Harry tog på sig sina kläder igen och satte sig under en filt i soffan.

- Haha Harry.. Sa Louis och flinade. Han suckade fast kunde inte låta bli att le han också.

Jag tog ett vinglas och fyllde det med vin ur den stora flaskan och slog mig sedan ner bredvid Harry.

- Sorry, det var inte meningen att det skulle bli så länge.. Sa jag och kunde inte riktigt släppa det.

Han la sin arm runt mig och log med ett varmt leende.

- Sara, det är lugnt. Släpp det nu! Svarade han och jag släppte det. Jag behövde just det leendet.

Alla satt i sofforna och kollade koncentrerat på filmen som rullade på den stora tvn. Det var en skräckfilm och det var jag och Louis som valde den. Jag gillar inte skräckfilmer så mycket, jag är rädd för mörker och sånt. Men ibland känns det bra att ha tittat på en också. Harry hade armen om mig fortfarande samtidigt som han tog några klunkar öl och fortsatte titta oavbrutet på filmen. Skriken ekade ur högtalarna som var utsatta lite här och där i rummet. Man kunde tro att stegen som hördes på filmen var verklighet. Precis som att någon gick runt på våningen över precis ovanför oss just nu. När jag väl tänkte den tanken så blev jag genast lite orolig och spänd. Jag lyssnade noga och det var verkligen någon som gick ovanför oss.

- Hör ni? Frågade jag försiktigt med darrig röst. Alla flyttade blicken från tvn och lyssnade men ingen speciell reaktion väcktes från dom.

- Det är ju filmen som låter, sötnos. Sa Harry och vände sig om och pekade på högtalaren precis bakom. Jag log för att han kallade mig sötnos men var fortfarande helt säker på att det verkligen inte var filmen.

Men jag orkade helt enkelt inte diskutera, dom skulle ändå säkert bara motargumentera att det är filmen. Jag höjde volymen på tvn igen men kopplade helt bort filmen. Det enda jag la koncentration på var dom där stegen som lät.

Jag satt bredvid Louis. Han hade armen om mig och tittade på filmen. Jag förstår inte riktigt varför vi sitter och typ myser. Men det bara hände så automatiskt liksom under kvällen. Jag la huvudet vid hans axel och drog in doften av honom. Han luktade öl men också herrparfym. Hans armar var muskliga och gyllenebruna. Han är drömmarnas kille och bara för nån dag sen kunde jag bara drömma om honom. Och nu sitter jag här och myser med honom. Det kan inte vara sant, jag drömmer. Jag nöp mig själv hårt i armen för att vakna ur drömmen men jag vaknade inte, allt som hände var att det rann blod från min arm eftersom att jag hade så vassa och långa naglar. Louis tittade på min arm och sedan på mitt ansikte. Jag tittade på honom och han gav mig en konstig blick.

- Men vad gör du sådär för? Frågade han och reste sig upp och gick och hämta en servett och tröck mot blodet.

Jag svarade inte. Hur jag än svarade så skulle det ju bara låta konstigt. Jag gjorde det för jag trodde jag drömde för jag är här med dig, jag vet inte, jag tyckte det va kul. Äsch, det går inte att svara. Han hämtade flera servetter och brydde sig verkligen om att ta hand om det och få mig att må bra.

---

Kanske inte världens roligaste del den här gången. Men den är lugnare än dom andra, hoppas ni gillar det!
blir verkligen jätteglad när ni kommenterar, kärlek till er!

Ingen sa nånting. Jag kände den obehagliga tystnaden och reste mig upp och hämtade en cola. Lou reste sig också och tittade i kylen.

- Alltid du, Lou... Flinade Harry och Lou gjorde grimaser mot honom. Jag kunde inte låta bli att le och småskratta lite åt dom. Jag gick försiktigt och satte mig i soffan igen. Zayn tog fram sin mobil och jag såg i hans blänkande ögon hur twitter speglade sig. Sara får panik när det är alldeles för tyst, det får hon alltid.

- Vi kör snurra flaskan!? Sa hon glatt och killarna visste inte vad det var. Harry gav en undrande min och flinade och Lou sa ingenting. Zayn tittade upp och frågade vad det var.

- Sätt er på golvet så förklarar jag. Sa hon och viskade att jag skulle gå upp och hämta en glasflaska. Jag skuttade upp för den smala trappan och började nynna på en låt. Flaskan låg på bordet och jag greppade den ordentligt och gick snabbt ner till dom andra. När jag kom ner så förklarade Sara för dom hur det gick till och det var som ett ljus tändes i deras huvuden.

- Jag tror jag kört den här förut.. Sa Harry och tog en klunk ur sitt vinglas.

- På en vild fest eller? Skrattade Zayn och han knuffade lätt på honom.

Jag satte mig bredvid Sara och hon sträckte fram handen och la den på flaskan och tittade sedan med ett flin på oss andra.

- Den som flaskan pekar på ska.. Springa runt huset i underkläder! haha! Sa hon och jag skrattade lite. Hoppas det inte blir jag, jag har ingen lust att klä av mig och springa runt huset. Det var rätt kallt också. Oroligt fäste jag blicken vid flaskan och såg hur den sakta passerade mig men tog sig förbi. Jag kunde pusta ut, det var inte alls mycket snurr kvar och den har ett helt varv kvar. Till slut pekade den på Harry. Alla skrattade utom han, men han som inte alls skäms för någonting, verkade inte ta det så hårt som jag skulle gjort. Han gick uppför trappan och klädde av sig kläderna i hallen. När vi hörde hur ytterdörren stängdes så sprang vi alla upp och tittade nyfiket ut genom altandörren som var helt gjort i glas. Harry sprang runt huset, han spring tillochmed två varv.

Vi alla stog tätt intill varandra och skrattade när han sprang runt huset. Helt plötsligt hördes ett brum från en bil. En bildörr slogs igen och jag hörde bekanta röster utanför huset som mumlade om varför allt var tänt och undrade om jag är vaken eller glömt att släcka ner huset.

- Åh nej! Spring ner i källaren och göm er nånstans, skynda er vafan! Viskade jag men tog i så mycket så det lät lika mycket som en normal ljudnivå. Dom gjorde som jag sa och sprang fort som fan nerför trappan. Jag rufsade till håret och kletade lite på sminket så att jag skulle se trött ut. Jag måste ju säga till Harry, han springer runt i kallsonger och han kan inte komma in nu, hur skulle det se ut liksom?!

- DUU KAN INTE KOMMA IN NUUU. Skrek jag när dom öppnade dörren.

- Vem pratar du med, Sara? Och vad gör du vaken nu?! Frågade mamma oroligt och klappade mig på kinden.

- Jag sjöng på en låt.. Men mamma sluta, jag är okej! Sa jag och tog bort hennes hand. Det är löjligt hur dom behandlar mig, jag är 18 inte 10 längre. Hon gjorde en min som hon trodde jag skulle falla för och tycka synd om henne, men jag gav henne en irriterad blick. Ett steg hördes på trappan utanför dörren och jag sprang mot den och tittade ut i en smal springa. Harry stog där och var precis påväg att öppna munnen och prata.

- Schh! Jag släpper in dig snart, var tyst okej! Viskade jag och stängde dörren som ingenting.

Mamma gick mot dörren för att titta ut men jag stoppade henne.

- Det finns inget o se, bäst att vi går och lägger oss nu allihop. Sa jag och skrattade på låtsas och hon gick på det, som vanligt. Hon gav mig sedan en speciell blick och gick upp på övervåningen. Pappa stog i köket och harklade sig.

- Godnatt pappa? Sa jag och log med ett fejk leende. Han kollade på mig och skrattade lite.

- Men jag ska ha kaffe först, tänkte jag.

- Inte när klockan är nästan 4, seriöst du måste gå och lägga dig nu. Sa jag och insåg själv hur dumt det lät.

- Vad är det med dig, sen när har du brytt dig om oss och när vi ska sova? Min prinsessa, du ska gå och sova nu. Sov sött.

- Men ge dig, jag tänker inte gå och lägga mig förrän du gjort det. Fattar du inte? Sa jag irriterat och han skrattade åt mig men gick sedan upp till sovrummet. Jag väntade en liten stund för säkerhets skull och hörde en liten knackning på dörren. Stackars Harry som måste vänta i underkläder.. Men tur att jag lyckades få bort mina föräldrar. Jävlar vad dom skulle lackat annars. Jag öppnade dörren och han hoppade in och skakade.

- Förlåt, men mamma & pappa kom hem och dom får inte veta att ni är här. Dom är typ.. Överbeskyddande.. Sa jag tyst och han mumlade att det var lugnt. Jag gick ner i källaren och låste alla lås som fanns på källardörren för säkerhets skull. Då kommer dom nog inte komma in.

En av dom gick bredvid mig och var ungefär lika lång som jag. Han var snäll och omtänksam. Vi kom till Saras hus och deras lyktor lyste upp hela tomten och en del av gatan. Dom ställde sig med ljuset halvt på sig och dom såg riktigt bra ut. Jag kände igen dom, fast kunde inte se vem det var eftersom att dom hade mössor alla 3 och likadana kläder nästan. Sara flätade sina fingrar med mina och gick mot ytterdörren. Jag hängde med utan att säga något. Killarna tittade efter oss när vi gick och Sara gav mig en blick och fick ur sig ett "aww".

- Vadå? Frågade jag tyst och hon tittade på dom och sedan på mig och sedan på huset. Jag förstog, hon ville inte att dom skulle vara ute ensamma i mörkret mitt i natten.

- Har ni ingenstans att ta vägen eller? Ropade hon och jag ställde mig ännu närmre.

- Jo, men det är långt dit och det går inga spårvagnar eller nåt på natten så om vi ska komma dit innan klockan närmar sig 6 på morgonen så måste vi nog gå nu! Sa en av dom och sedan vände dom håll och började gå.

- Nej vänta! Ni har ju knappt inget på er? Ni kommer ju frysa sönder.. Ropade hon och dom backade tillbaka.

- Det räcker nog. Ropade alla tre och jag skrattade lite medans Sara tyckte synd om dom.

- Men det går inte, kom hit med er. Ni kan inte  gå igenom hela stockholm sådär! Ropade hon och dom gick osäkert upp för garageuppfarten. Jag vände blicken på Sara eftersom att jag inte riktigt vågade titta.

- Emmsy, du lever bara en gång. Va inte så inåt. Sa hon och log lite mot mig och öppnade dörren. Hennes föräldrar är väldigt speciella och rädda om henne. Hon blir behandlad som en liten ängel och därför borde dom inte gilla att det kommer in 3 främmande killar.

- Mamma och pappa är inte hemma som tur är. Sa hon försiktigt och skrattade lite nervöst när hon klev in. Jag förstog det, hon skulle aldrig tagit in dom annars. Killarna klev in efter oss och stängde dörren. Sara vände sig om för att kolla vilka det var och typ tappade hakan. Jag vände försiktigt blicken och såg att det var LOUIS, HARRY OCH ZAYN. OMG, jag nöp henne i armen. Hon får inte sabba det här nu, dom verkar ju trivas med oss. Hon log mot mig och sedan mot dom och jag gjorde likadant.

- Ja.. Jag trodde ni såg att det var vi från början eller märkte det? Frågade Zayn och skrattade lite.

- Jag kände igen er som faan men kunde inte tro att det var ni! Sa jag glatt.

- Men det var det. Sa Louis och log extra mot mig. Jag kunde bara inte fatta att dom hängde med mig och Sara.

Och jag som brukade kalla mig Emmy Tomlinson och sånt skit. Vi gick ner i källaren och satte oss i mysrummet. Det var två stora och rymliga soffor oh en stor platt-tv, typ som en hemmabio. En kyl stog sådär bra i hörnet och det var mysig belysning i taket. Jag satte mig i ena soffan och Sara satte sig nära bredvid, hon nästan på mig. På andra sidan satt Louis.

Vi gick in på en affär och handlade saker till kvällen så att vi kunde sitta på en äng vid vattnet på södermalm och ha det underbart. Vi bar på den fulla korgen tillsammans och gick mot kassan. Sara stannade och vände.

- Jag glömde en sak. Sa hon och jag hängde med. Hon gick mot alkoholhyllan. Hon tog en stor flaska whiskey och några öl och sedan gick vi mot kassan.

- Leg? Frågade kvinnan i kassan.

- Omg, ser jag så liten ut? Skrattade Sara och tog fram sitt leg. Kvinnan log ett falskt leende och sedan betalade vi.

Solen lyste och det var fortfarande varmt även fast klockan var halv 8 på kvällen. Vi gick med kassarna ner mot vattnet och satte oss i gräset intill vattnet. Det cyklade förbi folk och en barnfamilj gick förbi med en hund.

- Jag älskar Stockholm! Ropade Sara och kastade sig bakåt och låg på rygg. Jag öppnade en ölburk och höjde den mot munnen.

- BOTTEN UPP! Ropade Sara och skrattade med det där skrattet som smittade så väl. Jag hann klunka i mig lite öl och spottade snabbt ut det för att kunna skratta. Hon ska alltid vara så lustig och härlig, det är det som är så speciellt med lilla Sara. Min lilla Sara. Tiden gick fort och vi hade druckit upp och ätit upp nästan allting vi köpt.

Vi båda reste oss upp och jag var påväg att plocka ihop sakerna.

- Men vafan Emmsy, skit i det där. Flinade Sara i mörkret och jag skrattade för mig själv och gick med snabba steg till henne. Stockholm var mörkare än förut, lamporna i staden lyste upp och havets ände syntes tydligt. Klockan närmade sig 3 på natten och vi gick och sjöng och dansa oss fram på gatorna. Jag har aldrig mått så bra som jag gör med just Sara, jag känner mig liksom viktig och betydelsefull med henne. Jag känner mig inte sådär mesig, eller visst hon kan ju säga vadsomhelst men gör det oftast med ett leende och för att jävlas. Hon är så härlig, hon är så lik mig. Min allra käraste syster. Hon stannade vid bron och jag stog bredvid.

- MY HEART WILL GO ON!!!! Skrek hon och jag skrattade så att hela jag vek mig.

Jag vände blicken och såg 3 killar gå emot oss. Klockan 3 på natten. Jag blev lite orolig, det kan ju vara psykon eller vadsomhelst. Eller så är dom bara helt vanliga och schyssta killar.

- Hej! Sa en av dom när dom närmade sig. Sara, som inte märkt att dom var där, vände sig hastigt och hälsade på dom som att det inte var skumt alls. Jag tvekade, men hälsade sedan jag med.

- Vad gör ni ute mitt i natten? Frågade en av dom, jag kände igen rösten. Men kunde inte riktigt sätta fingret på vem det var.

- Inget speciellt. Sa jag och log försiktigt.

- Ni är inte nyktra iallafall, haha! Sa en av dom direkt efter. Jag kunde inte se vem som sa vad.

- Nej, men inte helt packade heller som tur är. Sa Sara och tog min hand och kramade den hårt.

- Ska vi följa er hem?

Dom verkade rätt schyssta, men jag vågade inte riktigt lita på dom. Men Sara, hon är rätt dum när det gäller sånt. Hon tackade ja och dom gick tätt intill oss hela tiden. Med panik gick jag och väntade på ett slag i ryggen, en spark på benet eller en kniv i huvudet. Jag överdriver nu, men ändå.

Solen lyste starkt över staden och en låt av One Direction spelades i mina hörlurar. Stockholm är vackert och jag trivs bra här. Den gamla delen var rätt lugn när jag passerade och sedan gick in på caféet som jag och min vän driver. Sara, min bästa vän stog vid kassan och tog emot beställningar när jag kom in.

- Spring och sätt på dig förklädet och börja, det behövs verkligen! Flinade hon och jag gjorde som hon sa.

Vi har en dröm att få driva ett café i London. Men än sålänge sitter vi här i lilla Stockholm i gamla stan. Vi kontaktar folk i London för att få komma dit och driva där men det krånglar. Ibland får vi inte ens svar och ibland nej. Det trycker ner drömmarna självklart, men jag trivs här och har inget emot att fortsätta driva caféet här i Stockholm. Sara serverade till kunderna och jag tog emot beställningar. En dam kom och log mystiskt mot mig.

- Hej och välkommen till Café Original, vad får det lov att vara? Frågade jag med överdriven betoning i rösten.

- Kaffe. Svarade hon kort och jag granskade hennes pälsrock och stora halmhatt som skymde ansiktet.

- Det blir 25 :-, tack. Sa jag och hon tog snabbt fram en hel del en-kronor. Jag fäste blicken i henne medans jag fixade en kopp kaffe. Sara tog kaffekoppen ur min hand och gav den till damen som slog sig ner längst bort.

Väggarna var i glas och taket var överdrivet högt. En stor lampa lyste upp caféet. Jag gick mot dörren och öppnade den och satte mig sedan på en stol vid kassan och filade naglarna.

- Hur är det dig då, Emmsy? Frågade Sara och jag tittade upp mot henne.

- Bra tror jag, behöver en kille och det är NU. Sa jag och fortsatte sedan fila.

Tiden gick fort och det var dags att sluta. Jag hängde förklädet nedanför bänken med alla bakelser och gick ut. Jag var verkligen festsugen men ändå inte. Sara tog den stora nyckeln och låste caféet och stoppade den sedan i bh:n. Hon skuttade fram som ett litet barn och tog armen under min. Hennes långa blonda hår var halft lockigt och änglalikt. Mitt blonda lite kortare och slitna hår var pinsamt jämfört med hennes.

- Så vad ska vi hitta på en sån vacker kväll? Frågade hon och jag log brett mot henne.

- Jag vet inte, kan vi inte dra till södermalm och ta det lugnt? Frågade jag och hon suckade lite.

- Alltid du, Emmsy. Du vill ju aldrig festa!! Flinade hon.

- Men vi ska väl jobba imorgon?

- Det är inte så viktigt, det löser sig. Sa hon men jag skakade på huvudet och hon gav upp till slut. Vi tog en spårvagn och skämde ut oss rejält på vägen till södermalm. Höfterna hoppade upp och ner och svingade runt i cirklar i takt till våra röster som sjöng högt på Up All Night. Vagnen stannade och vi hoppade ut ur den exakt som Niall brukar göra på konserter. WOHO ropade vi och människor gav oss otrevliga blickar för att vi hördes så väl.

Jag sprang in i skuggan och satte mig bakom några lagerlådor som tillhörde restaurangen. Jag höll andan, jag vill verkligen inte träffa honom. Och speciellt inte efter det här med att jag sprang ifrån honom.

- Ellie? Är du där? Sa han, nästan ropade efter mig och jag fick panik. Benen började skaka och tårarna fyllde mina ögon. Han suckade och mumlade vafan är det som händer, eller något liknande. Jag satt kvar en stund och lyssnade koncentrerat efter ljud om att han gått eller inte. Det var tyst så jag reste mig upp och tog bort smuts från mina byxor och gick snabbt tillbaka till den soliga delen och fortsatte kolla efter Zayn. Det var en hel klunga med människor över allt. Precis som ett stort hav fullt med människor. Det är omöjligt att hitta honom här så jag gick undan och ringde istället. Signalerna ekade i mitt huvud, han måste svara. Han måste. Han svarade inte, men jag ringde igen och då svarade han.

- Hallå? Sa han tyst och jag blev lycklig av hans röst men visste att det var mycket att fixa innan allt skulle bli bra igen.

- Hej, Zayn. Förlåt, jag vet att jag var konstig.. Jag älskar verkligen dig och förstår inte vad som flög i mig.. Sa jag för att förkorta historien och snyftade lite. Han snyftade i luren. Sedan hördes en okänd röst i bakgrunden. Det var en man som kom in i samma rum och det lät som att han höll på med nånting. Zayn snyftade och började tjuta tyst i luren, jag vet att han gråter. Och jag mår så dåligt över det, han var en tuff kille första gången jag träffa honom. Men nu har jag märkt att han är precis som jag, ingen mes men väldigt svag i kärlek och tycker att minsta lilla sak som händer i ett förhållande är viktigt.

- Jag tror jag måste lägga på nu, tyvärr. Sa han samtidigt som han grät. Jag sa åt honom att inte lägga på och fortsatte sedan:
- Vart är du nånstans? Är du okej?

Han suckade i luren, eller det lät som att han hämtade andan för att kunna prata utan en massa tjut.

- Om jag säger såhär.. Jag är på akuten, så fattar du förhoppningsvis hur jag mår.. Sa han och hostade sedan precis innan han la på.

Akuten.. Varför är han där? Är det mitt fel att han är där? Är allt förstört nu på grund av det jag gjorde.. Jag fortsatte ringa flera gånger och på mitt ungefär sjunde samtal så svarade han igen med en suck.

- JA, Ellie? Vad är det som är så viktigt? Frågade han irriterat.

- Allt som händer. Jag vill ha tillbaka det vi hade, det är det som är viktigt. Snälla kom tillbaka, du sa ju dom där orden precis innan du åkte igår, dom kanske inte var äkta eftersom att du håller på såhär? Jag gör vadsomhelst.. Jag älskar ju dig och vill inte förlora dig, jag vill känna din närhet som förut och börja om från början så att allt blir bra! Sa jag och började gråta.

- Okej, vi börjar om. Jag är sårad, det är våran start på nytt. Bra va? Sa han sorgset och nästan drygt.

- Snälla Zayn.. Vad ska jag göra för att allt ska bli bra? Jag vill verkligen inte ha det såhär..

- Det är ju du som gjort så att allt blivit såhär, ellerhur? Det är iallafall inte jag.

- Men du gör det värre när du håller på såhär, du vill inte lyssna på mig. Jag tänkte inte när det hände, jag vet att jag gjort fel och allt du säger är rätt men jag ångrar det verkligen. Vad begär du att jag ska göra egentligen.. Grät jag och han snyftade i luren precis som jag. Jag vill verkligen inte att han ska må såhär och jag vill framförallt inte må såhär själv.

- Vara ärlig och säga saker som verkligen kommer från hjärtat och inte bara för att det ska låta bra. Sa han säkert och bestämt.

- Okej.. Jag älskar dig, och det är sant. Du är verkligen allt, lämnar du mig så har jag INGEN. Grät jag och han var tyst några sekunder.

- Inte på det sättet, göra det i framtiden. Kom igen Ellie, du sa annat innan kvällen när vi kysstes och jag blev verkligen kär i dig och trodde på varenda ord du sa. Men när det var som bäst under kyssen så slutar du helt plötsligt, du verkar inte veta hur jävla ont det gör att vara jag när det händer. Och du kan inte förklara heller verkar det som. Du kanske har ljugit för mig hela tiden, jag vet väl inte vad du håller på med.

- Men jag vet att jag gjort fel. Ingenting är på låtsas för mig, det här är verkligen allt för mig. Det som hände hände för att jag kände mig så dum och konstig. Jag var osäker på vad jag kände.

- Om du var så osäker på vad du kände, varför sa du allt det där underbara face 2 face till mig? Du fjäskade för att hålla mig kvar och det var då jag blev kär i dig. Förstår du inte det? Jag vet inte vad jag ska göra, som sagt så kommer jag aldrig kunna gå vidare för det finns ingen som du, men du är perfekt för mig och då gör du såhär?

- Förlåt Zayn, jag älskar dig och ångrar allt jag gjort som är fel. Orden var sant, och jag hoppas det räcker. Du får ringa mig när du vill ta mig tillbaka. Sa jag och la på, jag ville inte höra svaret. Varför ska allt blir så svårt?

Han mår verkligen dåligt över det här och det skulle jag också gjort, han kan ju ha tagit det hur fel som helst att jag bara gick ifrån honom. Jag kanske bara är ett misstag, jag har iallafall gjort ett..

Jag vaknade med smink kletat över hela mitt ansikte. Jag reste mig upp och fixade till mig lite för att kunna gå ner och äta frukost. Dom får inte märka att jag gråtit, det får dom verkligen inte. Jag gick in till mitt egna badrum och tvättade bort sminket och satte upp håret i en ny vanlig svans. Tankarna flög runt inom mig, Zayn Zayn Zayn Zayn. Jag älskar honom och är verkligen kär, men den där Louis får allt att bli så fel. Jag skulle inte blivit så nära kompis med han. För då hade ju allt funkat just nu. Jag gick nerför trappan och mamma sa direkt godmorgon där hon satt vid frukostbordet. Godmorgon mumlade jag och gick direkt till hallen istället för att äta frukost.

- Ska du inte äta något? Frågade hon och tog av sig sina läsglasögon. Jag skakade på huvudet medans jag satte på mig mina skor och gick ut. Solen lyste ovanligt starkt och jag blev nästan svettig av den. Jag brukar aldrig visa mig utan smink vardagligt för att jag tycker inte om mitt utseende naturligt. Men nu orkar jag inte bry mig.

Jag gick igenom gamla delen av stan och det var rätt lugnt för tillfället i trafiken. Jag gick in på ett café och tog en jordgubbsmilkshake medans jag tittade ut över gatorna. En tjej kom in och tittade sig omkring och satte sig sedan på en barstol vid fönstret, nästan bredvid mig. Jag tog på mig mina solglasögon medans jag drack och kände mig rätt bra ändå även fast det som hänt faktiskt har hänt. Hon log lite försiktigt mot mig och verkade ha lätt att prata.

- Hej. Sa jag och hon hälsade i nästan samma sekund. Vi småpratade lite och sedan kunde vi prata precis som att vi känt varandra sen innan. Jag berättade om Zayn och Louis, fast jag inte nämde deras namn. Hon gav en sorgsen min och klappade mig lätt på axeln.

- Kärlek, det är lite konstigt med kärlek faktiskt. Det är det som gör livet värt att leva, men samtidigt är det just det som gör saker  värt att dö för. Sa hon med en intressant betoning och hon hade faktiskt rätt. För att få ett perfekt förhållande så måste man gå igenom svåra tider också. Allt lättade i min skalle, frågorna som ekade i mitt huvud fick äntligen ett bra svar. Jag var inte schysst mot Zayn igår, han är den som borde må dåligt. Inte jag, och dessutom känner jag honom bäst och borde vända mig mot honom utan att ens tveka. Tjejen, som hette Dani, log mot mig och jag log mot henne.

- Tack så mycket Dani, det här löste ju allting som varit knas. Sa jag och gav henne en lätt och lycklig kram. Hon gav mig en lapp med sitt nummer och jag skrev ner mitt på en lapp och gav till henne.

- Vi hörs! Sa jag och gav henne ännu en kram, fast en hejdåkram.

- Ta hand om dig, Ellie. Sa hon schysst när jag öppnade dörren och gick. Jag kunde äntligen le, på riktigt. Jag gick mot hamnen för att se om Zayn kanske var där. Han brukar vara där. Bara några få minuter senare var jag där och hörde hur vattnet klunkade i kör och folk gick och snackade och skrattade. Längst bort var det som en liten show med dans och sång. Jag nynnade lätt till musiken och såg sedan något som jag verkligen inte ville se. Jag vände håll och gick med snabba steg mot den lilla delen av hamnen med restauranger. Den lilla delen låg i skuggan och jag vill inte gå dit, men jag måste för att allt inte ska sabbas igen.

- ELLIE. Vad är det med dig? Varför går du? Ropade han, eller han som är LOUIS. Han gick efter mig och jag förstog honom. Han har inte gjort något fel och inte Zayn längre. Allt är inte så komplicerat egentligen, det är jag som gjort allt värre med dåliga tankar och inte sanningen.

Klockan var ungefär åtta och jag hade ingenting att göra. Jag ringde Zayn och bara några minuter senare brummade det utanför huset. Det var hans moppe som lät. Jag gick ut och omfamnades i en varm kram. Han strök fingrarna genom mitt långa bruna hår. Hans leende fick hela mig att bli varm och glad.

- Har du pratat nåt mer med Sanna om hennes mamma och det? Frågade han och jag tittade ner i marken.

- Ja.. Hon skulle ju kommit hem idag, men hon har blivit sämre och måste bo kvar.. Sa jag sorgset och ville berätta om hennes pappa och hur han slet i henne. Men det kanske bara skulle göra saker värre, eller borde jag berätta det för Zayn som faktiskt är hennes vän? Han kanske redan vet om det..? Han höjde mitt ansikte och kollade på mig.

- Vad tänker du på? Frågade han och det fanns ingen återvändo. Jag berättade det och han nickade lite surt.

- Han har alltid varit sån, iallafall efter att hennes mamma flyttat till sjukhuset. Dom har det inte lätt och jag förstör om han verkligen blir galen på skiten som pågår i hans liv. Och Sanna har ju inte gjort dom bästa valen i livet heller och han kanske är orolig att det ska hända henne något. Han vill verkligen inte förlora henne också. Sa Zayn och tittade mot deras hus. Det hann bara gå några sekunder innan våra läppar möttes. Det kändes så rätt men ändå så fel. Men jag kände mig nästan tvungen att fortsätta, eller nej..

Hans händer vilade mot mina höfter och mina runt hans hals.

Men då kom min tanke upp på hans kompis, Louis. Vi träffades för några dagar sen när jag skulle träffa Zayn och då var han där liksom och var med ett tag. Han var verkligen helt jävla underbar, men vad håller jag på med? Lou var så gullig mot mig och vi kom varandra nära och snackar rätt mycket i nuläget. Och här står jag och kysser Zayn!

Jag tog mig ur hans famn och avslutade kyssen hastigt. Han kollade på mig konstigt och jag tittade bort. "Förlåt" mumlade jag och vände mig om med tårar i ögonen. Jag kanske överdriver, men jag är en känslosam person och känner mig sjukt taskig.

Jag gick med snabba steg mot mitt hus och ställde mig vid ytterdörren. Han stog kvar vid moppen och tittade efter mig. Jag gillar verkligen honom, men jag gillar Louis också. Kan ingen bara fixa det här och få mig att välja vad som känns rätt?

- ELLIE. Ropade han bakom mig och jag vände mig om och tittade på honom. Det började dugga och snart kom regn. Jag kollade på honom och såg hur han tänkte innan han sa det han skulle säga.

- Jag älskar dig, och jag vill verkligen att du ska veta det hur du än gör efter det här. Jag väntar på dig, ingen annan. Det finns ingen som dig, och därför kommer jag aldrig kunna tänka på annat än dig. Ropade han och jag log även fast jag ville gråta. Han satte på sig hjälmen och åkte. Jag förstår inte riktigt vad som händer, men jag saknar honom redan. Med tårar sprang jag in i hallen och kastade av mig skorna slarvigt och sprang upp för trappan och grät sedan på mitt rum. Jag låste dörren och ställde en byrå för. Ingen får komma in nu, för ingen skulle verkligen förstå. Jag grät till sömns.

Det gick några dagar och jag hade ringt Zayn och snackat några gånger. Mamma och Pappa har lugnat ner sig och vid middagen frågade dom om jag tyckte att det var dags att börja plugga igen fast på en ny skola här i London. Jag skakade på axlarna. Det kanske inte var en så bra idé trots allt. Dom svarade bara ett "jaha" eller ett "nehe okej". Jag reste mig upp och ställde disken i diskmaskinen och satte sedan på mig uggsen och gick över till Sannas hus. Jag knackade försikigt och hennes pappa öppnade dörren. Han ropade på Sanna som gick med tårar i ögonen och kramade mig. Hon sa att vi skulle vara ute och sedan stängde vi dörren och satte oss på bänken.

- Gråter du? Frågade jag och hon snyftade lite.

- Nej jag gråter inte, men är ledsen. Fick veta för 1 månad sen att mamma skulle komma hem idag men sjukhuset ringde nyss och berätta att hon blivit sämre och får inte åka hem idag så nu har vi fått ett nytt datum. Sa hon med en suck och tände sedan en cigg. Jag la armen om henne.

- Det ordnar sig, förr eller senare. Sa jag försiktigt och hon tog ett bloss på ciggen.

- Tror du att hon klarar sig? Frågade hon efter en stund. Jag var osäker, men ville göra henne på bättre humör.

- Ja, jag nästan vet det. Sa jag och hon log mot mig. Hon berätta om hur bra hon och Niall haft det. Men han fick bara sova hos henne 4 nätter för han var tvungen att hjälpa till hemma och plugga mer.

- Sluta rök, du förstör ju bara dig själv! Sa jag och tog tändaren och ciggpaketet. Jag höll paketet över tändaren men tände inte.

- Men nej, Ellie. Jag har fan betalat för den där! Sa hon och skrattade lite.

- Din mamma är redan dålig, vill du också bli det eller? För jag garanterar att du blir det av den här skiten! Sa jag bestämt. Hon suckade lite.

- Jag började bara för att jag mådde dåligt över att hon bor på sjukhuset. Sa hon sorgset och en tår rann nerför kinden. Jag krama om henne och viskade att om hon håller sig borta från skiten så kommer hennes mamma bli glad. Hon höll med och kastade iväg paketet och strax efter kom en bil och mosade den.

Vi satt och pratade om annat och hon blev på bättre humör.

- Sanna, kom in nu. Sa hennes pappa Lasse och tittade ut genom dörren.

- Nej jag vill inte. Sa hon och han sa emot.

- Du kommer in nu, hör du inte vad jag säger?! Skrek han och hon skrek att hon verkligen inte ville. Han gick ut och slet henne i armen och drog in henne i huset. Jag visste inte vad jag skulle säga och ångrar att jag inte gjorde något. Man hörde genom dörren att hon grät och han skrek på henne. Han mår dåligt och det är nog därför han är sådär. Jag gick med tunga steg hem och öppnade ytterdörren och gick in. Jag önskar bara att jag kunde göra mer för att få Sanna att må bättre, men jag kan inte göra mer än att stötta henne. Jag borde stoppat hennes pappa, han var ju hård och hårdhänt mot henne. Men det borde inte vara något. Hon borde ha berättat då. Eller vågar hon inte för att hon är rädd för sin pappa?

Solen lyste in genom min dubbeldörr när jag vaknade. Jag kände en konstig känsla och minns ingenting från gårdagen. Jag har väl inte druckit, isåfall.. Inte så mycket hoppas jag. Jag satte mig upp och kände lite huvudvärk och gick direkt ner i köket för att hämta en huvudvärkstablett. Jag gick upp på rummet igen och kastade mig i sängen.

- Vakna Ellie. Sa pappa och öppnade min dörr och tittade in. Jag fräste att jag var vaken och han stängde dörren.

- Jag hoppas du ångrar det du gjort nu. Vi är inte stolta över dig för det du gjort. Sa han och jag förstog ingenting.

- VAD PRATAR DU OM? Skrek jag och klädde sedan på mig myskläder och bestämde mig för att gå till kiosken och köpa en glass. Jag satte på mig ett bar uggs och gick mot kiosken som låg ungefär 250 meter ifrån huset. Jag tog isglassen från mannen i kiosken och betalade. Solen var lika underbar idag, jag satte mig på bordet i solen och hörde brummande från vägen. Solbrillorna skyddade mina ögon som var utkletade med smink. Håret satt i en slarvig tofs och hela jag kände mig ofräsch idag. En moppe slirade in vid vägkanten och jag vände mig om och såg att det var Zayn.

- Hej, Ellie. Sa han och satte sig bredvid mig. Jag log mot honom och slickade sedan på min glass.

- Asså, vad hände igår? Frågade jag lite irriterat och han småskrattade.

- Du drack, sjukt mycket och spydde i mängder och var helt jävla packad. Jag körde hem dig och dina föräldrar var inte så speciellt glada när dom öppnade dörren och hörde min förklaring. Sa han och jag suckade tjurigt.

Varför gjorde jag så? Jag måste verkat hur äcklig som helst som spydde inför honom och var hur packad som helst. Jag gillar inte att dricka men det bara blev så.

- Fyfan.. Sa jag och fortsatte slicka och suga på glassen. Han log mot mig med sina vackra ögon. Hans chinos såg nästan vita ut i solskenet och hans vita tröja var alldeles himmelvit och hans gyllenebruna hud såg så mjuk och fin ut. Hans mörka hår var alldeles perfekt och hans solbrillor var såna där som är perfekta på killar.

- Du är.. Du är schysst, du är en speciell tjej. Sa han och jag log generat och fick endast ur mig ett tyst "aww".

Han tog fram en lapp och en penna och skrev ett nummer på. Han räckte lappen och jag tittade upp mot honom.

- Om jag är en idiot i dina ögon eller typ konstig så kan du villa smsa eller ringa om du vill ses eller något. La han till och pekade på lappen och på numret.

- Tack. Sa jag och gav honom en kram. Man kan ju iallafall säga att han är hur snäll som helst. Solen lyste hett på oss och vi satt rätt nära varandra. Det kändes bra men lite jobbigt. Ska vi bara sitta där och vara tysta?

- Jag tror jag måste gå hem nu. Sa jag och gav honom en kram innan jag gick.

Jag öppnade ytterdörren och knöt av mig skorna och gick ut på baksidan. Melvin och Pappa badade i våran nerbyggda pool. Det såg skönt ut. Mamma låg på en solstol i bikini och solade. Jag satte mig på en stol och tittade när pappa kastade runt med Melvin som skrattade så att han grät.

- Ellie.. Sola du också, lite färg behöver du med. Sa han och log lite försiktigt. Jag märkte att det var något fel.

Jag suckade bara och skakade på huvudet.

- Vi vet att du druckit. Du kunde ju inte ens ta dig hem själv utan att få hjälp av någon jävla hunk som skjutsat dig hem. Vad var han för någon typ? Har aldrig sett honom förut. Sa hon och jag blev riktigt irriterad.

- Han heter faktiskt Zayn. Fräste jag.

- Men du är 16 år och är ute på någon jävla vild fest med killar och du har säkert rökt också.. Men det är inte det som är grejen, grejen är att jag vill inte att du dricker. Du är för ung och dessutom kan ju vadsomhelst hända här i London. Vi kanske verkar tråkiga, men du som är så klok annars och nu kommer du hem helt packad och förstörd. Det var inte kul iallafall, du slipper ifrån extrajobb som straff den här gången men händer det en gång till så får du konsekvenser. Okej? Sa han och jag nickade.

- Vi är nyinflyttade och man gör sånt för bekräftelse i din ålder, jag förstår att det blev så i den här åldern. Men du kan ju försöka bete dig ändå. Jag gjorde också misstag i din ålder. Men jag vet hur det är och vill inte att du ska gå igenom samma skit som jag gjort. Suckade hon och hoppade i poolen.

- SANNINGEN ÄR ATT JAG HADE JÄVLIGT KUL. Skrek jag och gick med tjuriga steg in i huset.

Zayn skrattade medans vi andra inte riktigt fatta varför. Men sen började Sanna också skratta.

- Niall, du drar varenda gamla replik varje gång du vill få något med henne. Först blir det fest och sen då jävlar. Skrattade han och jag fnittrade lite och Niall flinade samtidigt som att han suckade.

Vi bestämde oss för fest. Men jag vill inte dricka. Sanna satte sig bakom Niall på hans moppe och jag bakom Zayn på hans. Jag fick låna en hjälm som Zayn hade med sig under stolen och sedan la jag armarna runt hans midja när han åkte. Efter några minuter genom Londons centrala så stannade dom vid den gamla delen av stan för det var lite lugnare där. Vi gick in och jag tog av mig min jeansjacka och var blyg. Försiktigt gick jag mot ett bort och satte mig ner i soffan. Dom andra gick ut på dansgolvet och började dansa vilt. Jag ville så gärna vara med, men det skulle bara bli konstigt. Jag känner dom ju inte. Men dom bad mig att hänga med på fest så varför inte? Jag reste mig upp och gick fram till dom och började dansa. Först dansade jag lite lugnare än dom men sedan dansade jag galet tätt intill dom andra. Sanna hostade och gick för att röka en cigg. Jag gick efter henne och satte mig bredvid henne på bänken utanför festen.

- Var inte blyg nu, bruden. Sa hon och log mot mig.

- Va? Vad menar du?

- Ja, du får inte bli blyg nu. Festa hårt med oss! Sa hon glatt och jag log.

- Zayn kollar in dig rätt mycket. Sa hon och tog ett bloss och pressade den senare mot marken och jag svarade inte. Vadå? Kollar han på mig? Visst har jag ingenting emot det, för han är ju snygg. Eller, sjuukt snygg rättare sagt.

Vi gick in och dansa med dom igen. Efter en stund gick Niall och Sanna undan och låste sig sedan in på toaletten. Jag satte mig i soffan och Zayn satte sig bredvid mig.

- Man förstår ju vad dom gör därinne, iallafall. Sa han och tog en klunk av vinet. Jag nickade lite med ett leende och han granskade mig och verkade lägga märke till något speciellt.

- Du. Om Sanna beter sig konstigt ibland eller säger något typ wierd så är det för att hon har det lite svårt just nu. Det är kul att umgås med henne, hon är äkta. Hon är en riktigt vän. Men hon är speciell.. Sa han och kollade på mig. Jag nickade försiktigt, jag visste inte riktigt vad jag skulle säga när han sa så. Men det var snällt att han sa så.

- Hon behöver en vän just nu, hon har det riktigt jobbigt med sin mamma som är sjuk och inlagd på akuten. Så.. Jag är barndomsvän med henne, hon är min bästa kompis och hon behöver stöd liksom. Så.. Att du vet. La han till och jag sa tyst att jag förstog. Det är inte lätt att ha en förälder som är sjuk. Jag har inte varit med om det själv, men skulle kunna tänka mig hur det känns. Eller jag tror inte att jag skulle kunna sätta mig in i hur det skulle vara. Han gav mig ett glas vin och jag ville inte säga nej och började dricka av det. Sanna har rätt, han kollar rätt mycket på mig. Han drack upp vinet och jag drack sedan upp mitt. Jag tyckte det var gott och bad om mer och mer. Efter ett tag hade jag druckit flera glas vin och kände mig illamående.

- Oj, vad du dricker. Du brukar väl inte dricka eller så? Frågade Zayn och småskrattade lite när jag hostade och rynkade pannan för att kunna se ordentligt.

-  Vadå?

- Men asså, det syns på vissa människor. Drick inte mer nu. Sa han och tog glaset ur min hand och ställde det på bordet. Allt blev suddigare och suddigare och jag kunde inte hindra mig själv och räckte handen efter glaset och tog ännu en klunk men han tog det ifrån mig igen.

- Ellie, drick inte mer nu. Sa han lugnt och gav mig ett glas vatten istället. Jag började spy och han hämtade en påse och sedan blev allt svart.

Jag öppnade dörren och det var tyst. Mamma ställde upp en blomvas med blommor i på matbordet och torkade sedan bordet med en fuktig trasa. Jag gäspade lite och gick sedan uppför trappan och in på mitt rum. Jag kände själv att jag verkligen måste hitta på något. Jag öppnade dubbeldörren och gick ut på balkongen. Sedan gick jag in och satte på stereon och NRJ på högsta volym så det dunkade ut ur högtalarna och ut på ballkongen. Jag dansade i takt till musiken och började sedan skratta för jag insåg hur dumt det egentligen såg ut. Jag satte mig på räcket och tittade ut på vägen. Det cyklade en mamma med sitt barn i en stol på pakethållaren och i huset mittemot vårat hus var det lugnt. Husets ytterdörr öppnades och ut kom en tjej i min ålder. Jag fick idéen att kanske snacka lite med henne, men jag är inget barn längre och kan inte hålla på så. Jag kanske kan låtsas råka gå förbi och sedan börja snacka med henne på något sätt? Jag sprang ner i hallen och knöt på skorna igen och gick lite sakta på vägen och förbi tjejen. Hon hade långt vågigt hår och blåa ögon. Hon hade rött läppstift och somriga kläder även fast hon såg rätt trött ut. Jag sneglade lite på henne och såg hur hon tog fram en cigg och började röka lite.

- Du där. Sa hon och jag vred huvudet mot henne och hon vinkade dit mig med ett leende. Jag gick lite osäkert mot henne och satte mig bredvid henne på den vita bänken. Jag brukar inte umgås med folk som röker, men hon ser inte ut att må dåligt eller ha dåligt hemma och så på stilen och hon verkade glad och schysst. Hon räckte paketet och petade ut en cigg och gav den till mig. Jag skakade på huvudet och hon la tillbaka den. Det blev en pinsam tystnad. Jag hade inget att säga, jag brukar inte hamna i såna här situationer.

- Så. Sa hon och tog ett bloss och fortsatte sedan. Du är nyinflyttad eller? Frågade hon och log mot mig med ett svagt leende.

- Aah, jag flytta in idag. Sa jag och log lite försiktigt tillbaka.

- Sanna. Sa hon med ett leende och jag svarade "Ellie". Vi satt och småpratade lite om vart jag bor och om våra familjer och hon verkade ha det bra. Men jag undrar verkligen varför hon rökte? Hon kanske är äldre än mig, vad vet jag?

- Hur gammal är du, Ellie? Frågade hon och pressade ciggen mot marken och spottade. Jag granskade ciggens glöd när den släcktes.

- 16. Durå?

- Fyller snart 17 så ja, 16. Sa hon och jag nickade sådär lite sakta och förståndligt. Jag bestämde mig för att ge henne en chans och inte få några fördomar om henne. En moppe körde in på gatan och stannade framför oss. En kille steg av och tog av sig hjälmen och log mot henne och sedan mot mig.

- Tjenare bror. Sa hon och räckte ciggpaketet till honom. Han var tveksam och bestämde sig sedan för att tacka nej.

- Jag tänker inte röka mer. Sa han och jag blev lite glad över det. Inte bara för att jag inte gillar folk som röker, utan för att det är ju ett bra beslut för hans eget liv också. Han satte sig bredvid mig på bänken och log lite schysst men inte för mycket mot mig.

- Ett nytt ansikte. Jag heter Zayn. Sa han och jag log.

- Ellie. Svarade jag och fixade till mitt långa vågiga bruna hår. En till moppe körde in på gatan och stannade intill Zayns. Det var en kille det också som tog av sig sin hjälm och under hjälmen var en blond kille med kort ruffsigt hår. Han och Zayn verkade känna varandra sen innan.

- Hallå där. Sa han till mig och tog min hand och pussade på den lätt och jag blev generad.

- Hörru charmören, gå till din brud. Men inget ligg på gatan guuys! Skrattade Zayn och jag fnissade lite.

- Niall förresten! Ropade den blonda killen mot mig och jag svarade Ellie. Vi alla fyra satt där och snackade. Klockan var 20.07 och det var rätt lugnt i området. Niall och Sanna hånglade lite medans jag bara satt där mellan henne och Zayn. Zayn tog fram sin mobil och det såg ut som att han var inne på twitter. Jag frågade vad han hette på twitter och han svarade och sedan bestämde jag mig för att kolla på hans twitter. Det tog några minuter innan någon sa nånting.

- Kan vi inte dra till stan och hitta på något. Ja om du vill förstås, Ellie? Frågade Sanna och jag nickade.

- Fest? Frågade Niall och Zayn bröt ut i ett asgarv.

Våran bil rullade sakta in i husområdet. Jag var nervös, fast jag vet inte riktigt varför. Solen bländade mig när jag öppnade bildörren och började bära väskorna mot huset. Huset var stort och vitt. Jag la väskorna utanför dörren och tog sedan upp mobilen för att kolla twitter.

- Ellie, du har inte tid med mobilen nu. Hjälp till här. Sa min mamma som flämtade väl när hon bar på en av dom största lådorna. Jag suckade och gick mot bilen och tog några väskor runt mina armar och började konka mot dörren när dom hängde på mig. Efter ungefär en timme hade vi tagit in alla lådor och saker och jag sprang runt lyckligt i det nya huset. Pappa skrattade åt mig, jag kunde nästan föreställa mig hur galen jag var.

Min lillebror Melvin gick runt med sin leksaksbil och lekte att den körde runt på det stora trägolvet, han var bara 6 år. En liten skit helt enkelt. Själv är jag 16 och min lillasyster Elin 12.

- Ta dina väskor och gå upp till ditt rum och börja packa upp, Ellie. Sa pappa med ett leende och började packa upp glas och tallrikar i köket.

Jag trodde först inte på det när mamma och pappa berätta att vi skulle flytta. Jag grät en skvätt för jag skulle sakna mina kompisar. Men nu är jag inte ett dugg ledsen. Jag behöver förändring i livet, som en uppdatering på ett helt nytt ställe och en chans att börja om ett helt nytt liv. Jag tog några av mina packningar och gick upp för den stora trappan. Flämtande öppnade jag den stora vita dörren och framför mig var ett perfekt tonårs rum. Det var en dubbeldörr ut till en liten ballkong och väggarna var svartvita med snygga mönster. En platt-tv passade in perfekt på väggen och jag har en ännu större garderob nu än den jag hade innan. Pappa och Mamma måste ha varit här i förväg och renoverat och möblerat med nya möbler. Nu skulle jag ju bara fixa in mina privata saker. En spegel täckte en av dom vita väggarna och bredvid var det som ett skåp fast med bänk där jag kunde ha smink och sånt.

- TACK MAMMA & PAPPA, JAG ÄLSKAR ER! Skrek jag och började skrika av glädje och ville börja att fixa det mer personligt direkt. Solen lyste starkt in genom dubbeldörrarna och jag sprang fram och öppnade dom och lät solen värma min lättklädda kropp. London är mycket härligare än vad folk säger. Kanske är det bara såhär vackert just idag, men jag hoppas det är såhär fint hela tiden!

Efter ett tag hade jag fyllt garderoben flitigt och bestämde mig för att ta mig en titt i det nya området. Jag sprang ner till hallen och började knyta på mina låga vita converse. Taket är väldigt högt i hela huset, fast det är rätt snyggt tycker jag. Min lilla hand greppade handtaget och öppnade.

Området var stort och väldigt vackert. Det var stora villor som vårat överallt fast inget av dom såg likadant ut. Ivrigt sneglade jag mot våran granne. Huset var stort och ljusgrått, det såg nästan precis ut som vårat fast med andra färger. Jag satte på mig mina solglasögon och fortsatte titta på andra hus som låg en liten bit ifrån vårat. Det fanns inte så mycket att se så jag gick in igen.