Jag klev på däck och tittade åt Louis håll men kunde inte se honom. Jag drog ett djupt andetag för att inte le som en idiot. Sedan gick jag ner under däck där pappa satt på sin säng och tittade på tv. Jag försökte skymma ansiktet som nog var alldeles rött men jag kunde inte.

- Kom hjärtat. Sa han och jag kunde inte göra något än att gå dit. Jag satte mig bredvid honom och försökte flytta blicken så fort vi fick minsta ögonkontakt.

- Är allt bra? Frågade han och jag nickade. Sedan pratade han bara lite småprat och jag reste mig upp och låste in mig på rummet. Jag har mycket att berätta för mina vänner. Men hur ska jag börja? Hur ska dom ta detta?

Då kom jag på Julia, jag har inte snackat med henne sen igårkväll. Jag slog numret och hon svarade nästan direkt som hon alltid brukar.

- Hej, Sammie. Sa hon med glädje i rösten och jag log när jag hörde hennes fina röst.

- Hej, Julia. Är du själv?

- Nej, Harry är här.

Vem harry? Och vadå, kan hon inte ens snacka en stund med mig för det? Vad gör han hos henne nu när klockan är så mycket!

- Vem är det? Frågade jag nyfiket och hon fnissade lite.

- Killen som jag snackade rätt mycket med igår, han är urgullig. Sa hon och jag förstog att han inte var i rummet för tillfället. Annars hade hon aldrig sagt så, hon skulle bara dö av att bli så himla generad för det.

- Är ni tillsammans eller? Frågade jag och skrattade lite.

- Nej inte tillsammans, men om vi skulle bli det så är vi på god väg. Har du pratat nåt med Louis som också var med igår? Ja du vet.. Eller du kanske inte visste att det var han?

Hon babblade på och ångrade ord och pratade på igen. Jag orkade inte lyssna på hennes babbel men höll tyst ändå.

- Asså ja. Vi träffades nu på kvällen, jag kom precis hem. Det är sjukt coolt att dom är med i One Direction. Jag kände igen både Harry & Louis leenden och röster men jag fatta inte att det var just dom, jag trodde inte att det skulle vara dom för det liksom.. Är som en dröm.

- Men det är inte det, det här är verklighet! Sa hon glatt. Vi fortsatte prata innan en dörr öppnades i luren. Det var nog Harry. Julia blev stressad och sa hejdå och att vi skulle ses imorgon fast vi inte bestämt nånting. Men vi kanske gör det ändå. Jag hann inte svara innan hon la på. Jag andades fridfullt och kikade ut genom mitt runda fönster och såg hur ytan glittrade precis utanför. En segelbåt med kvinnor & män i typ 45-års åldern stog bara en liten bit ifrån och man hörde hur dom tjoade och skrek. Jag flinade när en av kvinnorna plumsade i det svala vattnet. Ögonlocken blev allt tyngre och tyngre ju mer klockan tickade. Till slut bestämde jag mig för att sova. Och så blev det.

~

Nästa morgon väckte pappa mig och sa att klockan var mycket. Han verkade stressad och jag märkte att han försovit sig för han sprang runt och vimsade som en galen tupp eller nåt. Sedan flåsade han tungt när han äntligen blev klar.

- Jag sticker till jobbet, gå upp nu så att du inte somnar igen. Hejdå! Ropade han från däck och jag ropade inte tillbaka. Jag var alldeles för trött. Jag tänkte precis ringa April innan Louis ringde. Jag tvekade för att svara först, vad skulle vi säga? Men eftersom att han ringde så borde ju han ha något han vill säga. Jag tröck på "svara" och tröck den mot örat.

- Hej! Sa jag glatt.

- Hej, vad ska du göra idag? Frågade han och jag tänkte och kollade datumet om jag hade något planerat idag. Men det hade jag inte.

- Ingenting, eller jag har iallafall ingenting planerat.

- Okej, men vill du & din vän träffa mig och min kompis? Det skulle vara kul o ses!

Jag nickade för jag tänkte att han såg mig men sedan flinade jag när jag kom på att han inte kunde se.

- Gärna. Jag ska bara prata med henne först, hon heter April. Vart ska vi ses?

- Det är så varmt! Kan vi inte bada?

Jag visste inte vad jag skulle svara. Då skulle jag behöva visa mig i bikini. Jag tycker om min kropp så jag har inget emot det, men ändå. Det är pinsamt även fast jag inte alls har något att skämmas över.

- Ja! På kampis? Vi kommer dit när jag pratat med henne o så. Ses där. Sa jag och han svarade glatt att dom gärna ville. Sedan la vi på. Snabbt som ögat började jag packa ihop handduk och pengar och solglasögon. Och lite andra saker som jag kanske ville ha där.

Jag ringde sedan April och funderade på vad jag skulle säga och hur jag skulle säga det medans signalerna upprepades.

- Hej hallå! Skrattade hon när hon svarade. Jag frågade om det där med Kampis och Louis. Sedan tvingade hon mig berätta om gårkvällen innan hon svarade. Hon fick ur sig ett aww och sedan tackade hon ja till kampis. Vi bestämde att vi skulle ses vid skeppsbron för att sedan gå dit tillsammans. Bara 10 minuter senare så gick vi hand i hand mot kampis. Hon verkade lite spänd.

- Det ska bli skitkul! Sa jag och hon försökte verka lika uppspelt av glädje som jag.

- Jag har ju ingen aning om vilka dom är. Jag är säkert i vägen bara.. Sa hon och jag la armen om henne.

- Hans kompis har ju ingen aning om vilka vi är. Så det är ju lika jobbigt för honom. Var dig själv bara, dom kommer älska dig.

- Hur vet du det? Frågade hon och himlade med ögonen.

- Vem gör inte, liksom? Sa jag med ett leende på läpparna.

Vi närmade oss och jag såg kampis. Men såg ingen Louis och ingen kompis. Vi lutade oss mot stängslet medans vi väntade på dom. Dom kom lite senare och Louis verkade inte alls skämmas eller nåt. Han gick fram och gav mig en kram. Sedan hälsade han artigt på April. Hans kompis var blond och lite mindre i kroppsformen. Kanske var han yngre? Men April var också lite mindre på kroppsformen så det var bra. Jag vet inte varför, men det var bra att dom var lite lika varandra på sättet. Kanske skulle det bli något. April blängde på mig, precis som att hon läste mina tankar.

- Jag heter Niall. Sa killen och jag visste det redan. April också. Det är ju Niall Horan. Alla vet vem det är. Vi presenterade oss och gick sedan in och la handdukarna på en ledig plats. Det var ganska många på kampis idag. Jag satte mig på handduken och April satte sig nära mig. Jag tog av mig linnet eftersom att jag redan hade biknin under så kunde jag bara ta av mig och börja bada. April hade inte tänkt likadant och bad mig följa med till omklädningsrummet lite längre bort. Hon bytte snabbt och fumligt om och jag rättade till henne bikinitop lite för att det skulle se bra ut.

- Vad tycker du om Niall då, är han lika snygg som på alla bilder? Frågade jag och höjde ögonbrynet. Hon himlade med ögonen och tog min hand och drog med mig ut därifrån. Louis & Niall stog vid poolkanten och snackade. Jag gick mot badstegen och April precis bredvid mig. Försiktigt klättrade jag ner i vattnet och Louis hoppade ner och simmade mot mig. April försökte hålla sig lite undan men var ändå vid oss och snackade. Niall simmade mot oss men sakta.

- Men Niall kom! Skrattade Louis och vi alla skrattade. Det var lite stelt men sedan började vi prata mer och mer. Jag bestämde mig för att sitta i solen ett tag för det var verkligen skönt ute.

- Hänger nån med? Frågade jag och först fick jag inget svar.

- Jag. Sa Louis och jag höjde ögonbrynet mot April som valde att stanna kvar med Niall. Jag klättrade upp för badstegen och gick och la mig på handduken. Louis la sig på sin handduk som låg bredvid min. Jag sa inte så mycket men sedan började han prata. Precis som det var igår. Jag kände hur han tittade på min kropp som låg i solen. Jag tittade på den själv och huden var gyllenebrun och det såg rätt okej ut.

- Du är fin. Sa han tyst och jag tittade på honon med ett leende på läpparna.

- Hur menar du? Frågade jag.

- Du är fin, kan mena det på olika sätt? Frågade han och jag flinade. Vi fick ögonkontakt och jag nästan drunknade i hans vackra ögon. Hans leende. Hans personlighet. Han. Han la handen på min och kramade den hårt. Jag log av att få ha honom nära. Sen satte jag mig upp och tittade efter April & Niall.

- Var är dom? Frågade jag och suckade. Han satte sig upp och tittade han också men ingen av oss såg dom.

- Du vet. Niall är en charmör, han har säkert charmat henne på fall och nu sitter dom nånstans och hånglar. Skrattade Louis och kastade sig på rygg igen. Jag la mig på mage bredvid.

- Är du sån?

- Vadå sån?
- Ja, en sån charmör som Niall.

- Jag vet inte.. Haha! Skrattade han och jag skrattade jag också, inte för att det var kul. Utan för att hans skratt smittade så väl.