meningen med livet #6
Hannahs perspektiv
Jag smsade med honom och han verkade verkligen underbar.
Min mobil vibrerade en gång till och den här gången stog det snälla kom ut och träffa mig, jag har så tråkigt. ;) ;). Jag kollade på klockan och den var bara halv 7. Jag är inget litet barn längre, jag måste få leva mitt liv och ta chanser och satsa. Jag tackade ja och gick mot garderoben för att byta om till ett par tights och tjocktröja istället för det verkade vara lite kyligt ute nu. Jag gick mot dörren och ångrade mig snabbt. Mamma behöver inte få reda på det över huvudtaget för då spelar det ingen roll vad hon säger för då är det redan gjort. Gjort är gjort liksom. Jag vände mig mot balkongdörren istället. Försiktigt öppnade jag dubbeldörren och satte mig på det vita staketet på ballkongen med mina vita, låga converse i handen. Jag satte på mig dom och stängde ballkongdörren efter mig och klättrade ner till marken. Jag kastade en blick mot huset & såg mamma som satt vid bordet och skrev på en massa papper. Snabbt sprang jag över tomten och ut på gatan. Jag tog fram mobilen och smsade med honom. Vi bestämde en plats där vi skulle ses. Jag tog spårvagnen dit och kvällen var solig men lite kylig. Det var lugnt i trafiken och det var skönt. Jag satte mig på en stentrappa och väntade nervöst på honom. Vad ska vi göra? Vad ska jag säga när vi precis ses?
Johannas perspektiv
- Det ska bli så kul att träffa dig! Sa Zayn i telefon och jag log brett över mitt lilla ansikte. Att han är så snäll & go. Självklart har jag drömmar om vad jag vill göra tillsammans med honom. Om han är så underbar som han verkar, så kommer vi bli den där tanten & gubben på ålderdomshemmet som räcker varann en ros röd som blod. Vi ska hålla varandra i hand när vi tar dom sista andetagen. Nej nu tänker jag alldeles för långt, jag är inte ens 20 år och har börjat tänka över framtiden. Jag har knappt börjat leva. Tanken fick mig att börja skratta alldeles ensam och jag hade helt glömt bort att jag pratade i telefon med Zayn.
- Johanna, vad gör du? Skrattade han och jag skrattade ännu mer när jag hörde hans röst.
- Oj juste jag pratar ju i telefon! Hahah jag glömde det.
- Busigt, du! Sa han och jag fick ur mig ett äsch och blev ändå lite generad fast jag inte förstår varför.
Han frågade lite saker och jag frågade honom. Det var som att det inte alls var något speciellt att vi pratade. Det var som att vi hade känt varandra sen innan. Allt flöt på och vi tyckte samma sak om saker.
- Det är verkligen kul att vi lär känna varandra Zayn. Du verkar som en underbar kille. Sa jag och ångrade lite det jag sa, jag kanske var för fjantig?
- Jag tycker exakt samma sak fast om dig, Johannis. Sa han och jag reagerade direkt. Han har redan gett mig ett smeknamn! Johannis, det låter ju gulligt. Gillar jag honom? För om man gillar någon så reagerar man ju på minsta lilla sak som personen gör eller säger precis som att det vore något speciellt fast det inte alls är något egentligen. Och det är ju precis det jag gör.
- Jag tycker exakt samma sak fast om dig, Johannis. Sa han och jag reagerade direkt. Han har redan gett mig ett smeknamn! Johannis, det låter ju gulligt. Gillar jag honom? För om man gillar någon så reagerar man ju på minsta lilla sak som personen gör eller säger precis som att det vore något speciellt fast det inte alls är något egentligen. Och det är ju precis det jag gör.
meningen med livet #5
Hannahs perspektiv
Jag låg kastad på sängen och läste Harrys nummer om och om igen. Borde jag smsa? Eller är jag för på? Han kanske tycker att jag är jobbig och konstig då. Vi känner inte varandra över huvudtaget så det kanske är fel. Men Zayn gav sitt nummer till Johanna och dom smsar säkert just nu för hon smsade med någon på matten idag precis efter att hon fått numret. Jag suckade. Jag kanske borde smsa, han kanske tycker det är kul för han kanske tycker jag är en schysst tjej..? Men tänk om det är sant, att han faktiskt snackade om mig idag när vi inte var där. Vad sa han, han kanske sa något dåligt, eller något bra? Frågorna flög runt i mitt huvud och upprepades hela tiden. Mamma öppnade dörren och kikade in.
- Vad vill du? Frågade jag med en suck och hon rättade till glasögonen som glidit ner på näsan.
- Nej ingenting. Du har legat i sängen hela tiden ända sen du kom hem. Det är inte likt dig. Sa hon med en lugn röst som att jag var ett litet barn.
- Det är inget, jag är bara trött, okej?
- Okej okej jag vet hur det var när jag var i din ålder. Skolan tog verkligen kål på en. Sa hon och jag kastade en blick på henne. Hon flinade lite för hon förstog att jag inte brydde mig ett dugg om vad hon sa över huvudtaget. Hon stängde dörren och jag satte mig upp ur sängen och ställde mig framför spegeln. Jag hade bara ett par shorts på mig och underkläder. Jag granskade min gyllenebruna kropp och mina bröst som faktiskt växt. Jag log lite för mig själv för jag var rätt nöjd över mitt utseende, jag kunde äntligen kalla mig själv sexig. Jag poserade lite sexigt och kunde inte hålla mig för skratt för hur patetiskt det såg ut. Jag flyttade blicken till min mobil som fortfarande låg på sängen helt död. Jag måste ta steget och skicka ett sms till honom. Hur svårt kan det vara? Ett enkelt sms, det är ju bara ett sms liksom. Jag tog upp den och tröck upp hans nummer. Harry ♥♥♥ hette han i kontakterna.
Hej, det är Hannah du vet hon du träffade idag i skolan. :) Skrev jag snabbt. Jag tvekade en stund men automatiskt tröck jag på "send" och bara nån minut senare plingade det till. Jag tog upp mobilen och ett leende spred sig i mitt ansikte när jag läste vad det stog.
Johannas perspektiv
Jag smsade fortfarande med Zayn. Vi har gjort det enda sen mattelektionen. Den första lektionen precis efter att jag fått hans nummer. Han verkade tycka att jag är schysst för han var så glad och trevlig på smsen. Jag tog upp mobilen och noterade direkt att han skrev ett ♥. Jag kände hur varm jag blev inombords. Jag blev alldeles glad för ett litet hjärta. Men det lilla hjärtat var inte från vemsomhelst, det var från Zayn. Världenssnyggasteochsuperdupergulligasteochsnällastekille. Om jag ska ta allt i ett enda ord. Jag satte mig på sängen och sjöng, nästan skrek till musiken som dunkade ut ur högtalarna. Min dörr öppnades och där stog Jake. Jag skruvade ner volymen och lyssnade på det han hade och säga.
- Tack gode gud att du kunde sänka, och snälla ha inte så jävla högt jag skypar i rummet bredvid och mina kompisar trodde att det var jordbävning eller nåt. Sa han och jag flinade mot honom. Min lilla jobbiga bror har börjat skypa. Jag minns hur jag var när jag hade skype och skypade med mina kompisar. Det kändes så coolt att göra det som dom äldre gör. Han är bara 10 år och sitter och skypar med sina kompisar. Jag minns att jag började göra det när jag var typ 12. Ibland är jag väldigt lik Jake, på både in och ut-sidan.
Min mobil ringde och jag svarade utan att kolla på displayen vem det var.
Vem kan det vara, tror ni? Nu räcker det med uppdatering för idag, uppdatererar imorgon igen. Kul att ni gillar det, xoxo!
meningen med livet #4
Hannahs perspektiv
Jag hörde hennes skratt bakom mig och vi sprang snabbt genom korridoren. Men sen blev det tyst. Jag vände mig hastigt om och såg henne ligga på golvet helt stilla. Oroligt sprang jag fram till henne och släppte alla böcker och grejer mitt på golvet och kastade mig ner på knä. Jag la händerna på hennes huvud och la det i min famn och klappade henne på kinden.
- Johanna, är du okej? Frågade jag och hon kisade av lampan som var precis över oss. Men hon nickade och gav mig ett leende.
- Jävla idiot, du har ramlat och slog dig hårt i bakhuvudet och här ligger du och ler? Ibland är du bara allmänt konstig.. Sa jag och försökte göra henne glad igen, jag märkte att hon mådde bra och hon skrattade.
- Haha men jag har ju dig och då spelar det ingen roll. Sa hon och jag log brett.
Johannas perspektiv
Det värkte lite i huvudet men i stort sett var allt lugnt. Jag visste fortfarade inte vem jag krockat med och fick inte veta heller för personen hade gått.
- Vilken idiot som bara går, fyfan. Sa hon och jag ryckte på axlarna.
- Den personen kanske fick mer ont än jag. Sa jag och hon nickade förstående.
- Du har rätt, men ändå!
Jag reste mig upp och rättade till jeansshortsen som hamnat lite på sniskan. Vi fortsatte gå och gick lite lugnare den här gången. Vi snackade om allt möjligt och då kom Hannahs bror fram till oss. Axel. Han är äldre än oss men den här skolan är en av dom största i stan och har därför massa årskurser.
- Hannah, får jag snacka med dig om en sak? Frågade han och jag släppte hennes hand.
- Visst. Sa hon och dom gick undan en stund. Jag satte mig på en bänk och tittade på folk som gick förbi. Samtidigt spelade jag lite bubble shooter på mobilen.
- Du. Sa en röst och jag hoppade till lite och tittade upp och där stog Zayn.
- Shit vad du skräms! Sa jag och skrattade lite nervöst. Han bad om ursäkt och jag sa direkt att det var lugnt. Han satte sig bredvid mig och jag märkte att han skulle säga något. Nu skulle Hannah vara här och se att han faktiskt gick fram till mig fast vi bara hälsat. Hon skulle bli så avundsjuk och verkligen söka upp Harry. Jag skrattade lite av tanken och Zayn log mot mig.
- Vilket gulligt skratt. Sa han och jag ryckte på axlarna.
- Nej. Sa jag sedan och log försiktigt mot honom.
- Det var vi som krockade förut, jag är så ledsen om du skadade dig. Och jag vill be om ursäkt att jag bara gick men jag hade så himla bråttom och var verkligen tvungen att springa till en lektion. Förklarade han och han verkade verkligen ledsen och fortsatte förklara.
- Men det är lugnt, det gick bra och jag skadade mig inte. Ingen fara alls. Sa jag och han log mot mig.
- Säkert? Jag känner mig så dum..
- Det behöver du inte.
Han log mot mig och vi började småprata lite och sen dök Hannah upp och gav mig en blick och höjde ögonbrynen. Jag räckte ut tungan mot henne och hon brast ut i ett asgarv. Sedan hon sig bredvid mig och jag ville fråga Zayn efter hans nummer men jag var för feg. Jag tog fram mobilen och höll den så att den syntes.
- Jag har typ inga nummer kvar för jag råka radera, haha foreveralone.. Sa jag och lät lite gnällig. Han tog fram sin mobil och tittade på mig.
- Vill du ha mitt nummer? Frågade han och jag nickade lyckligt.
- Ja gärna! Sa jag och jag såg hur Hannah såg nöjd ut.
- Zaaayn. Sa hon och han tittade mot henne.
- Japp?
- Asså jag vill inte verka konstig men.. Gud det här blir bara allmänt pinsamt men iallafall.. Kan jag få Harrys nummer av dig? Fråga inte varför men asså jag.. Sa hon lite osäkert.
- Absolut, du behöver inte förklara jag fattar. Flinade han och hon blev lite orolig att han förstog att hon gillade honom.
- Vadå, vad fattar du? Frågade hon direkt och han höjde ögonbrynen.
- Det du inte berättar. Jag lovar, han snackade om dig förut. Så satsa, han skulle inte tacka nej till en brud som dig. Sa han och hon lyste upp som en sol.
- Är det sant? Frågade hon sedan och han nickade.
- Tror du att jag sitter och ljuger om min kompis eller?
- Nejmen asså.. Sa hon och verkade lite orolig att hon var konstig.
- Jag skojade, kompis. Sa han och jag flinade lite. Han gav henne numret och sedan var vi tvugna att gå till lektionen igen.
meningen med livet #3
Johannas perspektiv
Det blev tyst en stund, pinsamt tyst. Vi alla kollade på varandra och log mot varann men ingen sa något. Men jag har Hannah och hon fixar det alltid.
- Så ni ska börja här eller? Frågade hon och Zayn nickade.
- Ja. Svarade Harry direkt efter. Jag blev glad av svaret, jag vet inte varför. Men dom här killarna känns speciella. Dom har det där lilla extra som dom andra killarna på skolan inte har, Max till exempel.. Han luktar alltid svett! Han har snygga kläder och är hur snäll som helst. Men han luktar och är såå klumpig och pinsam. Och John.. Honom vill jag inte ens tala om. Vi sa hejdå lite nervöst och gick vidare.
- Hejdå tjejer, vi ses! Ropade dom efter oss och vi vinkade glatt. Vi sprang undan bakom ett hörn och höll in skrattet och vårat glädjeskrik. Vi stannade och jag kollade på henne och brast ut i ett asgarv. Hon skrek av glädje och jag la handen för hennes mun.
- Andas Hannah, andas vi känner dom inte ens! Sa jag fast jag själv ville skrika precis lika mycket.
- Du ska bara vara tyst, du var ju hur stel som helst därborta! Och man märker hur du glor på Zayn hela tiden verkligen, ni skulle passa perfekt! Flinade hon och knuffade på mig med en olala-min.
- Äsch lägg av.. Skrattade jag och kände själv hur jag blev generad. Vi snackade lite om vad dom sa och gick sedan in på toaletten för att gå på toa och fixa oss lite för att gå in på lektion. Melina satt på handfatsbänken och vinglade med benen fram & tillbaka. Tvillingarna Lucy & Sammy hängde mot väggen precis bredvid och man märkte hur dom bara ville ha Melina för sig själv. Dom gav oss en fräsig blick när vi hälsade glatt på Melina. Hannah gick in i ett av båsen och jag gick fram till spegeln vid handfaten där Melina & tvillingarna stod. Jag fluffade till håret och la det på sidan.
- Jag älskar ditt hår, bruden. Sa Melina och log varmt mot mig. Jag log och mimade tack med mina läppar.
- Ditt hår är också fint!
- Usch nej, det är så jädrans mörkt. Sa hon och ställde sig bredvid mig framför spegeln och fixade sitt egna hår.
- Men det är fint. Log jag och Lucy avbröt våran konversation hastigt.
- Melina du är så fiiin. Sa hon och log överdrivet mycket mot henne och kastade en lite bitchig blick mot mig. Sammy höll med henne och sa samma sak. Jag skrattade lite för mig själv, dom är så patetiska.
Hannah kom ut från båset och ställde sig bredvid mig och tvättade händerna.
- Ni ser ut som tvillingar, antar att ni typ är det också. Sa Melina och log vänligt mot oss i den stora spegeln. Jag tittade på Hannah och hon la armen om mig.
- Lesbian twins! Haha nejmen man kan säga att vi är det. Sa hon och jag fick ur mig ett aww.
Vi lämnade toaletten och gick snabbt genom korridoren till Biologilektionen.
Tiden gick fort och vi snackade mest bort hela lektionen. Vi sprang ut lite tidigare än dom andra och hade 2 timmars hål. Jag brukar tycka det är jobbigt, men inte nu. Jag har Hannah och vi ska gå igenom hela skolan för att kanske stöta på Zayn, Harry & Niall. Vi gick runt och pratade drömmande om vad vi skulle kunna göra alla 5.
- Och sen efter att vi ätit på den där exklusiva restaurangen så går vi hamnbryggan och äter glass och jag somnar i Harrys famn. Han stryker igenom mitt hår och allt avslutas med en kyss. Sa Hannah och putade med läpparna. Jag log mot henne och kunde inte låta bli att fnittra.
- Du drömmer rätt mycket du. Sa jag sedan och hon tittade på mig och var lite oseriös.
- Så du menar att det skulle aldrig hända att det skulle bli jag & Harry?! Fyfan för dig, Johanna! Låt mig drömma.. Sa hon och spelade besviken och ledsen. Jag knuffade lätt på henne och hon drog ner mitt linne så att nästan hela bh:n syntes. Hon älskar att jävlas med mig och självklart var några andra där. Jag blev generad och började jaga henne när hon sprang ifrån mig. Vi sprang förbi en korsning med korridorer till olika skåpavdelningar och då krockade jag med någon. Jag föll bakåt och landade hårt på ryggen och slog i bakhuvudet.
meningen med livet #2
Johannas perspektiv
Jag sneglade mot killarna hela vägen till skolan och fortsatte titta även fast jag gick nerför trappan i bussen och ut ur den. Hannah gick tätt intill mig och vi fnittrade när vi klev av. Jag kastade en blick bak mot bussen men fortsatte gå mot porten i skolan. Vi gick förbi Max och hans kompis John som stog och lutade sig mot sina skåp i korridoren.
- Hallå där. Flinade Max och jag gav honom ett leende men fortsatte sedan gå. John visslade efter oss och Hannah kunde inte hålla in sitt generade skratt. Efter 10 minuter satt vi utanför cafeterian och småpratade samtidigt som vi höll på med våra mobiler. Jag drog fingret över Iphoneskärmen och läste smset från Elin om och om igen. Jag saknar henne verkligen, Elin och jag blev vänner för ungefär 3 år sen och träffas väldigt sällan för att vi bor så långt ifrån varandra. Hon förstår mig verkligen vad det än handlar om, hon är som den där systern jag aldrig fick. Men jag har Hannah och andra kompisar här i stan och det är kul att ha såna kompisar som man träffar sällan också för då blir det mer speciellt att ses. Mina tankar gick över till dagdrömmar om när jag och Elin träffades första gången.
- Omg, kolla! Sa Hannah och drog mig i armen.
- Va?
- Men kolla där förfan! Upprepade hon och jag vände blicken åt hållet hon pekade åt. Där stog dom där 3 killarna som vi såg på bussen. Min blick fastnade vid den mörka killen och utan att jag riktigt tänkte på det så fick vi ögonkontakt.
- Kolla hans lockar, jag skulle göra allt för att få klappa i hans härliga hår och få vila i hans armar. Sa Hannah drömmande och jag knuffade lätt på henne för att hon var lite pinsam. Hon började skratta och jag också.
- Det kanske du får nån gång, inget är omöjligt när dom faktiskt står bara några meter ifrån oss och troligtvis ska plugga på samma place som oss. Sa jag och hon log mot mig.
- Du har rätt, jag har ju fan inget att förlora egentligen! Sa hon och verkade ha en idé. Jag skakade på huvudet undrande. Hon la sin mobil och hörlurar i mitt knä och lät väskan stå vid mina fötter.
- Vänta här. Sa hon och gick med osäkra steg mot killarna. Jag kunde bara inte fatta vad hon höll på med, fast det är ju Hannah vi snackar om. Hon är ju hur galen som helst, och jag önskar ibland att jag hade samma mod och kunde göra precis som hon. Jag har ju inte heller något att förlora så varför sitter jag kvar här? Jag la ner hennes mobil i fickan och hörlurarna i väskan. Med blicken fäst vid henne drog jag upp väskorna över axeln och sprang fram till henne. Jag la handen på hennes axel och hon log mystiskt mot mig. Som att det var något annat hon skulle göra. Vi skulle bara gå förbi och kanske hälsa på dom och sen gå iväg till lektionen eller in på cafeterian. Det är ju faktiskt en bra idé, kanske tänkte hon något annat?
Hon tog min hand och tog ett steg närmare killarna. Jag såg hur killen med lockar såg att vi verkligen kollade på dom.
- Hej, jag heter Hannah. Sa hon och log lite nervöst mot honom. Han verkade avslappnad och hälsade som att vi var kompisar sen innan.
- Tjenare Hannah. Harry heter jag, och du då, vad heter du? Frågade han och tittade på mig. Jag tappade talförmågan för några sekunder men skakade på huvudet och började prata.
- Ehm.. Johanna. Svarade jag och Hannah klämde hårt med handen så att jag hoppade till lite.
- Vafan grabbar, ni kan väl vara lite normala och hälsa på brudarna här? Sa Harry och knuffade på dom andra. Den mörka killen vände sig om och log brett mot mig. Jag blev alldeles varm i kroppen.
- Dom enda som vågar prata på den här skolan, menar du? Flinade han och Harry nickade med ett flin.
- Ja typ så ja. Sa han sedan.
- Jaja.. Jag heter Zayn. Sa Zayn, den mörka killen.
Zayn, hans namn är lika perfekt som hans underbara utseende.
- Jag heter Johanna! Sa jag och log extra mycket mot Zayn. Han log lika mycket mot mig.
- Hannah. Sa Hannah och han nickade.
Han puttade lätt på den blonda killen som fortfarande stog och kollade åt ett annat håll och verkade helt borta.
- Men tjena blixten! Skrattade Harry och han log mot oss lite chockerat.
- Oj, förlåt.. Sa han generat och vi log mot honom.
- Jag heter Johanna. Sa jag och Hannah sa sitt namn.
- Niall, trevligt att träffas. Sa den blonda killen, Niall.
meningen med livet #1
Johannas perspektiv
Jag tittade noggrant på mig själv i spegeln. Mitt hår var platt och alldeles blont och gick ungefär ner till naveln. Mina blåa ögon tindrade klart och allt är bra just nu. Samtidigt som jag sjöng på min favoritlåt så bäddade jag sängen och gick ner i köket. Trappan är bred och gjord i trä men vi har målat den alldeles vit precis som väggarna. Några tavlor med starka färger bröt den kalla vita färgen i huset. Jag gäspade när jag gick in i köket och satte mig på en av dom höga stolarna som stog tätt intill det lika höga bordet. Mamma ställde en smoothie framför mig och jag gav henne en menande blick.
- Smoothie? Nej tack, jag vill faktiskt ha juice. Sa jag och gick mot kylen och tittade efter mitt egna juicepaket. Hon skakade på huvudet och tog en klunk ur sin kaffekopp.
- Dagens ungdomar, inget slår deras vilja. Mumlade hon och jag gav ifrån mig en lätt suck precis innan jag svepte i mig ett helt glas med äppeljuice. Bara några få minuter senare hade jag sminkat mig färdigt och tittade ut genom det stora fönstret. Solen lyste upp hela världen idag kändes det som. Jag rättade till mina ljusa jeansshorts som satt tajt mot mina gyllenebruna ben.
- Hejdå mamma & pappa. Ropade jag och stängde sedan dörren efter mig. Min lillebror, Jake, stog vid sin cykel vid garageuppfarten. Jag kastade en snabb blick mot honom och han vinkade hejdå med ett varmt leende.
Hela dagen kändes så bra och det blev den. Jag kunde inte önskat mig en bättre dag. Med glada steg så skuttade jag nästan fram till busshållplatsen och mötte min bästa vän Hannah. Hon drog in mig i en härlig kram och jag drog in hennes doft.
- Va glad du verkar vara då, är det något speciellt? Frågade hon och jag skakade på huvudet.
- Allt känns bara så bra just nu, jag har aldrig mått bättre! Sa jag sedan och hon gjorde tummen upp mot mig och sen kom bussen. Alla som stog vid busshållplatsen gick med sega steg mot dörren och klev på.
Jag känner mig redo för sommaren redan nu och det är bara några veckor kvar till skolavslutningen. Bussen stannade vid hotellets hållplats och det brukar den aldrig göra. Nyfiket tittade jag framåt i bussen och på klev 3 killar. En av dom hade mörkt hår och såg hur läcker ut som helst, den andra hade oerhört charmiga lockar över hela skallen och den tredje var blond och lite smalare än dom andra. Jag nöp Hannah i armen och hon fräste lite irriterat mot mig.
- Vad?!
- Men kolla där, vilka är det? Frågade jag och släppte inte blicken ifrån dom. Hon sträckte på sig så att hon kunde se bättre och tittade sedan på mig med glimten i ögat.
- Jag har ingen aning, men det jag vet är att dom är riktigt snygga! Fnittrade hon och jag flinade mot henne samtidigt som jag nickade.
Live my life #25
EMMY:
Fan! Tänkte jag och la handen för mitt ansikte. Hoppas han inte kommer. En dörr öppnades och jag väntade på att dom skulle börja prata med mig.
- Men varför sitter du sådär för? Frågade Sara och satte sig bredvid mig. Jag pustade ut och slängde en blick mot killarna som fortfarande pekade och pratade om mig eller caféet.
- Men dom har nog sett mig. Sa jag och hon gjorde en förvånad min mot mig.
- Nej! Skämtar du?! Sa hon och tog tag i min hand och reste sig upp från stolen. Jag höll fast henne och skakade på huvudet.
- Vi kan ju fan inte gå ut nu! Sätt dig ner och titta inte dit. Sa jag och hon skrattade lite.
- Men det är inte kul, jag hatar honom verkligen efter det han gjorde.. Sa jag med en suck men kunde inte låta bli att flina. Men när jag slängde en blick utåt och såg hur dom började gå hitåt så fick jag en orolig min. Jag la ansiktet i mina handflator och hoppades på att dom inte skulle prata med mig. Dörren öppnades ännu en gång och nu visste jag att det var dom. Jag var alldeles säker på det. 100%.
- Vem har vi här då? Hörde jag Jacob säga och Alex skrattade lite.
- Ge er förfan. Fräste Sara och dom sa dryga saker som "Ojoj" "chilla" och liknande saker.
- Det var ett tag sen nu tycker jag, har du blivit bättre i sängen nu? Frågade Jacob och la handen på min axel. Jag höll in tårarna som ville pressa sig ut. Helst ville jag lägga mig ner och tjuta som ett litet barn.
- Men håll käften för i helvete, stick härifrån! Fräste Sara ännu tjurigare och dom gjorde narr av mig.
- Om vi inte kan fråga er om hon blivit bättre, vem ska vi då fråga? Frågade Alex och flinade.
- Louis. Sa jag med darrig röst och det blev tyst.
- Vem är det?
- Hennes kille. Louis Tomlinson. Ja ni vet han världskända i One Direction. Sa Sara och jag höll hennes hand hårt och tryckte lite hårdare som ett tack för hennes stöd.
- Hennes kille. Louis Tomlinson. Ja ni vet han världskända i One Direction. Sa Sara och jag höll hennes hand hårt och tryckte lite hårdare som ett tack för hennes stöd.
- Haha som att lilla äckliga och skabbiga Emmy skulle få honom?
- Jacob din jävel, backa undan nu innan du kommer ångra dig djupt. Sa Sara och reste sig upp från stolen. Jag höll i hennes hand men kollade inte åt det hållet.
- Jag tar inte emot andras order.
- Nej jag märker det, så jävla dum i huvet som du är. Sa jag och han fick ur sig ett pfft.
Det blev tyst en stund och Sara sa något riktigt bra och dom suckade.
- Jag vill bara veta om hon blivit bättre i sängen, ta det lugnt. Kom Emmy så kollar vi så får jag ge betyg på hur bra du var efteråt. Sa Jacob och klappade mig hårt på rumpan. Jag kunde inte hålla tårarna inne, hur kunde jag visat mig helt naken för honom, hur kunde jag ligga med en sån idiot? Jag förstår inte hur dum jag kunnat vara. Men nu är det försent, han har sett mig och jag var tydligen dålig i sängen och han kommer alltid kunna säga det. Jag som var så dum, jag förtjänar den här skiten. Fan, jag kommer aldrig bli av med honom efter vårat långa förhållande.
Live my life #24
LOUIS:
Jag vaknade av att sovrumsdörren stog öppen och solen lyste starkt upp hela rummet. Jag suckade tungt och borrade ner ansiktet i kudden.
- Hörru. Sa Sara och la handen på min rygg. Jag mumlade som svar för att hon skulle veta att jag var vaken.
- Du måste nog gå upp nu, Emmsy är lite ledsen. Sa hon och jag reste mig upp direkt. Allt för henne! Med snabba steg gick jag ut ur sovrummet i bara kallsonger och hörde snyftningar och förstog vart hon var. Jag knackade på badrumsdörren.
- Kom in. Sa hon med darrig röst. Jag öppnade dörren och hon satt på jacuzzikanten med ansiktet i sina handflator. Jag stängde försiktigt dörren efter mig och ställde mig framför henne. Jag höll händerna på hennes ben och lutade hakan mot hennes axel. Hon snyftade tungt.
- Vad är det, älskling? Frågade jag och jag hörde hur hon hämtade sig lite.
- Jag är.. Tom. Sa hon och jag rynkade pannan.
- Vadå tom?
- Ja..Jag vill inte att ni ska åka. Utan dig är jag helt tom.
- Ja..Jag vill inte att ni ska åka. Utan dig är jag helt tom.
- Jag kommer ringa dig varje dag, jag svär. Vi kommer tillbaka så fort vi kan.
- Du förstår inte Louis.. Jag märker det. Du förstår inte grejen.
- Vadå för grej?
- Ja.. Hur det är att vara tjej och förälskad. Jag älskar verkligen dig, du går före precis allting.
- Ja.. Hur det är att vara tjej och förälskad. Jag älskar verkligen dig, du går före precis allting.
Jag pussade henne i håret och gjorde ett smack med mina läppar.
- Du vet inte hur det är att vara jag och behöva lämna min andra halva. Du betyder allt för mig, Emmy. Jag har haft förhållanden med underbara tjejer men ingen av dom slår dig. Du är unik. Sa jag och hon kramade mig hårt.
- Jag älskar dig, snälla glöm mig inte när du är borta.
- Det skulle jag aldrig göra. Viskade jag och hon log mot mig. Hennes smala kropp var len och alldeles gyllenebrun. Jag kysste henne lätt på läpparna och gick sedan in till sovrummet och klädde på mig. Det verkade som att det skulle bli en riktigt fin dag.
SARA:
Jag gick in till Emmsy och såg att hon hade rödsprängda ögon efter att hon gråtit. Jag gick fram och kramade henne hårt som en vän gör.
- Vi fixar det tillsammans, vi klarar allting bestie. Sa jag och hon log mot mig.
- Love you bestie. Sa hon med darrig röst och snyftade sedan.
- Du.. Vi ska inte öppna caféet idag. Det är en ledig dag för oss såg jag i almanackan så vi kan väl gå en sväng på stan och sådär? Frågade jag och hon nickade med ett leende.
- Toppen! Sa hon sedan och fixade sminket som runnit litegrann under ena ögat.
Bara några minuter senare så ropade vi hejdå och att vi skulle på stan. Jag stängde dörren efter oss och sedan tog vi spårvagnen till stan. Det var mycket folk för det var varmt och solen lyste starkt. Vi hoppade av precis som Niall brukar göra.
- FUCK GRAVITY! Skrek jag och Emmy bröt ut i ett asgarv. Men det varade inte länge. För inte alls långt ifrån stog hennes ex. Jacob. Han verkade inte sett oss ännu så jag tog tag i hennes arm och gick åt andra hållet. Från att gå i normal takt så började vi småspringa. Vi svängde in på ett café som låg på andra sidan gatan. Jag satte mig på en barstol vid fönstret och Emmy satte sig bredvid. Dom andra borden var upptagna så vi hade inget val och vi kan inte gå ut nu för då ser han oss.
- Shit va nära det var att han såg oss.. Sa Emmy och jag nickade och tog ett djupt andetag efter att ha flämtat lite.
- Gud, jag blev verkligen rädd! Han är ju dum i huvet, eller aa iallafall efter det han gjorde. Sa jag och hon nickade.
EMMY:
Jacob och jag var tillsammans i nästan ett år. Dagen innan våran 1 års-dag så skulle vi på fest tillsammans. Vi hade bestämt att vi skulle gå dit tillsammans men han gick dit tidigare av någon anledning. Jag gick in på festen och såg hur han stog mitt på dansgolvet och råhånglade med en annan tjej. Hans händer smekte hennes lättklädda kropp och jag såg med mina egna ögon hur han klämde på hennes bröst. Det slutade med att jag började gråta och sprang hem till Sara och det stog överallt på facebook att han hade följt med henne hem och dom hade rådunkat varandra i sängen. Jag skiter i honom nu, det han tydligen gjorde kanske inte är sant men jag såg hur han hånglade med henne och redan där går gränsen för mig. Vi har inte pratat sen dess och jag vill verkligen inte träffa honom. Han var helt desperat och bad mig om förlåtelse i säkert en månad. Mitt på stan kunde han sätta sig på sina bara knän och be mig om förlåtelse och berätta hur mycket han älskar mig. Jag älskade honom också, ungefär lika mycket som jag älskar Louis. Men det funkade inte, känslorna hade liksom runnit ut i sanden och han kunde dra åt helvete.
- Jag ska bara gå på toa lite snabbt. Sa Sara och log lite lätt mot mig. Jag nickade som svar och tog en klunk ur min milkshake som hon hade bjudit mig på. Jag kastade en blick ut mot gatan och såg Jacob. Han stog där med sin kompis Alex. Min gamla kompis också. Det stog några andra tjejer där men dom hade gått nu. Jag såg hur Alex tittade mot mitt håll och det såg ut som att han pratade med Jacob om något. Antingen om mig eller caféet.
Live my life #23
EMMY:
En tår rann ner för hennes kind och jag torkade försiktigt bort den med fingret. Jag förstår att hon är ledsen, det var jag också för bara några minuter sen. Men jag har hunnit hämta mig. Jag vill inte att dom ska åka, jag vill vara hos Louis hela tiden men man kan inte alltid få som man vill ha.
- Det ordnar sig, du är stark Ellie. Vi fixar det här tillsammans! Sa jag och la armen om henne.
- Jag vet, jag har ju varit med om det här förut att dom åker och man får klara sig utan dom. Så egentligen vet jag själv att jag fixar det om jag bara vill. Men just nu älskar jag Liam och grabbarna mer än vad jag nånsin gjort. Och nu när ni är med så är allt så mycket roligare och bättre, jag behöver inte vara ensam tjej och jag har er också.. Snyftade hon och jag höll med henne. Det är roligt när vi är flera tjejer här.
- Jag förstår dig. Men ta ett djupt andetag och njut den här tiden som dom är kvar! Sa jag och hon nickade och gav mig en kram. Jag tog hennes hand och så gick vi ut till dom andra. Louis kom och kramade om oss och sedan stog han kvar hos mig. Ellie satte sig i soffan och vi hämtade läsk till henne.
Klockan närmade sig 01 och några av oss hade redan gått och lagt sig. Jag, Louis, Zayn & Ellie satt i soffan och snackade. Dom andra låg och sov. Jag höll i Louis hand och han höll sin andra hand på mitt lår. Jag kollade på honom med ett leende och sedan kysste han mig försiktigt på läpparna.
- Du är så fin. Viskade han och jag blev lite generad. Efter några minuter gick jag till badrummet och tvättade bort sminket och satte upp håret i en svans. Sakta drog jag av mig linnet och såg mig själv framför spegeln. Min rosa spetsbh har börjat blivit lite sliten. Med en suck satte jag på mig en t-shirtt som jag skullle sova i. Och sedan la jag på tandkräm på min rosa tandborste och borstade noggrant igenom munnen.
- Ska du redan gå och lägga dig? Frågade Louis som kom in i rummet och la armarna runt min midja. Jag ryckte på axlarna och spottade i handfatet. Med försiktigt steg gick jag mot dörren men han höll kvar mig tätt intill sin kropp.
- Jag är så trött så jag ska faktiskt gå och lägga mig nu direkt. Sa jag och log mot honom lite försiktigt.
- Kan du inte vänta en stund på mig?
- Jag svimmar snart, älskling. Flinade jag och han släppte min midja och med ett flin gick jag förbi dom andra i vardagsrummet och in till sovrummet. Jag kastade en blick mot Harry och Saras säng och såg bara Harrys rygg. Jag kröp ner i Louis säng och bestämde mig för att kolla twitter. Det var inte speciella tweets så jag la mobilen på golvet och slumrade in.
ELLIE:
Louis gick förbi oss och sa att han skulle gå och lägga sig. Emmy hade precis lagt sig och dom tofflar nästan varandra så det är nog bara därför. Zayn satt på andra sidan soffan och höll på med sin mobil. Hans ögon brukar vara kastanjeformade men nu var dom smala streck. Jag flinade lite när jag tänkte på det men gick sedan till badrummet och fixade mig för att gå och lägga mig jag också. Jag släppte ut håret som var flätat och gick försiktigt fram över vardagsrumsgolvet och in till sovrummet. Rummet var nersläckt och jag kunde inte se så bra. Men till slut hittade jag till Liams säng och kröp ner. Han sov djupt men när jag hade lagt mig så kände jag hans arm om mig.
- Godnatt babe. Viskade jag och blundade sedan och somnade in.
Väldigt enkel jag vet! men jag är väldigt dålig just nu. Var hos akuten inatt och kom hem vid 4 och är verkligen jättetrött och sjuk. Så tyvärr kan jag inte skriva så bra. Hoppas det är lugnt, xoxo
Live my life #22
CLARA:
Jag fick liv i Ellie och hon kunde stå och röra sig själv efter en stund. Vi satt och väntade på att mannen skulle åka och just då känner jag en hand på min axel. Jag skrek lätt till och vände mig sedan om och där på huk satt mannen. Jag tog tag i Ellies hand och drog upp henne från marken och började springa för livet därifrån. Han ropade efter oss och jag kände hur mina ögon fylldes med tårar. Vad vill han oss egentligen?
EMMY:
Jag satt i soffan med Louis & Sara och tittade på något på tv. Men det började bli tråkigt. Jag reste mig upp och gick till köket och tog ett glas mjölk.
Jag satt i soffan med Louis & Sara och tittade på något på tv. Men det började bli tråkigt. Jag reste mig upp och gick till köket och tog ett glas mjölk.
- Undrar när Ellie kommer, hon har ju nycklarna och allting. Sa jag och tog en klunk ur glaset.
- Hon kommer nog snart. Sa Louis och log mot mig. Jag nickade och gick och satte mig hos honom igen.
- Det är ingen fara. Sa han samtidigt som han gäspade och jag skakade på huvudet instämmande.
ELLIE:
Jag andades hårt när jag sprang fram på stadens gator med Clara. Vi stannade och tittade oss omrking och han verkade ha försvunnit. Fy va äckligt, en snuskig gubbe som håller på och jagar oss! Jag kände i min hand och nycklarna låg kvar. Sedan strök jag fingrarna i min panna och det var lite blod som rann. Clara tog min hand och så tog vi båda ett djupt andetag. En bil stannade framför oss och nu kunde vi ta det lugnt för det var Liam. Han öppnade dörren och klev ur. Jag sprang och kastade mig i hans armar. Han kramade om mig hårt och kysste mig sedan.
- Hur kunde du hitta oss? Frågade Clara.
- Jag skulle åka till gamla stans brygga och åkte förbi här och såg er. Sa han och jag gick till andra sidan bilen och hoppade in. Clara vinkade hejdå och gick vidare.
- Är allt lugnt eller? Frågade han när han satte sig i bilen. Han kollade på mig och såg sedan såret i min panna och suckade tungt.
- Men vad har hänt? Frågade han och jag skakade på huvudet.
- Ingenting. Svarade jag och han ryckte på axlarna.
- Säg till om det är något, älskling.
- Jarå, jag älskar dig mitt allt. Sa jag och han log mot mig.
- Jag älskar dig också. Sa han och kliade sig i bakhuvudet som han bara gör när det är något han måste säga men inte rikigt vill.
- Vad är det? Det är något du måste berätta.
- Hur visste du?
- Jag vet när det är så, jag känner dig så pass bra och du gör alltid sådär då.
- Jag vet när det är så, jag känner dig så pass bra och du gör alltid sådär då.
- Jo.. Vi måste.. Jag och grabbarna måste åka hem om 2 veckor. Sa han och det var som att orden han precis sa gjorde ett skrapsår i mitt hjärta. Liam och grabbarna kommer åka och allt kommer bli helt annorlunda. Bara dom inte ska iväg längre än vanligt för jag kommer verkligen inte klara av att vara utan honom och dom.
- Nej! Ni får inte. Sa jag och han nickade sorgset.
- Jo, vi måste. Paul sa det idag. Jag vill inte åka ifrån dig och allt det här.
- Men modevisningen är ju då? Jag behöver ju dig här hos mig då! Snälla åk inte.. Sa jag med en tår i ögat och bilen stannade på garageuppfarten utanför huset.
- Älskling, förlåt. Jag gör allt jag kan för dig och det vet du. Sa han och jag grät. Han la armarna om mig och viskade något i mitt öra.
- Vi kommer tillbaka, det gör vi ju alltid. Gråt inte, snälla.
- Vad skulle du gjort? Liam du är mitt allt och du får verkligen inte åka, jag behöver ju dig. Inte bara till visningen, jag behöver dig hela tiden. Dina kramar, dina kyssar, din närhet, din lukt, DU. Du är anledningen för mig att leva.
- Jag älskar dig mest av allt och kommer sakna dig också. Men jag är bara ett samtal bort och du kan ringa hela tiden. Vi kommer tillbaka så fort vi kan. Jag kommer aldrig svika dig, om jag kunde så skulle jag stanna förevigt.
- Men det kan du inte.
Han skakade på huvudet och klev ur bilen. Jag klev också ur och gick med tunga steg mot ytterdörren. Jag öppnade och klev med raka steg in och han stängde efter oss. Jag gick in i sovrummet och satte mig på sängen och bytte om till onepiece. Emmy kom in i rummet och jag räckte henne nycklarna.
- Tack, Ellie. Har han berättat? Frågade hon och satte sig bredvid mig. Jag nickade och kunde inte fatta hur hon kunde vara så lugn och inte alls vara ledsen.
Live my life #21
ELLIE:
- Ta det lugnt gumman. Sa Clara och kramade om mig. Jag kände i fickan för att se så nycklarna låg kvar så jag inte behövde oroa mig. Men det var tomt. Jag kände i alla fickor jag har och jag kände tillochmed om jag hade den i bhn. Men det fanns inga nycklar, ingenstans. Jag låste ju dörren med dom och vi är ungefär 30 meter ifrån caféet. Jag kände igen efter nycklarna och mumlade sedan några svordomar. Med oroliga steg gick jag mot caféet igen med blicken riktad mot marken. Jag granskade under varenda sten och vid varenda kant av trottoarerna. Men jag kunde hittils inte hitta nycklarna. Jag kunde pusta ut, där ungefär 3 meter framför mig låg nycklarna och blänkte i solen. Jag nynnade när jag hukade mig ner för att plocka upp dom och sedan ha dom i handen för att inte tappa dom igen.
Jag log lite för mig själv av lättnad för att jag inte hade tappat bort dom. Jag vände mig om och gick tillbaka mot tjejerna.
- Du där. Kom. Sa en röst som jag inte alls kände igen. Jag vände mig om och såg en kille sitta med grön mössa och vanliga jeans. Han hade vit t-shirt och svarta sneakers. Jag skakade på huvudet. Det satt två killar till med ungefär samma stil på kläderna. Med snabba steg som övergick till lite smått spring gick jag därifrån.
- MEN KOM HIT FÖRFAN. Skrek en av killarna. I handen höll han något som såg läskigt ut, det såg ut att vara som en slags smällare. Jag gick oroligt och ställde mig i mitten mellan Andrea & Clara bakom husväggen. Jag höll nycklarna hårt i handen och kunde äntligen pusta ut litegrann.
- Asså vad är det med dig? Frågade Clara och tog min kalla hand som skakade lite.
- Hur kan du vara så kall, det är ju skitvarmt ute! La hon till när hon tog min hand och jag ryckte på axlarna.
- Det är några killar däruppe som håller i konstiga grejer. Dom skrek efter mig och sa åt mig att gå dit. Kom hit förfan och sånt där sa dom och det smäller däruppe hela tiden vid dom. Jag vill inte att det ska hända oss eller er något och är orolig att dom kommer hit. Sa jag och kände mig mesig efter att ha sagt det för Andrea drog en djup suck.
- Vad har du där? Frågade hon och tog nycklarna ur handen. Jag sträckte mig för att få tillbaka dom men hon höll undan dom för mig.
- Men kom igen Andrea, det är nycklarna till Emmy & Saras café. Ge tillbaka dom! Sa jag och hon la ner dom i sin svarta skinnväska. Sedan kasta hon med sitt långa hår och gick upp för gatan i riktning mot killarna. Hon kan inte ta nycklarna nu det fattar hon väl? Jag gick efter och stoppade henne.
- Ge mig nycklarna, sen bryr jag mig inte vad du gör. Men jag måste ha dom, förstår du inte? Sa jag och hon skrattade.
- Kom igen lilla Ellie, nu ska vi ha kul. Jag tar hand om nycklarna och ska bara låna dom lite för att jävlas med dom däruppe. Dom kommer inte få tag på nycklarna, men jag ska locka dom med dom. Sa hon med ett litet skratt.
- Men jag går inte med på det och det är inte dina nycklar så ge hit dom! Fräste jag och slet tag i nyckelbandet som hängde ur hennes knytna hand.
- Lite otrevlig och kaxig, oj va rädd jag blir! Du måste slappna av lite.
- Men Andr.. Sa jag och ryckte nycklarna ur handen på henne, mina ord avbröts av en stor smäll som gjorde så att det blåste ut en stark vind som fick mig att ramla. Jag ramlade bakåt och kände hur allt blev suddigare och suddigare.
- Ellie, håll dig vaken! Du får INTE däcka nu! Sa Clara som satt på huk framför mig. En bil slirade in och stannade inte alls långt ifrån oss. Jag hann knappt blinka innan en smäll träffade mig i huvudet och allt blev svart.
CLARA:
Det blödde från hennes huvud. Jag satt där som en svag liten idiot och bara satt där och såg på. En man kastade ett lakan över henne och knöt runt det med ett rep. Jag slog honom på benet och försökte dra undan Ellie men jag fick ett hårt slag i ryggen.
- Du håller käften om det här din lilla jävel, annars kommer du aldrig få se den här unga damen nåt mer! Fattar du vad jag säger? Skrek han till mig och jag tittade förskräckt på honom. Han ska inte komma undan med det här. Han bar upp henne och kastade in henne i bilen. Jag reste mig upp och ställde mig precis bakom honom. Jag höjde näven och slog ett hårt slag i hans bakhuvud. Han ramlade framåt och slog huvudet i bilens kant vid dörren och då tog jag tag i honom och kastade honom bakåt så att han föll rakt ner på marken. Med skakiga händer och ivrig vilja slet jag loss repet och lakanet rev jag sönder och så hjälpte jag Ellie ut. Hon var medvetslös så jag fick skaka liv i henne och hjälpa henne att ta sig fram på gatan och därifrån. Hennes ben var slappa och hade ingen ork alls. Jag drog henne så att hennes fötter skrapade mot marken och så satte jag henne bakom en buske. Hennes huvud låg i min famn och jag klappade försiktigt henne på kinden medans jag tittade mot mannen och hans bil.
Live my life #20
ELLIE:
Jag gick fram till kassan och Emmy frågade om jag ville något speciellt.
- Ja, jag och tjejerna ska ju ha visning och behöver några modeller för alla olika åldrar. Vill ni vara modeller för eran ålder? Frågade jag och hon nickade.
- Ja jag vill, det skulle vara superkul! Fråga Sara om hon vill. Sa hon och jag log mot henne som ett tack. Jag frågade Sara och hon ville gärna ställa upp. Vilket bara var goda nyheter och framsteg för vårat projekt.
Jag satte mig vid bordet igen och berättade för tjejerna och dom jublade av glädje. Dörren öppnades och in kom Liam, Louis & Zayn. Jag ropade hej och alla killarna ropade tillbaka. Liam gick fram till oss och hälsade. Sedan satte han sig på huk bredvid och kollade in min skiss.
- Nice! Sa han och jag log.
- Tack älskling. Ska inte ni göra något idag eller?
- Nej vi har så jävla tråkigt så vi åker runt i stockholm litegrann och vi stannade här för att titta förbi och hälsa. Sa han och jag nickade.
- Men vi skulle väl till grönan nån dag den här veckan? Jag behöver paus från projektet. Flinade jag och han la handen på mitt lår.
- Vi kan åka dit imorgon om du vill. Sa han och jag ville jättegärna åka. Han kysste mig snabbt på munnen och gick sedan till dom andra som stog vid kassan.
Clara och Andrea tittade på mig och såg glada ut.
- Åh, ni är så perfekta tillsammans. Sa Andrea med en suck.
- Ja, så jävla söta. Ögongodis! Sa Clara direkt efter och jag skrattade när hon sa det.
EMMY:
Det kom många kunder och jag orkade inte bry mig. Louis höll om mig runt midjan och vi kysstes. Jag ville inte bry mig kan man väl säga. Han var det viktigaste just nu. Det var som att en strålkastare riktades mot oss och hela världen stannade upp. Tiden stog still och alla tittade på oss. För mig är det precis så det är, men alla andra ser. Alla andra ser mig kyssa Louis offentligt. Självklart kommer det komma ut bilder på oss, men då får det göra det. Jag är lycklig med honom och jag hoppas han är lycklig med mig också. Han avslutade kyssen men fortsatte kolla mig i ögonen.
Jag tittade konstigt på honom och han suckade medans han tittade bort.
- Vad är det? Frågade jag.
- Nej ingenting, jag älskar dig. och vad som än händer så vill jag att du ska veta det. Sa han och jag gjorde en förvånad min.
- Va, okej? jag älskar dig också.
Sedan sa dom hejdå alla 3 och åkte vidare. Jag berättade för Sara om vad han sa och hon gjorde en förvånad min hon också.
- Varför säger han så, det är som att han gjort något och vet att du dumpar honom när du får reda på det? Jag hoppas inte det är så. Han är en bra kille, lita på honom. Sa hon och jag nickade.
- Det gör jag, till 110%.
Tiden gick fort och det var dags att stänga. Tjejerna som jobbade med modeprojektet satt fortfarande kvar och arbetade.
- Vi måste stänga nu, tyvärr. Sa jag och dom gjorde ledsna miner.
- Men vi har bara lite kvar. Sa Clara och Ellie nickade.
- Okej, Ellie, om du får nycklarna och så går ni DIREKT när ni är klara och så lovar du att låsa och släcka efter er? Sa jag och tog fram nycklarna.
- Absolut, du kan lita på mig. Sa hon och jag log när jag räckte henne nycklarna.
- Vi ses hemma hos killarna snart då. Sa jag och gick efter Sara som hade gått i förväg.
ELLIE:
Jag la nycklarna i min ficka för att inte tappa bort dom. Emmy litar på mig nu och det kommer hon inte ångra att hon gör för jag är en bra kompis och det går att lita på mig. Vi snackade om andra saker istället för att skissa men jag kände att vi måste bli klara så att jag kan ge tillbaka nycklarna och åka hem.
- Nu gör vi klart det här tjejer. Sa jag och började skissa istället.
- Oj, är du tjurig eller? Frågade Andrea och jag skakade på huvudet.
- Vi kan inte sitta på deras café hela kvällen, dom har ju faktiskt stängt och jag lovade ju att inte vara här för länge. Sa jag och dom nickade. Vi fortsatte skissa och diskuterade hur vi skulle göra. En knackning väckte mig ur min koncentration. Jag kollade mig omkring och knackningen hördes igen. En rysning spred sig över min rygg och jag kollade mig oroligt omkring.
- Hör ni inte?
- Vadå? Frågade Clara och flyttade inte ens blicken från skissen.
- Det är ju nån jävel som knackar. Sa jag och reste mig upp.
En smäll hördes då istället och direkt efter ett skrik. Tjejerna hörde skriket och sedan såg vi skuggor utanför glasväggen.
- OKEJ VI DRAR NU! Sa jag bestämt och plockade ihop alla saker och släckte överallt på caféet. Tjejerna tvekade för dom vågade inte riktigt gå ut. Men jag sa åt dom att vi skulle gå ut nu innan det var försent. Dom lyssnade och vi sprang ner till gatan och ställde oss mot husväggen. Det var mörkt ute och susningar som lät som viskningar flyttade sig vidrigt runt med vinden. Med skakig hand ringde jag Liam och han svarade efter bara två signaler.
- Hej älskling. Sa han helt lugnt i luren. Jag snyftade samtidigt som jag skakade. En smäll, nästan som ett skott hördes högt. Det lät inte som att det alls var långt ifrån oss. Jag skrek till av rädsla och han frågade oroligt vad det är som händer.
- Kan du komma och hämta mig vid gamla stans stora brygga?
- Ja, självklart älskling.
- Tack älskling, skynda dig! Sa jag och la på. Tjejerna tittade på mig och jag skakade oroligt.
Live my life #19
SARA:
- Hejdå älskling. Sa Ellie och kysste Liam och sedan satte hon sig i bilen. Emmy satt bredvid henne och jag satt i baksätet. Hon körde ut från garageuppfarten och körde mot caféet. Hon stannade på gatan nere vid bryggan och så gick vi upp längs gatan och förbi lägenheter och människor och upp till caféet. Jag låste upp och så gick jag och Emmsy till kassan och började plocka fram fika och ställa i glashyllorna. Sedan plockade vi fram uteserveringen och öppnade glasväggarna lite på glänt så att det kunde komma in luft. Ellie satte sig vid ett av borden och efter en stund kom dom där två tjejerna som jobbar med det där modeprojektet, dom som alltid brukar sitta här och skissa.
- Hej hjärtisar. Sa Ellie och pussade dom på kinden. Dom satte sig ner och tog fram sina skissblock och började skissa. Kunderna strömmade in och vi började servera och ta emot beställningar. Uteserveringen var överfull så folk började fylla inomhus också.
EMMY:
Jag hällde upp kaffe i koppar och gick med dom till tjejerna som skissade i sina block. Ellie log brett mot mig och presenterade mig.
- Det här är Louis flickvän. Sa hon och dom hälsade trevligt.
- Erat café är underbart, vi är fan stamkunder. Sa tjejen hette Clara och jag tackade trevligt. Kön var lång till kassan och när alla hade fått det dom beställt så kunde vi äntligen pusta ut.
ELLIE:
- Men den där rutiga kommer aldrig sälja, Clara. Sa Andrea och tröck sin udd mot konturerna.
- Nej jag vet att den är ful, men vi måste göra kläder som liksom passar alla. Det är säkert många kvinnor eller tanter som gillar den? Vi går inte långt på att bara anpassa kläder och stil efter våran ålder ju! Sa Clara och jag nickade.
- Hon har rätt, vi går längre på att göra kläder som passar alla. Sa jag och hon log mot mig som ett tack.
- Men då kanske jag ska börja designa en klänning för små barn? Suckade Andrea.
- Men Andrea, du har så bråttom. Vi måste ha en grund för att kunna sälja. Vi kan inte öppna en butik med lite kläder så att det tar slut fort. Vi måste ha en grund så att vi alltid har lager för att fylla på med nytt. Vi har all tid i världen och kanske inte ens behöver öppna våran officiella butik i år! Sa jag och dom höll med.
- Du har rätt, men vad ska vi ha för tema på visningen? Frågade hon.
- För alla åldrar hade vi väl bestämt? Sa Clara och vi nickade.
- Just det! Sorry. Sa hon och vi fortsatte fundera.
- Men då kanske vi kan ha modeller i olika åldrar också? Tanter och farbröder och små barn till tonåringar och ungdomar och vuxna föräldrar, vi kanske kan ha en barnfamilj som går in på catwalken i rad liksom! Sa jag och tjejerna tjoade glatt.
- Du är ett geni, Ellie! Åh, jag är så taggad till visningen! Sa Clara och jag nickade instämmande.
- Vi måste fixa in lite modeller först och få in storlekar och sånt som passar. Och sedan måste vi skaffa ett litet lager för varje plagg. Sa jag och tjejerna nickade.
- Vi börjar med modeller i 18-21 års åldern. Vad för plagg ska dom ha? Frågade Clara.
- Nya och fräscha plagg som vi skulle kunna ha på oss också. Sa Andrea.
Jag vände blicken mot Sara och Emmy. Dom är snygga, har fina kroppar och fint hår. Dom skulle ju vara perfekta.
Andrea och Clara började skissa lite.
- Vi kan väl fråga tjejerna som jobbar här om dom vill vara modeller? Jag känner dom så jag kan fråga dom.
- Den ena var louis flickvän, har den andra pojkvän i 1d? Frågade Clara och bytte ämne.
- Ja Harry. Men jag går och frågar. Sa jag och reste mig upp och gick dit.
Ellie↑
Live my life #18
EMMY:
Jag vaknade av att min mobil vibrerade. Den låg precis vid mitt ansikte. Och det var bra att jag vaknade nu för då skulle jag hinna fixa mig och komma i bra tid till caféet för en bra dag. Jag reste mig upp och kände hur Louis vred på dig för att han inte kunde ha armen runt mig längre. Jag smög ut ur rummet och stängde dörren efter mig. Solen lyste upp hela köket och Ellie satt på en av barstolarna vid det höga bordet. Hon satt med sitt block och en kopp kaffe.
- Godmorgon. Sa jag och hon tittade upp.
- Åh, godmorgon Emmy.
Jag gick och fixade varm choklad och satte mig vid det höga bordet jag också. Hennes hand gjorde skissen ordentlig och proffsig. Jag granskade den vackra skissen som såg alldeles underbar ut. Plaggen var snygga och accesoarerna också.
- Vad har du för mål med ditt projekt? Frågade jag sedan och hon la ner pennan och tog en klunk ur kaffet.
- Målet är att bli en stor designer i Sverige och sedan utvecklas och börja arbeta utomlands. Jag kanske inte är så bra så att det är möjligt just nu, men jag följer mina drömmar och det är ju de allra viktigaste. Svarade hon och lät så himla bra och lycklig. Jag önskar jag kunde tänka mer som hon när det gäller caféet.
- Men hur blir det med dig och Liam då? Om du jobbar utomlands och han åker på turneér? Frågade jag och ångrade sedan att jag frågat det. Det kanske var känsligt.
- Liam och jag har redan en framtid tillsammans, vi tänker bilda familj och bo i en villa här i Stockholm. Det blir bäst för barnen vi tänker ha att få växa upp här. Så jag har inget emot att bli en stor designer i Sverige heller. Vi kommer nog göra som vi gör just nu. Men Liam kommer nog behöva vara i Sverige oftare med tanke på barnen. Och det betyder att grabbarna kommer nog flytta hit och bo här liksom som standard och inte ha sitt hem i London. Men det är drömmar som jag och Liam pratar om. Killarna älskar ju Sverige, så det är ju inte omöjligt direkt. Sa hon och började sedan skissa igen. Ellie och Liam som föräldrar, wow. Deras barn kommer bli helt perfekta och dom är så kärleksfulla och lyckliga tillsammans så det kommer bli en lycklig familj.
- Jag är så glad för eran skull. Barnen som ni kommer få skulle aldrig kunna få bättre föräldrar än ni. Jag hoppas jag får träffa era små ungar nån gång i framtiden! Sa jag och log brett. Hon log mot mig och la sitt finger mot sina läppar.
- Du och Louis då? Har ni inte pratat om något sånt?
- Vi har precis bekräftat att vi är ett par så det är lite tidigt för framtida planer för oss. Men jag älskar honom, mest av allt i hela världen just nu och skulle verkligen vilja dela livet med honom. Men jag vet inte än, vi får se hur det fungerar med att dom åker ibland också. Sa jag och tittade ner i min choklad.
- Aw. Ni är så gulliga ni också. Det funkar när dom åker, du hinner planera inför nästa steg. Jag lovar, jag har gråtit några gånger när dom åkt. Men sakna inte för mycket och ge inte upp. Längta istället, längta till nästa gång du får kasta dig i deras famnar igen. Det är hur underbart som helst att åka och hämta dom på flygplatsen, ojoj! Fnittrade hon och jag log mot henne.
Sovrumsdörren öppnades och ut kom Louis. Han gnuggade sig i ögonen och gick sedan fram till bordet och ställde sig bakom mig och la armarna runt min midja och lutade hakan mot min axel. Ellie log mot oss och jag log mot henne.
- Ni är så söta. Louis, äntligen har du funnit någon som verkligen är bra för dig. Sa hon sedan.
- Ja, någon som verkligen är allt för mig. La han till och jag fick ur mig ett aww och kysste honom.
Jag kollade mot klockan och såg att den var kvart över tio. Vi måste öppna elva idag om vi ska få in bra summa med pengar.
- SHIT! Jag måste väcka Sara vi ska öppna caféet klockan elva idag! Sa jag och ställde ner koppen på bordet och sprang mot sovrummet.
- Sara, sara! Sa jag och satte mig på huk vid henne. Hon öppnade ögonen som små streck och gäspade.
- Du måste vakna vi hinner öppna caféet innan elva om du går upp nu och fixar dig! Viskade jag och hon gick upp direkt. Jag gick förbi köket och mot badrummet för att klä på mig mina kläder.
- Älskling, ni kan ta det lugnt. Jag kan skjutsa er. Sa Louis och jag ropade tack.
- Men du är ju bakis, du kan inte köra? Sa jag samtidigt som jag satte på mig mina jeanshorts när jag stog i köket.
- Nej jag är inte så bakis så jo jag kan köra.
- Älskling du behöver inte riskera vi hinner ändå. Sa jag och han ryckte på axlarna. Jag borstade genom håret och Ellie ställde undan sin kaffekopp och packade ner sitt block i sin väska.
- Men ska ni åka typ tio i elva eller? Isåfall kan ni åka med mig för jag ska iväg till jobbet då jag också. Sa hon och jag nickade.
- Vi ska vara vid Café Original klockan elva. Svarade jag och hon gjorde en glad min mot mig.
- Va? Är Café Original erat café? Mina kollegor pratar jättemycket om det och tycker om det jättemycket och vi ska sitta där och skissa och diskutera idag! Åh va kul att vi ska vara på samma ställe hela jävla dagen! Sa hon glatt och jag log brett.
- Va kul att folk gillar det!
Live my life #17
ELLIE:
- Surfing? Vi ska väl inte surfa? Haha söt älskling! Skrattade han och hämtade två handdukar till oss. Jag lindade min runt kroppen och han la sin på axeln. Hand i hand gick vi till poolen. Han gjorde bomben och det blåa klara vattnet skvätte upp på altanen. Sedan tog hand min hand och hjälpte mig ner. Sedan skvätte jag vatten på honom och han bar upp mig högt över ytan och över sitt huvud. Han är verkligen stark och jag älskar män som kan göra så. Han snurrade fort så att jag började skrika och sedan drog han ner mig i sin famn igen. Jag log mot honom och sedan kysste han mig.
- Fattar du inte hur jävla läskigt det är eller? Skrattade jag och hoppade ur hans famn och ner i vattnet. Han skrattade. Sedan hoppade dom andra i poolen med oss och dom var inte så galna och jobbiga så jag och Liam fortsatte bada.
SARA:
- Men kommer du, Sassi? Frågade Emmy otåligt som väntade på mig utanför badrummet. Jag rättade till bikinitopen. Vi har fått låna bikinis av Ellie men hon har större bröst än oss så topen hänger lite. Jag suckade men orkade till slut inte bry mig. Jag låste upp och gick ut till Emmsy och hon log mot mig.
- Du förtjänar en applåd egentligen. Sa hon precis innan vi gick ut till dom andra. Louis stog i poolen och bar ner Emmy i vattnet. Själv stog jag på poolkanten och doppade tårna. Harry vinkade dit mig och jag gick försiktigt ner. Han simmade mot mig och höll om mig.
- Är du okej? Frågade han och tittade på mig. Jag nickade. Alla tog en varsin drink som Niall hade blandat och så tog vi det lugnt och sjöng till musiken som dunkade ur högtalarna. Jag stog vänd mot Harry och han höll sin ena hand på min rumpa och i den andra handen höll han drinken.
- Nialler, är det du som har blandat den här? Frågade Liam och räckte upp drinken. Niall nickade och han gjorde en imponerad min.
- Du borde börja blanda drinkar istället för att bara äta på Nandos, du äger ju! Sa han och alla skrattade lite. Tiden gick fort och Emmy började må illa. Dom flesta hade klivit upp ur poolen men inte Liam&Ellie.
LIAM:
Ellie verkade inte helt okej och jag vill inget hellre än att allt är perfekt för henne.
- Är allt okej älskling?
- Bättre. Jag är bara så nervös inför visningen!
- Det kommer gå bra. Sa jag och la händerna runt hennes midja. Hon lutade sig mot pool kanten och jag stog framför henne.
- Jag vill verkligen lyckas med det här och det vet du. Sa hon och jag klappade henne på kinden.
- Du lyckas med allting. Sa jag och hon la händerna på mina kinder och kysste mig.
Vi pratade om olika saker och samtidigt körde dom andra någon tävling på gräsmattan. Musiken fortsatte spela och hennes leende fortsatte synas på hennes läppar.
- När är nästa gång då det är dags att åka? Frågade hon sedan och jag ryckte på axlarna.
- Hoppas våran ledighetstid är länge till iallafall. Jag vill aldrig åka härifrån, jag vill vara med dig hela tiden.
- Du är allt för mig, älskling. Sa hon och sedan var det dags att gå upp. Jag gick upp och räckte henne hennes handduk och sedan torkade jag mitt hår och hon torkade sin kropp. Hon satte på sig sina jeansshorts som hon hade förut. Hon fick låna en tjocktröja av mig. Klockan närmade sig 4 på natten och alla var trötta och la sig i stora sovrummet på den gemensamma våningen. Det var inte planerat att tjejerna skulle sova kvar, men nu gjorde dom det. Jag la mig i sängen där Ellie redan låg. Jag la mig tätt intill och la armen om henne och blundade. Jag klappade med handen och märkte att hon bara låg i underkläder. Hon log mot mig när jag la handen på hennes mage.
- Tänk om det ligger någon där? Viskade hon och jag vände blicken och tittade bakom mig.
- Var?
- Haha nej dummer.. I min mage.
- Du är väl inte med barn? Frågade jag och hon skakade på huvudet.
- Men kanske i framtiden. Och jag vill dela min framtid med dig, mitt allt. Viskade hon och sedan blundade hon.
- Jag älskar dig. Viskade jag tillbaka och sedan somnade vi.
Live my life #16
LIAM:
Alla hade kommit. Eller inte alla, för jag hoppades på att Ellie skulle komma. Men hon verkar inte komma. Vi har varit tillsammans i 1 månad. Och vi tänkte äta middag med familjen. Hon är svensk och vi bor i Sverige för tillfället, vi har fått ledigt från världsturnéen och vill ha våran lediga tid i Sverige för vi gillar Sverige och jag får träffa Ellie.
Och nu har vi träffat Emmy & Sara och kommer nog åka hit oftare för det. Familjen för oss i sverige är vi alla grabbar och nu tjejerna. Jag och Harry dukade på långbordet som stog på altanen. Vi tände lamporna som lyste upp poolen från botten och sedan satte vi på musiken och alla satte sig ner vid bordet för att äta. 5 minuter senare så kom Ellie. Hon gick runt huset och gick uppför altantrappan och alla ropade hej till henne. Jag är verkligen kär i henne. Hon är inte en omogen partybrud och hon kan räkna. Hon vet att 6 inte kommer först, speciellt inte i ett förhållande. Jag gick fram och kramade henne. Dom andra vid bordet fick ur sig aww och det hördes högt. Hennes långa bruna hår som gick ner till naveln var halft lockigt för hon har inte plattat det. Hennes bruna ögon var vackra som vanligt. Hennes läppar mötte mina. Vi kramades ett tag och satte oss sedan vid bordet och hon fick börja äta som oss andra.
- Hej vi har visst inte träffats förut. Sa hon och log brett mot Emmy & Sara. Sara & Emmy ser ut som tvillingar. Dom har samma klädsmak och samma frisyr bara att Saras hår är sjukt långt och Emmys bara går ner till bröstkorgen och är mycket slitnare än Saras. Tjejerna pratade om kläder och stil.
SARA:
Liams tjej Ellie var verkligen schysst. Om hon vill så får hon jobba på caféet med oss. Om Emmsy tycker det är okej förstås. Det är vårat café så jag måste ju snacka med henne först. Jag gick in i köket för att hämta läsk och då kom Ellie in för att hämta vatten.
- Ellie. Sa jag och hon vände blicken mot mig.
- Har du lust att vara med och driva vårat café? Mitt och Emmys asså.
- Tyvärr, har inte tid. Lägger ner all min tid på mitt modeprojekt. Det är därför jag inte kunnat åka hit så mycket senaste veckan. Men tack för att du frågade! Svarade hon och jag blev nästan lättad att hon sa nej för direkt efter slog det mig att jag inte snackat med emmy om det. Men nu behöver jag inte ens ta upp det. Jag gick och satte mig vid bordet och såg att alla hade börjat dricka alkohol. Louis var redan lite full och började dansa galet. Dom andra hängde på medans Liam & Ellie satt och pratade.
- Ska du inte ha något, Ellie? Frågade jag och räckte flaskan. Hon skakade på huvudet.
- Jag ska jobba imorgon på förmiddagen så kan inte dricka ikväll.
- Ska du jobba med skissen, älskling? Frågade Liam och jag kunde inte låta bli att le. Dom är så söta tillsammans.
Hon pussade honom lätt på munnen och nickade.
- Ja, med Clara imorgon faktiskt.
- Men Andrea och du brukar ju jobba med skissen tillsammans?
- Jag vet, men det har blivit typ kaos så Clara har hoppat in med nya idéer och det börjar faktiskt bli bättre. Jag hoppas våran modevisning blir bra bara, jag är så sjukt nervös, Liam! Du måste stötta dom sista dagarna innan visningen! Sa hon och suckade oroligt.
- Det är väl klart att jag kommer göra det, det är bara att ringa eller komma om du behöver och det vet du älskling. Svarade han och hon kysste honom. Med ett leende gick jag till dom andra och dansade.
ELLIE:
Jag satt i Liams knä och drack cider. Han drack öl men inte lika mycket som han brukar. Dom andra fortsatte dansa och vi gick in och bytte om till badkläder så att vi kunde börja bada innan dom hoppar i och gör poolen till ett stormande hav. Jag har kläder och sånt här även fast vi inte varit tillsammans så länge. Jag tog fram en aprikosfärgad bikini med en rosettdesign på topen. Han bytte om till vanliga blåa fotbollsshorts och sedan la han armarna runt min midja och vi tog ett kort i spegeln.
Let's go surfing with my baby in the pool, seyaa
twittrade jag och många skrev frågor som är ni tillsammans, oj jävlar är ni tillsammans och massa liknande.
Live my life #15
SARA:
Varför kunde vi inte bara åka hem? Jag behöver en paus från Harry. Han har bett om ursäkt och han har sagt massa fint om mig. Men att han inte sa ifrån när tjejen var på honom och gled mot honom och dansade sådär och trodde hon var sexig. Jag gillar inte det och det sa jag till honom och han ryckte på axlarna.
- Gjort är gjort. Sa han bara utan att ens verka bry sig det minsta. Men han är kille och det finns nog ingen kille i världen som är helt perfekt. Jag har blivit kär i honom, och jag kan inte gå och dra ut på det här. Jag måste glömma det.
- Förlåt Harry. Sa jag och kramade honom.
- Det är ingen fara alls. Sa han tillbaka och kramade om mig hårdare. Han måste få en till chans och det måste jag förstå. Vi alla 4 gick en promenad längs stranden och pratade. Jag trivs bra ihop med dom här 4.
Louis mobil ringde och han svarade direkt. Det verkade vara en kompis.
EMMY:
- Ja, vi kommer. Sa han och sedan la han på. Jag tittade undrande på honom.
- Grabbarna frågade om vi ville vara hemma och hänga ikväll tillsammans, vill du det? Frågade han och tittade på Harry. Harry nickade. Jag tittade på Sara och hon ryckte på axlarna. Killarna började gå mot parkeringen och sina bilar. Vi gick efter och visste inte riktigt om vi skulle följa med dom eller åka hem. Dom satte sig i sina bilar och jag ställde mig bredvid Sara.
- Kommer du, Emmsy? Ropade Louis från bilen. Jag gick till honom och Sara gick till Harry.
- Jag fattar inte.. Ska vi följa med? Frågade jag och han log mot mig.
- Ja det är väl klart.
Jag satte på mig bältet och kände mig lite nervös. Jag ska få träffa Liam & Niall nu. Jag har ju redan träffat Zayn. Bilen körde fram på stadens gator och stannade utanför en villa. Louis tog min hand när jag klev ur bilen och sedan höll jag med båda händerna om hans hand och så gick vi uppför garageuppfarten. Det dunkade musik från huset.
- Är allt okej? Frågade han och jag nickade med ett leende. Han öppnade dörren och fram kom Zayn och skrek VAS HAPPENIN BRODEEER' jag skrattade och han gav mig en kram och verkade glad att jag kom.
- Tja Emmsy! Sa han sedan. Niall kom fram och hälsade. Jag fick en kram av honom också.
- Du är väl typ Louis flickvän? Frågade han sedan och jag kollade på Louis. Vi har inte snackat pojk och flick-vänner än.
- Det är hon väl. Svarade han och då fick jag en kram av Niall.
- Välkommen till familjen då! Sa han och gick sedan in till köket och jävlades med Liam som fixade med maten. Jag gick in i köket med Louis och Liam hälsade trevligt.
- Hej. Emmy va? Louis har pratat lite om dig. Frågade han och gav mig en kram. Jag flinade mot Louis.
- Vadåå? Det har jag väl inte. Sa Lou generat och sedan gick vi runt och han visade mig lite av deras gemensamma våning. Huset är 6 våningar högt. Bottenvåningen är den gemensamma och sedan är det personliga. Fast dom brukade sova på den gemensamma i det stora sovrummet.
Det kändes bra att få veta litegrann hur dom bodde och så. Och det kändes ännu bättre att Louis typ sa att jag är hans flickvän.
SARA:
Harry stannade bilen vid Louis bil och sedan gick vi hand i hand upp för garageuppfarten.
Vi stannade utanför dörren.
- Harry, jag vill bara veta att allt är bra nu när vi går in och träffar dom andra.
- Allt är bra. Och jag vill att du ska veta att jag älskar dig. Sa han sedan och jag fick ur mig ett aww och kramade honom.
- Jag älskar dig också, harry. Viskade jag och sedan kysstes vi. Hans händer vilade på mina höfter och mina händer vilade runt hans hals. Hans puls var tydlig och det kändes så rätt att kyssa honom. Vi avslutade kyssen och gick in till dom andra. Zayn kom och hälsade oss välkomna. Jag fick en kram av honom och sedan kom Liam. Han gav mig en kram och sedan gjorde han handslag med Harry.
- Du är Sara va? Harry har pratat om dig. Sa han och jag flinade och började skratta lite.
- Liam, du älskar att skämma ut mig va? Frågade Harry och Liam skrattade lite.
- Det är väl bara gulligt. Sa jag och dom båda log, mest Harry.
Live my life#14
SARA:
Jag kände mig bara så dum. Och det värsta är att han bara sitter och låter det gå. Jag kände hans armar runt mig. Han kramade mig bakifrån och viskade något men jag lyssnade inte.
- Ha-ha, vad ska du ha mig till? Du har ju den där silikonbruden! Ni kan ju gå och ligga direkt, jag låter er vara om ni vill det. Sa jag irriterat, men egentligen är jag sårad och avundsjuk.
- Sluta, Sara. Du är larvig när du säger sådär.
- Ja, jag är kanske för larvig och feg för dig. Förlåt, du har nog hittat fel tjej.
- Nej det har jag inte. Sa han och höll kvar ena armen om mig. Jag ville inte ta bort den eftersom att jag älskar hans närhet, men jag kände mig sårad. Jag kanske inte borde det, vi har aldrig bekräftat att vi har ett förhållande. Men jag har känslor för honom och han har behandlat mig som sin flickvän.
- Hur vet du det? Du satt och lät henne hålla på, jag satt bredvid dig Harry.
- Jag vet men hon är sån. Hon är på alla liksom.
- Du verkade inte ha något emot det.
- Klart jag hade, jag ville ju hellre vara med dig. Sara, det spelar ingen roll hur mycket du tror om mig och hur arg du blir du är ändå den enda och jag vet att du är den rätta. Jag vet att vi inte är tillsammans, men jag älskar bara dig. Ingen annan.
EMMY:
Jag satt hos Louis och drack ur min läsk. Han pratade om något som jag inte fattade riktigt vad han menade med det. Jag lyssnade inte så mycket. Men jag log ändå. Sedan satte jag mig upp och han flätade sina fingrar med mina. Jag lutade mig mot honom och fick känslan av hur det skulle va om vi blev tillsammans. Skulle han vara seriös, hur skulle han behandla mig? Jag vågar inte riktigt fråga. Men det känns som att det är ett bra steg i början att fråga.
- Louis..
- Ja, hjärtat?
- Om vi liksom typ.. Blev ett par, aa du fattar. Hur skulle du behandla mig, skulle du vara seriös?
- Som mitt allt, jag skulle aldrig skada dig eller låta någon skada dig. Ja, jag skulle vara seriös om jag märker att det funkar. Svarade han utan problem. Jag blev lugn och hans svar var precis det jag ville höra.
- Du är underbar. Viskade jag och han gjorde så jag lutade huvudet överdrivet mycket bakom och sedan kysste han mig. Det var en perfekt kyss, och jag kunde inte ha kysst någon bättre än honom. Vi avslutade kyssen när Sara kom och satte sig bredvid mig. Harry kom sakta efter henne och satte sig ner. Det var tyst och dom var väldigt spända.
- Är allt lugnt eller? Frågade Louis och dom ryckte på axlarna.
- Är det väl. Svarade Harry men Sara verkade ha en klump i halsen. Det är något som inte stämmer.
Foto
Har varit ute och fotat och är verkligen jättenöjd med bilderna! Så innan ni får en ny del i min fanfic så tänker jag visa er några av bilderna, har tagit med mobilen och inte med min kamera och är därför nöjd med bilderna för min mobil har rätt bra kamera ändå för att vara en mobil! Kommentera gärna vad ni tycker om bilderna, puss. var tvungen att redigera den högra bilden på soluret jättemycket haha.
HAHAHA, jag bjuder på lite roliga och konstiga bilder på mig också.
HOPPAS NI TYCKTE OM BILDERNA!
Live my life #13
HARRY:
vi gick in i köket och torkade av mig lite. Sara torkade bort kaffet på min tröja. Hennes hand som höll i papper gnuggade mot min mage. Jag följde henne vart hon än gick och hennes höfter svängde när hon gick. Hon kastade med sitt perfekta hår och hennes bruna ögon log mot mig när hon sedan gick emot mig.
- Ska du dra hem nu eller? Du kanske inte vill gå runt i smutsiga kläder.. Sa hon och hon hade rätt. Jag borde gå och köpa en ny tröja eller gå hem och byta om. Men jag vill inte gå ifrån henne. Vi gick ut till kassan och satte oss ner och nu fick Emmy och Louis jobba. Louis fattade inte vad han skulle göra, och jag skrattade åt honom när Emmy var tvungen att förklara för honom flera gånger. Till slut kom han igång och serverade två kaffekoppar men sen var det dags att stänga. Sara flätade sina fingrar med mina och jag sneglade mot henne. Hon log mot mig när hon märkte att jag kolla. Emmy torkade av bänken och vi gick och skjöt in stolar och plockade undan disk. Louis soppade golvet. Till slut var vi klara och kunde stänga för dagen. Vi gick ner mot hamnen och satte oss på bryggan och snackade. Vattnat klunkade högt och måsarna skrek.
-
SARA:
Det blev tyst en stund för ingen hade något att säga egentligen.
- Du var full igår, Sara. Hur gick det för dig egentligen? Flinade Harry som sa det bara för att jävlas.
Jag knuffade på honom.
- Ha-ha. Jättekul.
- Dina föräldrar var inte så glada när jag kom hem med dig, kan jag säga. Sa Emmy som satt med Louis arm om sig. Det var ju bara pinsamt att prata om det och det borde ju hon fatta så varför fortsätter hon?
- Men gud det är ju Harry! Sa en tjej en bakom oss. Det var nog bara att fan. Men Harry verkade känna henne.
- Hej Harry. Sa hon sedan och gick fram till oss. Hon typ flörtade med honom och jag gillar inte att sitta vid honom när någon annan håller på. Han kanske håller på med flera tjejer och inte bara med mig? Jag flyttade mig mot Louis och Emmy och Harry gav mig en blick och mimade med munnen, what mimade han och jag himlade med ögonen.
- Hur är det med dig, Harryboii? Sa hon och satte sig på huk framför honom. Hon drog fingrarna genom hans hår och sedan höll hon handen på hans axel och den andra på hans bröst. Som att han var hennes pojkvän eller något liknande. Louis verkade inte fatta vem det var och Emmy tittade på mig och Louis hela tiden och sedan på Harry och tjejen.
- Hej på dig också, och hejdå. Sa han sedan och hon satte sig i hans knä med särade ben. Jag pallade inte se på, så jag reste mig upp och gick därifrån tills den där jävla tjejen hade gått.
- Vart ska du, Sara? Ropade Harry och tittade efter mig. Jag vinkade bort honom och ställde mig med ryggen mot. Det är inte kul att vara kär i någon som en annan tjej försöker kåta upp mitt framför en. För jag är väl kär, annars skulle jag väl inte känna såhär?
Oj nu har ni fått mycket uppdatering! så jag förtjänar en paus. ska titta på big brother och kolla på min personliga blogg. gör det ni också, http://noraaofsweden.blogg.se .
Live my life #12
SARA:
Emmsy kramade Louis en stund medans jag tog emot en beställning. Hans bruna muskelösa armar omfamnade henne och hennes smala armar omfamnade honom. Harry satt och tittade på mig när jag jobbade. Han såg sugen ut på att få prova själv.
- Har ni inte fler förkläden? Frågade han sedan och jag skrattade.
- Jo, det hänger några i köket precis vid dörren tror jag. Svarade jag och han gick dit för att kolla. Min blick följde hans steg in i köket.
- Hallå? Frågade kvinnan vid kassan. Jag vände blicken mot henne och skrattade lite nervöst.
- Oj förlåt mig! Vad kan jag hjälpa till med? Frågade jag sedan och försökte vara lite charmig.
- Det är ingen fara. Du verkar lite intresserad av honom, du. Ni är jättesöta tillsammans, ni kanske redan är ett par? Vad vet jag.. En sån där rosa hello-kitty cupcake skulle jag vilja ha. Sa hon sedan.
- Ja jag är nog intresserad tror jag. Vi är tyvärr inget par. Sa jag medans jag plockade fram en tallrik att lägga hennes cupcake på.
- 35 kr blir det, tack.
Hon räckte sitt bankkort och jag drog det och sedan fick hon trycka in sin kod. Jag log brett när jag räckte henne cupcaken. Sedan kom Harry med ett förkläde runt midjan. Hans chinos och vita t-shirt matchade det svarta förklädet perfekt. Och hans vita, låga converse passade också bra. Jag log mot honom när han gick emot mig.
- Så vad ska jag göra? Om jag får hjälpa till asså? Frågade han.
- Du kan väl servera, du får stå här när jag tar emot beställningar och sedan får du servera ut beställningarna. Ibland när det är rätt mycket kö så får du öppna den andra kassan och ta emot beställningar och servera samtidigt. Sa jag och han nickade samtidigt som han gjorde en typ what-the-fuck-are-you-sayin'?
- Haha är det för hög nivå för lilla Harry? Skrattade jag sedan och han härmade mig med en ljus betoning på rösten. När han väl kom igång så gick det bra och han var duktig på det. Jag kände mig lite stolt som hade Harry Styles på mitt café. Eller aa, mitt och Emmys. Han verkade gilla det så jag skulle inte förvåna mig om han kommer tillbaka någon annan dag. Mitt i mina tankar hördes en duns och sedan asgarvade Harry på andra sidan rummet. Jag gick dit och tittade vad han höll på med. Allt fika som han skulle servera låg på golvet och på honom. Jag skrattade och gick fram för att hjälpa honom upp.
- Han är ny i den här branchen, fast gratis underhållning är väl aldrig fel! Ropade jag till kunderna och dom log mot oss och skrattade lite när Harry gick mot kassan med grädde i håret och kaffe på kläderna.
Tråkig del såg jag nu efteråt det händer ju inte så mycket i den direkt men det kommer mer och det behövs såna här inlägg också för att kunna ladda upp inför nya händelser. Puss på er och vill bara säga att ni äger för statistiken är toppen!
Live my life #11
EMMY:
Våran moster skjutsade hem mig och Axel. Mamma var tvungen att stanna kvar på sjukhuset men pappa som tur var va inte hemma för han hade åkt till polisstationen för att prata om det som hänt. Just då slog det mig att jag måste åka och jobba.
- Maria.. Sa jag i bilen och min moster Maria vände sig om och nickade.
- Ja, Emmsy?
- Kan du skjutsa mig till café original i gamla stan? Jag måste jobba. Frågade jag och försökte se så glad ut som möjligt.
- Klart jag kan. Svarade hon och Axel gav mig en blick.
- Men vad ska jag göra då? Ska jag vara hemma själv? Frågade han oroligt, han brukar aldrig vara hemma själv så han är lite orolig och är väldigt rädd av sig så jag tror inte att han skulle våga det heller.
- Nej det behöver du inte om du inte vill, du kan få följa med mig hem och så får du leka med Melvin. Svarade hon och han nickade. Melvin är hennes 8-åriga son. Hon stannade bilen på gatan och jag klev ur.
- Tack så mycket Maria, vi ses. Sa jag och hon vinkade glatt. Hon är lika snäll som mamma. Jag sprang mot caféet och mötte Saras sura blick. Jag förstår att hon är sur, jag är nästan 2 timmar sen och det är en underbar dag vilket innebär en hel del kunder. Jag gick till kassan och satte på mig förklädet.
- Sara, förlåt. Låt mig förklara varför jag är sen.
- Ja, förklara.
- Pappa var full igår och var värre än nånsin så mamma fick åka in till akuten. Hon krampade och blödde i huvudet och hela vardagsrummet är förstört. Jag var tvungen att följa med och hjälpa henne. Jag vet att jag borde varit här men asså.. Jag ville verkligen se till att hon mådde bra.. Förklarade jag och hon kramade mig.
- Men hjärtat, då förstår jag. Jag finns alltid om du vill prata ut. Stackars Tina. Sa hon samtidigt som hon kramade om mig. Min mamma heter Tina.
- Men du måste berätta vad som hände igårkväll eller aa inatt. Jag minns ingenting, jag drack väl inte så mycket eller? Du kanske också drack massor..?
Jag skrattade och flinade mot henne och hon tittade ivrigt men samtidigt orolig på mig för att hon ville ha reda på vad som hände.
- Vi drog till den här dubstepklubben och du drack massor. Sen kom Harry och så drack ni ännu mer tillsammans och sen hjälpte han mig att få hem dig och så bar han dig runt rätt mycket och aa. Du var verkligen full, Sara! Skrattade jag när jag berättade.
- Omg.. Harry måste tro att jag är värsta fullot nu.. Fan! Du skulle ju stoppat mig!
- Jag gjorde ju det, men det var lite för sent. Flinade jag och hon knuffade på mig. Just då öppnades dörren och in kom Louis och Harry. Jag blev generad och tog Saras hand när dom gick fram till kassan. Några tonåringar satt vid borden och dom började genast skrika när dom såg killarna eftersom att dom är världskända.
- Skynda er, spring in i köket! Sa Sara och dom sprang in bakom disken och låste in sig i köket. Fansen skrek och sprang runt som yra höns i caféet.
- Snälla kan ni öppna?
- Vi måste få träffa dom! Omg!
- Känner ni dom?
- Orättvist!
Sa tjejerna om och om igen och jag började skratta medans Sara blev riktigt irriterad.
- Tjejer, dom är vanliga människor och vill ha ett liv utan att bli överfallna av massa galna fans. Dom älskar fansen men ibland blir det helt galet, så sätt er ner igen eller om ni är klara så kan ni gå. Tack. Sa hon och jag skrattade ännu mer för hon försökte vara trevlig men lät bara helt besvärad. Tjejerna suckade och gick ut direkt och det var bara skönt för dom andra som satt och pratade lugnt på caféet.
Dom där som skissade och arbetade på sitt modeprojekt satt där idag igen och pratade och diskuterade. Deras händer rörde sig hastigt och fort fram på deras block när dom skissade nya plagg. Det verkar kul att jobba med mode. Jag märkte att både jag och Sara har glömt bort killarna som sitter i köket inlåsta. Jag sa det till henne och hon skrattade lika mycket som jag. Jag sprang till köksdörren och släppte ut dom.
- För säkerhetsskull kan ni sitta här vid kassan så att ni inte syns lika mycket för folket som går utanför caféet på gatan. Flinade jag och Louis tittade på mig.
- Eller för att ni vill ha oss för er själva. Sa Harry och jag fnittrade.
Louis väntade på något, det var som att han väntade på en kram. Jag kunde inte låta bli så jag gick fram och gav honom en kram.
Live my life #10
EMMY:
10 minuter senare la han sig i sängen och jag drog ner hans persienner.
- Sov gott nu, Axel. Sa jag och stängde dörren.
- Godnatt, Emmy! Ropade han och jag log. Pappa hade inte kommit hem än så kanske skulle Axel hinna somna. Jag gick ner i vardagsrummet och satte mig i den andra soffan. Mamma hade tagit fram huvudvärkstablett till sig själv.
Ytterdörren öppnades och jag gick ner i källaren och låste dörren efter mig. Jag bor i källaren kan man säga, mitt rum är där. Eller aa det är som en lägenhet för det finns toalett och sånt där nere. Jag satte på musik och började dansa och göra annat för att inte tänka eller höra vad som hände däruppe. Men när min spotifytid tog slut så funkade det inte längre. Jag hörde hur pappa skrek på henne och hur hon grät.
- SLUTA NU, ANDERS. Grät hon och jag ville bara springa upp och hjälpa henne. En duns hördes i golvet och mamma skrek. Han började slå henne. Varför skulle han alltid dricka så mycket och varför ska han alltid bli så elak när han dricker? Han är aldrig elak annars, då är han världens underbaraste person och jag älskar honom verkligen. Men jag blir äcklad och rädd när han är onykter. Jag satte mig i trappen för att höra. Axel vaknade och jag öppnade källardörren.
- Axel, kom hit. Sa jag och han gjorde som jag sa. Han grät och jag förstog varför. Hans förebild skadade hans mamma och jag förstår inte hur pappa kan göra såhär när han vet hur Axel blir av det. Jag gör inte så mycket åt saken, jag skäller på pappa när han är nykter men annars låter jag skiten gå och jag vill vara stark och göra något åt saken och hjälpa mamma.
Jag kramade om Axel och han skakade av rädsla.
- Du får sova här i min soffa om du vill, du behöver inte gå upp dit. Viskade jag. Jag måste ställa upp som en bra storasyster när han mår dåligt.
- Varför gör pappa såhär? Frågade han och jag ryckte på axlarna.
- Det är därför vissa människor inte borde få dricka alkohol över huvudtaget för vissa kan inte ta kontroll över det. Pappa till exempel. Svarade jag sedan och satte på en film åt honom. När han hade somnat så gick jag upp och kollade om han hade lugnat sig däruppe så jag kunde hjälpa mamma som jag brukar behöva göra.
Det var tyst så jag låste upp dörren och smög ut i vardagsrummet. Mamma låg på golvet och krampade, golvet var blodigt och det såg helt hemskt ut. Pappa har aldrig varit såhär elak förut. Det här är verkligen det värsta han har gjort. Jag sprang fram och hjälpte henne upp.
- Mamma du måste till sjukhuset! Vad fan har han gjort med dig?! Skrek jag och hon hyschade åt mig.
- Schh, han är däruppe. Grät hon. Jag ringde ambulansen och den kom och stannade utanför sjukhuset.
Mamma ville inte åka men jag sa åt henne att hon måste. Läkarna klev in i hallen och bar upp henne på en bår.
- Vill du att någon speciell ska följa med dig? Frågade en av läkarna.
- Mina barn. Sa hon med darrig röst. Jag gick ner i källaren och hämtade Axel och sedan åkte vi.
När vi var framme på sjukhuset så fick jag och Axel vänta i korridoren utanför rummet. Mamma skrek därinne när dom frågade vad som hade hänt, hon ville nog inte säga något. Hon älskar ju honom, men bara när han är nykter. Jag började gråta, grejen är att pappa kommer inte fatta nånting imorgon och då¨kommer han vara den gamla underbara pappa men när han super så blir han såhär och förstör allting. Jag orkar inte med det längre, det händer nästan hela tiden och det är verkligen jobbigt.
SARA:
Pappa kom in och väckte mig på morgonen och jag orkade inte öppna mina ögon.
- Jag vet att du är bakis nu hjärtat, men du måste ju öppna caféet.
Jag minns ingenting från igårkväll, bakis? Jag brukar ju aldrig dricka så mycket så jag mår såhär dagen efter.
- Pappa, det är något fel på mig. Jag minns ingenting från igår, jag minns inte ens vart jag var. Sa jag med hes röst. Han skrattade.
- Jag minns hur det var första gången jag var bakis, jag var hur orolig som helst och ville åka till sjukan för det. Men det är lugnt, gumman. Sa han och jag drack av vattnet som stog på bordet.
- Du ska öppna caféet om en timme så du får snabba på lite nu.
- Om en timme? Fan, jag är ju bakis!!
- Jag vet men du måste ändå ta ansvar, du visste igår när du drack att du ändå måste upp och jobba idag så det får du faktiskt ta som den kvinna du faktiskt är. Upp med dig nu! Sa han igen och jag suckade. Men jag måste faktiskt det, han har rätt. Jag gick upp och fixade mig. Sedan åt jag en billys panpizza och gluffsade verkligen vid matbordet. Jag satt ju ensam, så det spelar ingen roll.
- Sara Elisabeth Rosengren! Hyfs vid matbordet tack! Ropade mamma och kom in i köket och torkade mig om munnen.
- Men för i helvete mamma, jag är ingen bebis! Sa jag och slet bort hennes hand.
- Du beter dig som en iallafall. Sa hon och gick sedan ut i trädgården och planterade blommor. Jag tog cykeln till caféet idag. Jag har inte snackat med Emmsy om nånting så jag antar att hon redan är där. Snabbt lutade jag cykeln på glasväggen och såg att ingen öppnat caféet ännu. Jag låste upp och plockade ut uteserveringen och började ta emot beställningar av kunderna. Det är verkligen dålig stil av Emmy att hon inte jobbar som hon ska. Hon måste ha en riktigt bra anledning till att komma försent.
Live my life #9
EMMY:
Jag flämtade tungt när jag bar Sara fram till dörren. Tveksamt knackade jag på dörren och Herr Rosengren öppnade, eller ja. Saras pappa. Han tittade först på mig och sedan flyttade han blicken på Sara. Han skakade på huvudet. Han är inte alls lik Saras mamma, fru Rosengren. Så jag förstår inte riktigt hur han orkar med henne. Hon är överdriven, överklassig och nojig. Han är mer avslappnad, rolig och trygg.
- Precis som jag trodde eftersom att hon inte var hemma elva som hon skulle. Sa han och tog emot henne och bar henne till soffan.
- Tack så mycket Emmy för att du hjälpte henne och oss. Det är bara att komma hit om du behöver någon gång, du är alltid välkommen Emmsy. Sa han och flinade.
- Tack Stefan, men jag heter Emmy! Skrattade jag och sedan kom fru Rosengren in i hallen.
- Vad försigår här? Frågade hon Stefan men såg sedan att jag var där.
- Åh hej Emmy. Sa hon sedan. Vet du vart Sara är?
- Hon är i soffan, däckade på fyllan och är helt packad. Svarade Stefan och flinade som att det inte var något allvarligt alls, vilket det heller inte var.
- Åh gud! Mitt hjärta! Mår hon bra, är hon skadad? Frågade fru Rosengren, som också heter Anette.
- Nejnej, hon mår bra. Det är ingen fara! Sa jag och vände mig om och öppnade dörren.
- Ta hand om dig hjärtat! Ropade Anette och jag log när jag sedan stängde dörren efter mig. Natten var mörk. Vinden som susade var kall och det var skumt ute. Jag närmade mig mitt husområde och hörde rop och tjoande. Jag stannade vid en buske och kikade fram runt hörnet och där stog ett gäng män och drack. Dom var fulla och kunde knappt stå upp, några av dom låg ner på marken. Jag sprang förbi och dom ropade efter mig. Rösterna följde mig en bit men försvann när jag sprungit runt ett kvarter. Sedan kunde jag se mitt hus och det fick mig att pusta ut. Huset var inte helt mörkt så mamma & pappa var nog vakna. Jag låste upp och gick in.
- HALLÅ? Ropade jag och min lillebror Axel kom från övervåningen.
- Hej Emmy. Sa han, han verkade lite deppig. Jag svarade inte utan började ta av mig mina skor. Mamma & Pappa svarade inte så jag antar att dom kollar på film eller har somnat. Men vad gör Axel vaken då? Jag gick försiktigt in till vardagsrummet och mamma låg på soffan och tittade på tv.
- Hej mamma. Hur mår du? Frågade jag och hon tittade upp på mig och log.
- Hej gumman, jag mår fint. Vad har du gjort?
- Jag har bara varit med Sara. Svarade jag med ett leende och hon klappade mig på kinden. Hon behandlar mig som ett barn ibland men det gör ingenting för mig. Jag älskar min mamma som få av mina vänner verkligen gör om sina mammor. Dom snackar så mycket skit om sina mammor så jag nästan vill smälla till dom ibland. Jag menar, om det inte vore för dom så hade vi aldrig varit här. Min mamma är allt för mig, om hon dör så tar jag livet av mig.
- Var är pappa? Frågade jag sedan.
- Jag är inte säker men han skulle på firma-fest tror jag iallafall. Är Axel vaken?
- Ja..
- Oj, han måste ju sova. Pappa kommer hem snart och du vet hur det blir, kan du hjälpa mig och få honom i säng? Jag nickade och gick ut i köket till Axel. Han satt med sin laptop vid bordet och spelade. Han är 9 år. Och när pappa kommer hem och är dyngfull om han alltid är efter firmafester så blir Axel rädd och mår verkligen dåligt. Pappa blir konstig också av alkohol och kan säga konstiga saker. Axel har en bild av honom och varje gång han gör honom besviken så blir han helt knäckt.
- Du måste gå och lägga dig nu, brorsan. Sa jag och klappade honom på axeln.
- Varför?
- För din egen skull, gör det bara.
Han stängde av och såg orolig ut, han är stor nu och förstår nog vad jag menar om vad som händer om han inte går o lägger sig. Han gick sorgset genom köket och uppför trappan. Jag tittade efter honom, jag vill inte att han ska vara rädd för sin egen pappa. Pappa slår oss inte direkt, han är bara full väldigt ofta och är lite taskig mot mamma när han är det. Och jag själv vill inte att Axel ska uppleva det om sina föräldrar, jag som snart är vuxen förstår vad det är och att pappa inte vill vara taskig. Men Axel förstår inte det, så det är nog bäst att han håller sig undan.
oj jag råkade visst ljuga för er igår! jag uppdaterade ju bara en gång.
men hur ofta får ni uppdateringar vid den här tiden då? Inte så ofta, ellerhur? Kommer faktiskt en till del som jag ska börja skriva på direkt så håll koll. ENJOY.
Live my life #8
EMMY:
Tiden gick och det var dags att stänga. Men det var flera kunder kvar som inte var klara ännu så vi fick vänta ännu längre. Ett ungdomspar kom in och beställde tårta till en fest.
- Sorry, men vi ska faktiskt stänga när dom är klara så vi tar inte emot några fler beställningar. Svarade Sara och började städa på bänken.
- Bitch. Mumlade tjejen och gick sedan ut hand i hand med sin kille. Jag suckade.
- Att det finns folk som beter sig sådär. Suckade jag ännu en gång.
- Och att det finns folk som jag som bara tar emot det! Fräste hon och gick med bestämda steg efter henne. Paret hade endast kommit till dörren och därför hann Sara stoppa henne.
- Du, du säger inte sådär till mig.
- Ursäkta? Skrattade tjejen och vände blicken mot killen som bara blängde bort. Han ville inte lägga sig i en catfight och det såg man. Han verkade ha varit med om det förut, för hans tjej verkade inte vara den trevligaste.
- Ja? Du säger inte sådär till mig. För du känner inte mig och har inte en rimlig anledning att göra det. Fräste Sara och puttade ut henne efter killen och sedan vände hon mot disken. Hon är så säker liksom, jag önskar jag var mer som hon. Äntligen var kunderna klara och vi kunde börja plocka undan deras disk och rester. Efter ungefär 20 minuter var vi äntligen klara och låste caféet. Vi gick ner mot city och såg en klubb med dubstep musik som dunkade ut flera meter för att det var så högt. Jag tittade på Sara och hon nickade. Vi sprang med snabba och ivriga steg och nästan skuttade in. Ljus i olika färger blinkade och dansgolvet var lagom fullt. Jag gick ut och började dansa och Sara kom nån sekund efter och dansade tätt intill mig. Våra höfter svängde runt i takt och våra röster sjöng på samma låt som dunkade ut ur högtalarna. Blickarna som susade runt och blängde starkt på oss och vårat konstiga beteende fick mig inte att bry mig över huvudtaget. Jag sket i dom, fast jag egentligen brukar gå undan i såna lägen och bara vilja försvinna. Vi gick sedan mot baren och började dricka. Sara drack förstås mer än vad jag gjorde. Fast hennes föräldrar är mer bestämda än mina. Glas efter glas rann ner som en fors i hennes mun och sedan kom en kille och bjöd på shots. Jag såg suddigt men kunde denna gången sätta fingret på vem det var. Harry satt och gjorde henne helt packad. Jag borde stoppa henne, han och grabbarna bara drog ifrån oss sist och Sara får inte göra vadsomhelst. Hon har så lätt att öppna sig för människor, bokstavligt. Det är lätt att få ett ligg med henne på fyllan.
- Det räcker nog för dig nu. Sa jag och tog hennes femte shots ur handen och ställde bort det.
Harry log charmigt mot mig och jag kunde inte låta bli att le tillbaka även fast jag inte riktigt var helt glad på dom eftersom att dom bara drog, men jag vet inte varför ens så jag kan inte vara arg på dom för det.
- Hej Harry. Skrattade jag. Sara var verkligen full och började bete sig konstigt.
Han skrattade och jag såg hur han smekte hennes lilla rumpa och verkligen njöt av hennes kropp.
- Sara, sluta nu innan du skämmer ut dig ordentligt och det kommer du ångra! Fräste jag och tog tag i henne ordentligt och satte henne i soffan vid ett bord längst in i hörnet. Hon rapade och ville ha mer öl men jag skakade på huvudet. Harry satte sig bredvid oss. Han var nykter, man såg det på honom liksom.
Jag sa ingenting men Sara fyllesnackade så att det nästan rann ur munnen på henne. Jag tog papper och torkade bort som att hon var värsta bebisen.
- Förlåt tjejer.. Sa han och man såg att han menade det.
- Om det är det jag tror att du menar så är det lugnt. Sa jag och chansade på att det var att dom drog.
- Ja det är det.. Men Paul messade oss hela tiden och var verkligen arg. Vi var tvugna att gå, vi ville inte.. Förklarade han och jag gav honom en kram.
- Men det är okej, om du hämtar vatten åt den här konstiga saken. Skrattade jag och kastade en blick på Sara som halvlåg i soffan. Han nickade och trängde sig fram bland alla människor och kom tillbaka med en flaska vatten. Jag tackade och typ tröck upp den i hennes ansikte.
Just då kom tanken upp på Louis. Varför är inte han här, han kanske inte bryr sig om att träffa oss igen? Dom visste kanske inte att vi skulle vara här men Harry kanske var ute för att hitta oss för vi har ju berättat att vi har vårat café i gamla stan. En besvikelse reste sig i min smala kropp. Jag kanske inte borde vara besviken, men jag vill så gärna träffa honom igen. Jag kanske bara var en engångsbrud, det betydde nog ingenting.
- Var är Louis? Frågade jag till slut och han tittade på mig och mumlade sedan lite.
- Han skulle hängt med, men hade något annat planerat. Svarade han sedan och kollade mobilen.
Jag kollade sedan i min och såg att klockan var 01.45 och det kanske var dags att åka hem så att vi inte blir lika sena idag och kan öppna caféet tidigare imorgonbitti.
- Vi måste nog gå nu, harreh. Sa jag och skakade hennes huvud så att hon vaknade till. Sedan tog jag hennes hand och sedan krokade jag armkrok och började gå ifrån.
- Vill ni ha skjuts hem? Det kan inte vara lätt att ta sig hem sådär. Jag nickade och han visade vägen till sin bil. Han hade en bmw i silver. Som en man bar han upp Sara och la henne i baksätet och jag fick sätta mig bredvid honom där fram. Bilen rullade fram och det uppstod en pinsam tystnad i bilen. Jag blev nervös och började leka med fingrarna. Vi började småprata och efter några minuter var vi framme. Jag gav honom en kram och öppnade sedan bildörren. Och öppnade den bakre dörren och tog ett grepp om Sara.
- Låt mig hjälpa dig! Sa han och bar henne sådär perfekt precis som att hon var prinsessan och han var prinsen.
- Nej stopp. Du kan inte gå dit, hennes föräldrar är hemma! Sa jag och han ställde ner henne vid min sida.
- Just det. Vi ses. Sa han och vände ryggen.
- Vänta, ge mig ditt nummer så Sara och jag kan ringa dig och bestämma träff med dig och dom andra nån dag. Sa jag och log mot honom. Han skrev det på en lapp och räckte det till mig. Sedan gick han till bilen och åkte iväg.
Blev ingen camping! Det var alldeles för blåsigt och inte så värst varmt igår. Men jag åkte på ett annat ärende istället. Idag var det perfekt campingväder och därför är det surt att vi inte åkte. Men här har ni en del, kommer flera ikväll så håll koll! XOXO
Live my life #7
EMMY:
Jag vaknade och gäspade djupt. Jag kände inte Louis närhet och Zayn låg inte som en säck på golvet. Harry satt inte hos Sara och flörta. Dom var inte här. Men va, har jag drömt allting? Jag skakade på Sara och hon mumlade vadå till mig när hon öppnade ögonen.
- Var är Harry, Louis och Zayn? Frågade jag och hon tittade sig omkring.
- Va? Frågade hon sedan. Jag har nog drömt, det var ju trots allt för bra för att vara sant. Men hur kan det kännas så äkta med tanken på om dom varit här eller inte? Hur kan jag känna att det inte luktar Louis längre?
Dom måste ju ha varit här. Men om dom var det, vart är dom nu?
- Vafan, har dom dragit? Frågade hon sedan och satte sig upp i sin soffa. Jag nickade och gjorde en ofattbar min med ansiktet.
- Hur kunde dom bara gå, vi hade ju myst och snackat och allting? Dom kunde ha väckt oss och lämnat numret eller sagt något iallafall? Sa jag och suckade tungt. Hon nickade och kollade sedan klockan.
- Vi måste fixa oss nu, vi ska vara på caféet om 1 timme. Sa hon medans hon reste sig upp och gick mot trappan. Jag tittade på mina kläder och funderade på om jag kunde ha dom idag också. Men jag måste ju det oavsett vad, jag har ju inga kläder med mig.
- Kommer du? Frågade hon och stog i trappan. Jag gick mot henne och fixade håret lite. Vi gick ut i hallen och möttes av det starka solljuset och sedan gick vi in i hennes garderobsrum. Det låter konstigt, men det är verkligen ett garderobsrum bokstavligt. Hela rummet är en mega garderob. Den ena väggen var full med massor med tröjor, toppar och linnen som hängde på galjor. Jag gick och tittade lite på skorna som hon hade, hennes skohylla var flera våningar hög. Det är som att vara i en klädaffär när man är härinne.
- Du får låna något om du inte vill ha samma kläder som igår. Sa hon och tog av sig sin tröja och satte på sig en ny. Jag log och började genast leta efter något som var min typ. Hon har en väldigt blandad stil och har olika kläder i perioder. Därför måste man verkligen leta och stå på höga stolar och ibland stege för att kunna se alla saker som låg på hyllorna högst upp.
Efter ungefär 40 minuter var vi klara och åkte med spårvagn till gamla stan. Caféet såg trevligt ut. Väggarna var ju i glas så man såg in. Vi låste upp och satte på oss våra förkläden. Vi behövde bara vänta i några få minuter innan kunderna strömmade in. Det är nog för att vi har både fika, frukost & lunchmenyer.
- Ska vi ta ut stolar och bord? Det passar med både inne och ute servering idag. Sa Sara och jag nickade. Hon började bära ut medans jag fixade kaffe och bulle till två kvinnor som satt med en varsin macbook och pratade mode och karriärer. En av dom granskade mina jeffrey cambell skor som var specialdesignade.
- Shit, va snygga! Sa hon och log mot mig. Jag tackade artigt och gick sedan tillbaka till kassan och tog emot nästa beställning. När alla kunder fick det dom beställt så gick jag ut och hjälpte Sara. Det såg trevligt ut när vi fixat uteserveringen och det kom kunder direkt när vi fixat det. Det tog inte lång tid innan den var full den med.
- Vi har en jäävligt bra dag idag när det gäller caféet, bestie! Sa jag och Sara gjorde en rolig min när vi gjorde en high-five. Vi skrattade och hade det flummigt. Solen lyste och alla kunder var nöjda och pratade och beställde allt mer fika & dryck.
En kvinna gick fram till kassan och log.
- Ni är begåvade, är det ni som bakar och fixar allting själva? Frågade hon.
- Vi får lite hjälp av våra föräldrar men det är vårat café. Svarade jag med ett leende.
Folk brukar säga att vi är begåvade för att lyckats så bra, men det är väl nåt som bara kommer. Sara o jag, tillsammans klarar vi lixom allting.
Blir inte så mycket uppdatering i helgen tyvärr för jag ska campa med familjen. Och har lovat att lägga ner mycket tid på dom den här helgen! Men kommentera flitigt och var sådär duktiga som ni brukar vara på att kommentera ni kan nog bättre om ni vill så blir det 2-3 delar på söndag! Kärlek till er.
Live my life #6
SARA:
Tiden gick och Emmy somnade tätt intill Louis. Zayn somnade på alla kuddar på golvet. Det var bara jag, Harry och Louis som var vakna. Men ju fler minutrarna tickade iväg så blev mina ögonlock tyngre. Jag kände Harrys blick och hans ögon som kollade ner på mitt ansikte som vilade mot hans bröst.
- Sov gott. Viskade han och tog en filt och la om mig. Jag somnade in med ett leende och hörde hans hjärta dunka försiktigt i hans bröst. Det kändes så bra att sitta hos honom och kunna sova utan att det är pinsamt på något vis. Jag och Emmy som gjorde covers och sånt förut med deras låtar, kallade oss miss.styles och hon miss.malik eller miss.tomlinson. Och vi kan ändå sitta och gosa med dom och hänga med dom precis som att dom vore vilka som helst. Dom är vanliga människor, men har den där talangen som fått dom att bli världskända. Och dom är hur gulliga som helst som personer också. Varje dag satt jag och emmy och stalkade dom på internet och grät när vi hörde deras röster på radiokanaler eller när man såg dom på tv.
LOUIS:
Min mobil vibrerade i min tröjficka och jag tog upp den och läste smset. Det var från Paul.
Kommer ni snart? mvh Paul.
Jag läste det om och om igen. Jag vill inte gå härifrån, det vill nog ingen av oss. Med en trött suck höjde jag huvudet som vilat mot Emmys. Harry snarkade och Sara tog ingen plats alls nästan bredvid honom. Zayn låg som en stor lat säl på golvet och pratade lite i sömnen. Jag kände Emmys andetag mot mitt bröst. Hon är så vacker. Mot min vilja reste jag mig upp och smög fram till Harry och skakade på honom. Han gav mig en tjurig blick när han vaknade och jag viskade att vi var tvugna att gå.
- Men vi kan väl inte bara gå? Frågade Zayn när jag väckte honom.
Jag tittade på Harry och han tänkte. Min mobil vibrerade och det var Paul igen.
Snabba på nu grabbar, vart är ni någonstans??? Stog det. Jag suckade och visade smset för grabbarna och vi nästan sprang uppför trappan. Det är verkligen inte kul när Paul blir arg, så vi har inget val. Harry var påväg att låsa upp låset i dörren som gick ut i hallen men jag stoppade.
- Tänk om Saras föräldrar är där? Viskade jag till dom. Harry tröck örat mot dörren och lyssnade noga. Han skakade sedan på huvudet och låste upp. Vi smög mot ytterdörren. Det var tyst i huset och det var skönt för då har troligtvis ingen hört oss. Zayn låste upp ytterdörren och jag stängde den när vi gått ut.
Live my life #5
SARA:
Harry tog på sig sina kläder igen och satte sig under en filt i soffan.
- Haha Harry.. Sa Louis och flinade. Han suckade fast kunde inte låta bli att le han också.
Jag tog ett vinglas och fyllde det med vin ur den stora flaskan och slog mig sedan ner bredvid Harry.
- Sorry, det var inte meningen att det skulle bli så länge.. Sa jag och kunde inte riktigt släppa det.
Han la sin arm runt mig och log med ett varmt leende.
- Sara, det är lugnt. Släpp det nu! Svarade han och jag släppte det. Jag behövde just det leendet.
Alla satt i sofforna och kollade koncentrerat på filmen som rullade på den stora tvn. Det var en skräckfilm och det var jag och Louis som valde den. Jag gillar inte skräckfilmer så mycket, jag är rädd för mörker och sånt. Men ibland känns det bra att ha tittat på en också. Harry hade armen om mig fortfarande samtidigt som han tog några klunkar öl och fortsatte titta oavbrutet på filmen. Skriken ekade ur högtalarna som var utsatta lite här och där i rummet. Man kunde tro att stegen som hördes på filmen var verklighet. Precis som att någon gick runt på våningen över precis ovanför oss just nu. När jag väl tänkte den tanken så blev jag genast lite orolig och spänd. Jag lyssnade noga och det var verkligen någon som gick ovanför oss.
- Hör ni? Frågade jag försiktigt med darrig röst. Alla flyttade blicken från tvn och lyssnade men ingen speciell reaktion väcktes från dom.
- Det är ju filmen som låter, sötnos. Sa Harry och vände sig om och pekade på högtalaren precis bakom. Jag log för att han kallade mig sötnos men var fortfarande helt säker på att det verkligen inte var filmen.
Men jag orkade helt enkelt inte diskutera, dom skulle ändå säkert bara motargumentera att det är filmen. Jag höjde volymen på tvn igen men kopplade helt bort filmen. Det enda jag la koncentration på var dom där stegen som lät.
EMMY:
Jag satt bredvid Louis. Han hade armen om mig och tittade på filmen. Jag förstår inte riktigt varför vi sitter och typ myser. Men det bara hände så automatiskt liksom under kvällen. Jag la huvudet vid hans axel och drog in doften av honom. Han luktade öl men också herrparfym. Hans armar var muskliga och gyllenebruna. Han är drömmarnas kille och bara för nån dag sen kunde jag bara drömma om honom. Och nu sitter jag här och myser med honom. Det kan inte vara sant, jag drömmer. Jag nöp mig själv hårt i armen för att vakna ur drömmen men jag vaknade inte, allt som hände var att det rann blod från min arm eftersom att jag hade så vassa och långa naglar. Louis tittade på min arm och sedan på mitt ansikte. Jag tittade på honom och han gav mig en konstig blick.
- Men vad gör du sådär för? Frågade han och reste sig upp och gick och hämta en servett och tröck mot blodet.
Jag svarade inte. Hur jag än svarade så skulle det ju bara låta konstigt. Jag gjorde det för jag trodde jag drömde för jag är här med dig, jag vet inte, jag tyckte det va kul. Äsch, det går inte att svara. Han hämtade flera servetter och brydde sig verkligen om att ta hand om det och få mig att må bra.
Kanske inte världens roligaste del den här gången. Men den är lugnare än dom andra, hoppas ni gillar det!
blir verkligen jätteglad när ni kommenterar, kärlek till er!
Live my life #4
EMMY:
Ingen sa nånting. Jag kände den obehagliga tystnaden och reste mig upp och hämtade en cola. Lou reste sig också och tittade i kylen.
- Alltid du, Lou... Flinade Harry och Lou gjorde grimaser mot honom. Jag kunde inte låta bli att le och småskratta lite åt dom. Jag gick försiktigt och satte mig i soffan igen. Zayn tog fram sin mobil och jag såg i hans blänkande ögon hur twitter speglade sig. Sara får panik när det är alldeles för tyst, det får hon alltid.
- Vi kör snurra flaskan!? Sa hon glatt och killarna visste inte vad det var. Harry gav en undrande min och flinade och Lou sa ingenting. Zayn tittade upp och frågade vad det var.
- Sätt er på golvet så förklarar jag. Sa hon och viskade att jag skulle gå upp och hämta en glasflaska. Jag skuttade upp för den smala trappan och började nynna på en låt. Flaskan låg på bordet och jag greppade den ordentligt och gick snabbt ner till dom andra. När jag kom ner så förklarade Sara för dom hur det gick till och det var som ett ljus tändes i deras huvuden.
- Jag tror jag kört den här förut.. Sa Harry och tog en klunk ur sitt vinglas.
- På en vild fest eller? Skrattade Zayn och han knuffade lätt på honom.
Jag satte mig bredvid Sara och hon sträckte fram handen och la den på flaskan och tittade sedan med ett flin på oss andra.
- Den som flaskan pekar på ska.. Springa runt huset i underkläder! haha! Sa hon och jag skrattade lite. Hoppas det inte blir jag, jag har ingen lust att klä av mig och springa runt huset. Det var rätt kallt också. Oroligt fäste jag blicken vid flaskan och såg hur den sakta passerade mig men tog sig förbi. Jag kunde pusta ut, det var inte alls mycket snurr kvar och den har ett helt varv kvar. Till slut pekade den på Harry. Alla skrattade utom han, men han som inte alls skäms för någonting, verkade inte ta det så hårt som jag skulle gjort. Han gick uppför trappan och klädde av sig kläderna i hallen. När vi hörde hur ytterdörren stängdes så sprang vi alla upp och tittade nyfiket ut genom altandörren som var helt gjort i glas. Harry sprang runt huset, han spring tillochmed två varv.
SARA:
Vi alla stog tätt intill varandra och skrattade när han sprang runt huset. Helt plötsligt hördes ett brum från en bil. En bildörr slogs igen och jag hörde bekanta röster utanför huset som mumlade om varför allt var tänt och undrade om jag är vaken eller glömt att släcka ner huset.
- Åh nej! Spring ner i källaren och göm er nånstans, skynda er vafan! Viskade jag men tog i så mycket så det lät lika mycket som en normal ljudnivå. Dom gjorde som jag sa och sprang fort som fan nerför trappan. Jag rufsade till håret och kletade lite på sminket så att jag skulle se trött ut. Jag måste ju säga till Harry, han springer runt i kallsonger och han kan inte komma in nu, hur skulle det se ut liksom?!
- DUU KAN INTE KOMMA IN NUUU. Skrek jag när dom öppnade dörren.
- Vem pratar du med, Sara? Och vad gör du vaken nu?! Frågade mamma oroligt och klappade mig på kinden.
- Jag sjöng på en låt.. Men mamma sluta, jag är okej! Sa jag och tog bort hennes hand. Det är löjligt hur dom behandlar mig, jag är 18 inte 10 längre. Hon gjorde en min som hon trodde jag skulle falla för och tycka synd om henne, men jag gav henne en irriterad blick. Ett steg hördes på trappan utanför dörren och jag sprang mot den och tittade ut i en smal springa. Harry stog där och var precis påväg att öppna munnen och prata.
- Schh! Jag släpper in dig snart, var tyst okej! Viskade jag och stängde dörren som ingenting.
Mamma gick mot dörren för att titta ut men jag stoppade henne.
- Det finns inget o se, bäst att vi går och lägger oss nu allihop. Sa jag och skrattade på låtsas och hon gick på det, som vanligt. Hon gav mig sedan en speciell blick och gick upp på övervåningen. Pappa stog i köket och harklade sig.
- Godnatt pappa? Sa jag och log med ett fejk leende. Han kollade på mig och skrattade lite.
- Men jag ska ha kaffe först, tänkte jag.
- Inte när klockan är nästan 4, seriöst du måste gå och lägga dig nu. Sa jag och insåg själv hur dumt det lät.
- Vad är det med dig, sen när har du brytt dig om oss och när vi ska sova? Min prinsessa, du ska gå och sova nu. Sov sött.
- Men ge dig, jag tänker inte gå och lägga mig förrän du gjort det. Fattar du inte? Sa jag irriterat och han skrattade åt mig men gick sedan upp till sovrummet. Jag väntade en liten stund för säkerhets skull och hörde en liten knackning på dörren. Stackars Harry som måste vänta i underkläder.. Men tur att jag lyckades få bort mina föräldrar. Jävlar vad dom skulle lackat annars. Jag öppnade dörren och han hoppade in och skakade.
- Förlåt, men mamma & pappa kom hem och dom får inte veta att ni är här. Dom är typ.. Överbeskyddande.. Sa jag tyst och han mumlade att det var lugnt. Jag gick ner i källaren och låste alla lås som fanns på källardörren för säkerhets skull. Då kommer dom nog inte komma in.
Live my life #3
EMMY:
En av dom gick bredvid mig och var ungefär lika lång som jag. Han var snäll och omtänksam. Vi kom till Saras hus och deras lyktor lyste upp hela tomten och en del av gatan. Dom ställde sig med ljuset halvt på sig och dom såg riktigt bra ut. Jag kände igen dom, fast kunde inte se vem det var eftersom att dom hade mössor alla 3 och likadana kläder nästan. Sara flätade sina fingrar med mina och gick mot ytterdörren. Jag hängde med utan att säga något. Killarna tittade efter oss när vi gick och Sara gav mig en blick och fick ur sig ett "aww".
- Vadå? Frågade jag tyst och hon tittade på dom och sedan på mig och sedan på huset. Jag förstog, hon ville inte att dom skulle vara ute ensamma i mörkret mitt i natten.
- Har ni ingenstans att ta vägen eller? Ropade hon och jag ställde mig ännu närmre.
- Jo, men det är långt dit och det går inga spårvagnar eller nåt på natten så om vi ska komma dit innan klockan närmar sig 6 på morgonen så måste vi nog gå nu! Sa en av dom och sedan vände dom håll och började gå.
- Nej vänta! Ni har ju knappt inget på er? Ni kommer ju frysa sönder.. Ropade hon och dom backade tillbaka.
- Det räcker nog. Ropade alla tre och jag skrattade lite medans Sara tyckte synd om dom.
- Men det går inte, kom hit med er. Ni kan inte gå igenom hela stockholm sådär! Ropade hon och dom gick osäkert upp för garageuppfarten. Jag vände blicken på Sara eftersom att jag inte riktigt vågade titta.
- Emmsy, du lever bara en gång. Va inte så inåt. Sa hon och log lite mot mig och öppnade dörren. Hennes föräldrar är väldigt speciella och rädda om henne. Hon blir behandlad som en liten ängel och därför borde dom inte gilla att det kommer in 3 främmande killar.
- Mamma och pappa är inte hemma som tur är. Sa hon försiktigt och skrattade lite nervöst när hon klev in. Jag förstog det, hon skulle aldrig tagit in dom annars. Killarna klev in efter oss och stängde dörren. Sara vände sig om för att kolla vilka det var och typ tappade hakan. Jag vände försiktigt blicken och såg att det var LOUIS, HARRY OCH ZAYN. OMG, jag nöp henne i armen. Hon får inte sabba det här nu, dom verkar ju trivas med oss. Hon log mot mig och sedan mot dom och jag gjorde likadant.
- Ja.. Jag trodde ni såg att det var vi från början eller märkte det? Frågade Zayn och skrattade lite.
- Jag kände igen er som faan men kunde inte tro att det var ni! Sa jag glatt.
- Men det var det. Sa Louis och log extra mot mig. Jag kunde bara inte fatta att dom hängde med mig och Sara.
Och jag som brukade kalla mig Emmy Tomlinson och sånt skit. Vi gick ner i källaren och satte oss i mysrummet. Det var två stora och rymliga soffor oh en stor platt-tv, typ som en hemmabio. En kyl stog sådär bra i hörnet och det var mysig belysning i taket. Jag satte mig i ena soffan och Sara satte sig nära bredvid, hon nästan på mig. På andra sidan satt Louis.
Live my life #2
EMMY:
Vi gick in på en affär och handlade saker till kvällen så att vi kunde sitta på en äng vid vattnet på södermalm och ha det underbart. Vi bar på den fulla korgen tillsammans och gick mot kassan. Sara stannade och vände.
- Jag glömde en sak. Sa hon och jag hängde med. Hon gick mot alkoholhyllan. Hon tog en stor flaska whiskey och några öl och sedan gick vi mot kassan.
- Leg? Frågade kvinnan i kassan.
- Omg, ser jag så liten ut? Skrattade Sara och tog fram sitt leg. Kvinnan log ett falskt leende och sedan betalade vi.
Solen lyste och det var fortfarande varmt även fast klockan var halv 8 på kvällen. Vi gick med kassarna ner mot vattnet och satte oss i gräset intill vattnet. Det cyklade förbi folk och en barnfamilj gick förbi med en hund.
- Jag älskar Stockholm! Ropade Sara och kastade sig bakåt och låg på rygg. Jag öppnade en ölburk och höjde den mot munnen.
- BOTTEN UPP! Ropade Sara och skrattade med det där skrattet som smittade så väl. Jag hann klunka i mig lite öl och spottade snabbt ut det för att kunna skratta. Hon ska alltid vara så lustig och härlig, det är det som är så speciellt med lilla Sara. Min lilla Sara. Tiden gick fort och vi hade druckit upp och ätit upp nästan allting vi köpt.
Vi båda reste oss upp och jag var påväg att plocka ihop sakerna.
- Men vafan Emmsy, skit i det där. Flinade Sara i mörkret och jag skrattade för mig själv och gick med snabba steg till henne. Stockholm var mörkare än förut, lamporna i staden lyste upp och havets ände syntes tydligt. Klockan närmade sig 3 på natten och vi gick och sjöng och dansa oss fram på gatorna. Jag har aldrig mått så bra som jag gör med just Sara, jag känner mig liksom viktig och betydelsefull med henne. Jag känner mig inte sådär mesig, eller visst hon kan ju säga vadsomhelst men gör det oftast med ett leende och för att jävlas. Hon är så härlig, hon är så lik mig. Min allra käraste syster. Hon stannade vid bron och jag stog bredvid.
- MY HEART WILL GO ON!!!! Skrek hon och jag skrattade så att hela jag vek mig.
Jag vände blicken och såg 3 killar gå emot oss. Klockan 3 på natten. Jag blev lite orolig, det kan ju vara psykon eller vadsomhelst. Eller så är dom bara helt vanliga och schyssta killar.
- Hej! Sa en av dom när dom närmade sig. Sara, som inte märkt att dom var där, vände sig hastigt och hälsade på dom som att det inte var skumt alls. Jag tvekade, men hälsade sedan jag med.
- Vad gör ni ute mitt i natten? Frågade en av dom, jag kände igen rösten. Men kunde inte riktigt sätta fingret på vem det var.
- Inget speciellt. Sa jag och log försiktigt.
- Ni är inte nyktra iallafall, haha! Sa en av dom direkt efter. Jag kunde inte se vem som sa vad.
- Nej, men inte helt packade heller som tur är. Sa Sara och tog min hand och kramade den hårt.
- Ska vi följa er hem?
Dom verkade rätt schyssta, men jag vågade inte riktigt lita på dom. Men Sara, hon är rätt dum när det gäller sånt. Hon tackade ja och dom gick tätt intill oss hela tiden. Med panik gick jag och väntade på ett slag i ryggen, en spark på benet eller en kniv i huvudet. Jag överdriver nu, men ändå.
Live my life #1
EMMY:
Solen lyste starkt över staden och en låt av One Direction spelades i mina hörlurar. Stockholm är vackert och jag trivs bra här. Den gamla delen var rätt lugn när jag passerade och sedan gick in på caféet som jag och min vän driver. Sara, min bästa vän stog vid kassan och tog emot beställningar när jag kom in.
- Spring och sätt på dig förklädet och börja, det behövs verkligen! Flinade hon och jag gjorde som hon sa.
Vi har en dröm att få driva ett café i London. Men än sålänge sitter vi här i lilla Stockholm i gamla stan. Vi kontaktar folk i London för att få komma dit och driva där men det krånglar. Ibland får vi inte ens svar och ibland nej. Det trycker ner drömmarna självklart, men jag trivs här och har inget emot att fortsätta driva caféet här i Stockholm. Sara serverade till kunderna och jag tog emot beställningar. En dam kom och log mystiskt mot mig.
- Hej och välkommen till Café Original, vad får det lov att vara? Frågade jag med överdriven betoning i rösten.
- Kaffe. Svarade hon kort och jag granskade hennes pälsrock och stora halmhatt som skymde ansiktet.
- Det blir 25 :-, tack. Sa jag och hon tog snabbt fram en hel del en-kronor. Jag fäste blicken i henne medans jag fixade en kopp kaffe. Sara tog kaffekoppen ur min hand och gav den till damen som slog sig ner längst bort.
Väggarna var i glas och taket var överdrivet högt. En stor lampa lyste upp caféet. Jag gick mot dörren och öppnade den och satte mig sedan på en stol vid kassan och filade naglarna.
- Hur är det dig då, Emmsy? Frågade Sara och jag tittade upp mot henne.
- Bra tror jag, behöver en kille och det är NU. Sa jag och fortsatte sedan fila.
Tiden gick fort och det var dags att sluta. Jag hängde förklädet nedanför bänken med alla bakelser och gick ut. Jag var verkligen festsugen men ändå inte. Sara tog den stora nyckeln och låste caféet och stoppade den sedan i bh:n. Hon skuttade fram som ett litet barn och tog armen under min. Hennes långa blonda hår var halft lockigt och änglalikt. Mitt blonda lite kortare och slitna hår var pinsamt jämfört med hennes.
- Så vad ska vi hitta på en sån vacker kväll? Frågade hon och jag log brett mot henne.
- Jag vet inte, kan vi inte dra till södermalm och ta det lugnt? Frågade jag och hon suckade lite.
- Alltid du, Emmsy. Du vill ju aldrig festa!! Flinade hon.
- Men vi ska väl jobba imorgon?
- Det är inte så viktigt, det löser sig. Sa hon men jag skakade på huvudet och hon gav upp till slut. Vi tog en spårvagn och skämde ut oss rejält på vägen till södermalm. Höfterna hoppade upp och ner och svingade runt i cirklar i takt till våra röster som sjöng högt på Up All Night. Vagnen stannade och vi hoppade ut ur den exakt som Niall brukar göra på konserter. WOHO ropade vi och människor gav oss otrevliga blickar för att vi hördes så väl.
someone like you' #8
Ellies perspektiv
Jag sprang in i skuggan och satte mig bakom några lagerlådor som tillhörde restaurangen. Jag höll andan, jag vill verkligen inte träffa honom. Och speciellt inte efter det här med att jag sprang ifrån honom.
- Ellie? Är du där? Sa han, nästan ropade efter mig och jag fick panik. Benen började skaka och tårarna fyllde mina ögon. Han suckade och mumlade vafan är det som händer, eller något liknande. Jag satt kvar en stund och lyssnade koncentrerat efter ljud om att han gått eller inte. Det var tyst så jag reste mig upp och tog bort smuts från mina byxor och gick snabbt tillbaka till den soliga delen och fortsatte kolla efter Zayn. Det var en hel klunga med människor över allt. Precis som ett stort hav fullt med människor. Det är omöjligt att hitta honom här så jag gick undan och ringde istället. Signalerna ekade i mitt huvud, han måste svara. Han måste. Han svarade inte, men jag ringde igen och då svarade han.
- Hallå? Sa han tyst och jag blev lycklig av hans röst men visste att det var mycket att fixa innan allt skulle bli bra igen.
- Hej, Zayn. Förlåt, jag vet att jag var konstig.. Jag älskar verkligen dig och förstår inte vad som flög i mig.. Sa jag för att förkorta historien och snyftade lite. Han snyftade i luren. Sedan hördes en okänd röst i bakgrunden. Det var en man som kom in i samma rum och det lät som att han höll på med nånting. Zayn snyftade och började tjuta tyst i luren, jag vet att han gråter. Och jag mår så dåligt över det, han var en tuff kille första gången jag träffa honom. Men nu har jag märkt att han är precis som jag, ingen mes men väldigt svag i kärlek och tycker att minsta lilla sak som händer i ett förhållande är viktigt.
- Jag tror jag måste lägga på nu, tyvärr. Sa han samtidigt som han grät. Jag sa åt honom att inte lägga på och fortsatte sedan:
- Vart är du nånstans? Är du okej?
- Vart är du nånstans? Är du okej?
Han suckade i luren, eller det lät som att han hämtade andan för att kunna prata utan en massa tjut.
- Om jag säger såhär.. Jag är på akuten, så fattar du förhoppningsvis hur jag mår.. Sa han och hostade sedan precis innan han la på.
Akuten.. Varför är han där? Är det mitt fel att han är där? Är allt förstört nu på grund av det jag gjorde.. Jag fortsatte ringa flera gånger och på mitt ungefär sjunde samtal så svarade han igen med en suck.
- JA, Ellie? Vad är det som är så viktigt? Frågade han irriterat.
- Allt som händer. Jag vill ha tillbaka det vi hade, det är det som är viktigt. Snälla kom tillbaka, du sa ju dom där orden precis innan du åkte igår, dom kanske inte var äkta eftersom att du håller på såhär? Jag gör vadsomhelst.. Jag älskar ju dig och vill inte förlora dig, jag vill känna din närhet som förut och börja om från början så att allt blir bra! Sa jag och började gråta.
- Okej, vi börjar om. Jag är sårad, det är våran start på nytt. Bra va? Sa han sorgset och nästan drygt.
- Snälla Zayn.. Vad ska jag göra för att allt ska bli bra? Jag vill verkligen inte ha det såhär..
- Det är ju du som gjort så att allt blivit såhär, ellerhur? Det är iallafall inte jag.
- Men du gör det värre när du håller på såhär, du vill inte lyssna på mig. Jag tänkte inte när det hände, jag vet att jag gjort fel och allt du säger är rätt men jag ångrar det verkligen. Vad begär du att jag ska göra egentligen.. Grät jag och han snyftade i luren precis som jag. Jag vill verkligen inte att han ska må såhär och jag vill framförallt inte må såhär själv.
- Vara ärlig och säga saker som verkligen kommer från hjärtat och inte bara för att det ska låta bra. Sa han säkert och bestämt.
- Okej.. Jag älskar dig, och det är sant. Du är verkligen allt, lämnar du mig så har jag INGEN. Grät jag och han var tyst några sekunder.
- Inte på det sättet, göra det i framtiden. Kom igen Ellie, du sa annat innan kvällen när vi kysstes och jag blev verkligen kär i dig och trodde på varenda ord du sa. Men när det var som bäst under kyssen så slutar du helt plötsligt, du verkar inte veta hur jävla ont det gör att vara jag när det händer. Och du kan inte förklara heller verkar det som. Du kanske har ljugit för mig hela tiden, jag vet väl inte vad du håller på med.
- Men jag vet att jag gjort fel. Ingenting är på låtsas för mig, det här är verkligen allt för mig. Det som hände hände för att jag kände mig så dum och konstig. Jag var osäker på vad jag kände.
- Om du var så osäker på vad du kände, varför sa du allt det där underbara face 2 face till mig? Du fjäskade för att hålla mig kvar och det var då jag blev kär i dig. Förstår du inte det? Jag vet inte vad jag ska göra, som sagt så kommer jag aldrig kunna gå vidare för det finns ingen som du, men du är perfekt för mig och då gör du såhär?
- Förlåt Zayn, jag älskar dig och ångrar allt jag gjort som är fel. Orden var sant, och jag hoppas det räcker. Du får ringa mig när du vill ta mig tillbaka. Sa jag och la på, jag ville inte höra svaret. Varför ska allt blir så svårt?
Han mår verkligen dåligt över det här och det skulle jag också gjort, han kan ju ha tagit det hur fel som helst att jag bara gick ifrån honom. Jag kanske bara är ett misstag, jag har iallafall gjort ett..
someone like you' #7
Ellies perspektiv
Jag vaknade med smink kletat över hela mitt ansikte. Jag reste mig upp och fixade till mig lite för att kunna gå ner och äta frukost. Dom får inte märka att jag gråtit, det får dom verkligen inte. Jag gick in till mitt egna badrum och tvättade bort sminket och satte upp håret i en ny vanlig svans. Tankarna flög runt inom mig, Zayn Zayn Zayn Zayn. Jag älskar honom och är verkligen kär, men den där Louis får allt att bli så fel. Jag skulle inte blivit så nära kompis med han. För då hade ju allt funkat just nu. Jag gick nerför trappan och mamma sa direkt godmorgon där hon satt vid frukostbordet. Godmorgon mumlade jag och gick direkt till hallen istället för att äta frukost.
- Ska du inte äta något? Frågade hon och tog av sig sina läsglasögon. Jag skakade på huvudet medans jag satte på mig mina skor och gick ut. Solen lyste ovanligt starkt och jag blev nästan svettig av den. Jag brukar aldrig visa mig utan smink vardagligt för att jag tycker inte om mitt utseende naturligt. Men nu orkar jag inte bry mig.
Jag gick igenom gamla delen av stan och det var rätt lugnt för tillfället i trafiken. Jag gick in på ett café och tog en jordgubbsmilkshake medans jag tittade ut över gatorna. En tjej kom in och tittade sig omkring och satte sig sedan på en barstol vid fönstret, nästan bredvid mig. Jag tog på mig mina solglasögon medans jag drack och kände mig rätt bra ändå även fast det som hänt faktiskt har hänt. Hon log lite försiktigt mot mig och verkade ha lätt att prata.
- Hej. Sa jag och hon hälsade i nästan samma sekund. Vi småpratade lite och sedan kunde vi prata precis som att vi känt varandra sen innan. Jag berättade om Zayn och Louis, fast jag inte nämde deras namn. Hon gav en sorgsen min och klappade mig lätt på axeln.
- Kärlek, det är lite konstigt med kärlek faktiskt. Det är det som gör livet värt att leva, men samtidigt är det just det som gör saker värt att dö för. Sa hon med en intressant betoning och hon hade faktiskt rätt. För att få ett perfekt förhållande så måste man gå igenom svåra tider också. Allt lättade i min skalle, frågorna som ekade i mitt huvud fick äntligen ett bra svar. Jag var inte schysst mot Zayn igår, han är den som borde må dåligt. Inte jag, och dessutom känner jag honom bäst och borde vända mig mot honom utan att ens tveka. Tjejen, som hette Dani, log mot mig och jag log mot henne.
- Tack så mycket Dani, det här löste ju allting som varit knas. Sa jag och gav henne en lätt och lycklig kram. Hon gav mig en lapp med sitt nummer och jag skrev ner mitt på en lapp och gav till henne.
- Vi hörs! Sa jag och gav henne ännu en kram, fast en hejdåkram.
- Ta hand om dig, Ellie. Sa hon schysst när jag öppnade dörren och gick. Jag kunde äntligen le, på riktigt. Jag gick mot hamnen för att se om Zayn kanske var där. Han brukar vara där. Bara några få minuter senare var jag där och hörde hur vattnet klunkade i kör och folk gick och snackade och skrattade. Längst bort var det som en liten show med dans och sång. Jag nynnade lätt till musiken och såg sedan något som jag verkligen inte ville se. Jag vände håll och gick med snabba steg mot den lilla delen av hamnen med restauranger. Den lilla delen låg i skuggan och jag vill inte gå dit, men jag måste för att allt inte ska sabbas igen.
- ELLIE. Vad är det med dig? Varför går du? Ropade han, eller han som är LOUIS. Han gick efter mig och jag förstog honom. Han har inte gjort något fel och inte Zayn längre. Allt är inte så komplicerat egentligen, det är jag som gjort allt värre med dåliga tankar och inte sanningen.
someone like you' #6
Ellies perspektiv
Klockan var ungefär åtta och jag hade ingenting att göra. Jag ringde Zayn och bara några minuter senare brummade det utanför huset. Det var hans moppe som lät. Jag gick ut och omfamnades i en varm kram. Han strök fingrarna genom mitt långa bruna hår. Hans leende fick hela mig att bli varm och glad.
- Har du pratat nåt mer med Sanna om hennes mamma och det? Frågade han och jag tittade ner i marken.
- Ja.. Hon skulle ju kommit hem idag, men hon har blivit sämre och måste bo kvar.. Sa jag sorgset och ville berätta om hennes pappa och hur han slet i henne. Men det kanske bara skulle göra saker värre, eller borde jag berätta det för Zayn som faktiskt är hennes vän? Han kanske redan vet om det..? Han höjde mitt ansikte och kollade på mig.
- Vad tänker du på? Frågade han och det fanns ingen återvändo. Jag berättade det och han nickade lite surt.
- Han har alltid varit sån, iallafall efter att hennes mamma flyttat till sjukhuset. Dom har det inte lätt och jag förstör om han verkligen blir galen på skiten som pågår i hans liv. Och Sanna har ju inte gjort dom bästa valen i livet heller och han kanske är orolig att det ska hända henne något. Han vill verkligen inte förlora henne också. Sa Zayn och tittade mot deras hus. Det hann bara gå några sekunder innan våra läppar möttes. Det kändes så rätt men ändå så fel. Men jag kände mig nästan tvungen att fortsätta, eller nej..
Hans händer vilade mot mina höfter och mina runt hans hals.
Men då kom min tanke upp på hans kompis, Louis. Vi träffades för några dagar sen när jag skulle träffa Zayn och då var han där liksom och var med ett tag. Han var verkligen helt jävla underbar, men vad håller jag på med? Lou var så gullig mot mig och vi kom varandra nära och snackar rätt mycket i nuläget. Och här står jag och kysser Zayn!
Jag tog mig ur hans famn och avslutade kyssen hastigt. Han kollade på mig konstigt och jag tittade bort. "Förlåt" mumlade jag och vände mig om med tårar i ögonen. Jag kanske överdriver, men jag är en känslosam person och känner mig sjukt taskig.
Jag gick med snabba steg mot mitt hus och ställde mig vid ytterdörren. Han stog kvar vid moppen och tittade efter mig. Jag gillar verkligen honom, men jag gillar Louis också. Kan ingen bara fixa det här och få mig att välja vad som känns rätt?
- ELLIE. Ropade han bakom mig och jag vände mig om och tittade på honom. Det började dugga och snart kom regn. Jag kollade på honom och såg hur han tänkte innan han sa det han skulle säga.
- Jag älskar dig, och jag vill verkligen att du ska veta det hur du än gör efter det här. Jag väntar på dig, ingen annan. Det finns ingen som dig, och därför kommer jag aldrig kunna tänka på annat än dig. Ropade han och jag log även fast jag ville gråta. Han satte på sig hjälmen och åkte. Jag förstår inte riktigt vad som händer, men jag saknar honom redan. Med tårar sprang jag in i hallen och kastade av mig skorna slarvigt och sprang upp för trappan och grät sedan på mitt rum. Jag låste dörren och ställde en byrå för. Ingen får komma in nu, för ingen skulle verkligen förstå. Jag grät till sömns.
someone like you' #5
Ellies perspektiv
Det gick några dagar och jag hade ringt Zayn och snackat några gånger. Mamma och Pappa har lugnat ner sig och vid middagen frågade dom om jag tyckte att det var dags att börja plugga igen fast på en ny skola här i London. Jag skakade på axlarna. Det kanske inte var en så bra idé trots allt. Dom svarade bara ett "jaha" eller ett "nehe okej". Jag reste mig upp och ställde disken i diskmaskinen och satte sedan på mig uggsen och gick över till Sannas hus. Jag knackade försikigt och hennes pappa öppnade dörren. Han ropade på Sanna som gick med tårar i ögonen och kramade mig. Hon sa att vi skulle vara ute och sedan stängde vi dörren och satte oss på bänken.
- Gråter du? Frågade jag och hon snyftade lite.
- Nej jag gråter inte, men är ledsen. Fick veta för 1 månad sen att mamma skulle komma hem idag men sjukhuset ringde nyss och berätta att hon blivit sämre och får inte åka hem idag så nu har vi fått ett nytt datum. Sa hon med en suck och tände sedan en cigg. Jag la armen om henne.
- Det ordnar sig, förr eller senare. Sa jag försiktigt och hon tog ett bloss på ciggen.
- Tror du att hon klarar sig? Frågade hon efter en stund. Jag var osäker, men ville göra henne på bättre humör.
- Ja, jag nästan vet det. Sa jag och hon log mot mig. Hon berätta om hur bra hon och Niall haft det. Men han fick bara sova hos henne 4 nätter för han var tvungen att hjälpa till hemma och plugga mer.
- Sluta rök, du förstör ju bara dig själv! Sa jag och tog tändaren och ciggpaketet. Jag höll paketet över tändaren men tände inte.
- Men nej, Ellie. Jag har fan betalat för den där! Sa hon och skrattade lite.
- Din mamma är redan dålig, vill du också bli det eller? För jag garanterar att du blir det av den här skiten! Sa jag bestämt. Hon suckade lite.
- Jag började bara för att jag mådde dåligt över att hon bor på sjukhuset. Sa hon sorgset och en tår rann nerför kinden. Jag krama om henne och viskade att om hon håller sig borta från skiten så kommer hennes mamma bli glad. Hon höll med och kastade iväg paketet och strax efter kom en bil och mosade den.
Vi satt och pratade om annat och hon blev på bättre humör.
- Sanna, kom in nu. Sa hennes pappa Lasse och tittade ut genom dörren.
- Nej jag vill inte. Sa hon och han sa emot.
- Du kommer in nu, hör du inte vad jag säger?! Skrek han och hon skrek att hon verkligen inte ville. Han gick ut och slet henne i armen och drog in henne i huset. Jag visste inte vad jag skulle säga och ångrar att jag inte gjorde något. Man hörde genom dörren att hon grät och han skrek på henne. Han mår dåligt och det är nog därför han är sådär. Jag gick med tunga steg hem och öppnade ytterdörren och gick in. Jag önskar bara att jag kunde göra mer för att få Sanna att må bättre, men jag kan inte göra mer än att stötta henne. Jag borde stoppat hennes pappa, han var ju hård och hårdhänt mot henne. Men det borde inte vara något. Hon borde ha berättat då. Eller vågar hon inte för att hon är rädd för sin pappa?
someone like you' #4
Ellies perspektiv
Solen lyste in genom min dubbeldörr när jag vaknade. Jag kände en konstig känsla och minns ingenting från gårdagen. Jag har väl inte druckit, isåfall.. Inte så mycket hoppas jag. Jag satte mig upp och kände lite huvudvärk och gick direkt ner i köket för att hämta en huvudvärkstablett. Jag gick upp på rummet igen och kastade mig i sängen.
- Vakna Ellie. Sa pappa och öppnade min dörr och tittade in. Jag fräste att jag var vaken och han stängde dörren.
- Jag hoppas du ångrar det du gjort nu. Vi är inte stolta över dig för det du gjort. Sa han och jag förstog ingenting.
- VAD PRATAR DU OM? Skrek jag och klädde sedan på mig myskläder och bestämde mig för att gå till kiosken och köpa en glass. Jag satte på mig ett bar uggs och gick mot kiosken som låg ungefär 250 meter ifrån huset. Jag tog isglassen från mannen i kiosken och betalade. Solen var lika underbar idag, jag satte mig på bordet i solen och hörde brummande från vägen. Solbrillorna skyddade mina ögon som var utkletade med smink. Håret satt i en slarvig tofs och hela jag kände mig ofräsch idag. En moppe slirade in vid vägkanten och jag vände mig om och såg att det var Zayn.
- Hej, Ellie. Sa han och satte sig bredvid mig. Jag log mot honom och slickade sedan på min glass.
- Asså, vad hände igår? Frågade jag lite irriterat och han småskrattade.
- Du drack, sjukt mycket och spydde i mängder och var helt jävla packad. Jag körde hem dig och dina föräldrar var inte så speciellt glada när dom öppnade dörren och hörde min förklaring. Sa han och jag suckade tjurigt.
Varför gjorde jag så? Jag måste verkat hur äcklig som helst som spydde inför honom och var hur packad som helst. Jag gillar inte att dricka men det bara blev så.
- Fyfan.. Sa jag och fortsatte slicka och suga på glassen. Han log mot mig med sina vackra ögon. Hans chinos såg nästan vita ut i solskenet och hans vita tröja var alldeles himmelvit och hans gyllenebruna hud såg så mjuk och fin ut. Hans mörka hår var alldeles perfekt och hans solbrillor var såna där som är perfekta på killar.
- Du är.. Du är schysst, du är en speciell tjej. Sa han och jag log generat och fick endast ur mig ett tyst "aww".
Han tog fram en lapp och en penna och skrev ett nummer på. Han räckte lappen och jag tittade upp mot honom.
- Om jag är en idiot i dina ögon eller typ konstig så kan du villa smsa eller ringa om du vill ses eller något. La han till och pekade på lappen och på numret.
- Tack. Sa jag och gav honom en kram. Man kan ju iallafall säga att han är hur snäll som helst. Solen lyste hett på oss och vi satt rätt nära varandra. Det kändes bra men lite jobbigt. Ska vi bara sitta där och vara tysta?
- Jag tror jag måste gå hem nu. Sa jag och gav honom en kram innan jag gick.
Jag öppnade ytterdörren och knöt av mig skorna och gick ut på baksidan. Melvin och Pappa badade i våran nerbyggda pool. Det såg skönt ut. Mamma låg på en solstol i bikini och solade. Jag satte mig på en stol och tittade när pappa kastade runt med Melvin som skrattade så att han grät.
- Ellie.. Sola du också, lite färg behöver du med. Sa han och log lite försiktigt. Jag märkte att det var något fel.
Jag suckade bara och skakade på huvudet.
- Vi vet att du druckit. Du kunde ju inte ens ta dig hem själv utan att få hjälp av någon jävla hunk som skjutsat dig hem. Vad var han för någon typ? Har aldrig sett honom förut. Sa hon och jag blev riktigt irriterad.
- Han heter faktiskt Zayn. Fräste jag.
- Men du är 16 år och är ute på någon jävla vild fest med killar och du har säkert rökt också.. Men det är inte det som är grejen, grejen är att jag vill inte att du dricker. Du är för ung och dessutom kan ju vadsomhelst hända här i London. Vi kanske verkar tråkiga, men du som är så klok annars och nu kommer du hem helt packad och förstörd. Det var inte kul iallafall, du slipper ifrån extrajobb som straff den här gången men händer det en gång till så får du konsekvenser. Okej? Sa han och jag nickade.
- Vi är nyinflyttade och man gör sånt för bekräftelse i din ålder, jag förstår att det blev så i den här åldern. Men du kan ju försöka bete dig ändå. Jag gjorde också misstag i din ålder. Men jag vet hur det är och vill inte att du ska gå igenom samma skit som jag gjort. Suckade hon och hoppade i poolen.
- SANNINGEN ÄR ATT JAG HADE JÄVLIGT KUL. Skrek jag och gick med tjuriga steg in i huset.
someone like you' #3
Ellies perspektiv
Zayn skrattade medans vi andra inte riktigt fatta varför. Men sen började Sanna också skratta.
- Niall, du drar varenda gamla replik varje gång du vill få något med henne. Först blir det fest och sen då jävlar. Skrattade han och jag fnittrade lite och Niall flinade samtidigt som att han suckade.
Vi bestämde oss för fest. Men jag vill inte dricka. Sanna satte sig bakom Niall på hans moppe och jag bakom Zayn på hans. Jag fick låna en hjälm som Zayn hade med sig under stolen och sedan la jag armarna runt hans midja när han åkte. Efter några minuter genom Londons centrala så stannade dom vid den gamla delen av stan för det var lite lugnare där. Vi gick in och jag tog av mig min jeansjacka och var blyg. Försiktigt gick jag mot ett bort och satte mig ner i soffan. Dom andra gick ut på dansgolvet och började dansa vilt. Jag ville så gärna vara med, men det skulle bara bli konstigt. Jag känner dom ju inte. Men dom bad mig att hänga med på fest så varför inte? Jag reste mig upp och gick fram till dom och började dansa. Först dansade jag lite lugnare än dom men sedan dansade jag galet tätt intill dom andra. Sanna hostade och gick för att röka en cigg. Jag gick efter henne och satte mig bredvid henne på bänken utanför festen.
- Var inte blyg nu, bruden. Sa hon och log mot mig.
- Va? Vad menar du?
- Ja, du får inte bli blyg nu. Festa hårt med oss! Sa hon glatt och jag log.
- Zayn kollar in dig rätt mycket. Sa hon och tog ett bloss och pressade den senare mot marken och jag svarade inte. Vadå? Kollar han på mig? Visst har jag ingenting emot det, för han är ju snygg. Eller, sjuukt snygg rättare sagt.
Vi gick in och dansa med dom igen. Efter en stund gick Niall och Sanna undan och låste sig sedan in på toaletten. Jag satte mig i soffan och Zayn satte sig bredvid mig.
- Man förstår ju vad dom gör därinne, iallafall. Sa han och tog en klunk av vinet. Jag nickade lite med ett leende och han granskade mig och verkade lägga märke till något speciellt.
- Du. Om Sanna beter sig konstigt ibland eller säger något typ wierd så är det för att hon har det lite svårt just nu. Det är kul att umgås med henne, hon är äkta. Hon är en riktigt vän. Men hon är speciell.. Sa han och kollade på mig. Jag nickade försiktigt, jag visste inte riktigt vad jag skulle säga när han sa så. Men det var snällt att han sa så.
- Hon behöver en vän just nu, hon har det riktigt jobbigt med sin mamma som är sjuk och inlagd på akuten. Så.. Jag är barndomsvän med henne, hon är min bästa kompis och hon behöver stöd liksom. Så.. Att du vet. La han till och jag sa tyst att jag förstog. Det är inte lätt att ha en förälder som är sjuk. Jag har inte varit med om det själv, men skulle kunna tänka mig hur det känns. Eller jag tror inte att jag skulle kunna sätta mig in i hur det skulle vara. Han gav mig ett glas vin och jag ville inte säga nej och började dricka av det. Sanna har rätt, han kollar rätt mycket på mig. Han drack upp vinet och jag drack sedan upp mitt. Jag tyckte det var gott och bad om mer och mer. Efter ett tag hade jag druckit flera glas vin och kände mig illamående.
- Oj, vad du dricker. Du brukar väl inte dricka eller så? Frågade Zayn och småskrattade lite när jag hostade och rynkade pannan för att kunna se ordentligt.
- Vadå?
- Men asså, det syns på vissa människor. Drick inte mer nu. Sa han och tog glaset ur min hand och ställde det på bordet. Allt blev suddigare och suddigare och jag kunde inte hindra mig själv och räckte handen efter glaset och tog ännu en klunk men han tog det ifrån mig igen.
- Ellie, drick inte mer nu. Sa han lugnt och gav mig ett glas vatten istället. Jag började spy och han hämtade en påse och sedan blev allt svart.
someone like you' #2
Ellies perspektiv
Jag öppnade dörren och det var tyst. Mamma ställde upp en blomvas med blommor i på matbordet och torkade sedan bordet med en fuktig trasa. Jag gäspade lite och gick sedan uppför trappan och in på mitt rum. Jag kände själv att jag verkligen måste hitta på något. Jag öppnade dubbeldörren och gick ut på balkongen. Sedan gick jag in och satte på stereon och NRJ på högsta volym så det dunkade ut ur högtalarna och ut på ballkongen. Jag dansade i takt till musiken och började sedan skratta för jag insåg hur dumt det egentligen såg ut. Jag satte mig på räcket och tittade ut på vägen. Det cyklade en mamma med sitt barn i en stol på pakethållaren och i huset mittemot vårat hus var det lugnt. Husets ytterdörr öppnades och ut kom en tjej i min ålder. Jag fick idéen att kanske snacka lite med henne, men jag är inget barn längre och kan inte hålla på så. Jag kanske kan låtsas råka gå förbi och sedan börja snacka med henne på något sätt? Jag sprang ner i hallen och knöt på skorna igen och gick lite sakta på vägen och förbi tjejen. Hon hade långt vågigt hår och blåa ögon. Hon hade rött läppstift och somriga kläder även fast hon såg rätt trött ut. Jag sneglade lite på henne och såg hur hon tog fram en cigg och började röka lite.
- Du där. Sa hon och jag vred huvudet mot henne och hon vinkade dit mig med ett leende. Jag gick lite osäkert mot henne och satte mig bredvid henne på den vita bänken. Jag brukar inte umgås med folk som röker, men hon ser inte ut att må dåligt eller ha dåligt hemma och så på stilen och hon verkade glad och schysst. Hon räckte paketet och petade ut en cigg och gav den till mig. Jag skakade på huvudet och hon la tillbaka den. Det blev en pinsam tystnad. Jag hade inget att säga, jag brukar inte hamna i såna här situationer.
- Så. Sa hon och tog ett bloss och fortsatte sedan. Du är nyinflyttad eller? Frågade hon och log mot mig med ett svagt leende.
- Aah, jag flytta in idag. Sa jag och log lite försiktigt tillbaka.
- Sanna. Sa hon med ett leende och jag svarade "Ellie". Vi satt och småpratade lite om vart jag bor och om våra familjer och hon verkade ha det bra. Men jag undrar verkligen varför hon rökte? Hon kanske är äldre än mig, vad vet jag?
- Hur gammal är du, Ellie? Frågade hon och pressade ciggen mot marken och spottade. Jag granskade ciggens glöd när den släcktes.
- 16. Durå?
- Fyller snart 17 så ja, 16. Sa hon och jag nickade sådär lite sakta och förståndligt. Jag bestämde mig för att ge henne en chans och inte få några fördomar om henne. En moppe körde in på gatan och stannade framför oss. En kille steg av och tog av sig hjälmen och log mot henne och sedan mot mig.
- Tjenare bror. Sa hon och räckte ciggpaketet till honom. Han var tveksam och bestämde sig sedan för att tacka nej.
- Jag tänker inte röka mer. Sa han och jag blev lite glad över det. Inte bara för att jag inte gillar folk som röker, utan för att det är ju ett bra beslut för hans eget liv också. Han satte sig bredvid mig på bänken och log lite schysst men inte för mycket mot mig.
- Ett nytt ansikte. Jag heter Zayn. Sa han och jag log.
- Ellie. Svarade jag och fixade till mitt långa vågiga bruna hår. En till moppe körde in på gatan och stannade intill Zayns. Det var en kille det också som tog av sig sin hjälm och under hjälmen var en blond kille med kort ruffsigt hår. Han och Zayn verkade känna varandra sen innan.
- Hallå där. Sa han till mig och tog min hand och pussade på den lätt och jag blev generad.
- Hörru charmören, gå till din brud. Men inget ligg på gatan guuys! Skrattade Zayn och jag fnissade lite.
- Niall förresten! Ropade den blonda killen mot mig och jag svarade Ellie. Vi alla fyra satt där och snackade. Klockan var 20.07 och det var rätt lugnt i området. Niall och Sanna hånglade lite medans jag bara satt där mellan henne och Zayn. Zayn tog fram sin mobil och det såg ut som att han var inne på twitter. Jag frågade vad han hette på twitter och han svarade och sedan bestämde jag mig för att kolla på hans twitter. Det tog några minuter innan någon sa nånting.
- Kan vi inte dra till stan och hitta på något. Ja om du vill förstås, Ellie? Frågade Sanna och jag nickade.
- Fest? Frågade Niall och Zayn bröt ut i ett asgarv.
someone like you' #1
Ellies perspektiv
Våran bil rullade sakta in i husområdet. Jag var nervös, fast jag vet inte riktigt varför. Solen bländade mig när jag öppnade bildörren och började bära väskorna mot huset. Huset var stort och vitt. Jag la väskorna utanför dörren och tog sedan upp mobilen för att kolla twitter.
- Ellie, du har inte tid med mobilen nu. Hjälp till här. Sa min mamma som flämtade väl när hon bar på en av dom största lådorna. Jag suckade och gick mot bilen och tog några väskor runt mina armar och började konka mot dörren när dom hängde på mig. Efter ungefär en timme hade vi tagit in alla lådor och saker och jag sprang runt lyckligt i det nya huset. Pappa skrattade åt mig, jag kunde nästan föreställa mig hur galen jag var.
Min lillebror Melvin gick runt med sin leksaksbil och lekte att den körde runt på det stora trägolvet, han var bara 6 år. En liten skit helt enkelt. Själv är jag 16 och min lillasyster Elin 12.
- Ta dina väskor och gå upp till ditt rum och börja packa upp, Ellie. Sa pappa med ett leende och började packa upp glas och tallrikar i köket.
Jag trodde först inte på det när mamma och pappa berätta att vi skulle flytta. Jag grät en skvätt för jag skulle sakna mina kompisar. Men nu är jag inte ett dugg ledsen. Jag behöver förändring i livet, som en uppdatering på ett helt nytt ställe och en chans att börja om ett helt nytt liv. Jag tog några av mina packningar och gick upp för den stora trappan. Flämtande öppnade jag den stora vita dörren och framför mig var ett perfekt tonårs rum. Det var en dubbeldörr ut till en liten ballkong och väggarna var svartvita med snygga mönster. En platt-tv passade in perfekt på väggen och jag har en ännu större garderob nu än den jag hade innan. Pappa och Mamma måste ha varit här i förväg och renoverat och möblerat med nya möbler. Nu skulle jag ju bara fixa in mina privata saker. En spegel täckte en av dom vita väggarna och bredvid var det som ett skåp fast med bänk där jag kunde ha smink och sånt.
- TACK MAMMA & PAPPA, JAG ÄLSKAR ER! Skrek jag och började skrika av glädje och ville börja att fixa det mer personligt direkt. Solen lyste starkt in genom dubbeldörrarna och jag sprang fram och öppnade dom och lät solen värma min lättklädda kropp. London är mycket härligare än vad folk säger. Kanske är det bara såhär vackert just idag, men jag hoppas det är såhär fint hela tiden!
Efter ett tag hade jag fyllt garderoben flitigt och bestämde mig för att ta mig en titt i det nya området. Jag sprang ner till hallen och började knyta på mina låga vita converse. Taket är väldigt högt i hela huset, fast det är rätt snyggt tycker jag. Min lilla hand greppade handtaget och öppnade.
Området var stort och väldigt vackert. Det var stora villor som vårat överallt fast inget av dom såg likadant ut. Ivrigt sneglade jag mot våran granne. Huset var stort och ljusgrått, det såg nästan precis ut som vårat fast med andra färger. Jag satte på mig mina solglasögon och fortsatte titta på andra hus som låg en liten bit ifrån vårat. Det fanns inte så mycket att se så jag gick in igen.
ONE DIRECTION - TORN [JUDGES HOUSES]
KOMMER NI IHÅG DET HÄR ÖGONBLICKET? Killarna har förändrats massor på mest bra sätt. Självklart var dom söta då också. Men ibland kan man fnittra till lite av Nialls hår. Och mest av allt, Harrys hår! Bara jag som tycker det är oerhört KORT? Lockarna eller ja.. Hans "curles" syns just inte alls lika mycket. Han ser väldigt liten ut där mot vad han gör nu. Våran pojke blir så stor! Vem har förändrats mest av grabbarna tycker ni? XOXO
LET'S BEGIN
Hej och välkommen! Den här blogen drivs av mig, Nora 13 år från en stad några få mil utanför Stockholm. Jag älskar musik och vill därför göra någonting mer än bara sjunga och spela. En blogg kan ju vara rätt kul det med!
Det kommer komma upp allt möjligt från musiktips till skandaler om artister och sånt. Ibland kan det rulla en fanfic med tidens gång oxå. Uppe i det vänsta hörnet finns mer information och två länkar. "Veckans låt" innebär att ni kommer få ge förslag på lite låtar och sen kommer jag utse en av låtarna och lägga upp om den och lite info om artist och sånt. "Bäst just nu" är väl som ett musiktips personligt från mig. Klicka gärna och lyssna! :) XOXO ~
