Jag smsade med honom och han verkade verkligen underbar.

Min mobil vibrerade en gång till och den här gången stog det snälla kom ut och träffa mig, jag har så tråkigt. ;) ;). Jag kollade på klockan och den var bara halv 7. Jag är inget litet barn längre, jag måste få leva mitt liv och ta chanser och satsa. Jag tackade ja och gick mot garderoben för att byta om till ett par tights och tjocktröja istället för det verkade vara lite kyligt ute nu. Jag gick mot dörren och ångrade mig snabbt. Mamma behöver inte få reda på det över huvudtaget för då spelar det ingen roll vad hon säger för då är det redan gjort. Gjort är gjort liksom. Jag vände mig mot balkongdörren istället. Försiktigt öppnade jag dubbeldörren och satte mig på det vita staketet på ballkongen med mina vita, låga converse i handen. Jag satte på mig dom och stängde ballkongdörren efter mig och klättrade ner till marken. Jag kastade en blick mot huset & såg mamma som satt vid bordet och skrev på en massa papper. Snabbt sprang jag över tomten och ut på gatan. Jag tog fram mobilen och smsade med honom. Vi bestämde en plats där vi skulle ses. Jag tog spårvagnen dit och kvällen var solig men lite kylig. Det var lugnt i trafiken och det var skönt. Jag satte mig på en stentrappa och väntade nervöst på honom.  Vad ska vi göra? Vad ska jag säga när vi precis ses?

- Det ska bli så kul att träffa dig! Sa Zayn i telefon och jag log brett över mitt lilla ansikte. Att han är så snäll & go. Självklart har jag drömmar om vad jag vill göra tillsammans med honom. Om han är så underbar som han verkar, så kommer vi bli den där tanten & gubben på ålderdomshemmet som räcker varann en ros röd som blod. Vi ska hålla varandra i hand när vi tar dom sista andetagen. Nej nu tänker jag alldeles för långt, jag är inte ens 20 år och har börjat tänka över framtiden. Jag har knappt börjat leva. Tanken fick mig att börja skratta alldeles ensam och jag hade helt glömt bort att jag pratade i telefon med Zayn.

- Johanna, vad gör du? Skrattade han och jag skrattade ännu mer när jag hörde hans röst.

- Oj juste jag pratar ju i telefon! Hahah jag glömde det.

- Busigt, du! Sa han och jag fick ur mig ett äsch och blev ändå lite generad fast jag inte förstår varför.

Han frågade lite saker och jag frågade honom. Det var som att det inte alls var något speciellt att vi pratade. Det var som att vi hade känt varandra sen innan. Allt flöt på och vi tyckte samma sak om saker.

- Det är verkligen kul att vi lär känna varandra Zayn. Du verkar som en underbar kille. Sa jag och ångrade lite det jag sa, jag kanske var för fjantig?
- Jag tycker exakt samma sak fast om dig, Johannis. Sa han och jag reagerade direkt. Han har redan gett mig ett smeknamn! Johannis, det låter ju gulligt. Gillar jag honom? För om man gillar någon så reagerar man ju på minsta lilla sak som personen gör eller säger precis som att det vore något speciellt fast det inte alls är något egentligen. Och det är ju precis det jag gör.