Vi gick in på en affär och handlade saker till kvällen så att vi kunde sitta på en äng vid vattnet på södermalm och ha det underbart. Vi bar på den fulla korgen tillsammans och gick mot kassan. Sara stannade och vände.

- Jag glömde en sak. Sa hon och jag hängde med. Hon gick mot alkoholhyllan. Hon tog en stor flaska whiskey och några öl och sedan gick vi mot kassan.

- Leg? Frågade kvinnan i kassan.

- Omg, ser jag så liten ut? Skrattade Sara och tog fram sitt leg. Kvinnan log ett falskt leende och sedan betalade vi.

Solen lyste och det var fortfarande varmt även fast klockan var halv 8 på kvällen. Vi gick med kassarna ner mot vattnet och satte oss i gräset intill vattnet. Det cyklade förbi folk och en barnfamilj gick förbi med en hund.

- Jag älskar Stockholm! Ropade Sara och kastade sig bakåt och låg på rygg. Jag öppnade en ölburk och höjde den mot munnen.

- BOTTEN UPP! Ropade Sara och skrattade med det där skrattet som smittade så väl. Jag hann klunka i mig lite öl och spottade snabbt ut det för att kunna skratta. Hon ska alltid vara så lustig och härlig, det är det som är så speciellt med lilla Sara. Min lilla Sara. Tiden gick fort och vi hade druckit upp och ätit upp nästan allting vi köpt.

Vi båda reste oss upp och jag var påväg att plocka ihop sakerna.

- Men vafan Emmsy, skit i det där. Flinade Sara i mörkret och jag skrattade för mig själv och gick med snabba steg till henne. Stockholm var mörkare än förut, lamporna i staden lyste upp och havets ände syntes tydligt. Klockan närmade sig 3 på natten och vi gick och sjöng och dansa oss fram på gatorna. Jag har aldrig mått så bra som jag gör med just Sara, jag känner mig liksom viktig och betydelsefull med henne. Jag känner mig inte sådär mesig, eller visst hon kan ju säga vadsomhelst men gör det oftast med ett leende och för att jävlas. Hon är så härlig, hon är så lik mig. Min allra käraste syster. Hon stannade vid bron och jag stog bredvid.

- MY HEART WILL GO ON!!!! Skrek hon och jag skrattade så att hela jag vek mig.

Jag vände blicken och såg 3 killar gå emot oss. Klockan 3 på natten. Jag blev lite orolig, det kan ju vara psykon eller vadsomhelst. Eller så är dom bara helt vanliga och schyssta killar.

- Hej! Sa en av dom när dom närmade sig. Sara, som inte märkt att dom var där, vände sig hastigt och hälsade på dom som att det inte var skumt alls. Jag tvekade, men hälsade sedan jag med.

- Vad gör ni ute mitt i natten? Frågade en av dom, jag kände igen rösten. Men kunde inte riktigt sätta fingret på vem det var.

- Inget speciellt. Sa jag och log försiktigt.

- Ni är inte nyktra iallafall, haha! Sa en av dom direkt efter. Jag kunde inte se vem som sa vad.

- Nej, men inte helt packade heller som tur är. Sa Sara och tog min hand och kramade den hårt.

- Ska vi följa er hem?

Dom verkade rätt schyssta, men jag vågade inte riktigt lita på dom. Men Sara, hon är rätt dum när det gäller sånt. Hon tackade ja och dom gick tätt intill oss hela tiden. Med panik gick jag och väntade på ett slag i ryggen, en spark på benet eller en kniv i huvudet. Jag överdriver nu, men ändå.