meningen med livet #11

Johannas perspektiv
Vi tog spårvagnen hem. Jag låste upp ytterdörren och klev in och stängde snabbt efter mig. Det var tyst hemma och det verkade inte vara någon hemma.
- Hallå? Ropade jag men fick inget svar. Jag började sjunga och dansa fram i köket för att fixa något att käka.
Min mobil vibrerade och det var Zayn. Osäkert svarade jag och tröck den mot örat.
- Hej, vad gör du? Frågade han och jag suckade.
- Inget.
- Har det hänt nåt eller? Frågade han oroligt i luren och jag ville inte låta tjurig. Helst av allt vill jag att Melina aldrig skulle sagt nåt. Kanske var det bra också, för om det är sant så hade han väl inte berättat det ändå.
- Det vet väl du. Svarade jag och han verkade förvånad.
- Vadå? Johanna, vad är det här?
- Kaos. Du vet ju själv vad du gjort. Det känns inte bra att vara idioten som kysste dig och sen gör du direkt såhär. Sa jag och en tår rann nerför min kind.
- Du är ingen idiot, jag gillade det. Och jag förstår inte vad du menar, för ingenting har hänt?
- Men shit, du kysste ju Sammy? Sa jag med en suck. Han uttryckte sig helt förvånad och chockad över det jag just sa.
- Vem fan har sagt det? Det är inte sant.
- Melina.
- Men herregud hon ljuger, Johanna. Jag skulle aldrig göra nåt sånt, speciellt inte mot dig. Tror du på henne?
- Jag vet inte..
- Men snälla. Jag älskar ju dig. Sa han och jag fick ur mig ett aww fast jag inte ville få ur mig det i telefonen.
Jag svarade inte. Jag visste inte vad jag skulle säga för att det inte skulle bli fel. Jag ville bara få allt som vanligt men jag kan inte släppa det. Melina är min vän, Zayn är nog min blivande pojkvän. Vad ska jag göra?
- Tro mig, snälla. Sa han i luren och jag nickade fast han inte såg.
- Jag tror dig. Men.. Sa jag och tårarna rann nerför mina kinder.
- Men? Jag älskar dig, Johanna & de vet du. Jag hade aldrig kysst dig om jag absolut inte gilla dig, ellerhur?
Efter några minuter till la vi på och jag kunde pusta ut. Jag satte mig ner på golvet och lutade mig mot väggen och tog några djupa andetag. Kom igen nu Johanna, du har varit med om värre. Du älskar honom, det där var bara ett dumt skitsnack som försöker få dig att bli osäker & ledsen. Du fixar det här. Eller, det gör jag väl?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0