Jag satte mig vid bordet och började äta av frukosten. Jag fick ett sms av Nellie där det stog att Liam kommit hem. Jag började tänka på Zayn och undrade när han skulle komma. Han kanske inte ville komma, iallafall inte komma till mig. Jag gick upp på rummet och bytte om till lite fräschare kläder. Men jag struntade i att sminka mig. Istället gick jag ut och satte mig på poolkanten och doppade fötterna. Jag tittade åt sidan och såg min gamla gitarr. Det var ett tag sen jag spelade på den. Jag brukade sjunga & spela förut. Jag gick och hämta den och satte mig sedan ner igen och försökte spela lite. Jag kommer ihåg hur man gör. Jag började sjunga på en låt jag tycker väldigt mycket om.

- Det låter fint, älskling. Sa en röst jag kände igen och Zayn hoppade upp på altanen. Jag blev lite generad men flytta inte blicken ifrån honom. Jag la ner gitarren på träet men fortsatte titta på honom. Han var så vacker, han har alltid varit det. Men nu såg han verkligen annorlunda ut. På ett bra sätt. Jag reste mig upp och sprang mot honom. Han tog emot mig och snurrade runt samtidigt som han kramade om mig hårt. Jag kände hur jag såg lite fånig ut när jag log så mycket som jag gjorde. Han satte ner mig på fötterna och tittade på mig en blick som gjorde mig alldeles varm. Han studerade mitt utseende och la undan en hårslinga som låg i mitt ansikte.

- Du är så vacker. Sa han tyst och jag log ännu mer.

- Jag har saknat dig så mycket, jag är så glad att du är här igen. Sa jag och han höll händerna om mitt ansikte när han kysste mig passionerat. Jag njöt av att få vara i hans armar. Här ville jag stanna förevigt. Vi satte oss och myste för att kunna prata lite också.

- Vi har hört om det där med Harry och det på puben. Sa jag lite osäkert och han skakade på huvudet.

- Det var så jävla dåligt av honom.

- Han var berusad.. men..

- Man kan inte skylla på det, man måste ju bete sig och inte skämma ut bruden han redan har, vi andra var oxå berusade men ingen gjorde något mot er.

- Det vet vi ju inget om.. Sa jag lite tyst.

- Tror du att jag gjort det mot dig? Sa han förvånat. Jag skakade snabbt på huvudet.

- Nej absolut inte, jag vet att du aldrig skulle göra så. Och inte dom andra heller, trodde jag iallafall.

Vi pratade om lite andra saker men tog sedan upp ämnet igen.

- Vet Hannah om det? Frågade han.

- Jag tror inte det. Sa jag och började tänka på hennes blonda hår som alltid var så fint. Hennes vackra ögon och hennes underbara skratt. Hennes personlighet som var så lik mig, hon var som min andra halva. Nu finns hon inte kvar, känns det som iallafall. Jag vill inte förlora henne, hon betyder alldeles för mycket.

- Är allt bra mellan er eller? Frågade han sedan som att han visste exakt vad jag tänkte på.

- Jag vet inte. Jag gick till henne häromdan och hon betedde sig som en bitch mot mig, hon var så otrevlig och jag förstog inte varför och hon berättade inte heller. Jag fattar inte vad hon håller på med. Sa jag lite tyst och han la armen om mig.

- Du har mig och dom andra hjärtat. Viskade han och kysste mig i pannan. Jag skulle reagerat annorlunda när han sa så om det handlade om Melina eller någon annan, men nu handlar det om Hannah. Min andra halva, det är inte lika lätt att gå vidare när hon har varit en så stor del i hela mitt liv. Jag ville bara tjuta och gråta i hans armar, det känns som att jag förlorat min bästavän. Mitt halva hjärtat..