En av dom gick bredvid mig och var ungefär lika lång som jag. Han var snäll och omtänksam. Vi kom till Saras hus och deras lyktor lyste upp hela tomten och en del av gatan. Dom ställde sig med ljuset halvt på sig och dom såg riktigt bra ut. Jag kände igen dom, fast kunde inte se vem det var eftersom att dom hade mössor alla 3 och likadana kläder nästan. Sara flätade sina fingrar med mina och gick mot ytterdörren. Jag hängde med utan att säga något. Killarna tittade efter oss när vi gick och Sara gav mig en blick och fick ur sig ett "aww".

- Vadå? Frågade jag tyst och hon tittade på dom och sedan på mig och sedan på huset. Jag förstog, hon ville inte att dom skulle vara ute ensamma i mörkret mitt i natten.

- Har ni ingenstans att ta vägen eller? Ropade hon och jag ställde mig ännu närmre.

- Jo, men det är långt dit och det går inga spårvagnar eller nåt på natten så om vi ska komma dit innan klockan närmar sig 6 på morgonen så måste vi nog gå nu! Sa en av dom och sedan vände dom håll och började gå.

- Nej vänta! Ni har ju knappt inget på er? Ni kommer ju frysa sönder.. Ropade hon och dom backade tillbaka.

- Det räcker nog. Ropade alla tre och jag skrattade lite medans Sara tyckte synd om dom.

- Men det går inte, kom hit med er. Ni kan inte  gå igenom hela stockholm sådär! Ropade hon och dom gick osäkert upp för garageuppfarten. Jag vände blicken på Sara eftersom att jag inte riktigt vågade titta.

- Emmsy, du lever bara en gång. Va inte så inåt. Sa hon och log lite mot mig och öppnade dörren. Hennes föräldrar är väldigt speciella och rädda om henne. Hon blir behandlad som en liten ängel och därför borde dom inte gilla att det kommer in 3 främmande killar.

- Mamma och pappa är inte hemma som tur är. Sa hon försiktigt och skrattade lite nervöst när hon klev in. Jag förstog det, hon skulle aldrig tagit in dom annars. Killarna klev in efter oss och stängde dörren. Sara vände sig om för att kolla vilka det var och typ tappade hakan. Jag vände försiktigt blicken och såg att det var LOUIS, HARRY OCH ZAYN. OMG, jag nöp henne i armen. Hon får inte sabba det här nu, dom verkar ju trivas med oss. Hon log mot mig och sedan mot dom och jag gjorde likadant.

- Ja.. Jag trodde ni såg att det var vi från början eller märkte det? Frågade Zayn och skrattade lite.

- Jag kände igen er som faan men kunde inte tro att det var ni! Sa jag glatt.

- Men det var det. Sa Louis och log extra mot mig. Jag kunde bara inte fatta att dom hängde med mig och Sara.

Och jag som brukade kalla mig Emmy Tomlinson och sånt skit. Vi gick ner i källaren och satte oss i mysrummet. Det var två stora och rymliga soffor oh en stor platt-tv, typ som en hemmabio. En kyl stog sådär bra i hörnet och det var mysig belysning i taket. Jag satte mig i ena soffan och Sara satte sig nära bredvid, hon nästan på mig. På andra sidan satt Louis.