Det gick några dagar och jag hade ringt Zayn och snackat några gånger. Mamma och Pappa har lugnat ner sig och vid middagen frågade dom om jag tyckte att det var dags att börja plugga igen fast på en ny skola här i London. Jag skakade på axlarna. Det kanske inte var en så bra idé trots allt. Dom svarade bara ett "jaha" eller ett "nehe okej". Jag reste mig upp och ställde disken i diskmaskinen och satte sedan på mig uggsen och gick över till Sannas hus. Jag knackade försikigt och hennes pappa öppnade dörren. Han ropade på Sanna som gick med tårar i ögonen och kramade mig. Hon sa att vi skulle vara ute och sedan stängde vi dörren och satte oss på bänken.

- Gråter du? Frågade jag och hon snyftade lite.

- Nej jag gråter inte, men är ledsen. Fick veta för 1 månad sen att mamma skulle komma hem idag men sjukhuset ringde nyss och berätta att hon blivit sämre och får inte åka hem idag så nu har vi fått ett nytt datum. Sa hon med en suck och tände sedan en cigg. Jag la armen om henne.

- Det ordnar sig, förr eller senare. Sa jag försiktigt och hon tog ett bloss på ciggen.

- Tror du att hon klarar sig? Frågade hon efter en stund. Jag var osäker, men ville göra henne på bättre humör.

- Ja, jag nästan vet det. Sa jag och hon log mot mig. Hon berätta om hur bra hon och Niall haft det. Men han fick bara sova hos henne 4 nätter för han var tvungen att hjälpa till hemma och plugga mer.

- Sluta rök, du förstör ju bara dig själv! Sa jag och tog tändaren och ciggpaketet. Jag höll paketet över tändaren men tände inte.

- Men nej, Ellie. Jag har fan betalat för den där! Sa hon och skrattade lite.

- Din mamma är redan dålig, vill du också bli det eller? För jag garanterar att du blir det av den här skiten! Sa jag bestämt. Hon suckade lite.

- Jag började bara för att jag mådde dåligt över att hon bor på sjukhuset. Sa hon sorgset och en tår rann nerför kinden. Jag krama om henne och viskade att om hon håller sig borta från skiten så kommer hennes mamma bli glad. Hon höll med och kastade iväg paketet och strax efter kom en bil och mosade den.

Vi satt och pratade om annat och hon blev på bättre humör.

- Sanna, kom in nu. Sa hennes pappa Lasse och tittade ut genom dörren.

- Nej jag vill inte. Sa hon och han sa emot.

- Du kommer in nu, hör du inte vad jag säger?! Skrek han och hon skrek att hon verkligen inte ville. Han gick ut och slet henne i armen och drog in henne i huset. Jag visste inte vad jag skulle säga och ångrar att jag inte gjorde något. Man hörde genom dörren att hon grät och han skrek på henne. Han mår dåligt och det är nog därför han är sådär. Jag gick med tunga steg hem och öppnade ytterdörren och gick in. Jag önskar bara att jag kunde göra mer för att få Sanna att må bättre, men jag kan inte göra mer än att stötta henne. Jag borde stoppat hennes pappa, han var ju hård och hårdhänt mot henne. Men det borde inte vara något. Hon borde ha berättat då. Eller vågar hon inte för att hon är rädd för sin pappa?