---

SAMMIES PERSPEKTIV

Alarmet ringde klockan 05:10. Jag gick upp direkt och klädde på mig kläderna som jag lagt fram kvällen innan. Sedan tog jag en sista titt runt i rummet ifall allt viktigt var med. Jag tittade på sängen och såg mitt gosedjur ligga kvar. Jag tog ett grepp om den och kramade om den hårt med armarna och la ner den i väskan. Sedan var jag klar och gick mot dörren. Jag tittade runt i rummet från dörren och suckade tungt.

- Hejdå. Sa jag tyst och gick sedan nerför trappan. Anders & Karolina satt vid bordet och nästan tröck i sig mackorna som låg framför dom. Dom såg inte alls ut att verka vilja stoppa i sig det. En liten stund senare började jag sätta på mig ytterkläderna. Jag drog in doften av huset och fällde en tår.

- Hejdå, mitt kära hem. Sa jag tyst för mig själv och gick sedan ut och satte mig i bilen. Anders la i alla mina väskor i bagaget och Karolina satt där fram helt stel. Stämningen var obekväm och lite underlig. Till slut stängde Anders igen den sista dörren och bilen började rulla fram på vägen. Sedan var vi framme på flygplatsen. Han stannade bilen på parkeringen och sedan följde dom mig in och hjälpte mig med passet och säkerhetskontrollen. Sedan var allt klart, det enda som återstod var att kliva på planet. Jag tittade på dom och insåg att det var sista gången vi skulle ses, sista gången jag skulle få se dom. Det skar i hjärtat på mig för dom kommer alltid betyda massor för mig, dom är ändå som mina föräldrar.

- Hejdå hjärtat, vi kommer sakna dig oerhört mycket. Sa Karolina.

- Ja, speciellt Nellie. Sa Anders och jag fällde en tår och kastade mig i deras armar.

- Jag kommer sakna er jättemycket. Sa jag med darrig röst.

- Ta den här. Sa han och räckte en bild på mig och Nellie när vi lekte när vi var yngre. Jag log när jag fick den och stoppade den i min jeansficka.

- Hejdå, vi ses nån gång hoppas jag. Sa jag och tittade när en man som jobbade på planet började lyfta på mina saker.

- Ta hand om dig nu, vi önskar dig all lycka! Ropade dom båda två och sedan klev jag på. Osäkert gick jag fram i planet och satte mig på min reserverade plats. Planet började lyfta och det kittlades i magen på mig. Under tiden blev ögonlocken allt tyngre och tyngre och sedan slumrade jag in.

En kvinna ryckte på mig så att jag vaknade.

- We are there now.. Sa hon med ett leende. Jag log som tack och tittade ut genom fönstret. Det såg vackert ut, mycket coolare än Stockholm. Men jag kommer ändå sakna det. Men nu ska jag tänka positivt. Det ser ju hur coolt ut som helst! Planet landade och dörrarna öppnades. Jag klev av och drog in doften av ett nytt place. Men tog sedan fram pappret där det stog numret på bilens nummerplåt så jag skulle veta vilken bil som jag skulle åka med. Jag tittade mig omkring och såg sedan rätt. Där stog bilen. Den var vaniljvit och väldigt ny & fräsch.

Rutorna var dämpade och jag gick osäkert fram och stog utanför bilen. Dörren öppnades och ut klev en man.

- Hello, my name is Sandro. And you're Sammie, right? Frågade han och han verkade riktigt trevlig. Jag nickade blygt och han gick runt bilen och såg alla mina väskor.

- Is this your stuff? Let me take care of this. Sa han sedan och pekade på bildörren och menade att jag skulle sätta mig. Han bar in väskorna i bagaget och hoppade sedan in bredvid mig framför ratten. Vi körde fram på gatorna i staden och stannade sedan framör en modern & fräsch villa. Jag blev alldeles lycklig när jag såg huset, är det här jag ska bo? Jag klev ur bilen och fäste blicken vid huset. Det var helt fantastiskt.

- This is your new home, Sammie. Like it? Sa Sandro och log snällt mot mig.

- I love it! Are you .. Are you my.. You know, real dad? Frågade jag lite blygt.

Han nickade artigt och öppnade sedan bagageluckan och bar ut väskorna.

- Here. Sa han och räckte mig nycklarna. Jag gick med små steg mot huset och såg den stora dubbeldörren som tydligen var ytterdörren. Jag tröck in nyckeln och vred om.