-

turn to you - del 11

- SAMMIE -

Jag fick ett sms av pappa. Det stog att han skulle jobba ikväll också och komma hem ungefär 23.00. Jag blev lättad för då kunde allt det här ordna sig. Ungefär en halvtimme senare efter samtalet så klev Louis & Harry upp på däck. Julia märkte det inte först, men när jag hälsade med ett litet leende så tittade hon över axeln och tårarna började rinna ännu mer. Harry drog upp henne från stolen och drog in henne i sin famn. Man hörde hur hon snyftade och jag sa åt Louis att vi skulle gå ner under däck så dom fick prata lite.

- Vi går ner så ni får prata lite, jag tror de behövs. Sa jag försiktigt och dom båda nickade. Jag tog hans hand och drog ner honom för trappan.

- Det är så jävla coolt att bo i en husbåt! Sa Louis helt glatt. Jag ryckte på axlarna och satte mig på min säng. Som förövrigt var väldigt bred för att vara en enmanssäng. Det var som en dubbelsäng. Jag satte mig på sängkanten medans Louis studerade vårat hem. Han gick in i köket och jag hörde hur han sa "wow" flera gånger när han gick in i ett rum.

- Du vill säkert bara vara snäll. Sa jag högt så att han skulle höra. Han ställde sig vid min dörröppning och skakade på huvudet.

- Jag är inte sån, jag är dum. Sa han med ett flin.

- Bad boy. Sa jag och höjde ögonbrynet. Han närmade sig mot mig och kysste mig. Jag hamnade på rygg och han låg på. Men han la ingen tyngd på mig alls. Vi fortsatte kyssas medans hans hand strök in under min tröja och på magen. Jag höll händerna på hans rygg och ju närmare jag kom byxmidjan ju mer andades han. Hans andetag gick fort och det blev till stön. Han snuddade vid mina bröst och jag lät det flyta på. Sedan reste han sig upp och drog mig upp från sängen.

- Vi ska inte gå för långt nu när våra vänner är däruppe. Sa han och jag fnittrade till.

Jag ville inte sluta men han hade nog rätt. Vad skulle hänt ifall Harry eller Julia kom ner och letade efter oss?

Det skulle bli så pinsamt. Vi får göra det ensamma. Han tog min hand och vi gick upp till dom igen. Julia verkade hämtat sig igen för hon satt i hans knä och skrattade. Han hade armarna om henne. Hon var betydligt tanigare än honom, fast det har hon alltid varit. Den lilla smala Julia. Vi log när vi såg att hon var glad igen. Hon reste sig upp och kramade mig.

- Du är bäst, tack för att du alltid ställer upp. Viskade hon.

- Du behöver inte tacka. Viskade jag tillbaka och hon log. Jag satte mig på armstödet på Louis stol och njöt av värmen. Han la armen runt min midja och klappade försiktigt.

- Det är sjukt varmt. Gnällde Julia och då fick jag lust att dra till kampis.

- Vi kan väl dra.. Sa jag.

- INTE till kampis. Avbröt Louis och jag skrattade.

- Vart ska vi då tycker ni?

- Stranden? Frågade Harry och vi alla nickade. Harry & Julia gick till Julia för att packa och Louis följde med mig under däck. Jag drog ut byrålådan och tog fram min snyggaste bikini. Jag la ner den i min strandväska och min handduk också. Jag ville byta tröja men tvekade först. Men valde en annan top. Så snabbt och smidigt som möjligt tog jag av tröjan jag redan hade och satte på den andra. Louis log mot mig och jag rodnade lite.

2012-06-20 @ 18:14:45 Permalink turn to you Kommentarer (1) Trackbacks ()

turn to you - del 10

- SAMMIE -

- Va? Frågade Louis förvånat.

- Vadå?

- Är din mamma.. död?

- Ja, hon dog i cancer. Sa jag tyst och flyttade blicken ner i marken. Han la armarna om mig och kramade mig hårt.

- Förlåt. Sa han tyst och jag tittade upp.

- För vadå?

- Att jag tog upp det, jag vill inte att du ska bli ledsen. Sa han sedan och jag gav honom en snabb kyss och klev sedan på däck. Han vinkade hejdå. Pappa tittade på mig med en blick som gjorde mig irriterad. Han höjde ögonbrynet och jag suckade tungt. Sedan stängde jag min dörr och satte mig på sängen. Jahopp, och nu ska pappa tjata om Louis hela tiden och jävlas. Som han brukar. Ögonlocken blev allt tyngre och till slut somnade jag in.

Min mobil vibrerade i säkert en minut. Med en suck och lite irritation sträckte jag mig efter den och svarade. Det var Julia.

- Hej. Sa hon med darrig röst.

- Hej, vad är det? Frågade jag och försökte låta lite gladare än vad jag egentligen var.

- Pappa.. Sa hon och jag hörde hur hon hämtade andan. Pappa slog mamma så att hon ramlade in i fönstret. Fönstret gick sönder och nu är hon på sjukhus med glas i hela ryggen. Kan jag komma? Jag vill inte vara här! Grät hon.

- Du behöver inte fråga älskling, kom hit med det samma! Sa jag la sedan på. Snabbt som ögat bytte jag om till lite fräschare kläder och borstade igenom håret. Pappa hade redan åkt till jobbet, vilket var tur. Bara någon minut senare sprang Julia upp på däck. Jag kramade henne hårt och förstog att det var jobbigt. Hon var säkert orolig över hennes mamma, och rädd för pappa efter det här. Och jag som träffat hennes föräldrar och tyckt väldigt mycket om dom, tyckte inte heller det var ett dugg kul. Vi satte oss vid bordet och jag förstog att hon inte heller käkat något. Så jag bar upp frukost på en bricka och så åt vi i solen.

Hennes mobil vibrerade och hon tröck bort. Det var nog hennes pappa som ville förklara. Jag tog en tugga av ostmackan och kisade ut över vattnet. Sedan plingade det till i min mobil och det var från Louis.

"Hej älskling, vad händer? puss" stog det. Jag log och skrev in ett lämpligt svar. Ännu en gång vibrerade hennes mobil. Hon tröck bort det igen och det vibrerade hela tiden. Jag såg hur hon blev allt mer irriterad och påverkade. Tårarna började fylla hennes blåa ögon och sedan rann dom ner för hennes solbrända hy. Jag reste mig upp och kramade om henne så att hon skulle lugna ner sig. Mobilen fortsatte vibrera och hon ville inte svara. Jag tog den och kollade vem det var. Det var inte hennes pappa. Det var Harry.

- Julia, det är Harry. Sa jag och pekade på displayen. Hon slet mobilen ur min hand och kastade den i vattnet. Jag såg hur hennes nya iPhone sjönk ner i vattnet. Hon började gråta ännu mer och jag tog hennes händer och höll dom hårt.

- Andas, och ta det lugnt. Allt kommer ordna sig. Känn dig inte tvingad att åka hem, du får bo här om du vill. Sa jag tyst och hon snyftade. Sedan vibrerade min mobil. Det var Louis. Jag svarade och tänkte förklara varför jag inte kunde prata.

- Hallå?

- Hej älskling. Sa han i luren.

- Hej babe, jag kan inte prata nu det har hänt en sak med Julia. Så måste hjälpa henne, det är allvarligt.

- Vänta! Harry vill prata med dig snabbt. Sa han och jag väntade. Harry började prata i luren med orolig och stressad röst. Han var orolig.

- Julia svarar inte, jag har ringt henne flera gånger! Jag blir orolig! Sa han och jag bet mig i underläppen.

Jag tittade på Julia som verkade ha hämtat sig lite. Hon behövde nog lite stöd från sin kille. Han kunde göra henne på bättre humör. Först tvekade jag, hon kanske tänkte kasta min mobil i vattnet också? Nej, det skulle hon aldrig göra. Jag räckte fram mobilen och hon tog den och tröck den mot örat. Jag såg hur hennes mun formade ett litet leende lite då och då. Harry behövdes verkligen nu. Jag hörde hur det surrade från telefonen, det var Harry som pratade. Men Julia la på.

- Vad gör du? Han bryr sig om dig! Sa jag och tog mobilen.

- Men jag kan inte prata, jag vet inte vart jag ska ta vägen. Snyftade hon.

- Det är okej Julia. Det ordnar sig, hur det än blir.

2012-06-20 @ 17:26:48 Permalink turn to you Kommentarer (0) Trackbacks ()

turn to you - del 9

- SAMMIE -

Jag är nog världens lyckligast tjej, tänkte jag när vi gick hand i hand nerför trappan och till dom andra. Alla satt i vardagsrummet. Som inte längre var ett vardagsrum, dom hade förvandlat det till ett stort mysrum. Det låg massor med kuddar över hela golvet. Sackosäckarna låg också på golvet och en massa täcken och filtar. Dom hade även lagt soffdynorna lite här och var. Soffan, utan dynor, hade blivit som ett bord där allt snacks och godis stog.

- HEJ! Skrek alla till oss och jag skrattade så jag vek mig. Vi satte oss och lyssnade på när dom fortsatte prata om det dom innan hade pratat om. Jag satt tätt intill Louis som tog en klunk av cidern.

- Men nej! Skrattade Julia och Harry flinade mot henne.

- Jo! Sa Zayn som också flinade.

- Men när vi är och festar så kommer ni bli oroliga! Sa Harry och lutade sig bakåt och la händerna bakom nacken, som att han var en kung eller nåt liknande.

- Varför? Frågade Julia som inte tog det lika oseriöst som han ville att hon skulle.

- Men vet ju aldrig var som händer. Sa han och höjde ögonbrynet. Hon blängde på honom och lutade hakan i sin handflata.

- Harry! Fräste Niall som förstog att det inte var så bra sagt. Jag skulle aldrig bli orolig över Louis. Julia kastade en blick mot mig. Våra blickar säger mer än tusen ord. Hon fattade inte hur han kunde säga så när dom knappt ens var tillsammans, det gjorde allt bara mer osäkert och tveksamt. Menade hon med blicken och jag ryckte på axlarna mot henne.

- Men Julia. Vart du sur? Frågade han och hon skakade tveksamt på huvudet.

- Jag skojade bara. La han till och försökte krama henne.

- Inte det bästa att skoja om Hazza. Sa Louis och tittade mot mig. Han log och jag log lika mycket mot honom.

- Jag vet, men jag menade inte så. Ville bara testa henne, för jag vill veta hur hon fungerar när det gäller sånt. För jag gillar ju henne och vill att det..

- AWW! Sa alla i kör och avbröt honom mitt i meningen. Han blev generad och Julia rodnade.

- HALLÅ DET ÄR NU NI SKA KYSSAS! Skrek Zayn och alla skrattade. Han var så rolig, och go. Dom tvekade men kysste varandra snabbt. Det var mer som en puss. Jag tog ciderglaset ur Louis hand och drack en klunk. Sedan gav jag tillbaka det och han reagerade inte så mycket. Det var okej att jag smaka.

- Men ni då? Sa Liam och tittade på oss. Jag tittade upp från golvet och tittade osäkert på honom.

- Va? Frågade jag och skrattade lite nervöst. Alla log mot oss och verkade vara lite mer seriösa och glada när det gällde oss. Dom kanske tyckte vi var lite mer seriösa än Harry & Julia.

- Hur är det mellan er då? Frågade Harry och log.

- Bra. Svarade Louis och jag nickade.

- Är ni tillsammans eller är hon bara tillfällig, Louis? Skrattade Niall och jag gav Louis en blick.

- Vi är.. Vi är tillsammans. Sa Louis stolt och vi båda log. Alla fick ur sig ett aww och log glatt mot oss. Jag kände mig så lycklig med honom och alla dom här underbara vännerna. Dom fortsatte prata om olika saker. Saker som mest bara var en massa babbel som inte hade någon betydelse. Jag reste mig upp och gick till köket. Jag gick till kranen och tog fram ett glas och drack några klunkar. Louis följde efter och stog lutad mot barbänken och tittade på mig.

- Du. Det där Niall sa.. Sa jag.

- Han skojade bara. Jag är inte sån. Avbröt han direkt och jag tittade på honom med en blick som ville säga "säker?".

- Lita på mig. Sa han och jag nickade. Sedan gick jag fram och kysste honom. Vi gick in till dom andra. Klockan tickade på och jag somnade till.

Louis väckte mig och log mot mig när jag kisade irriterat.

Jag öppnade ögonen mer och förstog först inte vart jag var. Men märkte att jag var i vardagsrummet fortfarande. Alla var kvar och dom andra verkade vara piggare och jag var som vanligt alltid den somnade till.

- Är du trött, sötis? Frågade han tyst. Jag rodnade samtidigt som jag nickade.

- MEN GODMORGON TURTURDUVAN! Ropade April som satt vid Zayn och Niall. Jag borrade ner ansiktet vid Louis axel och rodnade ännu mer. Hon ropade så bara för hon vet hur jag blir. Jag kollade klockan och den var 01.17.

- Jag tror jag måste gå nu. Viskade jag till Louis. Han gjorde någon form av en valpmin.

- Jag vill inte att du ska gå. Svarade han och jag log.

- Pappa får damp.

- När får jag träffa din pappa, han verkar cool! Sa han med ett leende. Jag blängde på honom.

- Cool.. Är du galen? Skrattade jag och han skakade på huvudet.

- Seriöst. Sa han sedan med ett lite mindre leende. Jag ryckte på axlarna.

- När jag berättat om dig för honom. Då kanske det är lämpligare att träffa honom..

- Har du inte talat om mig? Flinade han.

- Du vet. Jag är en sån tjej som aldrig pratar eller talar om för pappa om sånt förrän han själv får reda på det.

Han kysste mig snabbt och sedan reste vi oss upp.

- Vart ska ni? Frågade Julia och jag sa att det var dags för mig att gå hem. April och Julia sa att dom också behövde gå hem. Niall gnällde och Harry försökte hålla kvar henne.

- Ni kan följa era bruttor om ni vill. Sa Liam och vi skrattade. Jag hade redan satt på mig skorna och gick och gav Liam & Zayn en kram. Sedan tog jag Louis hand och gick ut. Han la armen om mig och sedan kom dom andra och vi började gå. Det började bli lite kyligt ute nu eftersom att det var lite senare än mitten på sommaren.

När vi gått en bit så började jag & Julia huttra. Louis gick bakom mig och gnuggade händerna på mina armar så det blev varmare. Sedan tog jag hans hand och drog fram honom bredvid mig. Vi närmade oss min husbåt och killarna valde att gå förbi den. Vi stannade utanför och jag gav Harry, Julia, April & Niall en varsin kram. Sen fortsatte dom gå mot Aprils hus. Jag la armarna runt hans hals och han la sina runt min midja. Vi stog och kollade varandra i ögonen och log som två fån.

- Sammie.

- Ja?

- Du är så vacker. Sa han tyst och jag fick ur mig ett aww.

- Sammie.

- Ja? Sa jag och skrattade till lite.

- Jag älskar dig. Sa han med känsla. Jag kysste honom, länge. Han kramade om mig hårdare och jag kände hans kropp mot min.

- Hallå där! Ropade en bekant röst. pappa. Jag vände mig snabbt om och såg hur han tittade fram i dörrspringan.

Det kunde ju inte bli pinsammare. Det kunde inte bli värre. Visst skulle pappa få reda på Louis men inte på det sättet när han har händerna om min rumpa och så står vi och hånglar. Jag rodnade riktigt ordentligt och Louis skrattade tyst åt situationen.

- Ja nu har du fått träffat min pappa iallafall. Sa jag tyst och han flinade. Sedan klev han på däck och sträckte fram handen till pappa. Jag tyckte det var så pinsamt, pappa ska väl hålla på nu som han alltid gör mot mina killar. Larva sig och tro att han är rolig. Pappa räckte fram handen med ett leende och jag typ dog.

- Jaha så det är du som är min dotters pojke, du tar väl hand om henne annars..! Sa han och gjorde en mörkare röst på "du tar väl hand om henne annars..!". Jag klev på däck blängde på honom.

- Pappa sluta va så pinsam. Sa jag och han viftade med handen åt sidan och gjorde nån larvig fjortisstil.

- Aah asså bah omg han kanske tycker jah ä störd eller nåt, men fuck it jao. Sa han och höjde blicken typ sju mil upp till himlen.

- PAPPA! Sa jag med bestämd röst och han log.

- Förlåt gumman. Jag heter Stefan och är alltså Sammies pappa. Sa han och var lite normalare.

- Jag heter Louis.

- Och han är min pojkvän. Hejdå! Avbröt jag och stängde dörren. Louis gjorde en min mot mig.

Jag drog med honom från däck för att pappa inte skulle se lika mycket ifall han tittade.

- Han var ju bara rolig, älskling. Sa Louis och jag skakade på huvudet.

- Han är sjukt jobbig, men jag vill inte vara taskig heller eftersom att mamma gick bort.. Sa jag och blev avbruten.

- Va? Frågade Louis förvånat.

2012-06-19 @ 23:48:39 Permalink turn to you Kommentarer (1) Trackbacks ()

turn to you - del 8

- SAMMIE -

- Ta det lugnt. Du kommer älska oss efter det här! Sa jag och tog hennes hand.

- OSS?

Jag gick mot bilen och hon tvekade först men jag drog med henne. Sedan fick hon hoppa in först bredvid Louis och jag satt längst ut.

- Men gud, vad ska vi göra? Frågade hon och skrattade nervöst.

- Vi ska hem till oss. Och jag vet en som kommer bli glad. Sa Louis och blinkade mot henne. Hon flinade och förstog vad vi menade. Bilen ökade i fart och till slut var vi framme. Jag tog Aprils hand och vi gick sist in genom ytterdörren.

- Varför tog det så lång tid för.. Sa Niall men blev avbruten i sin mening när han fick syn på April. Han for fram som en raket och kramade henne. Alla log glatt och gick sedan in. Jag blev alldeles paff av hur snyggt hus dom hade. Det var helt fantastiskt. Vi gick in till ett stort vardagsrum med en stor och lång soffa. På golvet låg sackosäckar och det var en megaa tv. Jag tog Louis hand och han satte sig på soffan. Jag satte mig tätt intill och han la armen om mig.

- Vad fan ska vi kolla på? Skrattade Zayn som kom in sist i rummet. Harry & Liam gav förslag och det blev det senare alternativet. Filmen började och det var en skräckis. Jag var inte den tuffaste när det gällde skräckfilmer. Jag hoppade till för allt. Det är så pinsamt. Och just när jag tänkte på det så hördes ett skrik i filmen, jag skrek till och alla skrattade lite. Jag rodnade men det kändes inte så pinsamt som jag trodde. Jag kände mig liksom trygg i den här miljön med killarna. Louis hade fortfarande armen om mig. Det fick mig att känna mig lite speciell. Ju längre in i filmen det gick desto mer ointresserad blev jag. Jag lutade huvudet mot hans axel och han märkte att jag snarkade till. Han skakade försiktigt på mig och jag ryckte upp mig.

- Förlåt. Viskade jag och han kysste mig lätt och tyst på munnen. Alla hoppade till när det var som värst i filmen. Jag borrade ner ansiktet i kudden som jag hade framför mig.

- Haha, är det läskigt? Frågade Louis och tittade på mig med ett flin. Jag nickade. Filmen var äntligen slut och klockan var över 01. Jag blev lite stressad, pappa borde vara helt hysterisk. Alla gick mot hallen och jag kramade Louis medan dom andra satte på sig skorna och sa hejdå.

- Tjejer, vill ni komma till studion imorgon så kan vi hitta på något efter? Ropade Harry efter oss och vi nickade.

- Vi är vid studion halv 12! Skrek Julia och sedan stängde killarna dörren. Vi pratade om hur underbart det var att få titta på film med våra idoler, fast nu våra vänner & kanske killar. Jag gick hem snabbt och sprang sista biten. Jag smög på båten och pustade ut när jag märkte att pappa sov. Jag tog av mig kläderna och la mig snabbt under täcket. Det var varmt och skönt och bara nån minut senare somnade jag in.

- Jag åker till jobbet. Sa pappa tyst och försiktigt. Han klappade mig på kinden och jag nickade samtidigt som jag gäspade.

- Oj vad du är trött, var du uppe länge igår? Frågade han och jag blev lite orolig att han skulle få ur mig sanningen.

- Nja. Jag kunde inte sova först. Sa jag och han verkade gå på det. Han gick upp på däck och åkte till jobbet. Jag klädde på mig snabbt och fixade mig. Klockan var redan 11. Jag sminkade mig så fint jag kunde och försökte sedan få i mig lite frukost. Klockan blev kvart över och jag ringde Julia. Hon & April var påväg till mig för att vi sedan skulle gå tillsammans till studion. Vi kom till studion typ fem över halv. Jag lyssnade och hörde massa fans.

- Vi tar bakvägen. Sa Julia och jag nickade instämmande. April hängde efter oss som en vante. Vi gick igenom den smala gången och var vid bakdörren. Dörrvakten stog där igen och kände igen oss så han släppte in oss. Vi satte oss i soffan och väntade på killarna. Dom blev klara och kom ut till oss. Jag kastade mig i Louis armar och vågade också krama dom andra. Men deras kramar blev lite kortare. Jag tog Louis hand och sedan gick ut genom bakdörren. Vi gick igenom den smala gången jag fick syn på några plankor som gått sönder på staketet. Innanför det stog fansen.

- Vänta, titta. Sa jag och pekade på plankorna.

- Vad är det med dom? Frågade han.

- Tänk om fansen ser oss, vi kommer bli hatade förevigt.

- Då får dom hata er, vi kommer älska er ändå. Sa han som att han var stolt över att ha mig och tjejerna där. Han drog med mig förbi hålet och sedan kunde jag pusta ut. Vi gick fram på gatan tillsammans. Sedan svängde vi in på ett café som låg vid vattnet. Jag tittade ut över det vackra vattnet och sa "wow" tyst för mig själv. Det var verkligen vackert.

- Gillar du det? Frågade Louis och ställde sig bredvid. Jag nickade. Sedan satte vi oss alla vid ett långt bort och fikade. Jag tog en klunk av läsken som jag hade framför mig. Sedan gick vi mot gamla stan. Louis höll armen runt min midja och jag runt hans. Det var så underbart. Några timmar senare var vi hemma hos killarna i deras hus. Klockan närmade sig sju på kvällen och dom plockade fram massor med snacks och läsk. Louis tog min hand och drog med mig uppför en trappa.

- Var ska vi? Frågade jag och han log bara mot mig. Jag hängde efter som ett frågetecken. Sedan öppnade han en dörr. Det var som en liten lägenhet med stort sovrum, toalett och ett litet kök och mysrum. Jag tittade mig omkring.

- Här bor jag när vi är i Sverige. Sa han och jag log.

- Gulligt. Skrattade jag och pekade på en bebisbild när han stog naken med lösmustasch och stora skor. Han la bilden uppochner och rodnade lite.

- Du var ju söt! Sa jag och han tittade mig seriöst i ögonen. Han kysste mig och jag besvarade kyssen. Den blev mer passionerad och han låg på rygg på sängen och jag låg på honom. Jag kände hans hand på mina höfter medans vi fortsatte kyssas.

- Vänta. Sa jag och reste mig upp från sängen. Han satte sig upp.

- Förlåt. Sa han tyst och jag skakade på huvudet.

- För vadå?

- Det här, det gick lite för fort allting.

- Kanske lite, men jag gillar dig så. Det gör ingenting att det går fort. Sa jag med ett leende och kom på vad jag faktiskt ville fråga honom. Men jag samlade fortfarande mod.

- Tillsammans? Frågade jag och han förstog vad jag menade och log mot mig. Han tog min hand och kollade mig i ögonen.

- Föralltid. Sa han.

2012-06-19 @ 22:43:15 Permalink turn to you Kommentarer (0) Trackbacks ()

turn to you - del 7

- SAMMIE -

Jag vaknade av solskenet idag igen och pappa låg fortfarande och sov. Jag tittade på klockan och den var inte alls mycket. Så jag bestämde mig för att fixa en riktig brakfrukost till mig och pappa! Jag smög in till köket och började steka bacon och ägg. Sedan fixade jag smoothie och ställde på bordet uppe på däck. Jag väckte honom försiktigt och han kisade med ögonen.

- Vad gör du vaken? Frågade han och jag ryckte på axlarna.

- Frukosten är klar nu, så gå upp och ät. Sa jag och han tittade på mig storögt, eftersom att jag aldrig nånsin brukar fixa såna saker. Jag käkade snabbt och hann äta upp före honom. Han la sig i hängmattan och visslade. Precis som han brukar göra när han är glad. Jag log när jag tänkte på det och tittade över strandpromenaden. Och då fick jag syn på Julia som sprang helt galet fort mot båten. Jag reste mig och sprang mot henne och mötte henne. Hon grät och jag förstog inte varför. Men jag drog in henne i en kram. Hon grät floder och jag sa åt henne att lugna sig. Vi satte oss på bänken. Hon tog ett djupt andetag och försökte berätta.

- Jag fattar inte hur.. Hur dom kan göra.. Hur dom kan göra såhär mot mig! Snyftade hon och la armen om henne.

- Vilka?

- Mamma & Pappa. Dom bråkar hela tiden, dom skriker på nätterna på varandra och man hör hur dom ibland slår till varandra. Jag orkar inte mer, jag har inte sovit på flera dagar och jag mår dåligt.

- Kommer dom skilja sig? Frågade jag sorgset.

- Jag hoppas det, för jag vill hellre det än att dom ska hålla på såhär! Snyftade hon igen och jag kramade henne.

- Det ordnar sig.

- Du tycker säkert att det är löjligt, bara för att du förlorat din mamma. Men jag är en bortskämd idiot och det här är fan det värsta som hänt mig.

- Jag skiter i min mamma just nu, det är dig det handlar om och du är faktiskt viktigare. Sa jag och hon försökte le mot mig men det var svårt. Jag förstog henne och sedan hämtade hon sig ordentligt och vi pratade om killarna.

- Hur är det mellan dig och Harry? Frågade jag och höjde ögonbrynet. Hon rodnade.

- Jag vet inte, men han håller på hela tiden som att jag är hans brud. Sa hon och jag nickade sakta.

- Jag & April träffade Louis & Niall igår.

- VA?! Men varför säger ni ingenting till mig? Suckade hon och jag skrattade.

- Jag vet inte. Men dom är jättesnälla och vi badade. Louis sa att jag var fin och innan vi sa hejdå vid midnatt så kysste han mig.

- Aww, men April & Niall då? Hände det nåt mellan dom?
- Jag tror det, dom liksom gick och höll om varandra och på kampis så försvann dom ett tag. Och man fattar väl vad dom hållt på med då eftersom att dom råkade försvinna tillsammans. Flinade jag och Julia skrattade. Hon var lycklig igen, det kändes så skönt att se henne så himla glad. Vi tog en promenad och fortsatte prata om olika saker. Just då plingade det i min mobil och jag ryckte upp den ivrigt ur fickan. Det var från Louis.

Hej sötis :)

Jag log och blev alldeles varm i kroppen. Tycker han att jag är söt?

Vi fortsatte smsa medans Julia babblade på.

- Men hallå lyssnar du eller? Fräste hon och jag vaknade ur mina dagdrömmar med Louis och tittade upp från mobilen.

- Va?

- Precis. Suckade hon och jag flinade. Vi bestämde att vi skulle dra till kampis, för vi båda var varma och hade ingen lust att bada från båten. Så vi gick till Julia så hon fick packa snabbt och sedan gick vi förbi mig. 10 minuter senare var vi på kampis och la oss på våra handdukar. Jag kände några droppar som landade på min varma hud.

- Regnar det? Frågade jag utan att ens öppna ögonen och titta själv.

- Nej, har du blivit galen? Skrattade Julia och jag ryckte på axlarna. Sedan landade det några lätta skvättar och jag vände på mig. Till slut landade det massor med vatten över mig. Jag satte mig upp och kastade bort mina solglasögon och blev riktigt sur.

- MEN VAFAN?! Skrek jag och vid poolkanten flöt Louis och skrattade. Jag hoppade i och skvätte ner hela honom och sedan brottades vi lite under vattnet.

- Nu är min handduk helt jävla blöt, du får skaffa en ny åt mig. Flinade jag när vi lugnat ner oss.

- Du kan soltorka. Sa han drygt fast med ett leende på läpparna. Jag simmade mot poolkanten och mumlade dryg för att jävlas. Han simmade efter och drog in mig i sin famn igen.

- I min famn, alltså. La han till och jag la armarna om honom och kramade honom hårt. Vi gick ur vattnet igen. Han sprang och hämtade sin handduk och med honom var Niall. Dom la sina handdukar bredvid oss och Julia solade för fullt.

- Hej! Sa hon och försökte le men hon satte sig inte upp. Hon låg helt still. Louis tog tag i min hand och drog mig mot honom. Jag flyttade dit och lutade mig mot hans kropp. Han la armarna om mig och sedan satt vi där och bara snackade.

- Var är April? Frågade Niall och jag log mot honom.

- Jag vet inte, ska jag ringa henne och säga åt henne att komma hit? Frågade jag satte mig upp från att ha lutat som en säck mot Louis. Han kollade klockan och viftade med handen.

- Nej vi ska ändå dra till studion nu. Vill ni hänga med? Frågade han och jag nickade ivrigt. Sedan frågade jag Julia.

- Visst. Svarade hon och vi gick direkt mot studion. Jag tog Louis hand när vi närmade oss. Vi stannade bakom ett högt staket och Niall klättrade upp och tittade över det och skakade på huvudet.

- Det är säkert 100 galna fans där. Vi får ta bakvägen! Sa han och vi gick i en smal gång som ledde till bakdörren. Niall gick först och det stog en dörrvakt där som frågade vilka vi var. Han presenterade oss och vi fick gå in. Jag stog nervöst med Julia vid min sida vid dörren. Killarna gick mot dörren och Louis sa åt oss att komma. Jag blängde på honom och han nickade. Sedan gick vi dit fast med osäkra steg. Man hörde hur Harry sjöng i studion. Jag drog med mig Julia till soffan och vi satte oss där.

- Vill ni inte följa med in? Frågade Louis och jag skakade på huvudet. Han gick in till dom andra och vi satt där helt spända i soffan.

- Harry är där. Sa Julia glatt och log som ett solsken. Jag nickade glatt och ville helst skrika. Jag var så lycklig att vara här. Jag är ju deras fan egentligen. Jag blev lite nervös med tanke på Liam & Zayn som jag faktiskt inte träffat. Julia trummade med fingrarna mot sitt lår och jag tog hennes hand.

- Dom kommer nu. Sa jag och då öppnades dörren. Louis kom ut först och sa åt Harry att komma. Dom andra plockade runt med grejer i studion medans Harry & Louis kom ut i förväg för att träffa oss. Louis la armen om mig och pussade mig på kinden. Jag rodnade lite men tog ett djupt andetag och lutade huvudet mot hans axel.

- Hej. Sa Julia tyst och Harry stog först bara och tittade på henne. Dom var så söta, dom var liksom nervösa för att ses. Sen gick hon fram och han drog in henne i en kram.

Dom andra killarna kom ut och tittade på oss med undrande miner.

- Det här är Sammie, och det där är Julia. Sa Louis och hade fortfarande armen om mig.

- Man ser ju vems brud som är vems. Sa Liam och gick artigt fram och hälsade. Zayn gick efter och gjorde samma sak.

- Äsch. Sluta. Sa Louis och rodnade lite. Harry flinade bara och försökte hålla sig för skratt. Alla killarna verkade trötta och vi bestämde oss för att sätta på en film.

- Kan vi inte dra till huset? Frågade Niall med lite gnällig röst. Dom sa att det var okej. Jag, Louis, Harry och Julia åkte i Harrys bil. Dom andra åkte i Liams. Solen började gå ner men jag ville bara vara här med killarna och totalt struntade i pappa och när jag skulle hem.

- Kan vi inte hämta upp April hemma hos henne och överraska Niall? Frågade jag.

- Jaa! Sa Harry och log brett. Jag sa vart han skulle åka och sedan fick jag kliva ur och knacka på dörren. Hennes mamma är ju som sagt väldigt orolig med henne. Så jag sa åt Harry att åka fram en bit för att inte synas.

- Hej, är April hemma? Frågade jag när Sofie öppnade.

- Hm, ja. APRIL! Ropade hon och April kom springandes nerför trappan och kramade mig.

- Vad gör du här? Frågade hon och jag sa åt henne att följa med ut.

- Okej? Ska bara säga till mamma. Sa hon undrande och gick till köket där Sofie var.

Efter nån minuts prat och Sofies frågor så fick hon äntligen följa med.

- Men vart ska vi? Frågade hon som ett frågetecken.

2012-06-19 @ 21:39:54 Permalink turn to you Kommentarer (0) Trackbacks ()

turn to you - del 6

- SAMMIE -

Vi klädde på oss allihopa och gick en promenad genom den vackra hamnen. Solen började gå ner och jag kände hur Louis tog min hand. Vi flätade fingrarna och fortsatte gå och prata med dom andra. Sedan stannade vi alla på en brygga och tittade på alla båtar som åkte förbi. Det såg så härligt ut. Att åka båt, ut nånstans helt själva. Louis la armen om min midja när vi tittade utöver vattnet. Niall & April verkade tycka om att umgås med varandra. Sedan gick dom i förväg och vi gick med sakta steg bakom. Han hade fortfarande armen om mig.

- Men.. Ni är ju med i One Direction.. Borde inte ni vara med i värsta sommarkonserter o sånt nu? Frågade jag.

- Nej, vi har bestämt att tillbringa nästan hela sommaren här i Sverige för vi bor ju här. Men vi ska fortsätta spela in låtar och så. Men vi gör det i våran studio här i Sverige. Svarade han.

- Har ni en studio här?

- Ja, vi har ett stort hus där alla i bandet bor fast det är bit dit, vi kan visa studion. Vill ni se?! Frågade han glatt och jag nickade sakta. Han ropade på Niall och dom backade bak till oss. Louis frågade om vi kunde dra till studion och han ryckte på axlarna.

- Ja. Det kan vi väl. Om ni vill? Frågade han och jag blev lite nervös. Skulle dom andra vara där? Många frågor upprepades i mitt huvud. Men sen nickade jag och April svarade "gärna!". Vi började gå mot deras studio och det var inte så jättelångt ifrån Julias hus. Jag gick nära Louis. Det kändes tryggt. Sedan var vi framme. Villan var stor och alldeles modernt. Det såg fräscht ut. Och coolt. I nån sekund glömde jag bort nervositeten men den kom tillbaka igen. Louis log mot mig och sedan gick vi fram på den smala gången av sten. Niall öppnade ytterdörren och det verkade vara rätt lugnt därinne.

- Juste, Harry är hos någon tjej. Liam & Zayn skulle ut och göra något som lovat. Så det är tomt här. Sa Niall och jag pustade ut. Jag förstog inte varför, men det kändes skönt att dom inte var där.

Jag tog av mig skorna och släppte Louis arm för tillfället. Sen kramade jag om den hårt igen. Jag tittade storögt på alla saker. Det var många bilder med fans och många grejer från fans. April frågade om lite grejer och jag tyckte att hon frågade för mycket. Men det lättade stämningen så det var okej.

Vi gick igenom några rum så vi kunde komma till studion. Det var hur coolt som helst och jag blev alldeles imponerad. Det kändes så coolt att sitta i en riktig studio. Sedan gick vi ut ur den och satte oss i soffan precis utanför. Jag kikade på klockan och såg att den redan var elva. Jag hade inte fått något sms så jag antar att pappa somnat eller så behövde jag inte komma hem ännu. Men det kändes dags för att dra sig hemåt.

- Jag tror jag ska hem nu, klockan är ganska mycket.

- Måste du? Frågade Louis besviket.

- Jag tror det, pappa börjar nog undra vart jag är. Sa jag och gjorde en besviken min.

- Okej, men vi kan väl följa dom en bit? Vi ska ju ändå hem nu till huset också. Sa Louis och Niall nickade. Han & April satt nära varandra och verkade ha fullt upp att titta på varandra och le mot varandra generat. Jag log och gick sedan mot dörren och knöt på mig conversen. Louis & jag hann ut före dom och det var lite kallt. Jag huttrade lite och han la armarna om mig. Jag blev lite varmare. Sedan fick vi ögonkontakt och våra läppar närmade sig varandra men vi blev avbrutna när dörren slängdes upp av Niall. Han sa något som fick mig att skratta jättemycket. Alla 4 gick tillsammans och pratade om olika saker. Efter ett tag var vi redan vid korsningen där jag och Louis mötte varann igårkväll. Vi bestämde oss för att säga hejdå där. Jag kramade Niall och sedan Louis. Jag kramade om honom hårt och sedan kysste han mig. Jag besvarade den och den blev allt mer passionerad. Jag visste inte vad jag skulle göra, hur jag skulle tänka efter det här. Men det började med att jag gick hem med ett stort leende på läpparna.

2012-06-18 @ 22:14:36 Permalink turn to you Kommentarer (0) Trackbacks ()

turn to you - del 5

- SAMMIE -

Jag klev på däck och tittade åt Louis håll men kunde inte se honom. Jag drog ett djupt andetag för att inte le som en idiot. Sedan gick jag ner under däck där pappa satt på sin säng och tittade på tv. Jag försökte skymma ansiktet som nog var alldeles rött men jag kunde inte.

- Kom hjärtat. Sa han och jag kunde inte göra något än att gå dit. Jag satte mig bredvid honom och försökte flytta blicken så fort vi fick minsta ögonkontakt.

- Är allt bra? Frågade han och jag nickade. Sedan pratade han bara lite småprat och jag reste mig upp och låste in mig på rummet. Jag har mycket att berätta för mina vänner. Men hur ska jag börja? Hur ska dom ta detta?

Då kom jag på Julia, jag har inte snackat med henne sen igårkväll. Jag slog numret och hon svarade nästan direkt som hon alltid brukar.

- Hej, Sammie. Sa hon med glädje i rösten och jag log när jag hörde hennes fina röst.

- Hej, Julia. Är du själv?

- Nej, Harry är här.

Vem harry? Och vadå, kan hon inte ens snacka en stund med mig för det? Vad gör han hos henne nu när klockan är så mycket!

- Vem är det? Frågade jag nyfiket och hon fnissade lite.

- Killen som jag snackade rätt mycket med igår, han är urgullig. Sa hon och jag förstog att han inte var i rummet för tillfället. Annars hade hon aldrig sagt så, hon skulle bara dö av att bli så himla generad för det.

- Är ni tillsammans eller? Frågade jag och skrattade lite.

- Nej inte tillsammans, men om vi skulle bli det så är vi på god väg. Har du pratat nåt med Louis som också var med igår? Ja du vet.. Eller du kanske inte visste att det var han?

Hon babblade på och ångrade ord och pratade på igen. Jag orkade inte lyssna på hennes babbel men höll tyst ändå.

- Asså ja. Vi träffades nu på kvällen, jag kom precis hem. Det är sjukt coolt att dom är med i One Direction. Jag kände igen både Harry & Louis leenden och röster men jag fatta inte att det var just dom, jag trodde inte att det skulle vara dom för det liksom.. Är som en dröm.

- Men det är inte det, det här är verklighet! Sa hon glatt. Vi fortsatte prata innan en dörr öppnades i luren. Det var nog Harry. Julia blev stressad och sa hejdå och att vi skulle ses imorgon fast vi inte bestämt nånting. Men vi kanske gör det ändå. Jag hann inte svara innan hon la på. Jag andades fridfullt och kikade ut genom mitt runda fönster och såg hur ytan glittrade precis utanför. En segelbåt med kvinnor & män i typ 45-års åldern stog bara en liten bit ifrån och man hörde hur dom tjoade och skrek. Jag flinade när en av kvinnorna plumsade i det svala vattnet. Ögonlocken blev allt tyngre och tyngre ju mer klockan tickade. Till slut bestämde jag mig för att sova. Och så blev det.

Nästa morgon väckte pappa mig och sa att klockan var mycket. Han verkade stressad och jag märkte att han försovit sig för han sprang runt och vimsade som en galen tupp eller nåt. Sedan flåsade han tungt när han äntligen blev klar.

- Jag sticker till jobbet, gå upp nu så att du inte somnar igen. Hejdå! Ropade han från däck och jag ropade inte tillbaka. Jag var alldeles för trött. Jag tänkte precis ringa April innan Louis ringde. Jag tvekade för att svara först, vad skulle vi säga? Men eftersom att han ringde så borde ju han ha något han vill säga. Jag tröck på "svara" och tröck den mot örat.

- Hej! Sa jag glatt.

- Hej, vad ska du göra idag? Frågade han och jag tänkte och kollade datumet om jag hade något planerat idag. Men det hade jag inte.

- Ingenting, eller jag har iallafall ingenting planerat.

- Okej, men vill du & din vän träffa mig och min kompis? Det skulle vara kul o ses!

Jag nickade för jag tänkte att han såg mig men sedan flinade jag när jag kom på att han inte kunde se.

- Gärna. Jag ska bara prata med henne först, hon heter April. Vart ska vi ses?

- Det är så varmt! Kan vi inte bada?

Jag visste inte vad jag skulle svara. Då skulle jag behöva visa mig i bikini. Jag tycker om min kropp så jag har inget emot det, men ändå. Det är pinsamt även fast jag inte alls har något att skämmas över.

- Ja! På kampis? Vi kommer dit när jag pratat med henne o så. Ses där. Sa jag och han svarade glatt att dom gärna ville. Sedan la vi på. Snabbt som ögat började jag packa ihop handduk och pengar och solglasögon. Och lite andra saker som jag kanske ville ha där.

Jag ringde sedan April och funderade på vad jag skulle säga och hur jag skulle säga det medans signalerna upprepades.

- Hej hallå! Skrattade hon när hon svarade. Jag frågade om det där med Kampis och Louis. Sedan tvingade hon mig berätta om gårkvällen innan hon svarade. Hon fick ur sig ett aww och sedan tackade hon ja till kampis. Vi bestämde att vi skulle ses vid skeppsbron för att sedan gå dit tillsammans. Bara 10 minuter senare så gick vi hand i hand mot kampis. Hon verkade lite spänd.

- Det ska bli skitkul! Sa jag och hon försökte verka lika uppspelt av glädje som jag.

- Jag har ju ingen aning om vilka dom är. Jag är säkert i vägen bara.. Sa hon och jag la armen om henne.

- Hans kompis har ju ingen aning om vilka vi är. Så det är ju lika jobbigt för honom. Var dig själv bara, dom kommer älska dig.

- Hur vet du det? Frågade hon och himlade med ögonen.

- Vem gör inte, liksom? Sa jag med ett leende på läpparna.

Vi närmade oss och jag såg kampis. Men såg ingen Louis och ingen kompis. Vi lutade oss mot stängslet medans vi väntade på dom. Dom kom lite senare och Louis verkade inte alls skämmas eller nåt. Han gick fram och gav mig en kram. Sedan hälsade han artigt på April. Hans kompis var blond och lite mindre i kroppsformen. Kanske var han yngre? Men April var också lite mindre på kroppsformen så det var bra. Jag vet inte varför, men det var bra att dom var lite lika varandra på sättet. Kanske skulle det bli något. April blängde på mig, precis som att hon läste mina tankar.

- Jag heter Niall. Sa killen och jag visste det redan. April också. Det är ju Niall Horan. Alla vet vem det är. Vi presenterade oss och gick sedan in och la handdukarna på en ledig plats. Det var ganska många på kampis idag. Jag satte mig på handduken och April satte sig nära mig. Jag tog av mig linnet eftersom att jag redan hade biknin under så kunde jag bara ta av mig och börja bada. April hade inte tänkt likadant och bad mig följa med till omklädningsrummet lite längre bort. Hon bytte snabbt och fumligt om och jag rättade till henne bikinitop lite för att det skulle se bra ut.

- Vad tycker du om Niall då, är han lika snygg som på alla bilder? Frågade jag och höjde ögonbrynet. Hon himlade med ögonen och tog min hand och drog med mig ut därifrån. Louis & Niall stog vid poolkanten och snackade. Jag gick mot badstegen och April precis bredvid mig. Försiktigt klättrade jag ner i vattnet och Louis hoppade ner och simmade mot mig. April försökte hålla sig lite undan men var ändå vid oss och snackade. Niall simmade mot oss men sakta.

- Men Niall kom! Skrattade Louis och vi alla skrattade. Det var lite stelt men sedan började vi prata mer och mer. Jag bestämde mig för att sitta i solen ett tag för det var verkligen skönt ute.

- Hänger nån med? Frågade jag och först fick jag inget svar.

- Jag. Sa Louis och jag höjde ögonbrynet mot April som valde att stanna kvar med Niall. Jag klättrade upp för badstegen och gick och la mig på handduken. Louis la sig på sin handduk som låg bredvid min. Jag sa inte så mycket men sedan började han prata. Precis som det var igår. Jag kände hur han tittade på min kropp som låg i solen. Jag tittade på den själv och huden var gyllenebrun och det såg rätt okej ut.

- Du är fin. Sa han tyst och jag tittade på honon med ett leende på läpparna.

- Hur menar du? Frågade jag.

- Du är fin, kan mena det på olika sätt? Frågade han och jag flinade. Vi fick ögonkontakt och jag nästan drunknade i hans vackra ögon. Hans leende. Hans personlighet. Han. Han la handen på min och kramade den hårt. Jag log av att få ha honom nära. Sen satte jag mig upp och tittade efter April & Niall.

- Var är dom? Frågade jag och suckade. Han satte sig upp och tittade han också men ingen av oss såg dom.

- Du vet. Niall är en charmör, han har säkert charmat henne på fall och nu sitter dom nånstans och hånglar. Skrattade Louis och kastade sig på rygg igen. Jag la mig på mage bredvid.

- Är du sån?

- Vadå sån?
- Ja, en sån charmör som Niall.

- Jag vet inte.. Haha! Skrattade han och jag skrattade jag också, inte för att det var kul. Utan för att hans skratt smittade så väl.

2012-06-18 @ 21:31:12 Permalink turn to you Kommentarer (0) Trackbacks ()

turn to you - del 4

- SAMMIE -

Dörren stog öppen och solen lyste upp hela underdäck. Jag vaknade och var tvungen att kisa för att inte bli helt bländad. Pappa spelade musik uppe på däck och det verkade bli en riktigt bra dag. Jag sträckte mig efter min iPhone och såg att klockan var 11. Så det var inte så jättesent iallafall. Jag satte på mig ett linne och mina jeansshorts. Sedan gick jag upp på däck och tittade utöver Stockholms vackra skärgård.

- När kom du hem igår? Frågade pappa och jag ryckte på axlarna.

- Kollade inte klockan.

- Okej, vad gjorde ni då?

- Vi var på det där café bryggan duvet. Sen träffade vi några vänner och gick hem. Svarade jag och tänkte på det jag sagt. Det var ju inte riktigt våra vänner. Jag kom på att jag fick en lapp av honom igår. Jag grävde i fickan och kände att den låg där. Ivrigt tog jag upp den och vecklade ut den fumligt.

Det stog ett telefonnummer. Jag antog att det var hans och vill smsa direkt. Det är alltid kul med nya vänner. Jag gick ner och hämtade mobilen och skickade iväg ett sms. Jag fick ett svar några minuter senare och vi fortsatte smsa under dagen. Jag bytte om och gick upp till April. Jag kände att det behövdes prata lite om igår. Jag knackade på dörren och hennes lillebror Otto öppnade.

- Hej Sammie. Sa han och gnuggade sig i ögonen.

- Hej Otto, är April hemma?

Han nickade och jag klev in. Försiktigt gick jag uppför trappan och öppnade hennes dörr. Hon låg i sängen och jag flinade lite för hon snarkade. Jag satte mig på sängkanten och väckte henne på det bästa sättet som dessutom kanske var det snällaste jag kunde komma på.

- Men gud, vad gör du här? Frågade hon och jag log.

- Ja, klockan är rätt mycket och jag ville träffa min bästa kompis. Sa jag och hon satte sig upp. Vi pratade om gårkvällen direkt, det var som att hon tänkte på samma sak som jag tänkte på när jag var påväg hit. Allt var löst och jag berättade om våra sms och hon sa åt mig att visa dom. Jag blev lite generad och till slut hamnade vi på golvet, hon tvingade mig att visa dom och jag kände att jag hade inget val. Jag tog fram våran konversation och räckte henne mobilen. Jag såg hur hennes ögon läste fram och tillbaka på displayen och då och då fick hon fram ett litet leende.

- Han är ju snäll och gullig mot dig. Sa hon och höjde ögonbrynet. Jag ryckte tillbaka min mobil och flinade.

Vi slutade prata om det efter en stund och började prata om det vi faktiskt älskade allra mest här i livet.

MODE.

Vi började skissa på plagg som vi ville sy och designa. Och det gick rätt bra och vi kom på ett nytt och skitsnyggt plagg som skulle kunna sälja bra om vi kunde sy det fort och visa det för en berömd butik här i stan.

- Vi hinner aldirg. Suckade April och kastade huvudet på kudden.

- Men fyfan va seg du är. Vi hinner om vi börjar nu direkt så ryck upp dig och hämta tyg så trär jag maskinen! Sa jag och satte mig framför symaskinen och hon gjorde som jag sa. Bara en minut senare kom hon med olika tyger och material som passade till vårat projekt. Vi höll på hela dagen och blev till slut klara med det slappa linnet som var själva grunden. Nu skulle vi trycka den där texten med hjälp av en riktig tryckmaskin som bara fanns i stan.

Vi cyklade mot modefabriken som var en liten butik i stan. Vi frågade om hjälp och kvinnan i kassan ryckte på axlarna.

- Varför inte? Två unga tjejer med stora drömmar. Det är underbart att se. Sa hon och vi log.

- Så du kan hjälpa oss?

- Absolut. Kan ni komma tillbaka imorgon klockan 2 så är den färdig. Sa hon och vi tackade flera gånger om. Sedan orkade jag inte tänka mer på mode. Jag ville bara andas ut och slappna av. Så jag la mig hemma på däck ensam och April drog hem. Solen lyste och brände mot min gyllenebruna hud. Pappa var och jobba så det fanns tid för mig själv nu. Jag njöt av värmen och tog en klunk av drinken som pappa blandat imorse. Min mobil plingade till och det var killen, som hade namnet Louis. Han var så snäll och vi började redan prata om att ses.

Om vi skulle ses någon dag så kan du väl ta med dig din kompis, hon som gick bakom oss igårkväll? Jag kan ta med mig en vän som jag tror att hon skulle tycka om. :)

Jag log när jag läste smset. Vem skulle det vara? Men jag svarade snabbt att det var en bra idé. Nu skulle jag bara prata med April om detta. Och vad skulle hon tycka om att gå och träffa två nya killar? Hon längtar också efter en pojkvän som hon kan mysa med, precis lika mycket som jag. Kanske var det här våran stora chans. Jag log åt tanken och hoppade sedan i vattnet för att svalka mig. Sedan satte jag mig på en solstol och bara tog det lugnt. Det rullade ín sms från Louis och jag log åt varje ord han skrev. Han verkade bara så himla underbar.

Vad ska du göra ikväll? Stog det i det senaste smset. Jag visste inte vad jag skulle svara, för orden April sa under kvällen fick mig att tänka lite. Skulle jag lita på Louis för hur schysst han var i smsen eller skulle jag tänka som hon gjorde.

Inget speciellt tror jag, durå?

Han svarade likadant och vi bestämde en träff. Jag var lite osäker när jag skickat sms om att jag gärna ville ses en stund ikväll. Fast samtidigt var jag nöjd över att jag skulle träffa en kille och kanske bli kär. Få kalla någon annan "Min" igen. Jag fixade mig snabbt och sa till pappa att jag skulle ta en liten promenad bara. Han nickade och tittade efter mig när jag gick längs strandpromenaden. Jag tittade över axeln och såg att han inte tittade längre och då kunde jag slappna av. Jag tittade mig oroligt omkring efter Louis. Sedan stog jag på platsen där vi bestämt att mötas. Kanske lurade han mig bara? Tankarna flög runt i skallen. Varför skulle jag vara så mesig hela tiden, det är inget fel på mig. Tror jag.

- Hej Sammie. Sa en bekant röst och jag vände mig om hastigt och där stog Louis. Han log med ett alldeles underbart leende. Hans bruna och mjuka hår låg perfekt på huvudet och luggen låg snyggt och naturligt över pannan. Hans blågröna ögon log mot mig och hela han var helt underbar. Han var perfekt.

- Hej. Sa jag blygt och han bara tittade på mig. Vi började småprata lite stelt och det var en obehaglig stämning. Men sen släppte nervositeten och vi pratade som att vi känt varandra i evigheter. Det kändes så bra och han förstog mig. Vi pratade på och kunde aldrig sluta. Han berättade om sig själv och berättade en sak som fick mig att bli alldeles matt. Han är med i One Direction. Jag vet vad det är och det var därför jag kände igen honom så väl, men jag kunde aldrig sätta fingret på vem det riktigt var. Men nu när han sa One Direction så kom jag på det. Louis Tomlinson. The Tommo. The Boo Bear. Jag log när jag tänkte på att jag stog nära en så känd person och pratade. Att jag inte tänkte på det igårkväll, att jag inte tänkte på det över huvudtaget. Jag måste bara berätta för April för hon tycker att dom är bra. Men hon fattade inte att det var dom igår heller. Det känns skumt att vi inte fattat det.

- Wow! Då måste du vara typ världsberömd.

- Ja. Men ibland är det jobbigt, jag saknar det vanliga livet liksom. Jag saknar mina vänner, dom som faktiskt fick mig att söka till X-factor och bli den jag är idag. Dom pratar jag nästan aldrig med och jag känner mig dum. Men vi flyttade hit och jag har träffat några nya vänner och förhoppningsvis träffar jag den rätta tjejen nån dag också. Sa han och det var som att orden gick rakt in i hjärtat. Allt han sa var så uppenbart.

- Jag kan nästan tänka mig hur det är. Eller nej det kan jag inte, det måste verkligen varit svårt under tiden Louis. Sa jag och ångrade det jag sa. Jag lät ju helt störd. Han log mot mig.

Jag kollade mobilen och såg att klockan var ganska mycket.

- Jag måste nog gå hem nu. Pappa undrar nog vart jag är.

- Jag med. Sa han och vi reste oss upp från bänken. Vi gick till platsen där vi möttes och stog bara framför varandra och skulle säga hejdå. Jag visste inte vad jag skulle göra, skulle jag krama honom eller gå? Under tiden jag funderade så drog han in mig i en kram och det kändes bra. Jag besvarade den och sedan gick vi åt skilda håll.

2012-06-17 @ 23:46:03 Permalink turn to you Kommentarer (0) Trackbacks ()

turn to you - del 3

- SAMMIE -

- Vad heter hon där bakom? Frågade killen som gick bredvid mig. Jag tittade på honom och tvekade lite för jag tänkte på det April sagt om skumma killar. Jag ville inte ge ut hennes namn när hon var så rädd.

- Fråga henne själv om du vill veta. Svarade jag och försökte le för att inte verka otrevlig.

- Du, kom och gå här med oss! Sa han och vinkade hit henne.

- Nej. Svarade hon kort och han vände sig om igen.

- Oj. Vad är det med henne? Har vi gjort något? Frågade han lite chockat.

- Nej, hon är bara inte på så bra humör ikväll. Svarade jag för att han inte skulle tycka illa om henne. Hon är ju inte alls som hon brukar vara nu. Jag kastade en blick över axeln. Hon tittade på mig men flyttade blicken när jag tittade. Jag tittade framåt igen och vi närmade oss min husbåt. Pappa hade redan krypit i säng.

- Där bor jag. Sa jag och pekade mot den.

- Bor du på husbåt? Frågade killen som gick bredvid mig. Jag nickade och han tyckte det var coolt. Vi stannade utanför båten och klev inte på däck, då kanske vi skulle väcka pappa och det ville jag inte över huvudtaget.

- Hejdå, tack för att ni följde oss. Det var schysst. Sa jag och dom nickade lite stelt. April gick och ställde sig bredvid mig. Julia & den andra killen fortsatte gå sedan och jag brydde mig inte om att vi inte sa hejdå jag o Julia. Den killen jag pratat lite med stog kvar och ville säga något.

- Du var schysst och jag tänkte typ.. Ge dig den här. Sa han och räckte mig en liten lapp. Jag tog den och la ner den i fickan för att inte tappa bort den. Sedan sprang han till Julia & den andra killen. Jag vände mig mot April som skakade på huvudet.

- Titta så han håller på. Suckade hon.

- Han är ju bara snäll. Sa jag och flinade.

- Jamen du vet ju ingenting om honom, han kanske är värsta problemkillen, vad vet du? Frågade hon irriterat och jag drog in henne i en kram. Hon försökte ta sig ur min famn men jag höll fast henne.

- Jag vet inte och du har rätt. Men jag tänker ge honom en chans för han har inte gjort ett skit som kan få någon att misstänka såna saker. Om han inte är sån då, ska jag bara skita i en fullkomligt normal kille eller? Skrattade jag och hon kunde inte låta bli att le.

- Klart du inte ska. Men du vet att jag bara bryr mig om dig. Sa hon och kramade sedan mig också.

- Jag vet. Och du vet hur gärna jag vill ha en pojkvän.

- Var inte för snabb nu och få en skit som sårar dig, lova mig det!
- Lovar! Men nu ska jag gå in och lägga mig. Vi hörs imorgon. Sa jag och hon nickade. Sedan promenerade hon mot sitt hus som bara låg några hus bort. Jag gick ner under däck och låste dörren. Sedan kikade jag in i pappas sovrum och hörde hur han snarkade djupt. Jag skrattade lite för han lät som en stor björn. Hans radio var på och jag smög fram och stängde av den och gick sedan in på mitt rum. Jag tvättade bort sminket och bytte om till pyjamas och kröp ner i min mjuka säng. Jag somnade och han knappt ens tänka innan allt svartna.

2012-06-17 @ 22:59:27 Permalink turn to you Kommentarer (0) Trackbacks ()

turn to you - del 2

- SAMMIE -

Jag cyklade hemåt och det var fortfarande lika soligt ute. Jag såg husbåten och pappa verkade redan vara hemma. Jag klev på och sedan ner till mitt rum. Jag bytte om till ett par jeansshorts och ett slappt linne. Sedan gick jag upp och hängde bikinin och handduken på tork.

- Har du varit och badat? Frågade pappa som låg med endast halvöppna ögon i hängmattan.

- Ja, jag var där med April. Svarade jag och han nickade sakta. Sedan blundade han och verkade nästan somnat. Jag sminkade mig litegrann och borstade igenom mitt mörkbruna hår. Sedan satte jag på mig ett par röda converse och gick upp på däck igen. Det var dags för en kväll med tjejerna! Jag gick fram till hängmattan och satte mig på huk bredvid. Jag tittade på pappa som snarkade litegrann. Jag är stolt över att fortfarande ha honom hos mig fast mamma lämnade oss. Han verkar ha kommit över det, fast ibland hör jag snyftningar från hans sovrum på nätterna. Då brukar jag smyga in och försöka trösta honom. Han brukar inte gråta, och det var en av dom första gångerna jag sett honom gråta på riktigt. Han känner sig nog ensam ibland, nu när jag börjar bli stor och inte alls är mycket hemma. Han brukar få sitta själv och glo på fotbollsmatcher på tv eller så kommer Anders & Micke förbi ibland. Jag skakade på huvudet och kom tillbaka ur tankarna och till nuet. Jag skakade försiktigt på honom och han öppnade ögonen litegrann.

- Pappa?

- Ja, raring. Sa han med en trött röst.

- Kan du vakna nu, för jag tänkte gå igen.

- Vart ska du gå nånstans, klockan är väl mycket? Frågade han misstänksamt.

- Jag ska till April och träffa Julia och henne.

- Du kan inte lura mig, gumman. Jag vet vad du ska hitta på ikväll, du ska ragga killar. Sa han och flinade. Jag himlade med ögonen och gick ner till cykeln och började trampa iväg till April. Jag lutade cykeln mot deras husvägg och knackade försiktigt på dörren. Hennes mamma Sofie öppnade.

- Åh hej! April & Julia är däruppe. Dom är klara nu så det är bara att ropa på dom, tror jag. Sa hon och jag nickade med ett leende. Dom kom nerför trappan och knöt på sig sina converse. Sedan gick vi alla 3 mot staden och vi bestämde oss för att fika på caféet som låg på en brygga ute i vattnet. Vi gick i en rad bredvid varandra och satte oss vid ett bord nästan längst bort. Jag beställde ett glas cider och en cupcake och dom andra tjejerna beställde samma. Vi satt där och fika och sedan snackade vi. Vi snackade i flera timmar och klockan närmade sig 23:51 på kvällen. Vi reste oss upp för att promenera hemåt. Vi gick ganska sakta för att kunna prata samtidigt utan att flåsa. Vi stannade utanför ett litet toaletthus för Julia var tvungen att gå på toa. April följde med henne in. Jag satt själv på trappan utanför och det kom två killar som pratade med varandra. Dom båda kastade en blick åt mitt håll och stannade framför mig.

- Hej. Är du ensam? Frågade den ena snällt. Jag skakade på huvudet.

- Nej, mina vänner är på toa. Svarade jag och försökte le lite mot dom. Dom nickade sakta som att dom brydde sig om mig. Dom verkade vara i min ålder.

Dörren öppnades bakom mig och ut kom Julia och April kom efter henne. Julia hade inga problem med att snacka lite och vi snackade lite med dom. April sa inte så mycket. Och jag undrade varför.

- Bor ni långt härifrån? Frågade den andra av dom och vi skakade sakta på huvudet.

- Jag bor borta i skärgården. Sa jag.

- Jag bor bara några kvarter därifrån. Sa Julia och log. Killarna tittade på April och väntade på ett svar från henne men hon ville inte svara.

- Vi kan följa er om ni vill? Frågade den ena och jag nickade vänligt. Julia ryckte på axlarna och sedan började vi gå. Vi pratade med dom och sedan märkte jag att April inte var med. Jag backade några steg och såg att hon satt kvar på trappan.

- April, kommer du? Ropade jag och hon gick med slappa steg mot mig. Hon verkade lite deppig.

Sedan började vi gå mot killarna & Julia. Jag tog hennes hand och kramade om den hårt. Dom väntade in oss och vi gick bredvid. Killarna larvade sig lite och Julia skrattade åt dom. Jag flinade men kunde inte bara skratta sådär, jag tänkte på April som verkade känna sig obekväm.

- Varför följer dom med egentligen? Vi kan väl gå själva! Viskade hon och jag tittade på henne med undrande blick. Vi sa åt dom andra att gå i förväg och dom gjorde som vi sa.

- Men vad är det, April? Frågade jag och vi gick med lite saktare steg bakom dom.

- Jag vill inte att dom ska gå med oss.

- Varför inte?

- Vi har ju ingen aning om vilka dom är. Dessutom verkar dom lite skumma. Sa hon och jag suckade.

- Men kom igen, dom är ju schyssta!

- Jag vet inte, dom känns bara lite skumma. Dom fjäskar säkert bara för att vi ska tro bra om dom och aldrig ens tänka på att dom kanske är dumma i huvet och våldtar oss eller något sen! Sa hon och för nån sekund trodde jag att hon blivit helt galen. Varför tänkte hon så och varför tänkte hon så långt? Hon var ju helt hispig!

- Men ta det lugnt. Jag tycker dom verkar hur snälla som helst. Sa jag och hon skakade på huvudet.

- Jag är inte dum, jag fattar att dom vill oss något illa.

- Sluta. Om det händer nåt så är det vårat fel, inte ditt. Håll dig lugn, det är inte långt kvar hem.

- Men vill du att dom ska veta vart du bor och allt? Dessutom bor du på husbåt och det är inte svårt att göra inbrott och göra dig och din pappa illa! Du borde vakta dig lite mer.

- Men jag tror inte så illa om alla, jag tänker ge dom en chans iallafall. Sa jag och sprang fram till dom andra. April gick några steg bakom oss och jag kastade flera gånger en blick över axeln för att se att hon fortvarande var där och att hon var okej. Hon såg lite sur ut, jag förstog inte vad som flugit i henne.

2012-06-17 @ 22:41:23 Permalink turn to you Kommentarer (0) Trackbacks ()

turn to you - del 1

- SAMMIE -

Jag sträckte på mig och satte mig upp i sängen. Pappa var redan uppe för dörren var öppen och det luktade kaffe från däck. Jag satte på mig en vit topp och ett par hotpants och gick uppför trappan. Pappa satt vid bordet och tittade ut över vattnet. Några segelbåtar åkte fram på den glittrande ytan och det hördes rop om hur dom skulle åka och var saker och ting skulle ligga under resan. Jag flinade åt deras tjafs och slog mig sedan ner på en stol vid samma bord som pappa.

- Godmorgon, sovit gott? Frågade pappa med ett tryggt leende och tog sedan en klunk ur sin kopp.

- Ja, jag sov jättebra inatt. Svarade jag glatt och kisade utöver vattnet.

- Det låter bra. Jag ska åka och jobba nu direkt, du klarar dig själv va?

- Ja, inga problem. Svarade jag för att han inte skulle få skuldkänslor. Jag känner att jag måste vara extra snäll mot honom nu sen mamma lämnat oss ensamma. Han log och reste sig upp från stolen.

- Om du ska någonstans så måste du låsa efter dig, det vet du. Sa han och jag nickade. Han gick ner från däck och låste upp sin cykel som stog lutad mot en lykstolpe precis vid båten. Sedan trampade han iväg mot Skansen. Han jobbar där och det känns skönt att ha honom så nära. Dessutom verkar det vara ett roligt jobb och det behöver han nu. Jag hällde upp ett glas juice och drack av den fräscha och uppfriskande drycken. Sedan bytte jag om och tog mig ut på en springrunda. Jag andades tungt när jag sprang fram på skeppsbron och sedan förbi snabbköpet. Inte alls mycket senare så hade jag redan sprungit 2 km. Jag kände mig nöjd och tog samma runda hem igen. När jag närmade mig husbåten så såg jag April sitta på däck och vänta på mig. Jag kisade när jag tittade mot båten för solen lyste så starkt. Jag klev på och hon tittade på mig med en seriös blick.

- Äntligen! Jag undrade vart du hade tagit vägen, men du ska alltid vara så hurtig och springa dina dumma rundor. Flinade hon och jag skrattade litegrann innan jag satte mig ner på en stol bredvid.

- Ville du något speciellt? Frågade jag och tog av mig linnet så att jag bara hade träningsbh på mig. Hon skakade på huvudet och drog in doften av den svenska sommaren.

- Nej, egentligen inte. Jag tänkte fråga ifall du ville hänga med till Kampis? Frågade hon och jag ryckte på axlarna.

- Visst!

Jag började genast packa ner bikini och handduk. Pengar och annat som kanske behövdes en dag vid poolen. Jag gick sedan upp på däck igen och vi började cykla mot Kampis. April trampade snabbt fram på vägen och jag som var lite tröttare än hon försökte trampa ungefär lika fort. Vi var framme och lutade cyklarna mot det stora stängslet. Jag räckte en tjugolapp till kvinnan i kassan och sedan gick vi in. Vi la handdukarna på en bra och solig plats och gick mot poolen för att doppa tårna. Men jag var svettig efter springrundan så jag bestämde mig för att hoppa i direkt. April satt på poolkanten och bara vinglade på benen.

- April, kommer du?! Ropade jag och hon skakade på huvudet med ett leende. Jag himlade med ögonen och dök i igen. Vattnet var klorigt men jag tittade med öppna ögon och rörde mig snabbt och smidigt fram under ytan. Helt plötsligt blev det ett stort plask precis framför mitt ansikte. Vattnet bubblade sig och jag såg ingenting. Jag lyfte huvudet över ytan och hostade häftigt för att jag blev lite chockad av plasket.

- Nej gud, förlåt! Jag såg inte att du.. Sa en kille framför mig och jag hostade klart och tittade upp mot honom. Han blev tom på ord och försökte få fram det ordet som jag väntade på men det gick inte.

- kom? Frågade jag med ett leende och han nickade med ett lika brett leende.

- Förlåt. Sa han igen och jag vinkade bort det.

- Ingen fara. Sa jag och simmade sedan mot April. Jag hoppade upp och satte mig bredvid henne.

2012-06-17 @ 21:32:42 Permalink turn to you Kommentarer (2) Trackbacks ()

turn to you prolog....

Sammie Lopez är en tjej på 17 år, hon bor i en husbåt i stockholms skärgård med sin ensamma pappa eftersom att hennes mamma lämnat livet för bara ett år sen. Hennes liv är väldigt enkelt, hon drömmer om ett modejobb i London men sitter fast i Sverige än så länge. Hennes bästa kompisar heter Julia & April och dom har funnits där hela tiden för henne, speciellt när hon förlorade sin mamma. Dom har samma intressen som Sammie och tillbringar det mesta av tiden tillsammans med henne. Tjejerna är väldigt lika varandra på stilen och personligheterna. Dom festar ihop och tränar ihop. Ingen har pojkvän, men det spelar ingen roll tycker dom själva. Dom är liksom fria, har dom alltid sagt. Men Sammie är trött på att vara "fri", hon vill ha en pojkvän och känna den där känslan att ha någon som hon kan kalla för sin egen. Hon letar inte efter kärleken men väntar förväntansfullt på den. Men just nu går träningen och allt slit för modebranschen före. Men en dag var sig inte lik alla andra, och den dagen kommer hon minnas för evigt....

Det var prologen för en ny novell som jag tänkte börja på ikväll! Denna ska jag lägga ner mer tid på och verkligen göra något bra av det, hoppas ni gillade prologen! Håll utkik för första delen kommer redan ut ikväll :)

2012-06-17 @ 21:09:12 Permalink turn to you Kommentarer (0) Trackbacks ()

livet som inte var sant #6

TIDIGARE I MIN FANFIC:

- Come, Lillie. Now we let Sammie be alone a little so she can pack up their things and make herself at home in her new room. Log Katy och Lillie skuttade ut ur rummet. Jag såg mig omkring och började packa upp kläder i min garderob. Jag tittade på skrivbordet och där låg en alldeles ny Macbook Pro. Det låg en lapp på med mitt namn så jag antog att den var min.

SAMMIES PERSPEKTIV

Det gick några timmar och jag hade äntligen packat upp allt och fixat. Mamma knackade på dörren och kikade in.

- Do you enjoy your new room? Frågade hon med ett leende på läpparna.

- I love it! Svarade jag.

- Honey, i know it came suddenly that you were adopted. But when you were born, Sandro and I did'nt have enough money to take care of a baby. We did'nt want to adopt you away but then Anders and Karolina talked to us and we liked them so much. We sad that we will take you back when we get money so you can live in a happy family. And we got all those money when you were 5 years. But they did'nt want to tell you the truth. And we did'nt know you so we could'nt talk to you. But i'm happy they told you now so you came home. We love you so much. Sa Katy med darrig röst. Jag drog in henne i en kram och kände hur hon snyftade.

- It's okay mom, they were perfect parents and took care of me as an angel. Sa jag tyst och hon log mot mig när vi släppte taget om varandra.

Tiden gick och det blev kväll. Melvin & Lillie sov redan. Jake borstade tänderna och jag låg i min säng och tittade på bilder från Sverige.

- Godnight, Sammie. Sa Jake och jag log mot honom.

- Godnight!

Nästa morgon vaknade jag glatt men var lite nervös. Jag skulle börja skolan i london idag. Katy & Sandro har redan fixat in mig som elev och det var redan planerat att jag skulle komma idag även om jag ville eller inte. Jag gick mot garderoben och tog mina favoritkläder. Kanske såg jag konstig ut med svenska kläder? Dom här i London kanske har värsta märkeskläderna och ser helt annorlunda ut. Men jag orkade inte bry mig. Jag gick nerför trappan och satte mig vid bordet och åt frukost. Mamma, Lillie & Melvin satt och åt frukost dom också.

- Are you already awake? So early?

- Yeah, I'm going to makeup and likes to be a little earlier. Flinade jag och hon log.

Sedan gick jag upp och sminka mig och fixade håret. Jag plattade det idag så att det blev ungefär ner till naveln. Jag tog mina finaste smycken och ett par fräscha strumpor. Sedan gick jag nerför trappan igen.

- Mom, how am I going to school? I do not know where the new school is located.. Sa jag osäkert.

- It's okay, I'll give you a ride. Svarade hon och började klä på Melvin & Lillie. Jag log som ett tack och gick till hallen och knöt på mig mina converse. Sedan gick jag ut i förväg och sedan kom dom och vi satte oss i bilen. Katy startade den och vi började rulla. Melvin & Lillie såg så glada ut. Och dom var så söta. Bilen stannade utanför ett dagis. Vi klev ur bilen och jag hjälpte Lillie.

- There are only a few weeks left in the nursery. Then you start the school, so piece together and be happy sweethearts. Sa Katy och höll dom i handen. Jag vinkade hejdå och gick tillbaka till bilen. Försiktigt satte jag i bältet och Katy kom bara nån minut senare. Hon startade bilen och backade ur parkeringsplatsen. Sedan körde vi mot min nya skola.

- I'm so nervous! Sa jag och skrattade lite.

- I understand you, but there is nothing to be nervous about. It will be fun! You speak very good English, to be raised in Sweden. Sa hon och log lite stolt mot mig.

Jag log mot henne och sedan såg jag en stor skola några meter ifrån.

- Look! Sa hon och pekade på den. Det var tydligen min nya skola. Jag blev nervös när jag såg några elever utanför skolan. Dom såg så tuffa ut. Jag gav henne en kram och klev ur bilen. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen alls. Jag gick med osäkra steg mot porten. En tjej med brunt hår som mig gick mot mig och log.

- Hello, are you new here? Frågade hon trevligt. Jag nickade och hon räckte handen mot mig.

- My name is Sammie.

- Oh, my name is Eleanor. Nice to meet you! Sa hon glatt och visade mig runt lite och hjälpte mig att hitta Miss.Olson, läraren.

- She's my teacher to, so i think we are going to be in the same class! Sa Eleanor med ett leende och det kändes tryggt. Hon verkade snäll. Vi satte oss vid ett bort vid cafeterian och det var väldigt likt min gamla skola. Jag trodde det skulle vara helt annorlunda.

- Liam! Louis! Come here! Ropade hon och vinkade dit några killar. Jag tittade åt det hållet och det var två snygga och rätt söta killar som gick åt vårat håll. Jag blev lite generad och det blev pinsamt.

- Hey baby. Sa den kortare, jag tror det var Louis. Han kysste Eleanor kärleksfullt och sedan satte hans sig ner bredvid henne. Liam sa ingenting, han satte sig bara ner.

- A new face! I'm Louis, what's your name? Frågade han och log glatt mot mig.

- Sammie! Sa jag glatt och sedan hälsade Liam också.

- It's nice with new personalitys! I'm Liam. Sa han och log lyckligt mot mig. Jag log lika mycket mot honom. Det var något med hans ögon som fick mig att bli helt varm i kroppen. Helt, lycklig.

- What will you do tonight? Frågade Louis som verkade vara en av dom mer partykillarna eller ja. Den där mer galna och roliga killen.

- I don't know. We all four get together and do something? Sa Eleanor och dom verkade tycka det var en bra idé alla 3. Jag log bara lite och Liam, som verkade bry sig om vad jag tyckte, frågade mig.

- Will you, Sammie? Frågade han och jag nickade.

- But just so you know, I know nothing about London, I moved from Sweden and here yesterday. So I'm a bit new.. Sa jag lite generat så det vart pinsamt.

- SWEDEN! It's really cool there! Can you speak Swedish? Frågade Louis intresserat och Eleanor bufflade på honom.

- Stupid! She lived there, dumbass. Sa hon och vi alla skrattade. Jag nickade och han frågade ifall jag kunde säga något.

- Can you please say.. Louis is the best guy in the whole world and I love him, even if we don't know each other. Sa Louis och Liam skrattade lite.

- Sure.. Louis är den bästa killen i hela världen, jag älskar honom, även fast vi inte känner varandra. Sa jag och fnissade lite. Dom verkade tycka att det var hur coolt som helst. Dom frågade olika saker om hur det är i Sverige och av någon konstig anledning så har några på skolan trott att det går isbjörnar på våra gator.

- Haha, that's not true! We have roughly the same climate as you have in London. Svarade jag och dom nickade sakta och intresserat.

Efter skolan gick jag glatt ut från skolhuset och såg att Katy redan var där och väntade på mig. Jag hoppade in i bilen och berättade allting om vad som hänt. Tillochmed om att jag tyckte Liam var ursnygg.

- Maybe he will be your new boyfriend, he seems nice. It will be fun to meet him some day. Sa hon och jag gav henne en blick.

- Mum, stop! We're not together or something. But maybe I'm meeting Eleanor, Louis & Liam tonight.

- How nice that you got some new friends that you hang out with. I'm glad you like it here in London anyway.

2012-06-14 @ 22:26:24 Permalink livet som inte var sant Kommentarer (0) Trackbacks ()

livet som inte var sant #5

TIDIGARE I MIN FANFIC:

- This is your new home, Sammie. Like it? Sa Sandro och log snällt mot mig.

- I love it! Are you .. Are you my.. You know, real dad? Frågade jag lite blygt.

Han nickade artigt och öppnade sedan bagageluckan och bar ut väskorna.

- Here. Sa han och räckte mig nycklarna. Jag gick med små steg mot huset och såg den stora dubbeldörren som tydligen var ytterdörren. Jag tröck in nyckeln och vred om.

SAMMIES PERSPEKTIV

Jag öppnade försiktigt och tittade in. Sedan öppnade jag den helt och klev in i huset. Det luktade hem och det var fint. Taket var högt och väggarna vita. Trappan var vit i trä och det var mest vitt & några glada färger på tavlor eller kuddare eller stolar bröt den vita och kalla färgen. Jag studerade hur vackert det var därinne. Sandro konkade in bakom mig.

- Katy! Come here, Sammie is here! Ropade han och jag tittade oroligt på honom.

- Who's Katy? Frågade jag och han log.

- It's your mum. Your real mum. Svarade han och jag nickade nervöst. En kvinna med brunt hår kom ner för den vita trappan i trä och log mot mig med ett vackert leende. Hon såg helt fantastisk ut och jag kunde inte riktigt tro att det var min mamma.

- Hello beautiful little Sammie, we missed you so much. I remember how you looked when you were a little baby. You were so cute, you're pretty now too of course!! Welcome home! Sa hon med leende på läpparna och drog in mig en kram. Dom båda verkade verkligen lyckliga över att jag var hemma.

- We have little to talk about why you were adopted and like that. But first we will introduce you to others in the family. Sa Sandro och la armen om mig. Katy ropade några namn som jag inte riktigt kände igen och nerför trappan kom först en liten kille i Nellies ålder med brunt hår. Han log med ett av världens sötaste leenden och gav mig en kram.

- This is Melvin. Sa Katy, mamma och pekade på den lilla pojken.

- Melvin, my brother? My real brother? Frågade jag och mina föräldrar nickade.

- This is Lillie, our little princess. Sa Sandro och nerför trappan kom en flicka med lite ljusare hår och underbara ögon. Hon fnittrade och verkade vara i Melvins ålder. Dom båda var mina riktiga syskon. Hon gav mig en kram.

- Jake, come here! Ropade Katy och ner för trappan kom Jake med keps och lite snyggare och mognare kläder än dom yngre. Han såg ut att vara i 9-års åldern. Och det var han.

- This is your sister, Sammie. Sa mamma Katy och tittade på mig. Han tittade på mig och log lite försiktigt. Jag trivdes bra i min familj. Min riktiga familj. Katy & Lillie visade mig mitt nya rum och det var verkligen ett tonårsrum, ett rum som var snyggt och mysigt. Jag blev jätteglad när jag fick se mitt rum. Lillie hoppade upp i mitt knä när jag satt på min säng och studerade mitt rum.

- Welcome home, big sister Sammie. I've always wanted a big sister! Sa hon lyckligt och jag log brett mot henne.

- You're so cute! Fick jag ur mig. Och jag blev lite imponerad av mig själv för att jag pratade så bra engelska. Jag har ju inte kunnat engelska så länge.

2012-06-14 @ 21:31:33 Permalink livet som inte var sant Kommentarer (0) Trackbacks ()

livet som inte var sant #4

TIDIGARE I MIN FANFIC:

- Du ska inte komma tillbaka mer sedan, så att du vet. Packa klar allt som du ska ha med dig till ditt nya hem. Sa pappa som tittade ingenom dörren. Det här är sista natten i det här huset för mig. Jag har vuxit upp i det här huset och hela mitt liv har spenderats i detta rum. Det är inte lätt att bara släppa sitt hem helt plötsligt med en klump i magen. Det känns inte bra.

SAMMIES PERSPEKTIV

Alarmet ringde klockan 05:10. Jag gick upp direkt och klädde på mig kläderna som jag lagt fram kvällen innan. Sedan tog jag en sista titt runt i rummet ifall allt viktigt var med. Jag tittade på sängen och såg mitt gosedjur ligga kvar. Jag tog ett grepp om den och kramade om den hårt med armarna och la ner den i väskan. Sedan var jag klar och gick mot dörren. Jag tittade runt i rummet från dörren och suckade tungt.

- Hejdå. Sa jag tyst och gick sedan nerför trappan. Anders & Karolina satt vid bordet och nästan tröck i sig mackorna som låg framför dom. Dom såg inte alls ut att verka vilja stoppa i sig det. En liten stund senare började jag sätta på mig ytterkläderna. Jag drog in doften av huset och fällde en tår.

- Hejdå, mitt kära hem. Sa jag tyst för mig själv och gick sedan ut och satte mig i bilen. Anders la i alla mina väskor i bagaget och Karolina satt där fram helt stel. Stämningen var obekväm och lite underlig. Till slut stängde Anders igen den sista dörren och bilen började rulla fram på vägen. Sedan var vi framme på flygplatsen. Han stannade bilen på parkeringen och sedan följde dom mig in och hjälpte mig med passet och säkerhetskontrollen. Sedan var allt klart, det enda som återstod var att kliva på planet. Jag tittade på dom och insåg att det var sista gången vi skulle ses, sista gången jag skulle få se dom. Det skar i hjärtat på mig för dom kommer alltid betyda massor för mig, dom är ändå som mina föräldrar.

- Hejdå hjärtat, vi kommer sakna dig oerhört mycket. Sa Karolina.

- Ja, speciellt Nellie. Sa Anders och jag fällde en tår och kastade mig i deras armar.

- Jag kommer sakna er jättemycket. Sa jag med darrig röst.

- Ta den här. Sa han och räckte en bild på mig och Nellie när vi lekte när vi var yngre. Jag log när jag fick den och stoppade den i min jeansficka.

- Hejdå, vi ses nån gång hoppas jag. Sa jag och tittade när en man som jobbade på planet började lyfta på mina saker.

- Ta hand om dig nu, vi önskar dig all lycka! Ropade dom båda två och sedan klev jag på. Osäkert gick jag fram i planet och satte mig på min reserverade plats. Planet började lyfta och det kittlades i magen på mig. Under tiden blev ögonlocken allt tyngre och tyngre och sedan slumrade jag in.

En kvinna ryckte på mig så att jag vaknade.

- We are there now.. Sa hon med ett leende. Jag log som tack och tittade ut genom fönstret. Det såg vackert ut, mycket coolare än Stockholm. Men jag kommer ändå sakna det. Men nu ska jag tänka positivt. Det ser ju hur coolt ut som helst! Planet landade och dörrarna öppnades. Jag klev av och drog in doften av ett nytt place. Men tog sedan fram pappret där det stog numret på bilens nummerplåt så jag skulle veta vilken bil som jag skulle åka med. Jag tittade mig omkring och såg sedan rätt. Där stog bilen. Den var vaniljvit och väldigt ny & fräsch.

Rutorna var dämpade och jag gick osäkert fram och stog utanför bilen. Dörren öppnades och ut klev en man.

- Hello, my name is Sandro. And you're Sammie, right? Frågade han och han verkade riktigt trevlig. Jag nickade blygt och han gick runt bilen och såg alla mina väskor.

- Is this your stuff? Let me take care of this. Sa han sedan och pekade på bildörren och menade att jag skulle sätta mig. Han bar in väskorna i bagaget och hoppade sedan in bredvid mig framför ratten. Vi körde fram på gatorna i staden och stannade sedan framör en modern & fräsch villa. Jag blev alldeles lycklig när jag såg huset, är det här jag ska bo? Jag klev ur bilen och fäste blicken vid huset. Det var helt fantastiskt.

- This is your new home, Sammie. Like it? Sa Sandro och log snällt mot mig.

- I love it! Are you .. Are you my.. You know, real dad? Frågade jag lite blygt.

Han nickade artigt och öppnade sedan bagageluckan och bar ut väskorna.

- Here. Sa han och räckte mig nycklarna. Jag gick med små steg mot huset och såg den stora dubbeldörren som tydligen var ytterdörren. Jag tröck in nyckeln och vred om.

2012-06-14 @ 21:01:48 Permalink livet som inte var sant Kommentarer (0) Trackbacks ()