ett gäng män och drack. Dom var fulla och kunde knappt stå upp, några av dom låg ner på marken. Jag sprang förbi och dom ropade efter mig. Rösterna följde mig en bit men försvann när jag sprungit runt ett kvarter. Sedan kunde jag se mitt hus och det fick mig att pusta ut. Huset var inte helt mörkt så mamma & pappa var nog vakna. Jag låste upp och gick in.
- HALLÅ? Ropade jag och min lillebror Axel kom från övervåningen.
- Hej Emmy. Sa han, han verkade lite deppig. Jag svarade inte utan började ta av mig mina skor. Mamma & Pappa svarade inte så jag antar att dom kollar på film eller har somnat. Men vad gör Axel vaken då? Jag gick försiktigt in till vardagsrummet och mamma låg på soffan och tittade på tv.
- Hej mamma. Hur mår du? Frågade jag och hon tittade upp på mig och log.
- Hej gumman, jag mår fint. Vad har du gjort?
- Jag har bara varit med Sara. Svarade jag med ett leende och hon klappade mig på kinden. Hon behandlar mig som ett barn ibland men det gör ingenting för mig. Jag älskar min mamma som få av mina vänner verkligen gör om sina mammor. Dom snackar så mycket skit om sina mammor så jag nästan vill smälla till dom ibland. Jag menar, om det inte vore för dom så hade vi aldrig varit här. Min mamma är allt för mig, om hon dör så tar jag livet av mig.
- Var är pappa? Frågade jag sedan.
- Jag är inte säker men han skulle på firma-fest tror jag iallafall. Är Axel vaken?
- Ja..
- Oj, han måste ju sova. Pappa kommer hem snart och du vet hur det blir, kan du hjälpa mig och få honom i säng? Jag nickade och gick ut i köket till Axel. Han satt med sin laptop vid bordet och spelade. Han är 9 år. Och när pappa kommer hem och är dyngfull om han alltid är efter firmafester så blir Axel rädd och mår verkligen dåligt. Pappa blir konstig också av alkohol och kan säga konstiga saker. Axel har en bild av honom och varje gång han gör honom besviken så blir han helt knäckt.
- Du måste gå och lägga dig nu, brorsan. Sa jag och klappade honom på axeln.
- Varför?
- För din egen skull, gör det bara.
Han stängde av och såg orolig ut, han är stor nu och förstår nog vad jag menar om vad som händer om han inte går o lägger sig. Han gick sorgset genom köket och uppför trappan. Jag tittade efter honom, jag vill inte att han ska vara rädd för sin egen pappa. Pappa slår oss inte direkt, han är bara full väldigt ofta och är lite taskig mot mamma när han är det. Och jag själv vill inte att Axel ska uppleva det om sina föräldrar, jag som snart är vuxen förstår vad det är och att pappa inte vill vara taskig. Men Axel förstår inte det, så det är nog bäst att han håller sig undan.
oj jag råkade visst ljuga för er igår! jag uppdaterade ju bara en gång.
men hur ofta får ni uppdateringar vid den här tiden då? Inte så ofta, ellerhur? Kommer faktiskt en till del som jag ska börja skriva på direkt så håll koll. ENJOY.
Live my life #8
EMMY:
Tiden gick och det var dags att stänga. Men det var flera kunder kvar som inte var klara ännu så vi fick vänta ännu längre. Ett ungdomspar kom in och beställde tårta till en fest.
- Sorry, men vi ska faktiskt stänga när dom är klara så vi tar inte emot några fler beställningar. Svarade Sara och började städa på bänken.
- Bitch. Mumlade tjejen och gick sedan ut hand i hand med sin kille. Jag suckade.
- Att det finns folk som beter sig sådär. Suckade jag ännu en gång.
- Och att det finns folk som jag som bara tar emot det! Fräste hon och gick med bestämda steg efter henne. Paret hade endast kommit till dörren och därför hann Sara stoppa henne.
- Du, du säger inte sådär till mig.
- Ursäkta? Skrattade tjejen och vände blicken mot killen som bara blängde bort. Han ville inte lägga sig i en catfight och det såg man. Han verkade ha varit med om det förut, för hans tjej verkade inte vara den trevligaste.
- Ja? Du säger inte sådär till mig. För du känner inte mig och har inte en rimlig anledning att göra det. Fräste Sara och puttade ut henne efter killen och sedan vände hon mot disken. Hon är så säker liksom, jag önskar jag var mer som hon. Äntligen var kunderna klara och vi kunde börja plocka undan deras disk och rester. Efter ungefär 20 minuter var vi äntligen klara och låste caféet. Vi gick ner mot city och såg en klubb med dubstep musik som dunkade ut flera meter för att det var så högt. Jag tittade på Sara och hon nickade. Vi sprang med snabba och ivriga steg och nästan skuttade in. Ljus i olika färger blinkade och dansgolvet var lagom fullt. Jag gick ut och började dansa och Sara kom nån sekund efter och dansade tätt intill mig. Våra höfter svängde runt i takt och våra röster sjöng på samma låt som dunkade ut ur högtalarna. Blickarna som susade runt och blängde starkt på oss och vårat konstiga beteende fick mig inte att bry mig över huvudtaget. Jag sket i dom, fast jag egentligen brukar gå undan i såna lägen och bara vilja försvinna. Vi gick sedan mot baren och började dricka. Sara drack förstås mer än vad jag gjorde. Fast hennes föräldrar är mer bestämda än mina. Glas efter glas rann ner som en fors i hennes mun och sedan kom en kille och bjöd på shots. Jag såg suddigt men kunde denna gången sätta fingret på vem det var. Harry satt och gjorde henne helt packad. Jag borde stoppa henne, han och grabbarna bara drog ifrån oss sist och Sara får inte göra vadsomhelst. Hon har så lätt att öppna sig för människor, bokstavligt. Det är lätt att få ett ligg med henne på fyllan.
- Det räcker nog för dig nu. Sa jag och tog hennes femte shots ur handen och ställde bort det.
Harry log charmigt mot mig och jag kunde inte låta bli att le tillbaka även fast jag inte riktigt var helt glad på dom eftersom att dom bara drog, men jag vet inte varför ens så jag kan inte vara arg på dom för det.
- Hej Harry. Skrattade jag. Sara var verkligen full och började bete sig konstigt.
Han skrattade och jag såg hur han smekte hennes lilla rumpa och verkligen njöt av hennes kropp.
- Sara, sluta nu innan du skämmer ut dig ordentligt och det kommer du ångra! Fräste jag och tog tag i henne ordentligt och satte henne i soffan vid ett bord längst in i hörnet. Hon rapade och ville ha mer öl men jag skakade på huvudet. Harry satte sig bredvid oss. Han var nykter, man såg det på honom liksom.
Jag sa ingenting men Sara fyllesnackade så att det nästan rann ur munnen på henne. Jag tog papper och torkade bort som att hon var värsta bebisen.
- Förlåt tjejer.. Sa han och man såg att han menade det.
- Om det är det jag tror att du menar så är det lugnt. Sa jag och chansade på att det var att dom drog.
- Ja det är det.. Men Paul messade oss hela tiden och var verkligen arg. Vi var tvugna att gå, vi ville inte.. Förklarade han och jag gav honom en kram.
- Men det är okej, om du hämtar vatten åt den här konstiga saken. Skrattade jag och kastade en blick på Sara som halvlåg i soffan. Han nickade och trängde sig fram bland alla människor och kom tillbaka med en flaska vatten. Jag tackade och typ tröck upp den i hennes ansikte.
Just då kom tanken upp på Louis. Varför är inte han här, han kanske inte bryr sig om att träffa oss igen? Dom visste kanske inte att vi skulle vara här men Harry kanske var ute för att hitta oss för vi har ju berättat att vi har vårat café i gamla stan. En besvikelse reste sig i min smala kropp. Jag kanske inte borde vara besviken, men jag vill så gärna träffa honom igen. Jag kanske bara var en engångsbrud, det betydde nog ingenting.
- Var är Louis? Frågade jag till slut och han tittade på mig och mumlade sedan lite.
- Han skulle hängt med, men hade något annat planerat. Svarade han sedan och kollade mobilen.
Jag kollade sedan i min och såg att klockan var 01.45 och det kanske var dags att åka hem så att vi inte blir lika sena idag och kan öppna caféet tidigare imorgonbitti.
- Vi måste nog gå nu, harreh. Sa jag och skakade hennes huvud så att hon vaknade till. Sedan tog jag hennes hand och sedan krokade jag armkrok och började gå ifrån.
- Vill ni ha skjuts hem? Det kan inte vara lätt att ta sig hem sådär. Jag nickade och han visade vägen till sin bil. Han hade en bmw i silver. Som en man bar han upp Sara och la henne i baksätet och jag fick sätta mig bredvid honom där fram. Bilen rullade fram och det uppstod en pinsam tystnad i bilen. Jag blev nervös och började leka med fingrarna. Vi började småprata och efter några minuter var vi framme. Jag gav honom en kram och öppnade sedan bildörren. Och öppnade den bakre dörren och tog ett grepp om Sara.
- Låt mig hjälpa dig! Sa han och bar henne sådär perfekt precis som att hon var prinsessan och han var prinsen.
- Nej stopp. Du kan inte gå dit, hennes föräldrar är hemma! Sa jag och han ställde ner henne vid min sida.
- Just det. Vi ses. Sa han och vände ryggen.
- Vänta, ge mig ditt nummer så Sara och jag kan ringa dig och bestämma träff med dig och dom andra nån dag. Sa jag och log mot honom. Han skrev det på en lapp och räckte det till mig. Sedan gick han till bilen och åkte iväg.
Blev ingen camping! Det var alldeles för blåsigt och inte så värst varmt igår. Men jag åkte på ett annat ärende istället. Idag var det perfekt campingväder och därför är det surt att vi inte åkte. Men här har ni en del, kommer flera ikväll så håll koll! XOXO
Live my life #7
EMMY:
Jag vaknade och gäspade djupt. Jag kände inte Louis närhet och Zayn låg inte som en säck på golvet. Harry satt inte hos Sara och flörta. Dom var inte här. Men va, har jag drömt allting? Jag skakade på Sara och hon mumlade vadå till mig när hon öppnade ögonen.
- Var är Harry, Louis och Zayn? Frågade jag och hon tittade sig omkring.
- Va? Frågade hon sedan. Jag har nog drömt, det var ju trots allt för bra för att vara sant. Men hur kan det kännas så äkta med tanken på om dom varit här eller inte? Hur kan jag känna att det inte luktar Louis längre?
Dom måste ju ha varit här. Men om dom var det, vart är dom nu?
- Vafan, har dom dragit? Frågade hon sedan och satte sig upp i sin soffa. Jag nickade och gjorde en ofattbar min med ansiktet.
- Hur kunde dom bara gå, vi hade ju myst och snackat och allting? Dom kunde ha väckt oss och lämnat numret eller sagt något iallafall? Sa jag och suckade tungt. Hon nickade och kollade sedan klockan.
- Vi måste fixa oss nu, vi ska vara på caféet om 1 timme. Sa hon medans hon reste sig upp och gick mot trappan. Jag tittade på mina kläder och funderade på om jag kunde ha dom idag också. Men jag måste ju det oavsett vad, jag har ju inga kläder med mig.
- Kommer du? Frågade hon och stog i trappan. Jag gick mot henne och fixade håret lite. Vi gick ut i hallen och möttes av det starka solljuset och sedan gick vi in i hennes garderobsrum. Det låter konstigt, men det är verkligen ett garderobsrum bokstavligt. Hela rummet är en mega garderob. Den ena väggen var full med massor med tröjor, toppar och linnen som hängde på galjor. Jag gick och tittade lite på skorna som hon hade, hennes skohylla var flera våningar hög. Det är som att vara i en klädaffär när man är härinne.
- Du får låna något om du inte vill ha samma kläder som igår. Sa hon och tog av sig sin tröja och satte på sig en ny. Jag log och började genast leta efter något som var min typ. Hon har en väldigt blandad stil och har olika kläder i perioder. Därför måste man verkligen leta och stå på höga stolar och ibland stege för att kunna se alla saker som låg på hyllorna högst upp.
Efter ungefär 40 minuter var vi klara och åkte med spårvagn till gamla stan. Caféet såg trevligt ut. Väggarna var ju i glas så man såg in. Vi låste upp och satte på oss våra förkläden. Vi behövde bara vänta i några få minuter innan kunderna strömmade in. Det är nog för att vi har både fika, frukost & lunchmenyer.
- Ska vi ta ut stolar och bord? Det passar med både inne och ute servering idag. Sa Sara och jag nickade. Hon började bära ut medans jag fixade kaffe och bulle till två kvinnor som satt med en varsin macbook och pratade mode och karriärer. En av dom granskade mina jeffrey cambell skor som var specialdesignade.
- Shit, va snygga! Sa hon och log mot mig. Jag tackade artigt och gick sedan tillbaka till kassan och tog emot nästa beställning. När alla kunder fick det dom beställt så gick jag ut och hjälpte Sara. Det såg trevligt ut när vi fixat uteserveringen och det kom kunder direkt när vi fixat det. Det tog inte lång tid innan den var full den med.
- Vi har en jäävligt bra dag idag när det gäller caféet, bestie! Sa jag och Sara gjorde en rolig min när vi gjorde en high-five. Vi skrattade och hade det flummigt. Solen lyste och alla kunder var nöjda och pratade och beställde allt mer fika & dryck.
En kvinna gick fram till kassan och log.
- Ni är begåvade, är det ni som bakar och fixar allting själva? Frågade hon.
- Vi får lite hjälp av våra föräldrar men det är vårat café. Svarade jag med ett leende.
Folk brukar säga att vi är begåvade för att lyckats så bra, men det är väl nåt som bara kommer. Sara o jag, tillsammans klarar vi lixom allting.
Blir inte så mycket uppdatering i helgen tyvärr för jag ska campa med familjen. Och har lovat att lägga ner mycket tid på dom den här helgen! Men kommentera flitigt och var sådär duktiga som ni brukar vara på att kommentera ni kan nog bättre om ni vill så blir det 2-3 delar på söndag! Kärlek till er.
Live my life #6
SARA:
Tiden gick och Emmy somnade tätt intill Louis. Zayn somnade på alla kuddar på golvet. Det var bara jag, Harry och Louis som var vakna. Men ju fler minutrarna tickade iväg så blev mina ögonlock tyngre. Jag kände Harrys blick och hans ögon som kollade ner på mitt ansikte som vilade mot hans bröst.
- Sov gott. Viskade han och tog en filt och la om mig. Jag somnade in med ett leende och hörde hans hjärta dunka försiktigt i hans bröst. Det kändes så bra att sitta hos honom och kunna sova utan att det är pinsamt på något vis. Jag och Emmy som gjorde covers och sånt förut med deras låtar, kallade oss miss.styles och hon miss.malik eller miss.tomlinson. Och vi kan ändå sitta och gosa med dom och hänga med dom precis som att dom vore vilka som helst. Dom är vanliga människor, men har den där talangen som fått dom att bli världskända. Och dom är hur gulliga som helst som personer också. Varje dag satt jag och emmy och stalkade dom på internet och grät när vi hörde deras röster på radiokanaler eller när man såg dom på tv.
LOUIS:
Min mobil vibrerade i min tröjficka och jag tog upp den och läste smset. Det var från Paul.
Kommer ni snart? mvh Paul.
Jag läste det om och om igen. Jag vill inte gå härifrån, det vill nog ingen av oss. Med en trött suck höjde jag huvudet som vilat mot Emmys. Harry snarkade och Sara tog ingen plats alls nästan bredvid honom. Zayn låg som en stor lat säl på golvet och pratade lite i sömnen. Jag kände Emmys andetag mot mitt bröst. Hon är så vacker. Mot min vilja reste jag mig upp och smög fram till Harry och skakade på honom. Han gav mig en tjurig blick när han vaknade och jag viskade att vi var tvugna att gå.
- Men vi kan väl inte bara gå? Frågade Zayn när jag väckte honom.
Jag tittade på Harry och han tänkte. Min mobil vibrerade och det var Paul igen.
Snabba på nu grabbar, vart är ni någonstans??? Stog det. Jag suckade och visade smset för grabbarna och vi nästan sprang uppför trappan. Det är verkligen inte kul när Paul blir arg, så vi har inget val. Harry var påväg att låsa upp låset i dörren som gick ut i hallen men jag stoppade.
- Tänk om Saras föräldrar är där? Viskade jag till dom. Harry tröck örat mot dörren och lyssnade noga. Han skakade sedan på huvudet och låste upp. Vi smög mot ytterdörren. Det var tyst i huset och det var skönt för då har troligtvis ingen hört oss. Zayn låste upp ytterdörren och jag stängde den när vi gått ut.
