- OMG! Skrek Zeena men Zayn fortsatte kyssa mig. Jag bara hängde på. Det var så mysigt och han verkade gilla det. Till slut avslutade vi kyssen & det verkade vara många som sett oss för folk jublade. Jag blev generad och han såg det på mig och drog in mig i en kram. Jag lutade huvudet mot hans axel och drog in hans underbara doft.

Han log mot mig när vi släppte taget och jag lot mot honom. Zeena bitchblickade mig grovt när jag kastade en blick mot henne. Han tog min hand och drog med mig in till caféterian. Vi satte oss vid ett bort i hörnet hand i hand och småpratade. Hans ögon tindrade och jag blev alldeles varm bara att få höra hans namn. Tiden gick fort och jag fick en hejdåkyss innan jag gick. Några timmar senare var skolan slut och jag mötte Hannah utanför skolan och gick mot bussen. Hon berättade om att hon träffat Harry & jag hade inte berättat om mig och Zayn. Men när vi satte oss på bussen så berättade jag det. Allt i minsta detalj. Hon sa skit om Zeena, men sen så fick hon nästan glädjetårar när jag berätta om hur han skydda mig och sedan kysste mig mitt framför dom.

- Omg, killen är ju helt jävla underbart! Sa hon lyckligt och viftade med händerna framför ögonen för att inte gråta. Jag skrattade lite åt henne och hon var verkligen glad för min skull.

- Nej Hannah sluta gråt, sminket blir förstört! Gnällde hon. Bussen stannade och vi klev av. Våran buss hade redan kommit till bussstationen där vi hoppat av. Jag tvekade. Skulle jag åka hem eller ta en tripp till hamnen?
- Kommer du? Ropade hon och jag la fingret på underläppen.

- Ska vi inte dra till hamnen en stund? Ropade jag tillbaka och hon nickade. Hon sprang mot mig, nästan skuttade. Vi tog varann i hand och började sjunga på en låt som vi både tyckte väldigt mycket om. Vi var framme vid hamnen och solen låg på så att det var väldigt varmt där. Vi köpte en varsin glass och satte oss på den lilla hamnbryggan. Hon vinglade med benen i takt med sången hon sjöng. Jag lyssnade och tänkte samtidigt på Zayn. Är det "vi" nu, eller hur ska jag ta det här med att han kysste mig?

- Hannah. Sa jag.

- Ja hjärtat?

- Är du och Harry, typ tillsammans?

- Jag vet inte, vi kysstes idag igen haha! Sa hon lyckligt och jag såg hur hon började tänka på honom och föll in i sina dagdrömmar. Jag knuffade henne på armen och hon hoppade till.

- Hahah du skrämde mig! Sa hon och jag log brett mot henne.

Vi åt på våra glassar och pratade om killarna. Om det skulle gå bra för oss 4 så skulle vi göra så himla mycket i sommar. Hannah började redan planera vad vi skulle göra och jag kunde inte hålla mig. Jag bröt ut i ett asgarv och hon tittade tjurigt på mig.

- Men vafan?! Fräste hon och jag ryckte på axlarna.

- Haha det går för fort Hannah.. Ska du börja planera erat bröllop också eller? Flinade jag och hon suckade.

- Nejmen jag är glad, och du vet hur mycket jag gillar honom! Det här är det bästa som hänt mig. Jag har dig & världens bästa kille. Jag kan ju inte önska mig nåt bättre liv än det jag redan har.

- Jag älskar dig, ditt cp. Sa jag och drog in henne i en kram som bara vi kunde göra. Den där kramen som övergick till ett flummigt litet bråk. Jag nöp henne i ryggskinnet och drog sedan i bhbandet så att det snärtade henne hårt på skinnet.

- JÄVLA IDIOT! Skrattade hon och började knuffa på mig. Hon kittlade mig och jag nästan kissade på mig.

Min mobil ringde mitt i allt och jag tog upp den för att svara. Det var Melina.

(Melina) Hej gumman.

(johanna) Hej snygging.

Ja?

Va? Varför?

-

Jag la på och tårarna fylldes med tårar. Själv trodde jag inte på det men jag var inte säker på nånting. Han kanske inte är så perfekt som jag trott hela tiden. Hannah kollade på mig undrande och jag berättade det.

- Lilla Sammy? Men snälla Johanna, tro inte på dom. Melina är en ytlig tjej & varför skulle han kyssa lilla Sammy som knappt vågar röra vid killar utan att börja fnittra? Prata med honom själv innan du bestämmer dig för vad du ska tro. Sa hon och tog min hand. Jag nickade. Fast jag själv inte alls tyckte det var lika enkelt som hon verkade tycka, jag har verkligen fått känslor för honom & det är inte kul att höra sånt. Fan.

Lektionen var slut och jag gick ut ur salen och mot toaletten. I hörnet stog Zeena & några av hennes vänner i gänget. Jag suckade när jag såg dom för jag visste att hon skulle börja hacka på mig. Hon håller på så mot alla, som att hon är avundsjuk på varenda en.

- Är det du igen! Sa hon och skrattade lite, tjejerna runt omkring henne skrattade också och försökte låta lika bra som henne. Det var skrattretande så jag skrattade bara åt dom och hon gav mig en sträv blick.

- Skrattar du åt mig?!

- Va? Nej. Sa jag och fnissade lite till. Hon gav mig en flörtande blick som var obehaglig.

- Var han bra eller? Frågade hon och tjejerna kollade intresserat på mig. Jag förstog inte vad dom menade först. Vem då, och vadå var han bra? Vad vill hon egentligen?

- Vad menar du?
- Jamen Harry ditt punch! Ni kysstes ju. Alla vet om det. Sa hon. Jag hade inte så mycket emot att folk visste det, men hur kunde dom få reda på det så fort?

- Ja, och?

- Men är du kaxig eller?

- Nej men du behöver inte bry dig om oss över huvudtaget.

- GLORIIIAAA. Skrek hon och jag förstog vad hon menade. Att jag skulle ha en gloria över mig för att jag tror att jag är duktig & bra. Men jag suckade högt och bestämde mig för att gå till den andra toaletten istället så jag kunde få vara ifred.

Jag gick runt överallt för att hitta Hannah. För att fråga henne, hur hon kunde få en kyss så jävla lätt. Varför inte jag kunde få en, och varför allt inte kunde gå så himla bra för mig. Min mobil vibrerade i fickan och jag tog försiktigt upp den och läste smset. Det var från honom. Zayn. Men det stog bara onödiga saker. Han verkar inte ett dugg intresserad som jag är. Jag la ner den igen och satte mig på en bänk utanför caféterian. Zeena kom med sina tjejer och stannade vid mig.

- Oj, miss. forever alone. Skrattade hon högt och tjejerna skrattade också. Jag härmade orden hon sa fast med en larvig betoning på rösten. Från att hånskratta gick hon över till en grov bitchblick.

- Jag tycker synd om dig, Johanna. Sa hon och försökte vara snäll. Jag sträckte handen mot henne med handflatan riktad mot henne. Hon suckade och la handen på min axel och behandlade mig som ett litet barn som gråtit.

- Men skärp dig! Fräste jag och hon skrattade bara.

- Vad är det med dig, jag tycker synd om dig för du får aldrig killar. Du är så sjukt enkel & tråkig. Kanske därför. Osexigt fnask. Mumlade hon och jag markerade att det var stopp på allt skit. Jag knuffade lätt på henne och hon gjorde en förvånad min mot mig och fortsatte snacka. Med tårar i ögonen fast väldigt arg, så slog jag till henne. Jag har inga muskler och därför borde det bara kännas som ett myggbett. Men ändå reagerar Zeena starkt och ger mig en hårt knuff så jag slog i väggen och hamna sedan på golvet. En hand tog tag i min och drog mig upp. Framför mig stog Zayn. Han log mot mig med glimten i ögat och gav sedan en arg blick på Zeena.

- Hej Zayn. Sa hon fjäskigt och han fick ifrån sig ett pfft.

- Skärp dig, du behandlar ju henne som skit. Vem tror du att du är?

- Men sluta, Zayn. Det var inte så! Sa hon och nästan skämdes över det hon gjort bara för att just han kom och sa ifrån.

- Tror du att jag är dum eller? Jag hörde allt ni sa och har sett allt du gjort. Så jävla dåligt. Och du ska inte yttra dig om hur alla andra är och har det för du vet inte alls! Fräste han och hon gick fram till honom och log mot honom med en valpmin. Han suckade och vände sig sedan mot mig och tryckte sina läppar mot mina. Hans händer vilade på mina höfter och snuddade vid min rumpa. Själv stog jag med armarna i kors och besvarade hans kyss som att det var det självklaraste. Jag var redo. Jag var redo för att bli hans.

Alarmet ringde och jag reste mig upp ur sängen och fixade mig. Sminkade mig och klädde på mig. Åt en enkel frukost och gick med sega steg mot busshållplatsen. Hannah var inte där. Vad är det med henne? Jag satte mig på bänken och läste en blogg på mobilen och någon minut senare stog hon framför mig och andades snabbt och lätt.

- Förlåt för att jag inte svara men jag ska förklara varför! Sa hon och jag tittade upp, försökte att verka glad fast jag var lite halft sur på henne. Egentligen har jag inget att vara sur på. Men jag är sån.

- Vad gjorde du igår, eftersom att du inte svara?

- Jag var och träffade.. Jag var och träffade Harry! Sa hon glatt och alla tjuriga & negativa tankar försvann ur min skalle.

- VA?! Sa jag lyckligt, nästan skrek. Hon nickade och verkade helt uppspelt.

- Asså vi kramades och sådär och snackade om allt möjligt. Och sen sa vi hejdå och han drog in mig i en kram! Sa hon och jag log.

- Det hände ju inte så mycket då! Flinade jag och hon la ett finger på mina läppar.

- Vi hade sagt hejdå men han sprang tillbaka och kysste mig!! Sa hon och blev helt galen. Hon log och fnittrade på samma gång och verkade verkligen glad med honom.

- ÅH FYFAN VA GULLIGT! Fick jag ur mig och hon nickade glatt. Om bara jag & Zayn kunde gjort det. Men vi träffades inte igår som dom. Vi kommer träffas nån annan dag, det har vi redan sagt. Jag tänkte på honom hela resan. Hannah babblade på om något men jag kunde inte koncentrera mig. Zayn Zayn Zayn, bara Zayn.

- Men hallå lyssnar du eller? Frågade hon lite tjurigt och jag väcktes ur min dagdröm.

- Va?
- Men åh jag har ju snackat massor, jävla dumbom! Skrattade hon och jag skrattade jag också. Vi klev av bussen och hälsade på några vänner som vi stötte på på vägen till porten. Melina stog vid mitt skåp när jag kom dit. Hon såg ut att ha något att berätta. Och när jag kom in i korridoren och gick mot skåpet så sprang hon mot mig.

- Johanna! Sa hon och jag nickade mot henne med ett leende.

Jag gick och låste upp skåpet och hon nästan hängde på mig.

- Jag har fest på fredag, snälla kan du komma?! Sa hon och jag funderade. Kanske kunde jag be Zayn hänga med? Jag tyckte själv väldigt bra om idéen. Men då kanske han gillar Melina mer än mig. Då kanske han dissar mig och går till Melina och sen ska jag vara den där deppiga tjejen som aldrig fick den där killen som hon skulle kunnat dö för, för det fick hennes vän. Nej, det kanske inte är en så bra idé.

- Ja det tror jag.

- BRA! Ta med dig killar & Hannah får hänga på om hon vill.

- Vilka killar? Och varför ska jag ta med killar? Frågade jag och hon suckade fast med ett flin.

- Men hallå, en fest är ju ingen fest utan killar och bara en massa brudar ellerhur?

- Nej du har rätt. Sa jag och tog ut böcker och låste sedan skåpet.

-  Förresten. Jag har faktiskt skaffat kille! Sa hon och jag tittade ivrigt på henne.

- Va? VEM DÅ?! Sa jag och röck tag i henne. Hon la fingret på sin underläpp och log generat.

- Han kommer på festen, du får se då. Sa hon och jag kunde bara inte stå ut med att inte få veta vem det var. Ska jag veta, ska jag veta nu!

Hon gav mig en kram och gick sedan mot sin lektion. Själv hade jag några minuters hål på morgonen idag. Hannah har redan gått in på sin lektion så jag satte mig på en bänk ensam och läste på en blogg igen. Elever gick förbi och pratade om olika saker. Jag gillar min skola, vad jag vet är det ingen mobbing alls. Bara bråk ibland, men det är ganska kul att kolla på, om jag får säga det.

- Hej. Sa en bekant röst och jag slet blicken från displayen och tittade upp. Det var Zayn. Jag  tappade talförmågan för några sekunder och nästan stirrade på honom. Vad skulle jag säga? Det var som att jag blev varm i hela kroppen och fick fjärilar i magen. Så som man sa när man var ett litet barn. En liten flicka med flätor och kjol. Jag log mot honom utan att säga ett ord. Kanske verkade jag konstig?

- Vad gör du här helt ensam? Frågade han och flinade lite mot mig.

- Ehm.. Jag har hål & det va liksom bara skönt att sätta sig ner en stund. Svarade jag och han nickade instämmande.

- Det är skönt att vara ensam ibland. La han till och jag höll med.

Det blev en liten tystnad och blickar kastades på oss när folk gick förbi. Jag skulle absolut inte ha något emot om nån jävel spred ett rykte om att vi var ett par, för det vore bara underbart för då skulle tanken slå Zayn och han kanske skulle tycka det lät som en bra och härlig idé att kanske bli ihop med mig.

Jag kollade klockan och insåg att jag måste gå till lektionen. Jag plockade ner böckerna i väskan och reste mig upp.

- Ska du gå? Frågade han lite besviket och jag nickade.

- Ja.

Han ryckte på axlarna och jag kunde inte låta bli. Det var som att en hunger inom mig bara drog upp honom på bena och drog in honom i en varm kram. Tanken att göra så existerade inte, det bara hände lixom. Han verkade inte ha så mycket emot det och det kändes underbart.

Jag gick med enkla steg genom korridoren och vände sedan om.  Festen! Jag ska fråga honom om festen! Jag gick tillbaka till honom och log mot honom, jag log med hela ansiktet och kände mig fånig.

-  Du. Sa jag och han log brett mot mig och nickade.

- Jaa Johannis?

- Haha.. Vad ska du göra på fredag? Frågade jag sedan och han ryckte på axlarna. YES! Bara han inte kommer på något och bangar så jag kommer dit helt foreveralone.

- Har du lust att hänga med på fest, hos Melina? Frågade jag och log med ögonen mot honom så att han skulle känna att han verkligen inte kunde säga nej. Han nickade.

- Ja gärna! Ska jag ta med några kompisar? Frågade han och jag ryckte på axlarna.

- Om du vill. Jag tar med mig Hannah bara. Och då hänkar väl Harry. Sa jag och han kollade på mig med en undrande blick.

- Vad menar du?

- Men har han inte berättat om igårkväll?

- NEJ?! Vadå, vad har hänt? Frågade han ivrigt och jag skrattade lite.

- Dom kysstes. Det var så gulligt! Sa jag och han kollade på mig med en speciell blick som fick mig att bli helt knäsvag. En blick som gjorde mig så sugen på att få kyssa honom. Få sätta mig i hans knä och känna hur hans händer vilar på mina höfter och mina armar hänger runt hans hals. Precis som i en film. Men han nickade bara och jag kände att det inte var någon idé så jag gick till lektionen som den där osäkra Johanna, jag kände mig så dålig. Så feg. Så värdelös. Så osexig. Så dum.

- Hejdå, ses imorrn. Sa jag med ett leende på läpparna.

- aa det gör vi, tjarå! Svarade han och sedan klickade jag bort samtalet och la mobilen på sängen bredvid mig.

Jag undrar vad Hannah gör, vi måste ju verkligen snacka om det här! Jag tog upp mobilen och slog in hennes nummer som jag kunde helt utantill. Jag tröck den mot örat och lyssnade otåligt på signalerna. Hon svarade inte. Hon brukar alltid svara, det spelar ingen roll vad hon gör. Men jag kan vänta, hon skickar nog ett sms alldeles strax för det gör hon alltid!

min mobil vibrerade i jeansfickan hela tiden. Jag suckade och läste på displayen. allrabästavän stog det. Det är Johanna. Hon har ringt 2 gånger nu. Men jag kan inte svara, precis det beslöt jag när jag såg hur Harry bara var några meter ifrån mig. Jag la ifrån mig mobilen och hälsade på honom.

- Hej. Sa han och gav mig en kram. Jag trodde aldrig att jag skulle få dras in i en av hans underbara kramar. Jag drog in hans doft och började tänka på alla saker jag bara babblat på om honom. Hur underbar han var, hur bra vi skulle vara tillsammans. Jag har kanske drömt alldeles för mycket, eller så kanske det bara är förseende. Eller vad det nu heter. Han log mot mig när vi släppte taget och jag log mot honom. Det blev en pinsam tystnad men sen började vi snacka som att det inte var något speciellt alls att vi satt bredvid varandra i Stockholm City på en stentrappa.

- Oj! Sa han när han tittade på sin mobil. Jag sneglade på skärmen.

- Vadå?

- Jag måste dra tror jag. Sa han och jag blev lite besviken. Varför måste han gå? Det här är ju mysigt & hur underbart som helst. Jag ville inte att han skulle gå men jag svarade "okej" som att det inte var nåt besvärligt. Alls. Fast det var helt tvärtom. Vi reste oss upp och han drog in mig i en varm kram igen. Ett leende spred sig på mina läppar. Sedan gick han och jag tittade efter honom när han gick. Han var bara så perfekt. Sen gick jag åt andra hållet. Det hände inte så mycket mellan just oss, men det var bara helt awesome att få träffa honom. En hand la sig på min axel och vände på mig, jag tittade förvånat på personen som var Harry. Han la händerna på mina kinder och gav mig en lång och härlig kyss. Hela jag blev alldeles varm inombords. Helt lycklig.

Jag smsade med honom och han verkade verkligen underbar.

Min mobil vibrerade en gång till och den här gången stog det snälla kom ut och träffa mig, jag har så tråkigt. ;) ;). Jag kollade på klockan och den var bara halv 7. Jag är inget litet barn längre, jag måste få leva mitt liv och ta chanser och satsa. Jag tackade ja och gick mot garderoben för att byta om till ett par tights och tjocktröja istället för det verkade vara lite kyligt ute nu. Jag gick mot dörren och ångrade mig snabbt. Mamma behöver inte få reda på det över huvudtaget för då spelar det ingen roll vad hon säger för då är det redan gjort. Gjort är gjort liksom. Jag vände mig mot balkongdörren istället. Försiktigt öppnade jag dubbeldörren och satte mig på det vita staketet på ballkongen med mina vita, låga converse i handen. Jag satte på mig dom och stängde ballkongdörren efter mig och klättrade ner till marken. Jag kastade en blick mot huset & såg mamma som satt vid bordet och skrev på en massa papper. Snabbt sprang jag över tomten och ut på gatan. Jag tog fram mobilen och smsade med honom. Vi bestämde en plats där vi skulle ses. Jag tog spårvagnen dit och kvällen var solig men lite kylig. Det var lugnt i trafiken och det var skönt. Jag satte mig på en stentrappa och väntade nervöst på honom.  Vad ska vi göra? Vad ska jag säga när vi precis ses?

- Det ska bli så kul att träffa dig! Sa Zayn i telefon och jag log brett över mitt lilla ansikte. Att han är så snäll & go. Självklart har jag drömmar om vad jag vill göra tillsammans med honom. Om han är så underbar som han verkar, så kommer vi bli den där tanten & gubben på ålderdomshemmet som räcker varann en ros röd som blod. Vi ska hålla varandra i hand när vi tar dom sista andetagen. Nej nu tänker jag alldeles för långt, jag är inte ens 20 år och har börjat tänka över framtiden. Jag har knappt börjat leva. Tanken fick mig att börja skratta alldeles ensam och jag hade helt glömt bort att jag pratade i telefon med Zayn.

- Johanna, vad gör du? Skrattade han och jag skrattade ännu mer när jag hörde hans röst.

- Oj juste jag pratar ju i telefon! Hahah jag glömde det.

- Busigt, du! Sa han och jag fick ur mig ett äsch och blev ändå lite generad fast jag inte förstår varför.

Han frågade lite saker och jag frågade honom. Det var som att det inte alls var något speciellt att vi pratade. Det var som att vi hade känt varandra sen innan. Allt flöt på och vi tyckte samma sak om saker.

- Det är verkligen kul att vi lär känna varandra Zayn. Du verkar som en underbar kille. Sa jag och ångrade lite det jag sa, jag kanske var för fjantig?
- Jag tycker exakt samma sak fast om dig, Johannis. Sa han och jag reagerade direkt. Han har redan gett mig ett smeknamn! Johannis, det låter ju gulligt. Gillar jag honom? För om man gillar någon så reagerar man ju på minsta lilla sak som personen gör eller säger precis som att det vore något speciellt fast det inte alls är något egentligen. Och det är ju precis det jag gör.

Jag låg kastad på sängen och läste Harrys nummer om och om igen. Borde jag smsa? Eller är jag för på? Han kanske tycker att jag är jobbig och konstig då. Vi känner inte varandra över huvudtaget så det kanske är fel. Men Zayn gav sitt nummer till Johanna och dom smsar säkert just nu för hon smsade med någon på matten idag precis efter att hon fått numret. Jag suckade. Jag kanske borde smsa, han kanske tycker det är kul för han kanske tycker jag är en schysst tjej..? Men tänk om det är sant, att han faktiskt snackade om mig idag när vi inte var där. Vad sa han, han kanske sa något dåligt, eller något bra? Frågorna flög runt i mitt huvud och upprepades hela tiden. Mamma öppnade dörren och kikade in.

- Vad vill du? Frågade jag med en suck och hon rättade till glasögonen som glidit ner på näsan.

- Nej ingenting. Du har legat i sängen hela tiden ända sen du kom hem. Det är inte likt dig. Sa hon med en lugn röst som att jag var ett litet barn.

- Det är inget, jag är bara trött, okej?

- Okej okej jag vet hur det var när jag var i din ålder. Skolan tog verkligen kål på en. Sa hon och jag kastade en blick på henne. Hon flinade lite för hon förstog att jag inte brydde mig ett dugg om vad hon sa över huvudtaget. Hon stängde dörren och jag satte mig upp ur sängen och ställde mig framför spegeln. Jag hade bara ett par shorts på mig och underkläder. Jag granskade min gyllenebruna kropp och mina bröst som faktiskt växt. Jag log lite för mig själv för jag var rätt nöjd över mitt utseende, jag kunde äntligen kalla mig själv sexig. Jag poserade lite sexigt och kunde inte hålla mig för skratt för hur patetiskt det såg ut. Jag flyttade blicken till min mobil som fortfarande låg på sängen helt död. Jag måste ta steget och skicka ett sms till honom. Hur svårt kan det vara? Ett enkelt sms, det är ju bara ett sms liksom. Jag tog upp den och tröck upp hans nummer. Harry ♥♥♥ hette han i kontakterna.

Hej, det är Hannah du vet hon du träffade idag i skolan. :) Skrev jag snabbt. Jag tvekade en stund men automatiskt tröck jag på "send" och bara nån minut senare plingade det till. Jag tog upp mobilen och ett leende spred sig i mitt ansikte när jag läste vad det stog.

Jag smsade fortfarande med Zayn. Vi har gjort det enda sen mattelektionen. Den första lektionen precis efter att jag fått hans nummer. Han verkade tycka att jag är schysst för han var så glad och trevlig på smsen. Jag tog upp mobilen och noterade direkt att han skrev ett ♥. Jag kände hur varm jag blev inombords. Jag blev alldeles glad för ett litet hjärta. Men det lilla hjärtat var inte från vemsomhelst, det var från Zayn. Världenssnyggasteochsuperdupergulligasteochsnällastekille. Om jag ska ta allt i ett enda ord. Jag satte mig på sängen och sjöng, nästan skrek till musiken som dunkade ut ur högtalarna. Min dörr öppnades och där stog Jake. Jag skruvade ner volymen och lyssnade på det han hade och säga.

- Tack gode gud att du kunde sänka, och snälla ha inte så jävla högt jag skypar i rummet bredvid och mina kompisar trodde att det var jordbävning eller nåt. Sa han och jag flinade mot honom. Min lilla jobbiga bror har börjat skypa. Jag minns hur jag var när jag hade skype och skypade med mina kompisar. Det kändes så coolt att göra det som dom äldre gör. Han är bara 10 år och sitter och skypar med sina kompisar. Jag minns att jag började göra det när jag var typ 12. Ibland är jag väldigt lik Jake, på både in och ut-sidan.

Min mobil ringde och jag svarade utan att kolla på displayen vem det var.

---

Vem kan det vara, tror ni? Nu räcker det med uppdatering för idag, uppdatererar imorgon igen. Kul att ni gillar det, xoxo!

Jag hörde hennes skratt bakom mig och vi sprang snabbt genom korridoren. Men sen blev det tyst. Jag vände mig hastigt om och såg henne ligga på golvet helt stilla. Oroligt sprang jag fram till henne och släppte alla böcker och grejer mitt på golvet och kastade mig ner på knä. Jag la händerna på hennes huvud och la det i min famn och klappade henne på kinden.

- Johanna, är du okej? Frågade jag och hon kisade av lampan som var precis över oss. Men hon nickade och gav mig ett leende.

- Jävla idiot, du har ramlat och slog dig hårt i bakhuvudet och här ligger du och ler? Ibland är du bara allmänt konstig.. Sa jag och försökte göra henne glad igen, jag märkte att hon mådde bra och hon skrattade.

- Haha men jag har ju dig och då spelar det ingen roll. Sa hon och jag log brett.

Det värkte lite i huvudet men i stort sett var allt lugnt. Jag visste fortfarade inte vem jag krockat med och fick inte veta heller för personen hade gått.

- Vilken idiot som bara går, fyfan. Sa hon och jag ryckte på axlarna.

- Den personen kanske fick mer ont än jag. Sa jag och hon nickade förstående.

- Du har rätt, men ändå!

Jag reste mig upp och rättade till jeansshortsen som hamnat lite på sniskan. Vi fortsatte gå och gick lite lugnare den här gången. Vi snackade om allt möjligt och då kom Hannahs bror fram till oss. Axel. Han är äldre än oss men den här skolan är en av dom största i stan och har därför massa årskurser.

- Hannah, får jag snacka med dig om en sak? Frågade han och jag släppte hennes hand.

- Visst. Sa hon och dom gick undan en stund. Jag satte mig på en bänk och tittade på folk som gick förbi. Samtidigt spelade jag lite bubble shooter på mobilen.

- Du. Sa en röst och jag hoppade till lite och tittade upp och där stog Zayn.

- Shit vad du skräms! Sa jag och skrattade lite nervöst. Han bad om ursäkt och jag sa direkt att det var lugnt. Han satte sig bredvid mig och jag märkte att han skulle säga något. Nu skulle Hannah vara här och se att han faktiskt gick fram till mig fast vi bara hälsat. Hon skulle bli så avundsjuk och verkligen söka upp Harry. Jag skrattade lite av tanken och Zayn log mot mig.

- Vilket gulligt skratt. Sa han och jag ryckte på axlarna.

- Nej. Sa jag sedan och log försiktigt mot honom.

- Det var vi som krockade förut, jag är så ledsen om du skadade dig. Och jag vill be om ursäkt att jag bara gick men jag hade så himla bråttom och var verkligen tvungen att springa till en lektion. Förklarade han och han verkade verkligen ledsen och fortsatte förklara.

- Men det är lugnt, det gick bra och jag skadade mig inte. Ingen fara alls. Sa jag och han log mot mig.

- Säkert? Jag känner mig så dum..

- Det behöver du inte.

Han log mot mig och vi började småprata lite och sen dök Hannah upp och gav mig en blick och höjde ögonbrynen. Jag räckte ut tungan mot henne och hon brast ut i ett asgarv. Sedan hon sig bredvid mig och jag ville fråga Zayn efter hans nummer men jag var för feg. Jag tog fram mobilen och höll den så att den syntes.

- Jag har typ inga nummer kvar för jag råka radera, haha foreveralone.. Sa jag och lät lite gnällig. Han tog fram sin mobil och tittade på mig.

- Vill du ha mitt nummer? Frågade han och jag nickade lyckligt.

- Ja gärna! Sa jag och jag såg hur Hannah såg nöjd ut.

- Zaaayn. Sa hon och han tittade mot henne.

- Japp?

- Asså jag vill inte verka konstig men.. Gud det här blir bara allmänt pinsamt men iallafall.. Kan jag få Harrys nummer av dig? Fråga inte varför men asså jag.. Sa hon lite osäkert.

- Absolut, du behöver inte förklara jag fattar. Flinade han och hon blev lite orolig att han förstog att hon gillade honom.

- Vadå, vad fattar du? Frågade hon direkt och han höjde ögonbrynen.

- Det du inte berättar. Jag lovar, han snackade om dig förut. Så satsa, han skulle inte tacka nej till en brud som dig. Sa han och hon lyste upp som en sol.

- Är det sant? Frågade hon sedan och han nickade.

- Tror du att jag sitter och ljuger om min kompis eller?

- Nejmen asså.. Sa hon och verkade lite orolig att hon var konstig.

- Jag skojade, kompis. Sa han och jag flinade lite. Han gav henne numret och sedan var vi tvugna att gå till lektionen igen.

Det blev tyst en stund, pinsamt tyst. Vi alla kollade på varandra och log mot varann men ingen sa något. Men jag har Hannah och hon fixar det alltid.

- Så ni ska börja här eller? Frågade hon och Zayn nickade.

- Ja. Svarade Harry direkt efter. Jag blev glad av svaret, jag vet inte varför. Men dom här killarna känns speciella. Dom har det där lilla extra som dom andra killarna på skolan inte har, Max till exempel.. Han luktar alltid svett! Han har snygga kläder och är hur snäll som helst. Men han luktar och är såå klumpig och pinsam. Och John.. Honom vill jag inte ens tala om. Vi sa hejdå lite nervöst och gick vidare.

- Hejdå tjejer, vi ses! Ropade dom efter oss och vi vinkade glatt. Vi sprang undan bakom ett hörn och höll in skrattet och vårat glädjeskrik. Vi stannade och jag kollade på henne och brast ut i ett asgarv. Hon skrek av glädje och jag la handen för hennes mun.

- Andas Hannah, andas vi känner dom inte ens! Sa jag fast jag själv ville skrika precis lika mycket.

- Du ska bara vara tyst, du var ju hur stel som helst därborta! Och man märker hur du glor på Zayn hela tiden verkligen, ni skulle passa perfekt! Flinade hon och knuffade på mig med en olala-min.

- Äsch lägg av.. Skrattade jag och kände själv hur jag blev generad. Vi snackade lite om vad dom sa och gick sedan in på toaletten för att gå på toa och fixa oss lite för att gå in på lektion. Melina satt på handfatsbänken och vinglade med benen fram & tillbaka. Tvillingarna Lucy & Sammy hängde mot väggen precis bredvid och man märkte hur dom bara ville ha Melina för sig själv. Dom gav oss en fräsig blick när vi hälsade glatt på Melina. Hannah gick in i ett av båsen och jag gick fram till spegeln vid handfaten där Melina & tvillingarna stod. Jag fluffade till håret och la det på sidan.

- Jag älskar ditt hår, bruden. Sa Melina och log varmt mot mig. Jag log och mimade tack med mina läppar.

- Ditt hår är också fint!

- Usch nej, det är så jädrans mörkt. Sa hon och ställde sig bredvid mig framför spegeln och fixade sitt egna hår.

- Men det är fint. Log jag och Lucy avbröt våran konversation hastigt.

- Melina du är så fiiin. Sa hon och log överdrivet mycket mot henne och kastade en lite bitchig blick mot mig. Sammy höll med henne och sa samma sak. Jag skrattade lite för mig själv, dom är så patetiska.

Hannah kom ut från båset och ställde sig bredvid mig och tvättade händerna.

- Ni ser ut som tvillingar, antar att ni typ är det också. Sa Melina och log vänligt mot oss i den stora spegeln. Jag tittade på Hannah och hon la armen om mig.

- Lesbian twins! Haha nejmen man kan säga att vi är det. Sa hon och jag fick ur mig ett aww.

Vi lämnade toaletten och gick snabbt genom korridoren till Biologilektionen.

Tiden gick fort och vi snackade mest bort hela lektionen. Vi sprang ut lite tidigare än dom andra och hade 2 timmars hål. Jag brukar tycka det är jobbigt, men inte nu. Jag har Hannah och vi ska gå igenom hela skolan för att kanske stöta på Zayn, Harry & Niall. Vi gick runt och pratade drömmande om vad vi skulle kunna göra alla 5.

- Och sen efter att vi ätit på den där exklusiva restaurangen så går vi hamnbryggan och äter glass och jag somnar i Harrys famn. Han stryker igenom mitt hår och allt avslutas med en kyss. Sa Hannah och putade med läpparna. Jag log mot henne och kunde inte låta bli att fnittra.

- Du drömmer rätt mycket du. Sa jag sedan och hon tittade på mig och var lite oseriös.

- Så du menar att det skulle aldrig hända att det skulle bli jag & Harry?! Fyfan för dig, Johanna! Låt mig drömma.. Sa hon och spelade besviken och ledsen. Jag knuffade lätt på henne och hon drog ner mitt linne så att nästan hela bh:n syntes. Hon älskar att jävlas med mig och självklart var några andra där. Jag blev generad och började jaga henne när hon sprang ifrån mig. Vi sprang förbi en korsning med korridorer till olika skåpavdelningar och då krockade jag med någon. Jag föll bakåt och landade hårt på ryggen och slog i bakhuvudet.

Jag sneglade mot killarna hela vägen till skolan och fortsatte titta även fast jag gick nerför trappan i bussen och ut ur den. Hannah gick tätt intill mig och vi fnittrade när vi klev av. Jag kastade en blick bak mot bussen men fortsatte gå mot porten i skolan. Vi gick förbi Max och hans kompis John som stog och lutade sig mot sina skåp i korridoren.

- Hallå där. Flinade Max och jag gav honom ett leende men fortsatte sedan gå. John visslade efter oss och Hannah kunde inte hålla in sitt generade skratt. Efter 10 minuter satt vi utanför cafeterian och småpratade samtidigt som vi höll på med våra mobiler. Jag drog fingret över Iphoneskärmen och läste smset från Elin om och om igen. Jag saknar henne verkligen, Elin och jag blev vänner för ungefär 3 år sen och träffas väldigt sällan för att vi bor så långt ifrån varandra. Hon förstår mig verkligen vad det än handlar om, hon är som den där systern jag aldrig fick. Men jag har Hannah och andra kompisar här i stan och det är kul att ha såna kompisar som man träffar sällan också för då blir det mer speciellt att ses. Mina tankar gick över till dagdrömmar om när jag och Elin träffades första gången.

- Omg, kolla! Sa Hannah och drog mig i armen.

- Va?

- Men kolla där förfan! Upprepade hon och jag vände blicken åt hållet hon pekade åt. Där stog dom där 3 killarna som vi såg på bussen. Min blick fastnade vid den mörka killen och utan att jag riktigt tänkte på det så fick vi ögonkontakt.

- Kolla hans lockar, jag skulle göra allt för att få klappa i hans härliga hår och få vila i hans armar. Sa Hannah drömmande och jag knuffade lätt på henne för att hon var lite pinsam. Hon började skratta och jag också.

- Det kanske du får nån gång, inget är omöjligt när dom faktiskt står bara några meter ifrån oss och troligtvis ska plugga på samma place som oss. Sa jag och hon log mot mig.

- Du har rätt, jag har ju fan inget att förlora egentligen! Sa hon och verkade ha en idé. Jag skakade på huvudet undrande. Hon la sin mobil och hörlurar i mitt knä och lät väskan stå vid mina fötter.

- Vänta här. Sa hon och gick med osäkra steg mot killarna. Jag kunde bara inte fatta vad hon höll på med, fast det är ju Hannah vi snackar om. Hon är ju hur galen som helst, och jag önskar ibland att jag hade samma mod och kunde göra precis som hon. Jag har ju inte heller något att förlora så varför sitter jag kvar här? Jag la ner hennes mobil i fickan och hörlurarna i väskan. Med blicken fäst vid henne drog jag upp väskorna över axeln och sprang fram till henne. Jag la handen på hennes axel och hon log mystiskt mot mig. Som att det var något annat hon skulle göra. Vi skulle bara gå förbi och kanske hälsa på dom och sen gå iväg till lektionen eller in på cafeterian. Det är ju faktiskt en bra idé, kanske tänkte hon något annat?

Hon tog min hand och tog ett steg närmare killarna. Jag såg hur killen med lockar såg att vi verkligen kollade på dom.

- Hej, jag heter Hannah. Sa hon och log lite nervöst mot honom. Han verkade avslappnad och hälsade som att vi var kompisar sen innan.

- Tjenare Hannah. Harry heter jag, och du då, vad heter du? Frågade han och tittade på mig. Jag tappade talförmågan för några sekunder men skakade på huvudet och började prata.

- Ehm.. Johanna. Svarade jag och Hannah klämde hårt med handen så att jag hoppade till lite.

- Vafan grabbar, ni kan väl vara lite normala och hälsa på brudarna här? Sa Harry och knuffade på dom andra. Den mörka killen vände sig om och log brett mot mig. Jag blev alldeles varm i kroppen.

- Dom enda som vågar prata på den här skolan, menar du? Flinade han och Harry nickade med ett flin.

- Ja typ så ja. Sa han sedan.

- Jaja.. Jag heter Zayn. Sa Zayn, den mörka killen.

Zayn, hans namn är lika perfekt som hans underbara utseende.

- Jag heter Johanna! Sa jag och log extra mycket mot Zayn. Han log lika mycket mot mig.

- Hannah. Sa Hannah och han nickade.

Han puttade lätt på den blonda killen som fortfarande stog och kollade åt ett annat håll och verkade helt borta.

- Men tjena blixten! Skrattade Harry och han log mot oss lite chockerat.

- Oj, förlåt.. Sa han generat och vi log mot honom.

- Jag heter Johanna. Sa jag och Hannah sa sitt namn.

- Niall, trevligt att träffas. Sa den blonda killen, Niall.

Jag tittade noggrant på mig själv i spegeln. Mitt hår var platt och alldeles blont och gick ungefär ner till naveln. Mina blåa ögon tindrade klart och allt är bra just nu. Samtidigt som jag sjöng på min favoritlåt så bäddade jag sängen och gick ner i köket. Trappan är bred och gjord i trä men vi har målat den alldeles vit precis som väggarna. Några tavlor med starka färger bröt den kalla vita färgen i huset. Jag gäspade när jag gick in i köket och satte mig på en av dom höga stolarna som stog tätt intill det lika höga bordet. Mamma ställde en smoothie framför mig och jag gav henne en menande blick.

- Smoothie? Nej tack, jag vill faktiskt ha juice. Sa jag och gick mot kylen och tittade efter mitt egna juicepaket. Hon skakade på huvudet och tog en klunk ur sin kaffekopp.

- Dagens ungdomar, inget slår deras vilja. Mumlade hon och jag gav ifrån mig en lätt suck precis innan jag svepte i mig ett helt glas med äppeljuice. Bara några få minuter senare hade jag sminkat mig färdigt och tittade ut genom det stora fönstret. Solen lyste upp hela världen idag kändes det som. Jag rättade till mina ljusa jeansshorts som satt tajt mot mina gyllenebruna ben.

- Hejdå mamma & pappa. Ropade jag och stängde sedan dörren efter mig. Min lillebror, Jake, stog vid sin cykel vid garageuppfarten. Jag kastade en snabb blick mot honom och han vinkade hejdå med ett varmt leende.

Hela dagen kändes så bra och det blev den. Jag kunde inte önskat mig en bättre dag. Med glada steg så skuttade jag nästan fram till busshållplatsen och mötte min bästa vän Hannah. Hon drog in mig i en härlig kram och jag drog in hennes doft.

- Va glad du verkar vara då, är det något speciellt? Frågade hon och jag skakade på huvudet.

- Allt känns bara så bra just nu, jag har aldrig mått bättre! Sa jag sedan och hon gjorde tummen upp mot mig och sen kom bussen. Alla som stog vid busshållplatsen gick med sega steg mot dörren och klev på.

Jag känner mig redo för sommaren redan nu och det är bara några veckor kvar till skolavslutningen. Bussen stannade vid hotellets hållplats och det brukar den aldrig göra. Nyfiket tittade jag framåt i bussen och på klev 3 killar. En av dom hade mörkt hår och såg hur läcker ut som helst, den andra hade oerhört charmiga lockar över hela skallen och den tredje var blond och lite smalare än dom andra. Jag nöp Hannah i armen och hon fräste lite irriterat mot mig.

- Vad?!

- Men kolla där, vilka är det? Frågade jag och släppte inte blicken ifrån dom. Hon sträckte på sig så att hon kunde se bättre och tittade sedan på mig med glimten i ögat.

- Jag har ingen aning, men det jag vet är att dom är riktigt snygga! Fnittrade hon och jag flinade mot henne samtidigt som jag nickade.