Jag satt i Louis famn och log. Han pillade med mitt hår och vi pratade om allt möjligt. Hans ögon glittrade i solljuset och hans kropp var underbar. Jag la handen på hans bara mage och han studerade min kropp. Jag låg bara i bikini och han i badbyxor. Jag log brett mot honom innan han gav mig en betydelsefull kyss.

- Jag älskar dig, så himla mycket. Sa han tyst och jag kunde bara inte förstå hur jag kunde ha en så underbar kille.

Vi reste oss upp och gick mot den allmäna poolen där några barn plaskade glatt. En irriterad och stressad pappa stog och ropade massa olika namn och barnen skrattade och verkade inte göra riktigt som han ville. Louis dök i och simmade iväg. Jag satte mig på poolkanten och helt plötsligt simmade han upp framför mig och drog med mig ner i vattnet. Jag hoppade upp på hans axlar och han hoppade runt i vattnet. Solen lyste så det var alldeles klarblått vatten så det fanns inget som man kunde missa. Jag skrattade högt och blev alldeles flummig. Han bar ner mig i vattnet och vi stog bara där och höll om varandra. Några i våran ålder hoppade i. Killarna verkade onyktra och det var bara två tjejer med hela gänget så killarna verkade vara lite osams om dom.  En kille simmade fram till oss och log mot mig intresserat.

- Hallå där, vad har en sån snygg brud för namn? Frågade han och höjde ögonbrynet.

- Hon heter upptagen. Svarade Louis och vi simmade bort därifrån. Jag skrattade när vi stannade och Louis drog in mig i en kram och sedan kunde han inte heller hålla sig för skratt.

- Du är så himla underbar! Skrattade jag och han kysste mig kärleksfullt.

Jag satt på rummet och lyssnade på musik när mamma öppnade dörren och såg lite rödmosig ut i ansiktet, nästan gråtfärdig.

- Vad är det? Frågade jag och hon räckte tidningen utan att säga ett ord. Sedan stängde hon dörren och sprang nerför trappan. Som ett frågetecken sträckte jag mig efter tidningen och läste noga mellan raderna. En tår rann nerför kinden. Jag visste att hon skulle må dåligt, men inte att det skulle bli såhär extremt. Jag kunde inte tro orden jag läst. Jag kunde inte fatta att det var sant. Hannah är död, hon tog livet. Hon är borta, föralltid. Jag kommer aldrig kunna prata med henne, aldrig mer höra henne. Aldrig mer se hennes leende framför mig, jag kommer aldrig mer ha en vän som fanns där och var som min tvilling. Jag ångrade allt jag gjort, jag ångrade att jag lämnade henne ensam kvar. Jag skulle funnits där när det var såhär med Harry. Precis som riktiga vänner ska för varandra, det spelar ingen roll vad den andra säger. Man ska finnas där. Finnas där till slutet, och det gjorde inte jag. Jag känner mig så jävla dålig, så jävla tom. Hannah. Är hon borta? Är det här på riktigt?

Jag och Liam satt och åt lunch tillsammans när Johanna ringde. Jag svarade och hon berättade vad som hade hänt när hon skulle prata med Hannah.

- Hjärtat, du hörde ju hur taskig hon var. Du får fan inte acceptera att hon behandlar sig så. Stå upp för dig själv, det ordnar sig. Sa jag och hon grät lite i luren och sa att Zayn var där och stöttade henne.

- Hälsa Zayn att du har världens bästa kille. Sa jag och fnittrade lite. Vi sa hejdå och sedan fortsatte jag prata med Liam.

- Vad var det där? Frågade han sedan och tog en tugga av sin hamburgare.

- Johanna & Hannah hade värsta bråket förut. Svarade jag och han nickade.

Jag kunde bara inte tro det jag läste. Världens underbaste Harry, kan han gjort det här? Det måste blivit något fel.

Tårarna forsade nerför mitt ansikte. Jag har aldrig känt mig så sårad. Så dålig. Han har förstört mitt liv. För vårat förhållande var mitt liv. Jag skulle kunna dö för honom, men inte längre. Jag trodde inte det här om honom, han har verkligen gjort bort sig. Kanske har jag också gjort det när jag gjort såhär mot Johanna? Jag skakade på huvudet och fick bort tankarna på henne. Musiken dunkade ut hur högtalarna, jag var hemma själv och det var bra. Jag hatar att gråta inför familjen. Då plingade det på dörren mitt i tankarna. Jag reste mig upp och torkade bort det värsta av tårarna och öppnade. Där stog den jag minst ville skulle stå där, Harry. Jag vågade knappt titta på honom. När jag såg honom så önskade jag att inget av det här hade hänt. Att allt bara var en mardröm. Men det var inte det. Jag ville inte se honom, men egentligen älskade jag honom mest av allt. Med ögon fyllda av tårar sprang jag och kastade mig i soffan och la en filt om mig. Snälla kan han bara inte gå? Han vet ju vad han har gjort!

- Hannah? Ropade han efter mig och sedan klev han in i vardagsrummet där jag låg. Jag började tjuta och gråta ännu mer och han stog bara där som ett frågetecken.

- Vad är det med dig? Frågade han och gick fram till mig och la armarna om mig.

- NEJ! Skrek jag och slet bort hans arm.

- Förlåt.. Jag var full.. Det betydde ingenting, det enda som betyder något för mig är du. Snälla lämna mig inte! Sa han direkt och jag föll för orden, om det var så enkelt så skulle jag förlåta honom. Men det är inte så enkelt.

- Det går inte att skylla på att du var full.

- Vad ska jag göra då? Jag har ingen kontroll när jag är berusad.

- Och det visste du innan, så varför blev du berusad? Om du älskat mig och verkligen inte ville såra mig så skulle du aldrig druckit. Men så är det inte. Sa jag direkt och han la ansiktet i handflatorna.

- Jag älskar dig, tro mig. Jag vet att det var fel. Jag borde skämmas. Men snälla lämna mig inte, jag kommer aldrig kunna gå vidare.

- Du kunde kyssa och tafsa på en annan tjej när du hade mig, då kan du nog gå vidare utan mig.

- Vadå hade? Så du har lämnat mig? Frågade han med darrig röst. Jag tittade på honom med osäker blick. Jag visste inte riktigt själv vad jag gjort eller hur jag ska göra.

- Jag vet inte just nu, det här fick mig verkligen att bli osäker på om du verkligen är rätt för mig. Sa jag tyst och torkade bort tårarna som rann nerför kinden.

- Jag tänker låta dig va så du får tänka. Men innan jag går så vill jag att du ska veta att jag älskar dig och vill dela hela livet med dig. Hejdå, Hannah. Sa han och gick sedan ut igen. Hans ord fick mig att bli helt knäsvag, men det han gjort fick mig att tvivla på om jag kunde lita på honom efter det här. Vad ska jag göra?

- Du kan inte vara så ledsen, du måste prata med henne. Sa han sedan för att hjälpa mig.

- Men det går ju inte, hon lyssnar inte. Hon berättar ingenting för mig fast det har med mig o göra. Fräste jag. Jag var lite otrevlig mot han men han fortsatte vara lika gullig precis som att han förstog. Jag var ledsen och arg, och då fanns han där och ville få mig på bättre humör. Han stöttade mig. Jag blev glad av att han gjorde så, men kunde inte bara byta humör. Jag är trött på att bara gå runt och inte veta hur allt ligger till. Jag reste mig upp ur soffan och Zayn gick efter. Jag satte på mig mina skor och tittade på honom.

- Jag ska dit och prata med henne, nu. Sa jag och han nickade.

- Det är bra, ska jag följa med?

- Ja, men du kan väl vänta utanför eller nåt? Frågade jag sedan och han la armen om mig.

- Jarå, allt för dig. Sa han sedan och vi satte oss på hans moppe och åkte mot Hannahs hus.

Jag klev av moppen och gick nervöst fram på grusgången och knackade försiktigt på ytterdörren. Hannahs mamma öppnade och log brett mot mig. Hon verkade inte veta något om det som hänt mellan oss.

- Hej raring, Hannah är däruppe! Sa hon glatt och gick vidare mot köket.

- Du. Sa jag och hon backade tillbaka.

- Ja?

- Kan du be henne komma ner hit? Frågade jag lite kallt och hon nickade. Jag kände hennes blick som var undrande. Hon verkade inte förstå riktigt vad som höll på. Annars hade jag rusat uppför trappan och bara varit helt galen för att få träffa henne. Nu var jag osäker på om jag ens ville träffa henne. Hannahs mamma kom nerför trappan och gick in i köket och efter kom Hannah. Hon stannade arrogant i trappan och la armarna i kors. Hennes blick var kall och väldigt bitchig.

- Kan du komma ut en stund? Frågade jag kort. Hon ryckte på axlarna och hoppade i ett par uggs. Sedan gick vi ut och hon stängde dörren efter oss. Jag tittade på henne, hon sa ingenting. Det blev en pinsam tystnad och jag visste inte hur jag skulle börja samtalet. Hur det skulle sluta och vad som skulle hända efter det här. Det var antingen att all vår vänskap går åt pipan eller att den blir som vanligt igen.

- Vad är det du vill?

- Jag vill ha tillbaka min kompis. Jag måste få veta vad som hänt och varför du håller på såhär, det förstår du hoppas jag.

- Nej jag förstår inte ditt problem, jag har gått vidare. Jag behöver inte dig längre, jag har Melina och dom andra tjejerna. Sa hon tjurigt och jag visste inte vad jag skulle säga. Om någon skulle säga något sånt så var det väl ändå jag och inte hon. Och där stog jag som en idiot och blir dissad av den riktiga idioten.

- Vilka är det och vad har dom som inte jag har?

- Klass, humör och vet hur man gör när man festar. Svarade hon drygt.

- Festar? Har du börjat festa? Frågade jag förvånat.

- Ja, varje helg och så mycket jag kan i veckorna. Svarade hon stolt.

- Du super säkert på, och vet du? Jag orkar inte bry mig. Jag orkar inte bry mig om dig och dina jävla problem! Du har gjort så att allt blivit såhär och jag klarar mig så jävla mycket bättre utan dig. Försvinn ur mitt liv nu, du har ljugit hela tiden. Så jävla dåligt! Fräste jag snabbt och hon himlade med ögonen.

- Jag behöver inte dig, jag har Harry & tjejerna.

- Haha fan va blåst du är, du vet ju ingenting om vad som hänt. Skrattade jag och skakade sakta på huvudet.

- Vadå?

- Harry har iallafall hittat någon annan än dig. Ta den här och läs så får du se. Du har tjejerna, förhoppningsvis ingen Harry. Sa jag och räckte henne tidningen som jag tog med i fickan. Sedan vände jag ryggen och gick mot Zayn som satt redo på moppen vid gatan. Jag tog på hjälmen och satte mig bakom honom. Jag kastade en sista blick mot Hannah som såg lite ledsen ut när hon läste tidningen. Jag ville inte bry mig, men jag gjorde det. Det spelar ingen roll vad hon säger eller vad jag säger eller gör, hon kommer alltid ha en liten plats någonstans i mitt hjärta och jag kommer aldrig glömma henne. Zayn stannade moppen på gatan en liten bit ifrån mitt hus. Jag klev av moppen. Ville vara stark och bet mig i läppen för att inte gråta. Men när jag tog av mig hjälmen så gick det inte längre. En tår rann nerför kinden och strax därpå kom nästa och sedan var det flera stycken. Han drog in mig i en kram.

- Stå upp för dig själv älskling, du hörde ju själv hur taskig hon var mot dig! Sa han tyst och jag kände hur hans axel blev lite blöt av alla mina tårar.

- Jag kommer aldrig glömma henne. Snyftade jag.

- Jag vet.. Sa han sorgset och kramade mig hårdare.

Jag satte mig vid bordet och började äta av frukosten. Jag fick ett sms av Nellie där det stog att Liam kommit hem. Jag började tänka på Zayn och undrade när han skulle komma. Han kanske inte ville komma, iallafall inte komma till mig. Jag gick upp på rummet och bytte om till lite fräschare kläder. Men jag struntade i att sminka mig. Istället gick jag ut och satte mig på poolkanten och doppade fötterna. Jag tittade åt sidan och såg min gamla gitarr. Det var ett tag sen jag spelade på den. Jag brukade sjunga & spela förut. Jag gick och hämta den och satte mig sedan ner igen och försökte spela lite. Jag kommer ihåg hur man gör. Jag började sjunga på en låt jag tycker väldigt mycket om.

- Det låter fint, älskling. Sa en röst jag kände igen och Zayn hoppade upp på altanen. Jag blev lite generad men flytta inte blicken ifrån honom. Jag la ner gitarren på träet men fortsatte titta på honom. Han var så vacker, han har alltid varit det. Men nu såg han verkligen annorlunda ut. På ett bra sätt. Jag reste mig upp och sprang mot honom. Han tog emot mig och snurrade runt samtidigt som han kramade om mig hårt. Jag kände hur jag såg lite fånig ut när jag log så mycket som jag gjorde. Han satte ner mig på fötterna och tittade på mig en blick som gjorde mig alldeles varm. Han studerade mitt utseende och la undan en hårslinga som låg i mitt ansikte.

- Du är så vacker. Sa han tyst och jag log ännu mer.

- Jag har saknat dig så mycket, jag är så glad att du är här igen. Sa jag och han höll händerna om mitt ansikte när han kysste mig passionerat. Jag njöt av att få vara i hans armar. Här ville jag stanna förevigt. Vi satte oss och myste för att kunna prata lite också.

- Vi har hört om det där med Harry och det på puben. Sa jag lite osäkert och han skakade på huvudet.

- Det var så jävla dåligt av honom.

- Han var berusad.. men..

- Man kan inte skylla på det, man måste ju bete sig och inte skämma ut bruden han redan har, vi andra var oxå berusade men ingen gjorde något mot er.

- Det vet vi ju inget om.. Sa jag lite tyst.

- Tror du att jag gjort det mot dig? Sa han förvånat. Jag skakade snabbt på huvudet.

- Nej absolut inte, jag vet att du aldrig skulle göra så. Och inte dom andra heller, trodde jag iallafall.

Vi pratade om lite andra saker men tog sedan upp ämnet igen.

- Vet Hannah om det? Frågade han.

- Jag tror inte det. Sa jag och började tänka på hennes blonda hår som alltid var så fint. Hennes vackra ögon och hennes underbara skratt. Hennes personlighet som var så lik mig, hon var som min andra halva. Nu finns hon inte kvar, känns det som iallafall. Jag vill inte förlora henne, hon betyder alldeles för mycket.

- Är allt bra mellan er eller? Frågade han sedan som att han visste exakt vad jag tänkte på.

- Jag vet inte. Jag gick till henne häromdan och hon betedde sig som en bitch mot mig, hon var så otrevlig och jag förstog inte varför och hon berättade inte heller. Jag fattar inte vad hon håller på med. Sa jag lite tyst och han la armen om mig.

- Du har mig och dom andra hjärtat. Viskade han och kysste mig i pannan. Jag skulle reagerat annorlunda när han sa så om det handlade om Melina eller någon annan, men nu handlar det om Hannah. Min andra halva, det är inte lika lätt att gå vidare när hon har varit en så stor del i hela mitt liv. Jag ville bara tjuta och gråta i hans armar, det känns som att jag förlorat min bästavän. Mitt halva hjärtat..

Jag vaknade av solen som lyste igenom gardinerna som jag dragit för det stora fönstret. Jag gick upp direkt och satte mig på en stol i köket. Jag kollade på mig själv och insåg att jag bara hade trosor & bh på mig. Men jag orkade inte klä på mig nu, det var ändå ganska varmt. Jag började steka bacon & ägg och sjöng. Och då öppnades dörren, jag hörde hur den smällde igen. Jag vände mig oroligt och tittade mot hallen. Först såg jag ingen och gick oroligt och kollade vem det var som kom in och då fick jag syn på Liam som satt på soffkanten och knöt av sig sina converse. Jag log med hela ansiktet och sprang och kastade mig i hans armar. Jag la armarna runt hans hals och ville aldrig släppa taget.

- Jag har saknat dig så himla mycket. Sa jag tyst och kände hur han pussade mig i håret och drog genom fingrarna i det. Han klappade på mig och sedan satte vi oss upp igen efter att vi fallit ner i soffan. Han kollade mig rätt in i ögonen och kysste mig passionerat. Jag ville aldrig sluta kyssa honom. Aldrig. Vi gick in i köket en stund senare och jag fortsatte fixa frukosten. Han drog in mig i en kram igen och jag glömde bort att jag stekte bacon & ägg så det luktade bränt i hela köket. Vi föll ut i ett asgarv och jag var verkligen glad att han var hemma igen. Det var som att den sista pusselbiten föll på plats.

---

KORT OCH SKRUTTIG DEL, kommer mer imorgon!

Jag fick en lite chock, men fortsatte sedan läsa.

Jag visste inte vad jag skulle tänka eller säga. Inte heller vad jag skulle tro. Det här kanske bara var skvaller. Men varför skulle det då stå i en tidning och varför skulle folk reagera så hårt då. Jag tyckte synd om Harry, när det blev så mycket bråk och han fick ta sån skit. Men å andra sidan så är det ju faktiskt hans eget fel att det blev såhär.

Jag ville berätta för Hannah och dom andra. Men borde jag göra det? Jag borde visa tidningen för dom istället. Jag ringde Nellie och berättade exakt vad det stog.

- Herregud. Och nu när Hannah verkar vara hur sur som helst. Men du måste berätta, det är taskigt att dölja det och hon måste få veta vilken idiot han varit. Sa Nellie och jag höll med.

- Jag vet, men hon kommer inte tro mig..

- Då får hon väl inte göra det, det är bara hennes problem om hon vill tro det eller ej. Du säger ju sanningen. La hon till direkt.

- Du har rätt, men måste lägga på. pusshej! Sa jag och hon sa likadant. Sedan la vi på och jag la tidningarna i korgen på cykeln och cyklade hem.

---

Vad ska hända nu? Det är verkligen kul när ni kommenterar, om ni kommenterar mer så kanske det kommer ett till inlägg idag. :) xx

Jag bakade i min ensamhet. Nu när Liam är bortrest. Vi flyttade ihop för ungefär ett halv år sen. Vi är väldigt unga för att flytta hemifrån och flytta ihop. Men mina föräldrar tyckte det var okej, eftersom att vi inte bor så långt ifrån dom. Och hans föräldrar tyckte också det var helt okej för vi kunde alltid gå till mina föräldrar om vi ville något. Sen är vi båda väldigt duktiga på att ta eget ansvar och våra föräldrar pratar rätt mycket och tycker att vi är mogna nog. Sen tog vi beslutet för vi var så kära och kommer så bra överens. Jag tog glasyren och dekorerade noggrant på en av alla cupcakes. Då knackade det på dörren. Jag slickade av lite som kom på fingret och gick och öppnade. Det var Johanna.

- Hej gumman. Sa jag och gav henne en kram. Sedan gick jag tillbaka och fortsatte dekorera medan hon tog av sig sina skor. Hon ställde sig och tittade när jag höll på.

- Allt bra? Frågade jag för att lätta tystnaden.

- Nja, jag skulle varit hos Hannah nu men hon.. är så konstig. Mot mig. Svarade hon.

- Vadårå?

- Jag vet inte, hon blir sur för att jag är med dig & Ellie. Och jag förstår inte varför, jag har lagt all min tid på henne ganska länge nu och känner att jag vill träffa nya vänner och utveckla mig. Jag kanske hittar vänner som är precis lika bra som henne, kanske tillochmed bättre. Du & Ellie till exempel.

- Du är så rar, älskling. Om du gillar oss bättre så är det väl bara kul. Du är alltid välkommen hit, kanske inte till Ellie för hon bor ju hemma och det är väl lättare att komma hit då. Du fattar vad jag menar. Hon får väl göra likadant, annars får hon väl vara ensam och då är det ju hennes val. Svarade jag och hon nickade.

Vi tog två av dom färdiga cupcakesen och satte oss vid bordet. Vi pratade om killarna och hur mycket vi båda saknade dom.

- Jag hörde att dom gick vidare iallafall. Sa jag och hon tittade på mig med en speciell blick.

- Vadå? Jag har inte pratat med Zayn sen han åkte så jag vet ingenting.

- Nejmen Liam ringde mig imorse. Sa jag sedan med ett leende.

Vi bestämde oss för att gå ut ett tag. Jag låste lägenhetsdörren och sedan sprang vi nerför trappan. Vi skrattade åt egentligen ingenting. Men det kändes bara så bra att skratta. Vi skämde ut oss rätt rejält på stan och satte oss sedan på en bänk i city. Hon log mot mig och jag log mot henne.

Jag satt i soffan och lyssnade till när mamma & pappa skrek åt varandra. Deras röster lät arga. Julia var inte hemma och det var tur. Annars hade hon varit helt förstörd. Jag kände hur en tår rann nerför min kind. Jag hatar när dom bråkar, jag hatar det här huset. Jag vill härifrån. Jag hatar att vara utan Harry. Även fast jag vet att han säkert lämnar mig snart. Jag är inte lika cool som alla andra tjejer som han kan träffa och bli kär i. Jag vill inte försöka att vara bättre än såhär heller.

- Sluta gråt! Skrek pappa när han såg hur jag började gråta. Hans röst skar i öronen på mig och mamma skulle skydda mig som hon brukar göra.

- Men sluta, låt henne vara! Skrek hon åt honom och han skrek åt henne istället.

- MEN SLUTA SKRIK BÅDA TVÅ, JÄVLA PSYKOPATER! Skrek jag och sprang till hallen. Jag slängde igen dörren efter mig och sprang ut på gatan. Satte mig på trottoaren och grät mer. Allt kändes så hopplöst.

Alla grabbarna var samlade. Jag, Louis, Zayn, Harry & Niall. Vi alla kom bra överens och blev snabbt riktigt bra kompisar. Vi  snackade om vilken pub vi skulle dra till ikväll. Harry ville åka till en riktigt vild fest där det säkert var många lättklädda tjejer och mycket sånt liknande.

- Nej, vi drar inte till ett sånt ställe. Dom flesta av oss har faktiskt flickvän! Sa Louis och flinade.

- Skit i dom. Sa Harry och jag blev lite chockad när han sa så. Vadå skita i dom? Jag skulle aldrig skita i Nellie.

Alla blev lite tystare efter att han sa så. Jag tror dom andra också blev chockade.

- Vad menar du med det, Harry? Frågade Zayn och Harry ryckte på axlarna.

- Jag skojade bara, skulle aldrig skita i Hannah! Sa han och log mot oss. Alla blev lättade och började prata om vart vi skulle igen.

Till slut bestämde vi oss och tog taxin dit. Musiken dunkade högt och man hörde vad det var utanför. Vi gick in och började dansa till musiken. Jag, Louis & Zayn satte oss vid ett bord och tog en varsin öl.

Vi snackade om olika saker och skrattade lite då och då. Jag tittade på folk som var i lokalen och fick syn på Harry. Med en annan tjej. Hon stog mot väggen och han lutad mot henne. Hans händer smekte hennes rumpa och ben och sedan började dom kyssas. Jag sa åt dom andra att kolla.

- Herregud.. Suckade Louis och tog en klunk öl.

- Jag förstår inte, Hannah då? Frågade Zayn och skakade på huvudet sakta.

Jag blev lite sur. Hur kunde han bara göra sådär? Vi orkade inte se på vad som skulle hända sedan. Men dom började hångla, råhångla. Och vi ville inte se mer så vi gick hem till hotellet. Jag kastade mig på sängen och ville skicka ett sms till Nellie om Harry. Jag tvekade, kanske vore jag en dålig kompis om jag gjorde det. Men jag är väl minst lika dålig och låter Harry dölja det för Hannah.

Jag väntade på svar och fick sedan ett.

Jag skrev om meddelandet jag skrivit flera gånger. Allt blev fel så jag började om, igen.

- Eleanor, kommer du ner hit? Ropade mamma. Jag gick nerför trappan och bar upp en av bebisarna. Jag la honom i soffan och gav honom en puss på kinden.

- Du är så fin Eddie. Viskade jag. Sedan bar jag upp Wille och hade dom båda i famnen.

- Ni är så fina, men du måste hjälpa till med disken. Sa mamma med ett leende på läpparna. Jag la killarna bredvid varandra och la sedan en filt på så att dom inte skulle frysa. Sedan gick jag till köket och plockade ur disken. Jag sjöng på en låt och fick upp Louis i huvudet. Undrar hur han mår, undrar hur det går. Undrar vad han gör. Undrar vad han tänker på. Undrar om han saknar mig lika mycket som jag saknar honom.

Jag diskade klart och sprang sedan upp och hämtade mobilen för att ringa honom. Jag lyssnade ivrigt på signalerna. När han svarade så log jag brett för mig själv.

- Hej älskling!

- Hej baby. Sa han glatt i luren.

- Jag saknar dig jättemycket, är allt bra?

- Jag saknar dig med, allt är toppen! Men jag önskar du var här.

- Aw, älskar dig.

- Jag älskar dig, över allt annat.

- När kommer ni hem?

- Vi åker om 2 dagar. Så snart är jag hemma. Jag ringer när vi är i Sverige så får vi ses direkt! Måste dra, puss.

Sa han och jag ville inte att han skulle lägga på. Han lät lite berusad. Men jag har inget att oroa mig för. Jag litar på honom till tusen.

Jag gav Nellie en kram och hoppade sedan upp på cykeln och cyklade hem. Jake badade fortfarande fast nu badade han ensam. Jag gick in och kände doften av tacos.

- Är maten färdig? Frågade jag.

- Alldeles strax. Sa pappa och rörde om i köttfärsen medans mamma skärde grönsaker och blandade såser. Jag log för mig själv för jag har ett så fint liv och världens bästa familj. Jag gick ut på baksidan och skvätte vatten på Jake. Han försökte skvätta på mig men jag hann undan.

Jag hoppade upp på cykeln och cyklade till snabbköpet som inte låg så himla långt ifrån. Jag kollade på tidningarna och tog en frida-tidning och en klick. Jag skulle precis gå och betala men fick syn på en tidning där det stog om årets deltagare i X-factor. Jag tog upp en av tidningarna och som låg på hög och tittade på första sidan där det stog om en skandal bland deltagarna som uppstått under kvällen.

- Du, betala tidningen innan du läser den. Sa kvinnan i kassan och jag nickade. Jag tog med den också och sträckte fram en hundralapp. Jag satte mig på bänken utanför och läste i tidningen om skandalen på X-factor. Och jag kunde inte tro det jag läste. Jag gnuggade mig i ögonen och läste om och om igen. Jag läste rätt.

- Johanna, kom ut nu. Du måste äta! Sa mamma och knackade på dörren. Jag borrade ner ansiktet i en kudde och ville bara försvinna.

- Johanna! Upprepade hon och knackade ännu en gång.

- Men ja! Fräste jag och satte mig upp i sängen.

- Ja, hörde du vad jag sa? Du har varit därinne i snart ett dygn. Det funkar inte. Sa hon igen och jag drog undan gardinen vid ballkongen och såg att det var ganska fint väder ute. Jag måste hitta på något idag. Då kanske jag inte är lika ledsen längre, mina vänner får mig alltid att må bättre. Jag tog mobilen och tänkte på Hannah. Jag saknar henne fast vi sågs i förrgår. Jag slog in numret och tröck mobilen mot örat. Men endast signalerna hördes, inget svar. Jag sminkade mig slarvigt och satte upp håret i en svans och drog på mig ett par jeansshorts till min vita top. Sedan gick jag ut ur rummet och nerför den stora breda trappan. Ytterdörren var öppen och jag kände lukten av klor. Jag tittade ut och såg att Jake badade med sin kompis. Jag drog på mig mina converse och gick ut. Jag tittade efter Mamma & Pappa och hittade Pappa på baksidan. Han snickrade och det såg ut som att han byggde nåt. Jag orkade inte fråga vad det var, jag brydde mig inte heller.

- Pappa, jag drar. Sa jag och petade på honom.

- Va? Vart ska du? Frågade han och tittade på mig.

- Hannah eller Nellie. Jag vet inte riktigt. Svarade jag och han nickade. Jag gick till cykeln och ropade hejdå. Solen värmde ordentligt och jag svettades litegrann. Jag kom fram till Hannahs hus och gick med cykeln på gruset och ställde den sedan vid staketet. Jag hoppade över trästaketet och sprang upp till ytterdörren. Jag knackade och väntade på svar. Jag hörde röster innanför. Dörren öppnades och där stog Hannah. Hon såg rätt sur och förvånad ut.

- Hej. Sa jag och försökte le, vilket inte var så lätt när hon såg ut sådär mot mig.

- Hej?

- Är du sur? Frågade jag och rynkade pannan.

- Kanske.

- Men sluta!

- Med vad?

- Sluta vara sådär, berätta istället vad du håller på med och av vilken anledning! Sa jag och hon suckade tungt.

- Du behöver inte bry dig.

- Klart jag behöver när du beter dig så illa mot mig, då är det väl klart jag frågar. Ellerhur? Sa jag direkt och hon himlade med ögonen.

- Men det är bara en sak.

- Har det med mig att göra?

- Nej.

- Varför är du så otrevlig mot mig då? Om jag inte har med det o göra så behöver det ju ändå inte gå utöver mig!

- Men gå! Fräste hon sedan och försökte stänga dörren men jag hindrade henne och la foten för.

- Jag tänker inte gå utan ett svar, du är faktiskt min vän och jag vill inte ha det såhär!

Hon tittade på mig med en blick som såg sorgsen och arg ut. För en sekund såg det ut som att hon bara ville lägga armarna om mig och gråta, men sedan såg hon lika sur ut igen. Jag förstår inte vad jag gjort för fel, hon säger att det inte har med mig att göra. Men jag fattar att det har det. För annars hade hon aldrig varit såhär. Otrevlig. Dum. Bitchig. Nej jag ska inte tänka så, hon är min bästa vän. Min syster.

- Men nu är det såhär. Sa hon med en darrig röst. Jag tittade på henne med en undrande blick.

- Vad menar du?

- Jamen du har ju dom, du klarar dig utan mig. Men jag har ingen annan dig, bara Harry och kanske nån mer av killarna. Jag har gjort så mycket för dig så alla mina andra vänner lämnat mig. Jag vill inte ha det så, för du kommer lämna mig närsomhelst. Sa hon sedan och jag öppnade dörren helt igen.

- Men vad pratar du om?

- Jag önskar du förstog mig bättre, jag önskar du förstog hur det är att vara jag när allt är såhär.

- Menar du att jag glömmer dig för Ellie&Nellie?

- Ungefär.

- Sluta, sluta larva dig. Jag var med dom igår bara, inget mer.

Hon blev tårögd och stängde dörren. Jag kunde inte göra nåt än att bara låta det gå. Jag kan inte tjata, jag kan inte kämpa eller göra mer än vad jag gjort. Hon är larvig, eller är det jag som är elak?

Vi fick träffa några av dom andra som också skulle ha sin audition idag. Jag träffade Louis på planet och även Zayn dök upp på samma ställe och skulle också ha audition idag precis som vi. Vi stog lutade mot väggen och väntade på att någon ledare eller nåt skulle komma och styra upp. Nu stog alla dagens deltagare och pratar med varandra i en enda stor hög. Det var kaos. Jag, Lou & Zayn stog och skrattade åt kaoset. En ledare kom in i lokalen med mic och berättade hur det skulle gå till under dagen.

- Liam Payne, kom och hämta ditt nummer & ditt schema. Ropade en kvinna i micen. Jag gick fram genom den stora klungan och tog lappen. Då stötte jag på Harry. Jag blev förvånad att han var där.

- Men hej Harry, ska du också vara med? Frågade jag med ett leende på läpparna.

- Ja jag tänkte det, men vi får se hur det här kaoset slutar. Skrattade han och jag höll med och återvände sedan till Louis & Zayn vid väggen. Spänningen steg sig under hela dagen och jag blev allt mer nervös. Jag tog fram mobilen och tänkte ringa Nellie. Jag tröck mobilen mot örat och lyssnade till signalerna. Till slut svarade hon.

- Hej älskling. Sa hon.

- Hej babe, jag ska sjunga om ungefär en timme! Sa jag och hon pep lite i telefonen.

- Åh, jag hoppas det går bra för dig! Eller jag vet att det går bra, är du nervös? Frågade hon.

- Jaa. Vet inte vart jag ska ta vägen. Sa jag och skrattade lite.

- Det ordnar sig älskling. Du fixar det.

- Saknar dig.

- Saknar dig också älskling, kom hem så fort du kan! Sa hon och bara att höra hennes vackra röst gjorde mig alldeles glad.

- Jag kommer hem så fort jag bara kan, vi ses snart babe. Sa jag och sedan la vi på. Jag la ner den i fickan och trummade nervöst på mina ben.

Jag reste mig upp och gick runt lite och tittade. Och mötte Niall.

- Tja! Sa jag förvånat och han blev lika förvånad som jag.

- Ska du vara med? Jag vet att du har musikintresse, men trodde inte du skulle vara med här? Frågade han och vi skrattade.

- Jag trodde exakt samma om dig!

- När ska du ha din audition? Frågade han sedan och jag tittade på min lapp.

- Om 35 minuter. Svarade jag sedan och började bli allt mer nervös.

- Lycka till, bror. Du fixar det! Sa han glatt och gick sedan vidare. Hans ord gjorde mig mer peppad och jag ville gå in och sjunga nu och bara få det överstökat.

Jag klev in i salen och juryn hälsade mig välkommen. Sedan började jag sjunga.

Niall hämtade en läsk till mig och satte sig sedan bredvid mig i väntrummet. Vi snackade om hur det gick för oss på våra auditions.

- Jag var väldigt nervös men jag tror det gick bra. Sa Niall. Hans mobil ringde och han svarade direkt. Han sa massa puss, älskar dig, babe, snygging, älskling till personen så det måste vara någon han har ett förhållande med.

- Vem var det? Frågade jag när han la på.

- Melina.

- Kom nu grabbar. Sa jag och gick mot dörren som ledde in till den stora aulan. Zayn & Liam gick efter mig och vi satte oss  ganska långt fram. Jag tittade nervöst på juryn som stog på scenen med massa papper och listor som dom skulle läsa upp.

- Vi kommer alltså läsa upp namnen på personer som gått vidare i tävlingen och det betyder att dom får bo kvar på hotellet en vecka till. Du som inte hör ditt namn får packa väskan och åka hem. Om du hör ditt namn så kliver du upp på scenen och tar emot mer info om nästa steg. Nu ska vi se. Sa kvinnan och tog fram den första listan.

Jag kastade en blick mot Zayn & Liam som bara log lite lätt men väldigt stelt mot mig.

- GRATTIS LOUIS TOMLINSON! Ropade kvinnan i micken och alla jublade och applåderade. Det var en underbar känsla. Jag hoppade av glädje upp på scenen och trodde verkligen att det var en dröm.

Sedan gick jag ner och satte mig bredvid killarna igen. Dom gav mig high-five och grattade. Jag borde sett fånig ut, så brett som jag log.

Både jag, Zayn & Liam gick vidare i tävlingen. Harry & Niall oxå. Jag gick till mitt hotellrum som låg precis bredvid Liam & Zayns. Det kanske var tid för att ringa Ellie (Eleanor) lite snabbt nu. Jag tog upp mobilen och slog in hennes nummer, som jag kan utantill.

Liam och jag satte oss i hans bil. Hela bilen var full med väskor och annat. Jag suckade och han tittade på mig. Han känner sig dum, vilket han egentligen inte borde. Jag är inte sur eller nåt på honom, jag är ledsen för att jag vet hur jobbigt det kommer bli utan honom. Några minuter senare var vi framme på flygplatsen. Han klev ur först och sedan jag. Jag hjälpte honom att bära på alla väskor på bandet i säkerhetskontrollen. Han stannade och vände sig mot mig. Jag tittade ner och kände sedan hans stora armar omfamna min lilla kropp. Jag kände hur en tår rann nerför min kind.

- Nej älskling, gråt inte. Viskade han och det gjorde situationen ännu värre. Tårarna började rinna nerför mina kinder och jag ville inte släppa taget om honom. Jag kastade mig i hans famn och kände hur jag lättade från marken när han bar upp mig. Jag slingrade benen runt honom och spände mig så att jag aldrig skulle komma bort från honom.

- Mr. Liam Payne. Sa en mörk röst.

Varken Liam eller jag gav en reaktion. Vi fortsatte kramas. Han släppte taget för några sekunder. Jag sträckte på mig och kysste honom. Automatiskt la jag händerna runt hans hals och fingrarna snuddade vid hans hår. Jag kysste honom passionerat och han hade armarna om mig igen.

- Liam Payne, du måste åka nu. Sa rösten igen fast mer irriterad. Det fick mig att gråta lite till.

- Jag ringer dig så mycket jag kan, älskling. Jag kommer hem snart, och då ska jag bara vara med dig och ingen annan. Viskade han och jag grät en glädjetår. För att han var min.

- Glöm mig inte när du är borta. Lova mig det. Sa jag och han skakade på huvudet.

- Skulle jag aldrig göra. Jag älskar dig Nellie. Sa han och släppte sedan taget och klev på planet. Jag satte mig på en bänk och ångrade att jag inte hann svara. Ville bara följa med. Någon konstig röst sa åt mig att springa på planet och följa med. Men det vore helt sjukt, men jag måste vara med Liam. Jag sprang mot planet och en vakt stoppade mig.

- Och var tror du att du ska ta vägen? Frågade han och jag grät en tår till.

- Jag ska till min pojkvän, han sitter på planet. Snälla, jag måste med. Jag klarar mig inte utan honom förfan! Fräste jag men han förde mig tillbaka till flygreceptionen.

Jag satte mig i ett säte och tog fram min mobil & hörlurar.

- Men hej! Sa en bekant röst. Jag tittade upp & där stod Louis. Nellies bästa kompis Ellies kille.

- Men tja! Sa jag och log mot honom. Han satte sig ner framför mig och vi snackade under flygresan.

- Så vad ska du göra? Frågade jag och han tittade på mig med ett leende.

- Jag ska vara med i X-factor! Svarade han.

- Jag med!

Vi snackade hela flygresan och några timmar senare var vi framme. Vi klev av och hoppade direkt in i en taxi som skulle ta oss till hotellet.

Jag satt på bussen påväg hem efter att ha varit hos Zayn och sagt hejdå. Nu är han inte i samma land som mig längre. Han är flera 100 mil ifrån mig. Jag saknar honom redan. Jag öppnade yttedörren och klev in. Snörvlade och torkade några tårar som låg precis vid ögonlocken. Mina ögon var rödsprängda när jag kollade mig i spegeln. Hela jag såg helt förstörd ut. Mamma kom ut i hallen och såg att jag gråtit.

- Vad är det hjärtat? Frågade hon. Jag suckade och gick uppför trappan istället. Jag fick ett sms av Nellie. Tydligen hade Liam också åkt till X-factor. Jag ville åka till henne och lida tillsammans med henne. Men det går inte, jag vill bara dö.

- Jag vet inte, dom kontaktade mig och jag fick ett nytt datum för min audition. Sa han och gjorde en besviken min. Jag suckade lite. Det är kväll & han ska åka redan imorgon. Om han fixar audition, vilket jag oxå hoppas att han gör, så kommer han vara borta längre och det  vill inte jag.

- Förlåt.. Sa han och jag skakade på huvudet och satte mig bredvid honom.

- Nej säg inte så.

- Jag känner mig så dum! Sa han och jag gav honom en kyss.

- Det behöver du inte, visst är det tråkigt och det kom så plötsligt. Men vad ska man göra lixom? Strunt i det, åk dit och visa vad du går för och tänk inte på det nu. Sa jag och han försökte le lite.

- Jag kommer ju tänka på dig hela tiden, älskling. Sa han och jag fick ur mig ett aww. Han la armarna om mig och vi myste hela kvällen. Han är allt för mig och det finns inget bättre.

Jag öppnade ytterdörren och klev in. Mamma & Pappa satt vid middagsbordet och skrattade. Dom brukar aldrig skratta så extremt mycket. Jag log för mig själv och smög uppför trappan och la mig på sängen. Min mobil ringde några minuter senare. Med en suck svarade jag, det var Zayn. Vi bestämde att vi skulle ses, och sedan la vi på. Jag öppnade dubbeldörren så han kunde komma in när han kom. Jag gick till garderoben och bytte om till ett par hotpants och en hoodie. Sedan satte jag upp håret i en svans och helt plötsligt kände jag två armar som omfamnade min midja.

Jag skrek och vände mig snabbt om och såg Zayn. Han log mot mig och jag log minst lika mycket mot honom. Han tog min hand och drog med mig. Han satte sig på min säng och jag satte mig i hans knä.

- Vad har du gjort idag, sötnos? Frågade han och jag blev generad.

- Jag hängde i hamnen med Ellie & Nellie. Svarade jag och han verkade glad för att jag lärt känna dom.

- Vad tycker Hannah om det? Frågade han, precis som att han kunde läsa min tankar för i samma sekund tänkte jag på samma sak.

- Jag vet inte, men om hon blir sur över det så borde jag umgås med dom istället för henne. Sa jag och han nickade. Han lyssnade och förstog precis som en av mina bästavänner fast han var min pojkvän. Han lutade sig bakåt och jag gav honom en kyss som blev mer och mer passionerad. Hans händer vilade på mina höfter och mina armar hängde runt hans hals. Det övergick till hångel och sedan låg jag på rygg och han på mig fast han inte la någon tyngd på mig alls. Vi slutade plötsligt och bara tittade på varandra.

Dörren öppnades och där stog Jake. Han tittade förvånat på oss när han såg hur vi låg på varandra. Sedan sprang han nerför trappan och ropade på mamma & pappa. Jag flinade mot Zayn som reste sig upp. Jag höll fast hans hand och han drog upp mig ur sängen och la händerna på min rumpa. Jag vilade huvudet mot hans axel och insåg hur bra jag egentligen har det.

- Du. Sa han och jag tittade upp mot honom.

- Ja, babe?

- Jag måste säga en sak. Sa han och jag blev lite orolig. Duger jag inte, vill han göra slut? Han drog ut mig på ballkongen och bar upp mig på staketet. Sedan ställde han sig precis framför mig tätt intill. Jag la armarna runt hans hals och väntade på vad han ville berätta.

- Jag.. Jag ska åka.. imorgon. Sa han och jag tittade förvånat på honom.

- Vadå åka?

- Ja, X-factor. Sa han igen och ville inte riktigt titta på mig. Jag blev förvånad & lite ledsen. Skulle han redan åka, och så kommer han hit och försöker få mig upphetsad och säger sedan såhär. Han gjorde så för att göra mig lycklig så jag inte skulle bli sur & lämna honom. Jag skulle aldrig göra det.

- Va? Du skulle ju åka om 3 veckor? Frågade jag och släppte taget om honom.

- Jag vet, men fick ett nytt datum. Jag är så ledsen, jag önskar jag kunde ta med dig dit och göra det tillsammans med dig.. Sa han och jag nickade.

- Jag önskar du kunde ha x-factor i min famn. Sa jag och han skrattade lite.

Jag fnissade lite för det lät lite dumt. Men sen gick jag över till dom sorgliga tankarna igen, imorgon lämnar han mig. Imorgon blir jag ensam kvar här och kommer inte få träffa honom på flera veckor..

Jag öppnade lägenhetsdörren och möttes av en kram av Liam. Han var så mysig. Jag drog in hans doft och log.

- Vänta. Titta inte. Sa han och la händerna för mina ögon. Jag blev lite förvirrad och ivrig för att få se vad det var. Han följde mig in och drog sedan bort händerna. Jag visste inte vad jag skulle säga, framför mig på vardagsrumsbordet stog det en underbar middag med cider. Tända ljus och ett paket. På tallriken låg kött & potatissallad. Och bredvid stog en bukett rosor. Jag blev alldeles rörd och kastade mig i hans armar. Han skrattade lite och jag kände hur en tår rann nerför min kind.

- Du är underbar älskling. Men varför har du gjort allt det här? Frågade jag och satte mig ivrigt och började äta.

Han satte sig mitt emot och började äta han också.

- För jag måste säga en grej. Sa han sedan och tog några klunkar cider. Jag ställde ner mitt glas och fäste blicken vid honom. Han tvekade lite men berättade sedan.

- Jag ska åka till X-factor redan imorgon. Sa han och jag visste inte vad jag skulle säga. Jag skulle inte hinna säga hejdå ordentligen. Det skulle bli jobbigare än jag trott för att han skulle åka så plötsligt.

- Varför? Frågade jag och han tittade upp med lite sorgsen blick. Jag ville inte lägg all skuld på honom för detta.

---

Hade skolavslutning och kom nyss hem. Ska gå och sova. uppdaterar mer imorgon, förlåt för korta delen men bättre än inget!

Jag vaknade av solljuset som lyste upp hela rummet. Med en suck satte jag mig upp i sängen och sträckte på mig. Det verkade som att det skulle bli en vacker dag. Klockan var ungefär halv 11 så jag vaknade i bra tid. Varken tidigt eller sent. Jag tog mobilen och skickade ett sms till Nellie & Ellie. Dom båda svarade direkt och var glada att jag ville smsa dom. Vi bestämde att vi skulle ses i hamnen. Jag blev glad direkt och gick till garderoben för att klä på mig. Efter det så sminkade jag mig och öppnade sedan min dörr och kände doften av ägg & bacon. Jag nynnade på en låt och skuttade nerför trappan.

- GODMORGON! Ropade jag och gick in i köket där min familj satt vid bordet och åt frukost. Jag tog en tallrik och la på några bacon & ägg. Mest bacon. Sedan satte jag mig bredvid Jake och bara åt. Pappa läste tidningen och Mamma satt vid sin laptop och en massa papper.

- Vad gör du mamma? Frågade jag och hon tittade upp från sina papper och hennes glasögon hade glidit ner till nästippen.

- Jag betalar räkningar. Sa hon och fortsatte sedan. Jake satt bara och stirrade. Han är alltid så på morgonen, helt seg och efterbliven. Jag skrattade lite för mig själv av tanken och han suckade för att jag höll på.

- Vad ska ni hitta på idag då, barn? Frågade pappa och la ifrån sig tidningen och drack kaffet han hade hällt upp.

- Jag ska va med Leo & Ted. Sa Jake och blandade mer oboy i sitt glas. Pappa nickade bara.

- Jag ska dra till hamnen & vara med några vänner. Sa jag och reste mig upp för att ställa ner tallriken i disken.

- Ska du träffa Zayn? Frågade mamma och jag skakade på huvudet.

- Nej.

- Har det hänt nåt nu eller? Du krånglar jämt med dina stackars killar. Dög han inte på att kyssas?

- Mamma, han är grym på att kyssas. Och nej det har inte hänt nåt, jag känner bara för att umgås med mina vänner. Sa jag och gick mot hallen. När jag satt på mig jeans jackan och mina converse så ropade jag hejdå och cyklade till hamnen. Solen lyste på hett och jag satte på mig solglasögonen för att inte bli bländad. När jag var framme lutade jag cykeln mot en vägg och gick mot bryggan där jag skulle möta dom. Dom var där och sprang mot mig direkt och gav mig en varsin kram.

- Hej! Sa Nellie glatt. Ellie log brett bara.

- Hej tjejer. Sa jag och sedan gick vi en promenad längs piren. Vattnet klunkade och var väldigt blått. Havsblått. Jag njöt av livet jag har. Jag njöt för att jag var med just dom här tjejerna. Vi satte oss ner på kanten av byggan och doppade fötterna.

- Jag vill bada! Sa Ellie och jag flinade.

- Dumhuve, du kan ju inte bada med kläder! Sa Nellie och Ellie gav oss en mystisk blick. Hon hade något på gång. Hon knöt av sig sina converse och drog sedan av sig shortsen och linnet. Hon stog i bara underkläder och verkade inte bry sig alls att folk var vid hamnen bara några meter ifrån. Hon hade bara spetsunderkläder också. Hon gjorde några roliga gester och rörelser innan hon hoppade i. Jag & Nellie skrattade åt henne men vi fick också lust att bada sedan så vi gjorde likadant. Vi skvätte vatten på varandra och skrattade så att vi grät.

Solen lyste på så att vattnet var varmt och det var verkligen kul. Vi visste inte hur vi skulle göra med kläder och sånt. Men det sket vi i, man lever bara en gång och då måste man fan våga & satsa. Sedan la vi oss på bryggan i solen och soltorkade. Vi hade tur att solen var så stark idag så att vi torkade snabbt. Vi tog varandra i hand och dansade fram på bryggan och sjöng, nästan skrek, till någon random låt som vi kunde. Vi skämde ut oss, men det fick vi göra. För vi orkade inte bry oss. Vi hade kul, och det är huvudsaken. Vi köpte en varsin glass och Nellie tappade sin. Vi skrattade jättemycket. Hon försökte vara lite tjurig men var så oseriös så hon skrattade hon också. Sedan gick hon och köpte en ny. Vi pratade om allt mellan himmer & jord. Jag kände att jag verkligen kunde lita på dom, dom förstog mig och vi tyckte likadant om allting.

- Vi är bäst. Sa Ellie och drog in oss i en gruppkram.

---

Kommer Johanna glömma Hannah? Kommer det bli problem nu eller ingenting?

Det här är sista delen för idag, troligtvis blir det mer imorgon på dagen. Men imorgon är det sista skoldagen och sen har jag sommarlov och då blir det uppdatering! Så mycket jag kan iallafall. Vad ska ni göra i sommar?

kolla gärna min personliga blogg och kommentera där också, http://noraaofsweden.devote.se/

Jag pustade ut när jag stängde dörren efter mig. Så tyst som möjligt knöt jag av mig skorna och smög uppför trappan. Det lät som att alla sov så jag gick in på rummet och stängde dörren efter mig. Snabbt tände jag för det var helt svart i rummet och jag är mörkrädd. Jag satte mig på sängen och tog av mig kläderna och ställde mig sedan framför spegeln i underkläder och studerade min smala kropp. Jag spände magen och såg hur jag fick ett streck mitt i. Kanske, om jag började träna lite så kunde jag få magrutor? Jag flinade åt mig själv och gick sedan in på min egna toalett och tvättade bort sminket. Jag borstade ur håret och kollade hur långt det blivit. Det gick ner till svanken precis. Sedan gick jag och la mig i sängen. Jag hade lust att skicka ett sms till Hannah, för hon har verkat så sur hela kvällen. Men jag hade ingen lust när hon var så tjurig och bara satt där. Hon pratade ju liksom knappt med mig. Hon kanske blev sur för att jag blev kompis med Ellie&Nellie? Väldigt töntigt beteende isåfall. Jag låg och tänkte igenom vad som hade hänt under kvällen. Jag har fått 4 nya vänner och allt känns bra. Kanske skulle dom här 4 vännerna bli vänner för livet. Vad vet lilla jag? Jag log för mig själv och somnade sedan in i en djup sömn.

Jag stängde dörren efter mig när jag var klar i badrummet och gick med lite tjuriga steg mot mitt rum. Jag vet inte varför, men under kvällen så blev jag väldigt irriterad på Johanna. Hon gjorde inget speciellt som var fel. Men hon pratade inte med mig över huvudtaget. Hon gick runt och snackade med Nellie & den andra jävla brunetten som satt i uterummet. Jag och Harry satt i soffan hela kvällen och pratade och kysstes. Han kanske tycker jag är tråkig som inte ville dansa och vara lika social som dom andra. Men jag ville verkligen inte. Nellie & den där andra tjejen kanske är Johannas nya bästisar. Dom kanske är mycket bättre än jag. För den stunden, så kändes det faktiskt så. Jag kanske överdriver, men jag är bara orolig att Johanna kommer glömma mig. Hon är nästan den enda riktiga vännen jag har. Jag måste sluta oroa mig för såna saker. Med en klump i halsen la jag mig på sängen och tänkte ta av mig min onepiece som jag satt på mig innan jag tvättade mig. Men jag somnade, och glömde att ta av mig den.

Jag tvättade bort sminket och satte mig på Liams säng. Han tog av sig sin t-shirt och ruffsade till sig i håret. Han satte sig på huk vid sängkanten där jag satt och gav mig en kyss. Jag besvarade den och det var ingen speciell kyss som den jag fick under kvällen. Den var mer passionerad och... sexig. Jag flinade åt tanken och lutade mig bakåt mot väggen. Han gick in i badrummet och borstade tänderna.

- Det var verkligen kul att träffa Johanna igen efter alla år. Sa jag och han nickade.

- Jag förstår det, hon verkade verkligen snäll! Sa han.

- Det är hon. Sa jag och log för mig själv. Jag ville träffa henne redan imorgon och prata om saker och kunna lära känna varandra lika bra som förut. Kanske tillochmed bli lika bra vänner som förut. Hon var som den systern jag aldrig fick. Hon var mitt allt. Nu är Ellie så för mig. Men det går att ha 2 bästisar. Jag la mig på sängen och Liam kom och la sig bredvid. Jag tittade på honom och satte mig upp och släppte ut håret som satt i en toffs. Sedan tog jag av mig linnet jag hade och hade bara underkläder på mig sedan. Jag la handen på hans mage och han gav mig en kyss igen. Denna var mer passionerad och det slutade med att jag satt på honom.

- Jag är för trött. Sa jag och vi båda skrattade.

- Jag också. Sa han och jag la mig bredvid honom under täcket. Han släckte lampan och sedan somnade vi båda två. Våra kroppar nuddade vid varandra och jag kände hans hjärtslag.

Jag tog av mig kläderna och la mig under täcket i bara underkläder. Louis var fortfarande i badrummet och jag fick ligga ensam en stund. Till slut var han klar. Han kom ut i bara kallsonger och släckte alla lampor förutom den bredvid sängen. Han la sig bredvid mig och drog in mig till sin famn. Jag la huvudet på hans bröst och kände hans hjärtslag.

- Var de kul? Frågade han.

- Festen?

- Jaa.

- Ja den var helt okej. Johanna & Zayn var schyssta tycker jag. Sa jag och han höll med.

Han gav mig en kyss och sedan somnade vi.

---

Oj vad mycket update det blev! Men är ledig idag och har inget för mig. Kanske blir det mer update senare? Vi får helt enkelt se. Men ja, hittils har det hänt ganska mycket. I den här delen har det varit väldigt mycket tankar som jag hoppas ni gillar. I den förra delen fick ni lära känna många nya individer som kommer vara med en hel del framöver i min fanfic. Och då vet ni det. Kommentera gärna för det gör allt så mycket roligare och jag blir mer peppad då. Imorgon är det min sista skoldag, på kvällen är det skolavslutning och aa!

Jag pratade med Nellie hela kvällen. Jag pratade även lite med henne kille Liam. Han var jätteschysst. Jag gick iväg med dom ett tag och pratade. När jag kom tillbaka satt Hannah med en lite sur blick mot mig.

- Men vad är det? Frågade jag och hon ryckte på axlarna. Ibland är hon så jäkla konstig. Jag berättade för Zayn hur snälla dom var och han tyckte det var kul att jag träffat en gammal vän igen. Jag nickade och gav honom en kyss.

Jag log lite för mig själv när jag tänkte på våra gamla minnen vi haft ihop. Jag gick till bordet och tog ett glas cider och Liam kramade mig bakifrån.

- Hej älskling. Sa han och jag log mot honom med hela ansiktet.

- Hej baby. Sa jag och han flinade. Vi stog lutade mot väggen sedan och pratade. Han kysste mig snabbt och det var en väldigt enkel kyss. Den andra kyssen han gav mig blev mer passionerad och det slutade med att mina ben var runt hans midja. Vi slutade när en liten grupp med människor gick förbi oss men sedan fick jag en enkel kyss igen. Jag skrattade lite och gick sedan och satte mig i soffan vid Johanna. Hon log mot mig och fortsatte sedan snacka med personerna som satt runt omkring. Jag satte mig i Liams knä och han viskade att han ville berätta något.

- Vadå?

- Kom. Sa han och drog med mig till hallen där ingen var. Jag tittade ivrigt på honom och han log mot mig.

- Men berätta nu! Sa jag och kollade på honom.

- Jag har anmält mig till årets X-factor. Sa han och jag gapade men jublade av glädje sen.

- Igen? Jag lovar det kommer gå bättre för dig iår än förra året. Sa jag och han ryckte på axlarna. Jag kramade honom och viskade att han skulle fixa det. Han drömmer om en karriär inom musik och jag är hans flickvän och ska stötta & peppa honom. Han är duktig och kan spela gitarr också. Jag tror att han fixar det den här gången. Jag gick till Johanna och bad om hennes nummer så att vi kunde ses någon dag. Hon gav mig det och jag gav sedan mitt. Jag gav henne en hejdåkram och sen gick jag och Liam hem.

- Johanna? Sa jag och hon tittade på mig med sina ljusblåa ögon och vackra leende. Jag tog hennes hand och gick iväg med henne. Hon tittade undrande på mig och jag drog henne tättintill mig.

- Jag måste berätta en grej. Sa jag och hon nickade.

- Vadå, älskling? Frågade hon.

- Jag ska vara med i X-factor iår. Ja jag har redan anmält mig och allt så det är redan bestämt när jag åker och sådär. Sa jag och hon blev chockad men sedan väldigt glad.

- ÅH va kul! Det kommer gå jättebra! Sa hon och jag log.

- Ja jag hoppas det. Men vi kommer ju inte kunna ses under tiden jag är borta och bor i x-factorhuset och allt. Sa jag och hon gjorde en liten sorglig min.

- Men det löser sig, du blir inte borta så länge. Tänk inte på det när du är där. Sa hon.

- Jag kommer alltid tänka på dig oavsett vad, så säg inte så.

- Jamen asså deppa inte över det, gör det bästa du kan när du är där så att du lyckas! La hon till och jag nickade. Jag berättade inte att Harry också skulle vara med. För det ville vi hålla hemligt ett tag till.

Klockan var 1 på natten och vi började bli trötta så vi satte oss i soffan och bara snackade med folket som var där.

Jag tittade mig omkring och letade efter Melina men hon var inte här verkade det som. Och inte Niall heller. Dom har nog låst in sig nånstans och håller på. Jag gick runt och sedan ut i  uterummet och frågade dom som satt där. En tjej med långt brunt vågigt hår tittade på mig med ett leende.

- Jag vet inte, men hon drog med sig Niall in i något rum tror jag så man förstår nog vad dom gör. Sa hon och blinkade med ena ögat. Jag skrattade och bestämde mig för att sätta mig ner vid dom och kanske snacka med dom ett tag. Hon berättade att hon hette Ellie. Och killen som satt bredvid henne berättade att han hette Louis. Jag tyckte dom var snälla och under tiden när vi pratade så märkte vi att vi hade mycket gemensamt. Jag hämtade Zayn och han satte sig bredvid mig och så pratade vi alla 4.

- Louis, vad gör du på fritiden? Frågade Zayn.

- Jag håller på med musik. Men än så länge har jag bara lagt ut lite covers på min kanal. Jag ska vara med i x-factor iår och kanske ta ett steg längre inom den branschen. Jag drömmer iallafall om det. Svarade han och Zayn nickade.

- Jag ska oxå vara med! Sa han och dom båda började snacka om det. Jag pratade med Ellie om mode och sånt där som tjejer brukar snacka om. Hon var jättesnäll och vi bytte nummer med varandra och blev bra vänner under festen. Klockan närmade sig halv 3 och jag blev så trött så jag ville gå hem. Jag sa hejdå till Ellie&Louis och gick mot hallen. Zayn tog min hand och sedan gick vi mot mitt hus. Han följde mig hem och sedan sa vi hejdå utanför mitt hus. Jag tröck in nyckeln i låset och gick in.

Jag vaknade och öppnade ögonen och såg Zayn. Han låg med armen runt omkring mig och jag log av att få vara i hans närhet. Jag satte mig upp och sträckte på mig. Men när jag tittade mig omkring så förstog jag inte alls vart jag var. Jag blev lite rädd och väckte honom.

- Zayn, vart är vi? Frågade jag oroligt och han öppnade ögonen.

- Vi är hemma hos Harry. Det är lugnt. Sa han och stängde dom igen. Jag la mig ner igen och kröp mig närmre honom så att jag låg precis vid honom. Jag kände hans andetag i min nacke.

Lite senare var alla 4 vakna och gick ner i köket för en frukost. Sen när vi hade ätit den så gick jag och Hannah in på toaletten för att fixa håret lite.

- Men vi har ingen borste eller nånting. Sa jag och hon ryckte på axlarna.

- Kolla efter en så kan vi låna den. Sa hon och började titta sig omkring i badrummet. Jag fnittrade lite men hjälpte till att leta. När vi fixat oss så gick vi och sa hejdå till killarna. Vi tänkte dra till stan själva idag och bara umgås.

- Kom hem till mig vid 7 så går vi till festen tillsammans. Sa jag och kysste sedan Zayn på munnen. Hans händer vilade på mina höfter och gled sedan ner till min rumpa. Jag ryckte till lite och vi började skratta.

- Ja vi ses sen. Sa han och jag nickade. Sedan gick jag med Hannah ut genom ytterdörren.

Vi gick längs gatan och pratade om gårkvällen. Hur underbart och mysigt det var.

- Men vad var det för fest ni pratade om? Frågade hon sedan och jag hade inget emot att berätta.

- Melina har fest ikväll. Du & Harry får gärna följa med. Sa jag och hon nickade glatt.

- JA! Sa hon och ringde Harry direkt frågade. Sedan nickade hon mot mig och jag gjorde tummen upp.

Jag stog i mitt rum och sminkade mig. Jake var i rummet bredvid och dunkade musik. Jag orkade inte klaga eller nåt, för om vi börjar bråka nu så kanske mamma förbjuder mig för att gå på festen. Jag har fått lov att stanna hur länge jag vill, bara jag kommer hem nån gång. Det ringde på dörren och jag sprang nerför trappan och snabbt fram till ytterdörren. Mamma skulle precis öppna men gick sedan tillbaka till köket. Jag öppnade och där stog Hannah. Hon hade fixat sig snyggt och såg verkligen redo ut för en grym fest. Tiden gick fort och sedan kom Zayn. Jag gav honom en kyss och gick sedan upp för att hämta min tunna jeansjacka jag kunde ha på för det var lite kyligt ute. Mamma kom och hälsade och log sedan mot mig.

- Du är så vacker, min dotter. Sa hon och gav mig en kram.

- Tack mamma.

Jag satte på mig mina röda converse och min jeansjacka.

- Hejdå, ha det så kul! Ropade hon efter oss och vi vinkade artigt mot henne. Jag tog Zayns hand när vi gick mot festen. Hannah gick bredvid och pratade. Vi skrattade och hade det kul. Vi mötte Harry och gick tillsammans mot festen. När vi var framme vid huset så gick jag först, för jag känner henne bäst. Jag gick upp för den lilla backen som ledde upp till hennes stora röda villa. Ivrigt tröck jag på plingklockan och Melina öppnade nästan direkt.

- HEJ! Sa hon glatt och kramade mig. Jag klev in och hon fortsatte hälsa på dom andra snällt. Det var redan ganska många inne på festen och musiken dunkade ut ur högtalarna. Hon har ff, annars skulle hon aldrig få göra såhär. Jag tog Zayns hand igen och vi gick in i det stora rummet där alla var. Det var varmt & svettigt men väldigt kul. Det var olika danstävlingar och Melina hade hyrt in en känd DJ som skötte musiken. Jag dansade i takt till basen som dom andra och Hannah kom och dansade med mig. Vi var nog två av dom som dansade allra galnast. Harry & Zayn skrattade åt oss men vi orkade inte bry oss. Senare när DJ'en hade gått så började folk gå också och det var bara ungefär 20 personer kvar. Det var skönt för nu satte sig alla ner och snackade istället.

Jag hade fortfarande inte fått reda på vem hennes kille är. Jag gick till henne och frågade och hon pekade på en kille som var ingen mindre än NIALL.

- Är ni ett par?! Sa jag och hon nickade generat.

Jag gick till Zayn & Harry och berättade och dom blev förvånade för Melina är lite för ytlig för Niall. Jag nickade och sedan plingade det på dörren. Melina gick och kysste Niall och fortsatte sedan mot dörren och öppnade.

- HEEEJ! Utbrast hon och in i rummet kom en kille & en tjej som jag aldrig träffat förut. Dom såg ut att vara ett par. Helt plötsligt kysste dom varandra och då förstog jag att det var ett par.

Dom satte sig bredvid oss och jag hamnade bredvid tjejen.

- Hej, jag heter Johanna. Sa jag och log glatt mot henne.

- Men hej, jag heter Nellie. Har vi träffats förut? Frågade hon och jag ryckte på axlarna.

- Jag vet inte, vadårå?

- Jomen jag känner igen dig så jävla väl. Undrar om vi kanske gick på lågstadiet tillsammans? Frågade hon och tänkte på hennes namn och hennes utseende och insåg att hon hade rätt.

- Men åh! Det är ju du! Vi var ju jättebra vänner i ettan. Men det är ju jag Johanna som alltid hade rosa eller blå kläder på mig. Duvet hon som älskade fotboll? Sa jag och hon nickade.

- JAAA, men gud vi var ju bästisar. Jag har kvar teckningar från när vi skrivit kärleksbrev till killar vi tyckt om. Så himla gulligt ju! Sa hon och vi båda skrattade..

Jag hälsade på Charlie som vanligt. Vi hade träffats en hel del gånger sen innan eftersom att jag & Harry är som bröder. Johanna lutade sig mot mig och mina armar höll om henne runt midjan när vi stog i hallen och pratade lite med Charlie. Hennes långa hår luktade gott, och helt ärligt så ser hon ut som en ängel som man kunde föreställa sig flyga runt på rosa moln i himlen när man var ett litet barn. Hon vred huvudet och gav mig ett litet leende. Jag log tillbaka och sedan gick Harry uppför trappan. Vi andra gick efter och sen stannade han mitt i trappan.

- Gå ut på ute ballkongen med dom Zayn. Jag kommer strax. Sa han och jag nickade. Han sprang nerför trappan igen och vi gick uppför den. Johanna&Hannah tittade sig storögt omkring på deras fina omgivning. Harry bor verkligen fint och har ett underbart liv. Deras hem är exklusivt och speciellt, men hans föräldrar är lika enkla & normala som alla andra.

Jag visade dom vägen och stannade vid ballkongens dubbeldörr. Jag drog upp drapperiet och öppnade glasdörren.

- Wow! Sa Johanna när vi klev ut. Trädgården var grön av och alldeles drömmande lik. Det var små fontäner utplacerade och varje fontän hade en liten blå lampa som lyste upp. Vattnet pålade och alla vackra blommor gjorde det hela mer sagolikt. Harry kom ut med en bricka. På brickan stog det fyra vinglas och olika snacks och smågodis. Han tog fram cider och hällde upp i glasen. Jag satte mig ner i den svarta trädgårdssoffan som stog mot ballkongräcket och Johanna satte sig bredvid. Harry och Hannah satte sig i den andra soffan. Vi satte och tittade över trädgården och bara njöt av den fina omgivningen.

- Du bor verkligen fint, Harry. Sa Hannah och han ryckte på axlarna.

- Det duger. Sa han och hon såg lite osäker ut.

- Om det här bara duger så kommer du tycka mitt hem är ett fattigmanshus. Det är ett sandkorn i öknen mot din villa. Sa hon och lutade sig bakåt i soffan och tittade ner i golvet. Han la armen om henne och kysste henne i håret.

- Jag bryr mig inte hur ditt hus ser ut, och jag bryr mig inte hur mitt ser ut heller. Det enda som räknas & är viktigt är du och att jag får vara med dig. Sa han och jag log lyckligt mot dom. Johanna fick ur sig ett aww, som han alltid brukar få. Sedan tittade hon på mig och vi kysste varann snabbt och sedan tog hon sitt glas med cider och drack en klunk.

Jag tyckte det var tråkigt att Hannah kände sådär. Att hon inte dög för att mina föräldrar tycker om att sköta om vårat hus och är väldigt överdrivna av sig. Jag hoppas hon förstår att jag inte bryr mig om hur hon bor. Jag älskar ju henne inte i hemmet hon bor i. Klockan närmade sig 12 på natten och Johanna gäspade stort. Hon lutade sig mot Zayns bröst och han satt bara där och snackade med Hannah och mig. Hannah gäspade också men kunde hålla sig vaken. Johanna verkade mycket tröttare och kunde somna vilken sekund som helst. Zayn la armarna om henne och kramade henne hårt. Dom var så söta ihop. Jag är glad att jag och min broder Zayn har hittat två tjejer som vi verkligen tycker om. Kanske kunde det bli något bra av detta?

Jag kände hennes andetag mot mitt bröst och tyckte att det var gulligt att hon hade somnat. Harry och Hannah såg trötta ut och reste sig upp från soffan.

- Vi går in. Hon vill sova. Sa han och jag nickade.

- Det är ingen idé att gå hem nu på natten, så ni kan ju lika gärna sova här. Sa jag och Hannah nickade. Dom gick in och stängde igen dörren försiktigt. Själv satt jag kvar med Johanna som sov. Det kändes bra att vara här med just henne. Och det hade inte känts likadant om jag var här med någon annan. Jag kollade mobilen och tittade igenom bilder. Och insåg att det är fredag. Ikväll ska vi på fest hos Melina. Jag väckte henne försiktigt och hon kisade när hon öppnade ögonen.

- Vad gör du här? Frågade hon och gäspade. Jag förstog att hon hade glömt att hon somnat hos Harry. Jag skrattade lite och bar upp henne i famnen för att gå in och lägga henne i en säng.

- Du var med mig, Hannah & Harry hemma hos Harry. Sen somnade du och du är fortfarande kvar här. Sa jag och hon nickade.

- Okej, jag litar på dig. Sa hon. Jag förstog att hon halvsov och visste inte riktigt vad hon själv sa. Jag gick in i sovrummet som var bredvid Harrys. Jag drog upp däcket och la ner henne och bäddade sedan in henne. Jag la mig bredvid fast bäddade inte ner mig. Samtidigt som jag gäspade så la jag armen om henne och kysste henne lätt i pannan. Sedan somnade jag också.

- Hej, och vem är du? Frågade hon. Jag märkte att hon brydde sig om mig och ville veta vem hennes dotter stog och kysste.

- Mamma, det här är Zayn. Sa jag och hon tittade på mig en undrande blick.

- Din kille?

- Ehm.. Ja, typ. Svarade jag och hon nickade och tittade på honom. Jag gav henne en blick om att hon skulle sluta glo så mycket.

- Trevligt att träffas, jag heter Fia. Sa hon och räckte fram handen. Han var trevlig och förhoppningsvis skulle hon gilla honom. Dom småpratade lite och jag märkte hur han försökte fjäska lite för henne. Men det som var så bra, var att han lyckades med det också.

- Trevligt att träffa dig Zayn, du är en bra kille för Johanna. Sa hon sedan och jag suckade.

- Kan du gå nu? Fräste jag sedan och hon skrattade samtidigt som hon stängde dörren. Han flinade mot mig och jag himlade med ögonen och tog mig ur hans armar som omfamnat min kropp.

- Hon är så jävla pinsam & jobbig! Sa jag sedan och gick med bestämda steg ut på gatan. Han sparkade iväg en sten och gick efter mig.

- Jag tyckte hon var schysst. Sa han och jag skakade på huvudet.

- Hon är snäll, men världens jobbigaste morsa. Hon bryr sig för mycket liksom.

- Det är väl bara bra. Det är ett tecken på att hon älskar dig. Sa han och jag nickade.

- Jag antar det.

Vi gick hand i hand fram på stadens gator och pratade. Just då slog det mig att jag fortfarande inte riktigt visste om det var vi nu. Men jag kan inte fråga det heller. Då kanske verkar jag för på eller bara allmänt dum. Och konstig.

- Zayn. Sa jag och stannade. Han stannade och tittade på mig och la armarna om min midja. Jag granskade hans vackra ansikte och funderade lite på hur jag skulle säga det.

- Är det.. Är det vi nu? Frågade jag och han tittade på mig. Jag väntade nervöst på svaret.

Jag gick ut och satte mig på cykeln och skickade ett sms till Harry. Kanske ville han träffas en stund?

Jag började cykla mot stan och sedan fick jag ett sms från honom.

Stanna utanför Sandys, jag kommer dit :) puss. Skrev han. Jag läste smset om och om igen. Men börajde sedan cykla mot Sandys. Han var redan där och jag hoppade av cykeln och sprang fram till honom. Han bar upp mig och snurrade runt mig i hans famn. Jag kysste honom och han besvarade den. Sedan kramades vi bara.

- Jag älskar dig Hannah. Viskade han. Jag svarade honom och sedan började vi gå hand i hand fram på gatan. Vi svängde runt en husknut och mötte Zayn & Johanna. Dom gick hand i hand, precis som vi.

- Men tjaaaa! Sa Harry direkt och släppte min hand och sprang och gjorde något handslag med Zayn. Johanna gick fram till mig och gav mig en varm kram. Jag drog in hennes doft och kände hennes mjuka långa hår blåsa lite lätt i vinden. Vi gick alla fyra tillsammans och snackade. Jag gick hand i hand med Johanna precis framför killarna som gick bakom oss och snackade om något helt annat. Regnet började ösa ner och vi blev alldeles blöta. Så vi gick hem till Harry, för han bodde inte så långt ifrån. Jag blev lite nervös för att gå hem till honom. För att träffa hans föräldrar om vi stöter på dom i hans stora hus. Villan var stor och gulfärgad. Trappan upp till ytterdörren var alldeles vit, vaniljvit och det såg ut som att ingen nånsin hade satt sin fot där för den var så ren. Han såg ut att bo i ett riktigt överklasshem. Han öppnade dubbeldörren som var deras ytterdörr. Han tog min hand och så gick vi in. Jag ställde mig tättintill honom och Johanna gick till Zayn. Det var ingen i hallen när vi kom in. Det var verkligen fint därinne. Taket var högt och mitt i hallen hängde en ljuskrona i alla möjliga vackra former av diamanter.

- wow. Sa jag och han vände blicken på mig.

- Vadå?

- Det är verkligen fint här. Sa jag och han ryckte på axlarna. Vi tog av oss ytterkläderna och gick in. En man kom in från köket i en blå & vit-randig onepiece.

- Oj, två nya ansikten såhär på kvällskvisten. Hej, mitt namn är Charlie. Sa han och räckte fram handen till mig. Jag skakade den artigt och berättade mitt namn och Johanna gjorde likadant.

Jag öppnade ytterdörren och klev in. Mamma satt i soffan och tittade på tv. Pappa hade jag ingen aning om vart han var, som vanligt. Jag tog ett djupt andetag och gick in i vardagsrummet och hälsade på henne.

- Hej mamma. Sa jag och hon drog ett slitet leende mot mig.

- Hej gumman.

- Vart är pappa? Frågade jag och satte mig på armstödet på soffan. Hon tvekade för att berätta men tittade sedan på mig igen med en trygg blick. Jag blev lugn av den blicken och det var nog därför hon gav mig den.

- Han är bortrest, för ett tag.

- Vadå bortrest? Han kan väl inte bara dra sådär!

- Det är komplicerat just nu mellan oss, men du behöver inte oroa dig. Vi ska inte skilja oss, men behöver lite tid för att tänka igenom saker & ting. Men snälla Hannah, prata inte med din lillasyster om detta. Julia behöver inte få veta något för det ordnar sig. Okej? Sa hon och jag nickade. Men många frågor ekade i mitt huvud. Vad menar hon med att dom behöver tid? Är det vårat fel att det blir såhär?

Jag gick uppför den vita trappan och tröck örat mot Julias dörr. Jag hörde hennes ljusa flickröst som pratade & småsjöng med sig själv. Hon leker. Jag gick sedan in på mitt rum och satte mig på sängen. Tankar snurrade runt i mitt huvud. Harry, Johanna, Zayn, Harry, Johanna, Zayn. Pappa, mamma, pappa, mamma.

Ytterdörren öppnades och in kom mamma. Hon log mot mig med sitt fina leende och jag log tillbaka.

- Är allt bra? Frågade hon medans hon ställde upp kassarna på diskbänken och började plocka in sakerna i kylen & frysen.

- Ja, jag tror det. Svarade jag lite osäkert och hon tittade på mig.

- Gumman, du kan berätta allt för mig. Det vet du va? Frågade hon sedan och jag nickade.

- Jadå. Var är pappa? Frågade jag sedan och hon ryckte på axlarna. Det verkade vara något som inte stämde.

- Men var är Jake då? Frågade jag sedan och hon tittade på klockan.

- Han borde vara hemma nu men han är inte det, jag vet faktiskt inte. Han kommer nog snart.

Jag gick upp till mitt rum och stängde dörren efter mig. Jag hoppas allt är bra. Jag satte på min favoritmusik och höjde på högsta volym. Musiken dunkade ur högtalarna och jag dansade i takt till basen. Jag dansade fram till dubbeldörren som ledde ut till min egna ballkong. Jag fick orken att sjunga, eller ja rättare sagt skrika till musiken och jag kände mig galen, eller jag var galen. Och det kändes så jävla bra.

Jag satte mig på ballkongräcket och rörde höfterna i takt till basen igen.

Jag hörde ett litet skratt och tittade mig omkring. Det stog någon och tittade på mig. Snabbt sprang jag och stängde av musiken för att höra igen. Det kom igen och jag kände igen det.

- Hallå? Ropade jag och fram bakom trädet klev Zayn. Jag log mot honom men tittade sedan bort.

- Du är verkligen galen, Johanna. Sa han och jag ryckte på axlarna.

- Du skrattar ju åt mig. Sa jag och reste mig från räcket.

- Nej men jag menade inte så.

- Det kändes så iallafall.

- Det var inte så. Du var bara galen och det är kul när folk vågar vara så. Det är coolt liksom.

- Du kysser mig och den enda komplimangen jag får är att jag är cool? Skrattade jag och lutade mig över räcket och log mot honom. Han blev lite generad men tittade sedan på mig.

- Vill du veta en sak? Frågade han.

- Gärna!

- Du är det finaste jag nånsin sett. Sa han och jag visste inte hur jag skulle reagera. Men det var bara så sjukt gulligt. Jag fick ur mig ett aww och log mot honom med hela ansiktet.

Han vinkade ner mig och jag klättrade över räcket och stog på kanten. Han sträckte ut armarna och jag hoppade ner i hans famn. Han ställde ner mig på marken och strök fingrarna genom mitt långa ljusa hår. Hans ögon tindrade. Det började bli mörkt och hans ögon glittrade lika väl ändå. Han klappade min kind och granskade mitt ansikte som att det var det enda han kunde se. Sedan närmade han sig och gav mig en kyss, jag besvarade den med ett leende på läpparna samtidigt. Men det gjorde inget, för vi fortsatte ändå.

En dörr öppnades precis bakom oss och jag vände mig snabbt om och såg min egna mamma stå och titta på oss.

Vi tog spårvagnen hem. Jag låste upp ytterdörren och klev in och stängde snabbt efter mig. Det var tyst hemma och det verkade inte vara någon hemma.

- Hallå? Ropade jag men fick inget svar. Jag började sjunga och dansa fram i köket för att fixa något att käka.

Min mobil vibrerade och det var Zayn. Osäkert svarade jag och tröck den mot örat.

- Hej, vad gör du? Frågade han och jag suckade.

- Inget.

- Har det hänt nåt eller? Frågade han oroligt i luren och jag ville inte låta tjurig. Helst av allt vill jag att Melina aldrig skulle sagt nåt. Kanske var det bra också, för om det är sant så hade han väl inte berättat det ändå.

- Det vet väl du. Svarade jag och han verkade förvånad.

- Vadå? Johanna, vad är det här?
- Kaos. Du vet ju själv vad du gjort. Det känns inte bra att vara idioten som kysste dig och sen gör du direkt såhär. Sa jag och en tår rann nerför min kind.

- Du är ingen idiot, jag gillade det. Och jag förstår inte vad du menar, för ingenting har hänt?

- Men shit, du kysste ju Sammy? Sa jag med en suck. Han uttryckte sig helt förvånad och chockad över det jag just sa.

- Vem fan har sagt det? Det är inte sant.

- Melina.

- Men herregud hon ljuger, Johanna. Jag skulle aldrig göra nåt sånt, speciellt inte mot dig. Tror du på henne?

- Jag vet inte..

- Men snälla. Jag älskar ju dig. Sa han och jag fick ur mig ett aww fast jag inte ville få ur mig det i telefonen.

Jag svarade inte. Jag visste inte vad jag skulle säga för att det inte skulle bli fel. Jag ville bara få allt som vanligt men jag kan inte släppa det. Melina är min vän, Zayn är nog min blivande pojkvän. Vad ska jag göra?

- Tro mig, snälla. Sa han i luren och jag nickade fast han inte såg.

- Jag tror dig. Men.. Sa jag och tårarna rann nerför mina kinder.

- Men? Jag älskar dig, Johanna & de vet du. Jag hade aldrig kysst dig om jag absolut inte gilla dig, ellerhur?
Efter några minuter till la vi på och jag kunde pusta ut. Jag satte mig ner på golvet och lutade mig mot väggen och tog några djupa andetag. Kom igen nu Johanna, du har varit med om värre. Du älskar honom, det där var bara ett dumt skitsnack som försöker få dig att bli osäker & ledsen. Du fixar det här. Eller, det gör jag väl?