meningen med livet #8

Johannas perspektiv
Alarmet ringde och jag reste mig upp ur sängen och fixade mig. Sminkade mig och klädde på mig. Åt en enkel frukost och gick med sega steg mot busshållplatsen. Hannah var inte där. Vad är det med henne? Jag satte mig på bänken och läste en blogg på mobilen och någon minut senare stog hon framför mig och andades snabbt och lätt.
- Förlåt för att jag inte svara men jag ska förklara varför! Sa hon och jag tittade upp, försökte att verka glad fast jag var lite halft sur på henne. Egentligen har jag inget att vara sur på. Men jag är sån.
- Vad gjorde du igår, eftersom att du inte svara?
- Jag var och träffade.. Jag var och träffade Harry! Sa hon glatt och alla tjuriga & negativa tankar försvann ur min skalle.
- VA?! Sa jag lyckligt, nästan skrek. Hon nickade och verkade helt uppspelt.
- Asså vi kramades och sådär och snackade om allt möjligt. Och sen sa vi hejdå och han drog in mig i en kram! Sa hon och jag log.
- Det hände ju inte så mycket då! Flinade jag och hon la ett finger på mina läppar.
- Vi hade sagt hejdå men han sprang tillbaka och kysste mig!! Sa hon och blev helt galen. Hon log och fnittrade på samma gång och verkade verkligen glad med honom.
- ÅH FYFAN VA GULLIGT! Fick jag ur mig och hon nickade glatt. Om bara jag & Zayn kunde gjort det. Men vi träffades inte igår som dom. Vi kommer träffas nån annan dag, det har vi redan sagt. Jag tänkte på honom hela resan. Hannah babblade på om något men jag kunde inte koncentrera mig. Zayn Zayn Zayn, bara Zayn.
- Men hallå lyssnar du eller? Frågade hon lite tjurigt och jag väcktes ur min dagdröm.
- Va?
- Men åh jag har ju snackat massor, jävla dumbom! Skrattade hon och jag skrattade jag också. Vi klev av bussen och hälsade på några vänner som vi stötte på på vägen till porten. Melina stog vid mitt skåp när jag kom dit. Hon såg ut att ha något att berätta. Och när jag kom in i korridoren och gick mot skåpet så sprang hon mot mig.
- Johanna! Sa hon och jag nickade mot henne med ett leende.
Jag gick och låste upp skåpet och hon nästan hängde på mig.
- Jag har fest på fredag, snälla kan du komma?! Sa hon och jag funderade. Kanske kunde jag be Zayn hänga med? Jag tyckte själv väldigt bra om idéen. Men då kanske han gillar Melina mer än mig. Då kanske han dissar mig och går till Melina och sen ska jag vara den där deppiga tjejen som aldrig fick den där killen som hon skulle kunnat dö för, för det fick hennes vän. Nej, det kanske inte är en så bra idé.
- Ja det tror jag.
- BRA! Ta med dig killar & Hannah får hänga på om hon vill.
- Vilka killar? Och varför ska jag ta med killar? Frågade jag och hon suckade fast med ett flin.
- Men hallå, en fest är ju ingen fest utan killar och bara en massa brudar ellerhur?
- Nej du har rätt. Sa jag och tog ut böcker och låste sedan skåpet.
-  Förresten. Jag har faktiskt skaffat kille! Sa hon och jag tittade ivrigt på henne.
- Va? VEM DÅ?! Sa jag och röck tag i henne. Hon la fingret på sin underläpp och log generat.
- Han kommer på festen, du får se då. Sa hon och jag kunde bara inte stå ut med att inte få veta vem det var. Ska jag veta, ska jag veta nu!
Hon gav mig en kram och gick sedan mot sin lektion. Själv hade jag några minuters hål på morgonen idag. Hannah har redan gått in på sin lektion så jag satte mig på en bänk ensam och läste på en blogg igen. Elever gick förbi och pratade om olika saker. Jag gillar min skola, vad jag vet är det ingen mobbing alls. Bara bråk ibland, men det är ganska kul att kolla på, om jag får säga det.
- Hej. Sa en bekant röst och jag slet blicken från displayen och tittade upp. Det var Zayn. Jag  tappade talförmågan för några sekunder och nästan stirrade på honom. Vad skulle jag säga? Det var som att jag blev varm i hela kroppen och fick fjärilar i magen. Så som man sa när man var ett litet barn. En liten flicka med flätor och kjol. Jag log mot honom utan att säga ett ord. Kanske verkade jag konstig?
- Vad gör du här helt ensam? Frågade han och flinade lite mot mig.
- Ehm.. Jag har hål & det va liksom bara skönt att sätta sig ner en stund. Svarade jag och han nickade instämmande.
- Det är skönt att vara ensam ibland. La han till och jag höll med.
Det blev en liten tystnad och blickar kastades på oss när folk gick förbi. Jag skulle absolut inte ha något emot om nån jävel spred ett rykte om att vi var ett par, för det vore bara underbart för då skulle tanken slå Zayn och han kanske skulle tycka det lät som en bra och härlig idé att kanske bli ihop med mig.
Jag kollade klockan och insåg att jag måste gå till lektionen. Jag plockade ner böckerna i väskan och reste mig upp.
- Ska du gå? Frågade han lite besviket och jag nickade.
- Ja.
Han ryckte på axlarna och jag kunde inte låta bli. Det var som att en hunger inom mig bara drog upp honom på bena och drog in honom i en varm kram. Tanken att göra så existerade inte, det bara hände lixom. Han verkade inte ha så mycket emot det och det kändes underbart.
Jag gick med enkla steg genom korridoren och vände sedan om.  Festen! Jag ska fråga honom om festen! Jag gick tillbaka till honom och log mot honom, jag log med hela ansiktet och kände mig fånig.
-  Du. Sa jag och han log brett mot mig och nickade.
- Jaa Johannis?
- Haha.. Vad ska du göra på fredag? Frågade jag sedan och han ryckte på axlarna. YES! Bara han inte kommer på något och bangar så jag kommer dit helt foreveralone.
- Har du lust att hänga med på fest, hos Melina? Frågade jag och log med ögonen mot honom så att han skulle känna att han verkligen inte kunde säga nej. Han nickade.
- Ja gärna! Ska jag ta med några kompisar? Frågade han och jag ryckte på axlarna.
- Om du vill. Jag tar med mig Hannah bara. Och då hänkar väl Harry. Sa jag och han kollade på mig med en undrande blick.
- Vad menar du?
- Men har han inte berättat om igårkväll?
- NEJ?! Vadå, vad har hänt? Frågade han ivrigt och jag skrattade lite.
- Dom kysstes. Det var så gulligt! Sa jag och han kollade på mig med en speciell blick som fick mig att bli helt knäsvag. En blick som gjorde mig så sugen på att få kyssa honom. Få sätta mig i hans knä och känna hur hans händer vilar på mina höfter och mina armar hänger runt hans hals. Precis som i en film. Men han nickade bara och jag kände att det inte var någon idé så jag gick till lektionen som den där osäkra Johanna, jag kände mig så dålig. Så feg. Så värdelös. Så osexig. Så dum.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0