Tiden gick och Emmy somnade tätt intill Louis. Zayn somnade på alla kuddar på golvet. Det var bara jag, Harry och Louis som var vakna. Men ju fler minutrarna tickade iväg så blev mina ögonlock tyngre. Jag kände Harrys blick och hans ögon som kollade ner på mitt ansikte som vilade mot hans bröst.

- Sov gott. Viskade han och tog en filt och la om mig. Jag somnade in med ett leende och hörde hans hjärta dunka försiktigt i hans bröst. Det kändes så bra att sitta hos honom och kunna sova utan att det är pinsamt på något vis. Jag och Emmy som gjorde covers och sånt förut med deras låtar, kallade oss miss.styles och hon miss.malik eller miss.tomlinson. Och vi kan ändå sitta och gosa med dom och hänga med dom precis som att dom vore vilka som helst. Dom är vanliga människor, men har den där talangen som fått dom att bli världskända. Och dom är hur gulliga som helst som personer också. Varje dag satt jag och emmy och stalkade dom på internet och grät när vi hörde deras röster på radiokanaler eller när man såg dom på tv.

Min mobil vibrerade i min tröjficka och jag tog upp den och läste smset. Det var från Paul.

Jag läste det om och om igen. Jag vill inte gå härifrån, det vill nog ingen av oss. Med en trött suck höjde jag huvudet som vilat mot Emmys. Harry snarkade och Sara tog ingen plats alls nästan bredvid honom. Zayn låg som en stor lat säl på golvet och pratade lite i sömnen. Jag kände Emmys andetag mot mitt bröst. Hon är så vacker. Mot min vilja reste jag mig upp och smög fram till Harry och skakade på honom. Han gav mig en tjurig blick när han vaknade och jag viskade att vi var tvugna att gå.

- Men vi kan väl inte bara gå? Frågade Zayn när jag väckte honom.

Jag tittade på Harry och han tänkte. Min mobil vibrerade och det var Paul igen.

Snabba på nu grabbar, vart är ni någonstans??? Stog det. Jag suckade och visade smset för grabbarna och vi nästan sprang uppför trappan. Det är verkligen inte kul när Paul blir arg, så vi har inget val. Harry var påväg att låsa upp låset i dörren som gick ut i hallen men jag stoppade.

- Tänk om Saras föräldrar är där? Viskade jag till dom. Harry tröck örat mot dörren och lyssnade noga. Han skakade sedan på huvudet och låste upp. Vi smög mot ytterdörren. Det var tyst i huset och det var skönt för då har troligtvis ingen hört oss. Zayn låste upp ytterdörren och jag stängde den när vi gått ut.