livet som inte var sant #1
SAMMIES PERSPEKTIV
Jag satte mig vid middagsbordet där mamma & pappa redan satt. Min lillasyster Nellie satt bredvid mig och åt. Mamma åt försiktigt som hon brukar. Pappa läste tidningen samtidigt.
- Hur har eran dag varit idag? Frågade mamma fast hon inte alls verkade intresserad.
- Bra, typ. Svarade jag och hällde upp läsk i mitt glas. Nellie började berätta om vad hon gjort på förskolan idag. Hon har precis börjat skolan och tycker det är spännande. Jag tycker mest bara synd om henne, men hon verkar inte alls se något negativt med skolan och plugg. Jag åt upp maten snabbt och gick sedan upp till mitt rum och började plugga lite på matten. Men det gick inte alls bra. Allt kändes så värdelöst, jag har verkligen svårt för att sitta hemma och plugga. Då tänker man på så mycket annat man skulle kunna göra istället. Så jag fick inget gjort. Jag slängde ihop boken och alla häften och kastade mig på sängen och började sjunga lite smått.
Klockan tickade på och när jag kollade vad den var så var den 00:12.
- Oj. Sa jag tyst för mig själv och bytte snabbt om till pyjamas. Jag lyssnade efter om dom andra i familjen var vakna innan jag öppnade dörren för att gå till toaletten. Jag hörde mammas röst från deras sovrum.
- Nej, vi har inte berättat det än. Jag gör det så fort jag får ett bra tillfälle och när det känns rätt. Sa hon lite irriterat i telefonen och la den sedan hårt på nattduksbordet. Vad ska hon berätta och för vem?
Jag smög till badrummet och borstade tänderna noggrant. Sedan sköljde jag bort sminket och gnuggade in huden med clearasil. Jag pustade ut och gick mot mitt rum och la mig i sängen under duntäcket. Och bara en liten stund senare så somnade jag.
Nästa dag ringde klockan vid halv 7. Jag satte mig upp på sängkanten och sträckte på mig. Jag är rätt morgonpigg av mig och skuttade fram till fönstret och drog undan persiennerna. Solen lyste och det kändes bra att få komma ut idag. Jag nästan dansade fram till garderoben och satte på mig ett par jeansshorts och ett linne med en kofta. Det kanske inte var så snyggt, men det var bekvämt. En timme senare var jag färdig med allt.
- Hejdå! Ropade jag till mamma & Nellie som satt vid matbordet. Sedan stängde jag dörren efter mig och gick glatt fram till cykeln som stog lutad mot staketet. Jag drog in doften av natur och började sedan cykla i en bra takt mot skolan. Jag cyklade över skeppsbron och rundade sedan hörnet och fram på marknadsgatan och sedan förbi några bostäder. Över en stor väg och förbi ett snabbköp och sedan var jag framme vid skolan. Jag ställde cykeln i cykelstället precis som dom andra och gick sedan mot den stora trappan som ledde upp till porten.
- Hej! Vad har vi nu på morgonen? Frågade Nicole som dök upp från ingenstans bredvid mig. Jag drog in henne i en kram och sedan började vi snacka om helt andra saker. Skolan var rätt fräsch men tråkig. Korridoren var korallblå och vit. Golvet var rutigt med färgerna och skåpen var i dom färgerna också. Väggarna var vitpanelade och cafeterian var i full gång med att sälja saker till eleverna.
Efter skolan gick jag ut genom porten och fram till cykeln. Jag cyklade i samma takt som dit och såg sedan mitt hus några meter framför mig. Jag gick fram till ytterdörren och röck ner handtaget och märkte att det var låst.
- Konstigt, dom borde vara hemma vid den här tiden. Sa jag tyst för mig själv och kikade in genom fönstret. Men det verkade tomt och dött därinne. Jag gick runt kröken och klättrade upp i äppelträdet. Den stora grenen räckte precis till min ballkongs räcke. Jag kastade väskan till ballkongen och kravlade mig oroligt fram på grenen. När jag kände att foten landade på träet så blev jag lugn och kunde pusta ut. Jag öppnade ballkongdörren och rummet luktade instängt.
- Hallå? Ropade jag med en lite trött röst.
Kommentarer
Trackback