Jag sprang in i skuggan och satte mig bakom några lagerlådor som tillhörde restaurangen. Jag höll andan, jag vill verkligen inte träffa honom. Och speciellt inte efter det här med att jag sprang ifrån honom.

- Ellie? Är du där? Sa han, nästan ropade efter mig och jag fick panik. Benen började skaka och tårarna fyllde mina ögon. Han suckade och mumlade vafan är det som händer, eller något liknande. Jag satt kvar en stund och lyssnade koncentrerat efter ljud om att han gått eller inte. Det var tyst så jag reste mig upp och tog bort smuts från mina byxor och gick snabbt tillbaka till den soliga delen och fortsatte kolla efter Zayn. Det var en hel klunga med människor över allt. Precis som ett stort hav fullt med människor. Det är omöjligt att hitta honom här så jag gick undan och ringde istället. Signalerna ekade i mitt huvud, han måste svara. Han måste. Han svarade inte, men jag ringde igen och då svarade han.

- Hallå? Sa han tyst och jag blev lycklig av hans röst men visste att det var mycket att fixa innan allt skulle bli bra igen.

- Hej, Zayn. Förlåt, jag vet att jag var konstig.. Jag älskar verkligen dig och förstår inte vad som flög i mig.. Sa jag för att förkorta historien och snyftade lite. Han snyftade i luren. Sedan hördes en okänd röst i bakgrunden. Det var en man som kom in i samma rum och det lät som att han höll på med nånting. Zayn snyftade och började tjuta tyst i luren, jag vet att han gråter. Och jag mår så dåligt över det, han var en tuff kille första gången jag träffa honom. Men nu har jag märkt att han är precis som jag, ingen mes men väldigt svag i kärlek och tycker att minsta lilla sak som händer i ett förhållande är viktigt.

- Jag tror jag måste lägga på nu, tyvärr. Sa han samtidigt som han grät. Jag sa åt honom att inte lägga på och fortsatte sedan:
- Vart är du nånstans? Är du okej?

Han suckade i luren, eller det lät som att han hämtade andan för att kunna prata utan en massa tjut.

- Om jag säger såhär.. Jag är på akuten, så fattar du förhoppningsvis hur jag mår.. Sa han och hostade sedan precis innan han la på.

Akuten.. Varför är han där? Är det mitt fel att han är där? Är allt förstört nu på grund av det jag gjorde.. Jag fortsatte ringa flera gånger och på mitt ungefär sjunde samtal så svarade han igen med en suck.

- JA, Ellie? Vad är det som är så viktigt? Frågade han irriterat.

- Allt som händer. Jag vill ha tillbaka det vi hade, det är det som är viktigt. Snälla kom tillbaka, du sa ju dom där orden precis innan du åkte igår, dom kanske inte var äkta eftersom att du håller på såhär? Jag gör vadsomhelst.. Jag älskar ju dig och vill inte förlora dig, jag vill känna din närhet som förut och börja om från början så att allt blir bra! Sa jag och började gråta.

- Okej, vi börjar om. Jag är sårad, det är våran start på nytt. Bra va? Sa han sorgset och nästan drygt.

- Snälla Zayn.. Vad ska jag göra för att allt ska bli bra? Jag vill verkligen inte ha det såhär..

- Det är ju du som gjort så att allt blivit såhär, ellerhur? Det är iallafall inte jag.

- Men du gör det värre när du håller på såhär, du vill inte lyssna på mig. Jag tänkte inte när det hände, jag vet att jag gjort fel och allt du säger är rätt men jag ångrar det verkligen. Vad begär du att jag ska göra egentligen.. Grät jag och han snyftade i luren precis som jag. Jag vill verkligen inte att han ska må såhär och jag vill framförallt inte må såhär själv.

- Vara ärlig och säga saker som verkligen kommer från hjärtat och inte bara för att det ska låta bra. Sa han säkert och bestämt.

- Okej.. Jag älskar dig, och det är sant. Du är verkligen allt, lämnar du mig så har jag INGEN. Grät jag och han var tyst några sekunder.

- Inte på det sättet, göra det i framtiden. Kom igen Ellie, du sa annat innan kvällen när vi kysstes och jag blev verkligen kär i dig och trodde på varenda ord du sa. Men när det var som bäst under kyssen så slutar du helt plötsligt, du verkar inte veta hur jävla ont det gör att vara jag när det händer. Och du kan inte förklara heller verkar det som. Du kanske har ljugit för mig hela tiden, jag vet väl inte vad du håller på med.

- Men jag vet att jag gjort fel. Ingenting är på låtsas för mig, det här är verkligen allt för mig. Det som hände hände för att jag kände mig så dum och konstig. Jag var osäker på vad jag kände.

- Om du var så osäker på vad du kände, varför sa du allt det där underbara face 2 face till mig? Du fjäskade för att hålla mig kvar och det var då jag blev kär i dig. Förstår du inte det? Jag vet inte vad jag ska göra, som sagt så kommer jag aldrig kunna gå vidare för det finns ingen som du, men du är perfekt för mig och då gör du såhär?

- Förlåt Zayn, jag älskar dig och ångrar allt jag gjort som är fel. Orden var sant, och jag hoppas det räcker. Du får ringa mig när du vill ta mig tillbaka. Sa jag och la på, jag ville inte höra svaret. Varför ska allt blir så svårt?

Han mår verkligen dåligt över det här och det skulle jag också gjort, han kan ju ha tagit det hur fel som helst att jag bara gick ifrån honom. Jag kanske bara är ett misstag, jag har iallafall gjort ett..