Liam och jag satte oss i hans bil. Hela bilen var full med väskor och annat. Jag suckade och han tittade på mig. Han känner sig dum, vilket han egentligen inte borde. Jag är inte sur eller nåt på honom, jag är ledsen för att jag vet hur jobbigt det kommer bli utan honom. Några minuter senare var vi framme på flygplatsen. Han klev ur först och sedan jag. Jag hjälpte honom att bära på alla väskor på bandet i säkerhetskontrollen. Han stannade och vände sig mot mig. Jag tittade ner och kände sedan hans stora armar omfamna min lilla kropp. Jag kände hur en tår rann nerför min kind.

- Nej älskling, gråt inte. Viskade han och det gjorde situationen ännu värre. Tårarna började rinna nerför mina kinder och jag ville inte släppa taget om honom. Jag kastade mig i hans famn och kände hur jag lättade från marken när han bar upp mig. Jag slingrade benen runt honom och spände mig så att jag aldrig skulle komma bort från honom.

- Mr. Liam Payne. Sa en mörk röst.

Varken Liam eller jag gav en reaktion. Vi fortsatte kramas. Han släppte taget för några sekunder. Jag sträckte på mig och kysste honom. Automatiskt la jag händerna runt hans hals och fingrarna snuddade vid hans hår. Jag kysste honom passionerat och han hade armarna om mig igen.

- Liam Payne, du måste åka nu. Sa rösten igen fast mer irriterad. Det fick mig att gråta lite till.

- Jag ringer dig så mycket jag kan, älskling. Jag kommer hem snart, och då ska jag bara vara med dig och ingen annan. Viskade han och jag grät en glädjetår. För att han var min.

- Glöm mig inte när du är borta. Lova mig det. Sa jag och han skakade på huvudet.

- Skulle jag aldrig göra. Jag älskar dig Nellie. Sa han och släppte sedan taget och klev på planet. Jag satte mig på en bänk och ångrade att jag inte hann svara. Ville bara följa med. Någon konstig röst sa åt mig att springa på planet och följa med. Men det vore helt sjukt, men jag måste vara med Liam. Jag sprang mot planet och en vakt stoppade mig.

- Och var tror du att du ska ta vägen? Frågade han och jag grät en tår till.

- Jag ska till min pojkvän, han sitter på planet. Snälla, jag måste med. Jag klarar mig inte utan honom förfan! Fräste jag men han förde mig tillbaka till flygreceptionen.

Jag satte mig i ett säte och tog fram min mobil & hörlurar.

- Men hej! Sa en bekant röst. Jag tittade upp & där stod Louis. Nellies bästa kompis Ellies kille.

- Men tja! Sa jag och log mot honom. Han satte sig ner framför mig och vi snackade under flygresan.

- Så vad ska du göra? Frågade jag och han tittade på mig med ett leende.

- Jag ska vara med i X-factor! Svarade han.

- Jag med!

Vi snackade hela flygresan och några timmar senare var vi framme. Vi klev av och hoppade direkt in i en taxi som skulle ta oss till hotellet.

Jag satt på bussen påväg hem efter att ha varit hos Zayn och sagt hejdå. Nu är han inte i samma land som mig längre. Han är flera 100 mil ifrån mig. Jag saknar honom redan. Jag öppnade yttedörren och klev in. Snörvlade och torkade några tårar som låg precis vid ögonlocken. Mina ögon var rödsprängda när jag kollade mig i spegeln. Hela jag såg helt förstörd ut. Mamma kom ut i hallen och såg att jag gråtit.

- Vad är det hjärtat? Frågade hon. Jag suckade och gick uppför trappan istället. Jag fick ett sms av Nellie. Tydligen hade Liam också åkt till X-factor. Jag ville åka till henne och lida tillsammans med henne. Men det går inte, jag vill bara dö.