Jag fick ett sms av pappa. Det stog att han skulle jobba ikväll också och komma hem ungefär 23.00. Jag blev lättad för då kunde allt det här ordna sig. Ungefär en halvtimme senare efter samtalet så klev  Louis & Harry upp på däck. Julia märkte det inte först, men när jag hälsade med ett litet leende så tittade hon över axeln och tårarna började rinna ännu mer. Harry drog upp henne från stolen och drog in henne i sin famn. Man hörde hur hon snyftade och jag sa åt Louis att vi skulle gå ner under däck så dom fick prata lite.

- Vi går ner så ni får prata lite, jag tror de behövs. Sa jag försiktigt och dom båda nickade. Jag tog hans hand och drog ner honom för trappan.

- Det är så jävla coolt att bo i en husbåt! Sa Louis helt glatt. Jag ryckte på axlarna och satte mig på min säng. Som förövrigt var väldigt bred för att vara en enmanssäng. Det var som en dubbelsäng. Jag satte mig på sängkanten medans Louis studerade vårat hem. Han gick in i köket och jag hörde hur han sa "wow" flera gånger när han gick in i ett rum.

- Du vill säkert bara vara snäll. Sa jag högt så att han skulle höra. Han ställde sig vid min dörröppning och skakade på huvudet.

- Jag är inte sån, jag är dum. Sa han med ett flin.

- Bad boy. Sa jag och höjde ögonbrynet. Han närmade sig mot mig och kysste mig. Jag hamnade på rygg och han låg på. Men han la ingen tyngd på mig alls. Vi fortsatte kyssas medans hans hand strök in under min tröja och på magen. Jag höll händerna på hans rygg och ju närmare jag kom byxmidjan ju mer andades han. Hans andetag gick fort och det blev till stön. Han snuddade vid mina bröst och jag lät det flyta på. Sedan reste han sig upp och drog mig upp från sängen.

- Vi ska inte gå för långt nu när våra vänner är däruppe. Sa han och jag fnittrade till.

Jag ville inte sluta men han hade nog rätt. Vad skulle hänt ifall Harry eller Julia kom ner och letade efter oss?

Det skulle bli så pinsamt. Vi får göra det ensamma. Han tog min hand och vi gick upp till dom igen. Julia verkade hämtat sig igen för hon satt i hans knä och skrattade. Han hade armarna om henne. Hon var betydligt tanigare än honom, fast det har hon alltid varit. Den lilla smala Julia. Vi log när vi såg att hon var glad igen. Hon reste sig upp och kramade mig.

- Du är bäst, tack för att du alltid ställer upp. Viskade hon.

- Du behöver inte tacka. Viskade jag tillbaka och hon log. Jag satte mig på armstödet på Louis stol och njöt av värmen. Han la armen runt min midja och klappade försiktigt.

- Det är sjukt varmt. Gnällde Julia och då fick jag lust att dra till kampis.

- Vi kan väl dra.. Sa jag.

- INTE till kampis. Avbröt Louis och jag skrattade.

- Vart ska vi då tycker ni?

- Stranden? Frågade Harry och vi alla nickade. Harry & Julia gick till Julia för att packa och Louis följde med mig under däck. Jag drog ut byrålådan och tog fram min snyggaste bikini. Jag la ner den i min strandväska och min handduk också. Jag ville byta tröja men tvekade först. Men valde en annan top. Så snabbt och smidigt som möjligt tog jag av tröjan jag redan hade och satte på den andra. Louis log mot mig och jag rodnade lite.

- Vadå?

- Är din mamma.. död?

- Ja, hon dog i cancer. Sa jag tyst och flyttade blicken ner i marken. Han la armarna om mig och kramade mig hårt.

- Förlåt. Sa han tyst och jag tittade upp.

- För vadå?

- Att jag tog upp det, jag vill inte att du ska bli ledsen. Sa han sedan och jag gav honom en snabb kyss och klev sedan på däck. Han vinkade hejdå. Pappa tittade på mig med en blick som gjorde mig irriterad. Han höjde ögonbrynet och jag suckade tungt. Sedan stängde jag min dörr och satte mig på sängen. Jahopp, och nu ska pappa tjata om Louis hela tiden och jävlas. Som han brukar. Ögonlocken blev allt tyngre och till slut somnade jag in.

~

Min mobil vibrerade i säkert en minut. Med en suck och lite irritation sträckte jag mig efter den och svarade. Det var Julia.

- Hej. Sa hon med darrig röst.

- Hej, vad är det? Frågade jag och försökte låta lite gladare än vad jag egentligen var.

- Pappa.. Sa hon och jag hörde hur hon hämtade andan. Pappa slog mamma så att hon ramlade in i fönstret. Fönstret gick sönder och nu är hon på sjukhus med glas i hela ryggen. Kan jag komma? Jag vill inte vara här! Grät hon.

- Du behöver inte fråga älskling, kom hit med det samma! Sa jag la sedan på. Snabbt som ögat bytte jag om till lite fräschare kläder och borstade igenom håret. Pappa hade redan åkt till jobbet, vilket var tur. Bara någon minut senare sprang Julia upp på däck. Jag kramade henne hårt och förstog att det var jobbigt. Hon var säkert orolig över hennes mamma, och rädd för pappa efter det här. Och jag som träffat hennes föräldrar och tyckt väldigt mycket om dom, tyckte inte heller det var ett dugg kul. Vi satte oss vid bordet och jag förstog att hon inte heller käkat något. Så jag bar upp frukost på en bricka och så åt vi i solen.

Hennes mobil vibrerade och hon tröck bort. Det var nog hennes pappa som ville förklara. Jag tog en tugga av ostmackan och kisade ut över vattnet. Sedan plingade det till i min mobil och det var från Louis.

"Hej älskling, vad händer? puss" stog det. Jag log och skrev in ett lämpligt svar. Ännu en gång vibrerade hennes mobil. Hon tröck bort det igen och det vibrerade hela tiden. Jag såg hur hon blev allt mer irriterad och påverkade. Tårarna började fylla hennes blåa ögon och sedan rann dom ner för hennes solbrända hy. Jag reste mig upp och kramade om henne så att hon skulle lugna ner sig. Mobilen fortsatte vibrera och hon ville inte svara. Jag tog den och kollade vem det var.  Det var inte hennes pappa. Det var Harry.

- Julia, det är Harry. Sa jag och pekade på displayen. Hon slet mobilen ur min hand och kastade den i vattnet. Jag såg hur hennes nya iPhone sjönk ner i vattnet. Hon började gråta ännu mer och jag tog hennes händer och höll dom hårt.

- Andas, och ta det lugnt. Allt kommer ordna sig. Känn dig inte tvingad att åka hem, du får bo här om du vill. Sa jag tyst och hon snyftade. Sedan vibrerade min mobil. Det var Louis. Jag svarade och tänkte förklara varför jag inte kunde prata.

- Hallå?

- Hej älskling. Sa han i luren.

- Hej babe, jag kan inte prata nu det har hänt en sak med Julia. Så måste hjälpa henne, det är allvarligt.

- Vänta! Harry vill prata med dig snabbt. Sa han och jag väntade. Harry började prata i luren med orolig och stressad röst. Han var orolig.

- Julia svarar inte, jag har ringt henne flera gånger! Jag blir orolig! Sa han och jag bet mig i underläppen.

Jag tittade på Julia som verkade ha hämtat sig lite. Hon behövde nog lite stöd från sin kille. Han kunde göra henne på bättre humör. Först tvekade jag, hon kanske tänkte kasta min mobil i vattnet också? Nej, det skulle hon aldrig göra. Jag räckte fram mobilen och hon tog den och tröck den mot örat. Jag såg hur hennes mun formade ett litet leende lite då och då. Harry behövdes verkligen nu. Jag hörde hur det surrade från telefonen, det var Harry som pratade. Men Julia la på.

- Vad gör du? Han bryr sig om dig! Sa jag och tog mobilen.

- Men jag kan inte prata, jag vet inte vart jag ska ta vägen. Snyftade hon.

- Det är okej Julia. Det ordnar sig, hur det än blir.

Jag är nog världens lyckligast tjej, tänkte jag när vi gick hand i hand nerför trappan och till dom andra. Alla satt i vardagsrummet. Som inte längre var ett vardagsrum, dom hade förvandlat det till ett stort mysrum. Det låg massor med kuddar över hela golvet. Sackosäckarna låg också på golvet och en massa täcken och filtar. Dom hade även lagt soffdynorna lite här och var. Soffan, utan dynor, hade blivit som ett bord där allt snacks och godis stog.

- HEJ! Skrek alla till oss och jag skrattade så jag vek mig. Vi satte oss och lyssnade på när dom fortsatte prata om det dom innan hade pratat om. Jag satt tätt intill Louis som tog en klunk av cidern.

- Men nej! Skrattade Julia och Harry flinade mot henne.

- Jo! Sa Zayn som också flinade.

- Men när vi är och festar så kommer ni bli oroliga! Sa Harry och lutade sig bakåt och la händerna bakom nacken, som att han var en kung eller nåt liknande.

- Varför? Frågade Julia som inte tog det lika oseriöst som han ville att hon skulle.

- Men vet ju aldrig var som händer. Sa han och höjde ögonbrynet. Hon blängde på honom och lutade hakan i sin handflata.

- Harry! Fräste Niall som förstog att det inte var så bra sagt. Jag skulle aldrig bli orolig över Louis. Julia kastade en blick mot mig. Våra blickar säger mer än tusen ord. Hon fattade inte hur han kunde säga så när dom knappt ens var tillsammans, det gjorde allt bara mer osäkert och tveksamt. Menade hon med blicken och jag ryckte på axlarna mot henne.

- Men Julia. Vart du sur? Frågade han och hon skakade tveksamt på huvudet.

- Jag skojade bara. La han till och försökte krama henne.

- Inte det bästa att skoja om Hazza. Sa Louis och tittade mot mig. Han log och jag log lika mycket mot honom.

- Jag vet, men jag menade inte så. Ville bara testa henne, för jag vill veta hur hon fungerar när det gäller sånt. För jag gillar ju henne och vill att det..

- AWW! Sa alla i kör och avbröt honom mitt i meningen. Han blev generad och Julia rodnade.

- HALLÅ DET ÄR NU NI SKA KYSSAS! Skrek Zayn och alla skrattade. Han var så rolig, och go. Dom tvekade men kysste varandra snabbt. Det var mer som en puss. Jag tog ciderglaset ur Louis hand och drack en klunk. Sedan gav jag tillbaka det och han reagerade inte så mycket. Det var okej att jag smaka.

- Men ni då? Sa Liam och tittade på oss. Jag tittade upp från golvet och tittade osäkert på honom.

- Va? Frågade jag och skrattade lite nervöst. Alla log mot oss och verkade vara lite mer seriösa och glada när det gällde oss. Dom kanske tyckte vi var lite mer seriösa än Harry & Julia.

- Hur är det mellan er då? Frågade Harry och log.

- Bra. Svarade Louis och jag nickade.

- Är ni tillsammans eller är hon bara tillfällig, Louis? Skrattade Niall och jag gav Louis en blick.

- Vi är.. Vi är tillsammans. Sa Louis stolt och vi båda log. Alla fick ur sig ett aww och log glatt mot oss. Jag kände mig så lycklig med honom och alla dom här underbara vännerna. Dom fortsatte prata om olika saker. Saker som mest bara var en massa babbel som inte hade någon betydelse. Jag reste mig upp och gick till köket. Jag gick till kranen och tog fram ett glas och drack några klunkar. Louis följde efter och stog lutad mot barbänken och tittade på mig.

- Du. Det där Niall sa.. Sa jag.

- Han skojade bara. Jag är inte sån. Avbröt han direkt och jag tittade på honom med en blick som ville säga "säker?".

- Lita på mig. Sa han och jag nickade. Sedan gick jag fram och kysste honom. Vi gick in till dom andra. Klockan tickade på och jag somnade till.

~

Louis väckte mig och log mot mig när jag kisade irriterat.

Jag öppnade ögonen mer och förstog först inte vart jag var. Men märkte att jag var i vardagsrummet fortfarande. Alla var kvar och dom andra verkade vara piggare och jag var som vanligt alltid den somnade till.

- Är du trött, sötis? Frågade han tyst. Jag rodnade samtidigt som jag nickade.

- MEN GODMORGON TURTURDUVAN! Ropade April som satt vid Zayn och Niall. Jag borrade ner ansiktet vid Louis axel och rodnade ännu mer. Hon ropade så bara för hon vet hur jag blir. Jag kollade klockan och den var 01.17.

- Jag tror jag måste gå nu. Viskade jag till Louis. Han gjorde någon form av en valpmin.

- Jag vill inte att du ska gå. Svarade han och jag log.

- Pappa får damp.

- När får jag träffa din pappa, han verkar cool! Sa han med ett leende. Jag blängde på honom.

- Cool.. Är du galen? Skrattade jag och han skakade på huvudet.

- Seriöst. Sa han sedan med ett lite mindre leende. Jag ryckte på axlarna.

- När jag berättat om dig för honom. Då kanske det är lämpligare att träffa honom..

- Har du inte talat om mig? Flinade han.

- Du vet. Jag är en sån tjej som aldrig pratar eller talar om för pappa om sånt förrän han själv får reda på det.

Han kysste mig snabbt och sedan reste vi oss upp.

- Vart ska ni? Frågade Julia och jag sa att det var dags för mig att gå hem. April och Julia sa att dom också behövde gå hem. Niall gnällde och Harry försökte hålla kvar henne.

- Ni kan följa era bruttor om ni vill. Sa Liam och vi skrattade. Jag hade redan satt på mig skorna och gick och gav Liam & Zayn en kram. Sedan tog jag Louis hand och gick ut. Han la armen om mig och sedan kom dom andra och vi började gå. Det började bli lite kyligt ute nu eftersom att det var lite senare än mitten på sommaren.

När vi gått en bit så började jag & Julia huttra. Louis gick bakom mig och gnuggade händerna på mina armar så det blev varmare. Sedan tog jag hans hand och drog fram honom bredvid mig. Vi närmade oss min husbåt och killarna valde att gå förbi den. Vi stannade utanför och jag gav Harry, Julia, April & Niall en varsin kram. Sen fortsatte dom gå mot Aprils hus. Jag la armarna runt hans hals och han la sina runt min midja. Vi stog och kollade varandra i ögonen och log som två fån.

- Sammie.

- Ja?

- Du är så vacker. Sa han tyst och jag fick ur mig ett aww.

- Sammie.

- Ja? Sa jag och skrattade till lite.

- Jag älskar dig. Sa han med känsla. Jag kysste honom, länge. Han kramade om mig hårdare och jag kände hans kropp mot min.

- Hallå där! Ropade en bekant röst. pappa. Jag vände mig snabbt om och såg hur han tittade fram i dörrspringan.

Det kunde ju inte bli pinsammare. Det kunde inte bli värre. Visst skulle pappa få reda på Louis men inte på det sättet när han har händerna om min rumpa och så står vi och hånglar. Jag rodnade riktigt ordentligt och Louis skrattade tyst åt situationen.

- Ja nu har du fått träffat min pappa iallafall. Sa jag tyst och han flinade. Sedan klev han på däck och sträckte fram handen till pappa. Jag tyckte det var så pinsamt, pappa ska väl hålla på nu som han alltid gör mot mina killar. Larva sig och tro att han är rolig. Pappa räckte fram handen med ett leende och jag typ dog.

- Jaha så det är du som är min dotters pojke, du tar väl hand om henne annars..! Sa han och gjorde en mörkare röst på "du tar väl hand om henne annars..!". Jag klev på däck blängde på honom.

- Pappa sluta va så pinsam. Sa jag och han viftade med handen åt sidan och gjorde nån larvig fjortisstil.

- Aah asså bah omg han kanske tycker jah ä störd eller nåt, men fuck it jao. Sa han och höjde blicken typ sju mil upp till himlen.

- PAPPA! Sa jag med bestämd röst och han log.

- Förlåt gumman. Jag heter Stefan och är alltså Sammies pappa. Sa han och var lite normalare.

- Jag heter Louis.

- Och han är min pojkvän. Hejdå! Avbröt jag och stängde dörren. Louis gjorde en min mot mig.

Jag drog med honom från däck för att pappa inte skulle se lika mycket ifall han tittade.

- Han var ju bara rolig, älskling. Sa Louis och jag skakade på huvudet.

- Han är sjukt jobbig, men jag vill inte vara taskig heller eftersom att mamma gick bort.. Sa jag och blev avbruten.

- Va? Frågade Louis förvånat.

- Ta det lugnt. Du kommer älska oss efter det här! Sa jag och tog hennes hand.

- OSS?

Jag gick mot bilen och hon tvekade först men jag drog med henne. Sedan fick hon hoppa in först bredvid Louis och jag satt längst ut.

- Men gud, vad ska vi göra? Frågade hon och skrattade nervöst.

- Vi ska hem till oss. Och jag vet en som kommer bli glad. Sa Louis och blinkade mot henne. Hon flinade och förstog vad vi menade. Bilen ökade i fart och till slut var vi framme. Jag tog Aprils hand och vi gick sist in genom ytterdörren.

- Varför tog det så lång tid för.. Sa Niall men blev avbruten i sin mening när han fick syn på April. Han for fram som en raket och kramade henne. Alla log glatt och gick sedan in. Jag blev alldeles paff av hur snyggt hus dom hade. Det var helt fantastiskt. Vi gick in till ett stort vardagsrum med en stor och lång soffa. På golvet låg sackosäckar och det var en megaa tv. Jag tog Louis hand och han satte sig på soffan. Jag satte mig tätt intill och han la armen om mig.

- Vad fan ska vi kolla på? Skrattade Zayn som kom in sist i rummet. Harry & Liam gav förslag och det blev det senare alternativet. Filmen började och det var en skräckis. Jag var inte den tuffaste när det gällde skräckfilmer. Jag hoppade till för allt. Det är så pinsamt. Och just när jag tänkte på det så hördes ett skrik i filmen, jag skrek till och alla skrattade lite. Jag rodnade men det kändes inte så pinsamt som jag trodde. Jag kände mig liksom trygg i den här miljön med killarna. Louis hade fortfarande armen om mig. Det fick mig att känna mig lite speciell. Ju längre in i filmen det gick desto mer ointresserad blev jag. Jag lutade huvudet mot hans axel och han märkte att jag snarkade till. Han skakade försiktigt på mig och jag ryckte upp mig.

- Förlåt. Viskade jag och han kysste mig lätt och tyst på munnen. Alla hoppade till när det var som värst i filmen. Jag borrade ner ansiktet i kudden som jag hade framför mig.

- Haha, är det läskigt? Frågade Louis och tittade på mig med ett flin. Jag nickade. Filmen var äntligen slut och klockan var över 01. Jag blev lite stressad, pappa borde vara helt hysterisk. Alla gick mot hallen och jag kramade Louis medan dom andra satte på sig skorna och sa hejdå.

- Tjejer, vill ni komma till studion imorgon så kan vi hitta på något efter? Ropade Harry efter oss och vi nickade.

- Vi är vid studion halv 12! Skrek Julia och sedan stängde killarna dörren. Vi pratade om hur underbart det var att få titta på film med våra idoler, fast nu våra vänner & kanske killar. Jag gick hem snabbt och sprang sista biten. Jag smög på båten och pustade ut när jag märkte att pappa sov. Jag tog av mig kläderna och la mig snabbt under täcket. Det var varmt och skönt och bara nån minut senare somnade jag in.

~

- Jag åker till jobbet. Sa pappa tyst och försiktigt. Han klappade mig på kinden och jag nickade samtidigt som jag gäspade.

- Oj vad du är trött, var du uppe länge igår? Frågade han och jag blev lite orolig att han skulle få ur mig sanningen.

- Nja. Jag kunde inte sova först. Sa jag och han verkade gå på det. Han gick upp på däck och åkte till jobbet. Jag klädde på mig snabbt och fixade mig. Klockan var redan 11. Jag sminkade mig så fint jag kunde och försökte sedan få i mig lite frukost. Klockan blev kvart över och jag ringde Julia. Hon & April var påväg till mig för att vi sedan skulle gå tillsammans till studion. Vi kom till studion typ fem över halv. Jag lyssnade och hörde massa fans.

- Vi tar bakvägen. Sa Julia och jag nickade instämmande. April hängde efter oss som en vante. Vi gick igenom den smala gången och var vid bakdörren. Dörrvakten stog där igen och kände igen oss så han släppte in oss. Vi satte oss i soffan och väntade på killarna. Dom blev klara och kom ut till oss. Jag kastade mig i Louis armar och vågade också krama dom andra. Men deras kramar blev lite kortare. Jag tog Louis hand och sedan gick ut genom bakdörren. Vi gick igenom den smala gången jag fick syn på några plankor som gått sönder på staketet. Innanför det stog fansen.

- Vänta, titta. Sa jag och pekade på plankorna.

- Vad är det med dom? Frågade han.

- Tänk om fansen ser oss, vi kommer bli hatade förevigt.

- Då får dom hata er, vi kommer älska er ändå. Sa han som att han var stolt över att ha mig och tjejerna där. Han drog med mig förbi hålet och sedan kunde jag pusta ut. Vi gick fram på gatan tillsammans. Sedan svängde vi in på ett café som låg vid vattnet. Jag tittade ut över det vackra vattnet och sa "wow" tyst för mig själv. Det var verkligen vackert.

- Gillar du det? Frågade Louis och ställde sig bredvid. Jag nickade. Sedan satte vi oss alla vid ett långt bort och fikade. Jag tog en klunk av läsken som jag hade framför mig. Sedan gick vi mot gamla stan. Louis höll armen runt min midja och jag runt hans. Det var så underbart. Några timmar senare var vi hemma hos killarna i deras hus. Klockan närmade sig sju på kvällen och dom plockade fram massor med snacks och läsk. Louis tog min hand och drog med mig uppför en trappa.

- Var ska vi? Frågade jag och han log bara mot mig. Jag hängde efter som ett frågetecken. Sedan öppnade han en dörr. Det var som en liten lägenhet med stort sovrum, toalett och ett litet kök och mysrum. Jag tittade mig omkring.

- Här bor jag när vi är i Sverige. Sa han och jag log.

- Gulligt. Skrattade jag och pekade på en bebisbild när han stog naken med lösmustasch och stora skor. Han la bilden uppochner och rodnade lite.

- Du var ju söt! Sa jag och han tittade mig seriöst i ögonen. Han kysste mig och jag besvarade kyssen. Den blev mer passionerad och han låg på rygg på sängen och jag låg på honom. Jag kände hans hand på mina höfter medans vi fortsatte kyssas.

- Vänta. Sa jag och reste mig upp från sängen. Han satte sig upp.

-  Förlåt. Sa han tyst och jag skakade på huvudet.

-  För vadå?

- Det här, det gick lite för fort allting.

- Kanske lite, men jag gillar dig så. Det gör ingenting att det går fort. Sa jag med ett leende och kom på vad jag faktiskt ville fråga honom. Men jag samlade fortfarande mod.

- Tillsammans? Frågade jag och han förstog vad jag menade och log mot mig. Han tog min hand och kollade mig i ögonen.

- Föralltid. Sa han.

Jag vaknade av solskenet idag igen och pappa låg fortfarande och sov. Jag tittade på klockan och den var inte alls mycket. Så jag bestämde mig för att fixa en riktig brakfrukost till mig och pappa! Jag smög in till köket och började steka bacon och ägg. Sedan fixade jag smoothie och ställde på bordet uppe på däck. Jag väckte honom försiktigt och han kisade med ögonen.

- Vad gör du vaken? Frågade han och jag ryckte på axlarna.

- Frukosten är klar nu, så gå upp och ät. Sa jag och han tittade på mig storögt, eftersom att jag aldrig nånsin brukar fixa såna saker. Jag käkade snabbt och hann äta upp före honom. Han la sig i hängmattan och visslade. Precis som han brukar göra när han är glad. Jag log när jag tänkte på det och tittade över strandpromenaden. Och då fick jag syn på Julia som sprang helt galet fort mot båten. Jag reste mig och sprang mot henne och mötte henne. Hon grät och jag förstog inte varför. Men jag drog in henne i en kram. Hon grät floder och jag sa åt henne att lugna sig. Vi satte oss på bänken. Hon tog ett djupt andetag och försökte berätta.

- Jag fattar inte hur.. Hur dom kan göra.. Hur dom kan göra såhär mot mig! Snyftade hon och la armen om henne.

- Vilka?

- Mamma & Pappa. Dom bråkar hela tiden, dom skriker på nätterna på varandra och man hör hur dom ibland slår till varandra. Jag orkar inte mer, jag har inte sovit på flera dagar och jag mår dåligt.

- Kommer dom skilja sig? Frågade jag sorgset.

- Jag hoppas det, för jag vill hellre det än att dom ska hålla på såhär! Snyftade hon igen och jag kramade henne.

- Det ordnar sig.

- Du tycker säkert att det är löjligt, bara för att du förlorat din mamma. Men jag är en bortskämd idiot och det här är fan det värsta som hänt mig.

- Jag skiter i min mamma just nu, det är dig det handlar om och du är faktiskt viktigare. Sa jag och hon försökte le mot mig men det var svårt. Jag förstog henne och sedan hämtade hon sig ordentligt och vi pratade om killarna.

- Hur är det mellan dig och Harry? Frågade jag och höjde ögonbrynet. Hon rodnade.

- Jag vet inte, men han håller på hela tiden som att jag är hans brud. Sa hon och jag nickade sakta.

- Jag & April träffade Louis & Niall igår.

- VA?! Men varför säger ni ingenting till mig? Suckade hon och jag skrattade.

- Jag vet inte. Men dom är jättesnälla och vi badade. Louis sa att jag var fin och innan vi sa hejdå vid midnatt så kysste han mig.

- Aww, men April & Niall då? Hände det nåt mellan dom?
- Jag tror det, dom liksom gick och höll om varandra och på kampis så försvann dom ett tag. Och man fattar väl vad dom hållt på med då eftersom att dom råkade försvinna tillsammans. Flinade jag och Julia skrattade. Hon var lycklig igen, det kändes så skönt att se henne så himla glad. Vi tog en promenad och fortsatte prata om olika saker. Just då plingade det i min mobil och jag ryckte upp den ivrigt ur fickan. Det var från Louis.

Jag log och blev alldeles varm i kroppen. Tycker han att jag är söt?

Vi fortsatte smsa medans Julia babblade på.

- Men hallå lyssnar du eller? Fräste hon och jag vaknade ur mina dagdrömmar med Louis och tittade upp från mobilen.

- Va?

- Precis. Suckade hon och jag flinade. Vi bestämde att vi skulle dra till kampis, för vi båda var varma och hade ingen lust att bada från båten. Så vi gick till Julia så hon fick packa snabbt och sedan gick vi förbi mig. 10 minuter senare var vi på kampis och la oss på våra handdukar. Jag kände några droppar som landade på min varma hud.

- Regnar det? Frågade jag utan att ens öppna ögonen och titta själv.

- Nej, har du blivit galen? Skrattade Julia och jag ryckte på axlarna. Sedan landade det några lätta skvättar och jag vände på mig. Till slut landade det massor med vatten över mig. Jag satte mig upp och kastade bort mina solglasögon och blev riktigt sur.

- MEN VAFAN?! Skrek jag och vid poolkanten flöt Louis och skrattade. Jag hoppade i och skvätte ner hela honom och sedan brottades vi lite under vattnet.

- Nu är min handduk helt jävla blöt, du får skaffa en ny åt mig. Flinade jag när vi lugnat ner oss.

- Du kan soltorka. Sa han drygt fast med ett leende på läpparna. Jag simmade mot poolkanten och mumlade dryg för att jävlas. Han simmade efter och drog in mig i sin famn igen.

- I min famn, alltså. La han till och jag la armarna om honom och kramade honom hårt. Vi gick ur vattnet igen. Han sprang och hämtade sin handduk och med honom var Niall. Dom la sina handdukar bredvid oss och Julia solade för fullt.

- Hej! Sa hon och försökte le men hon satte sig inte upp. Hon låg helt still. Louis tog tag i min hand och drog mig mot honom. Jag flyttade dit och lutade mig mot hans kropp. Han la armarna om mig och sedan satt vi där och bara snackade.

- Var är April? Frågade Niall och jag log mot honom.

- Jag vet inte, ska jag ringa henne och säga åt henne att komma hit? Frågade jag satte mig upp från att ha lutat som en säck mot Louis. Han kollade klockan och viftade med handen.

- Nej vi ska ändå dra till studion nu. Vill ni hänga med? Frågade han och jag nickade ivrigt. Sedan frågade jag Julia.

- Visst. Svarade hon och vi gick direkt mot studion. Jag tog Louis hand när vi närmade oss. Vi stannade bakom ett högt staket och Niall klättrade upp och tittade över det och skakade på huvudet.

- Det är säkert 100 galna fans där. Vi får ta bakvägen! Sa han och vi gick i en smal gång som ledde till bakdörren. Niall gick först och det stog en dörrvakt där som frågade vilka vi var. Han presenterade oss och vi fick gå in. Jag stog nervöst med Julia vid min sida vid dörren. Killarna gick mot dörren och Louis sa åt oss att komma. Jag blängde på honom och han nickade. Sedan gick vi dit fast med osäkra steg. Man hörde hur Harry sjöng i studion. Jag drog med mig Julia till soffan och vi satte oss där.

- Vill ni inte följa med in? Frågade Louis och jag skakade på huvudet. Han gick in till dom andra och vi satt där helt spända i soffan.

- Harry är där. Sa Julia glatt och log som ett solsken. Jag nickade glatt och ville helst skrika. Jag var så lycklig att vara här. Jag är ju deras fan egentligen. Jag blev lite nervös med tanke på Liam & Zayn som jag faktiskt inte träffat. Julia trummade med fingrarna mot sitt lår och jag tog hennes hand.

- Dom kommer nu. Sa jag och då öppnades dörren. Louis kom ut först och sa åt Harry att komma. Dom andra plockade runt med grejer i studion medans Harry & Louis kom ut i förväg för att träffa oss. Louis la armen om mig och pussade mig på kinden. Jag rodnade lite men tog ett djupt andetag och lutade huvudet mot hans axel.

- Hej. Sa Julia tyst och Harry stog först bara och tittade på henne. Dom var så söta, dom var liksom nervösa för att ses. Sen gick hon fram och han drog in henne i en kram.

Dom andra killarna kom ut och tittade på oss med undrande miner.

- Det här är Sammie, och det där är Julia. Sa Louis och hade fortfarande armen om mig.

- Man ser ju vems brud som är vems. Sa Liam och gick artigt fram och hälsade. Zayn gick efter och gjorde samma sak.

- Äsch. Sluta. Sa Louis och rodnade lite. Harry flinade bara och försökte hålla sig för skratt. Alla killarna verkade trötta och vi bestämde oss för att sätta på en film.

- Kan vi inte dra till huset? Frågade Niall med lite gnällig röst. Dom sa att det var okej. Jag, Louis, Harry och Julia åkte i Harrys bil. Dom andra åkte i Liams. Solen började gå ner men jag ville bara vara här med killarna och totalt struntade i pappa och när jag skulle hem.

- Kan vi inte hämta upp April hemma hos henne och överraska Niall? Frågade jag.

- Jaa! Sa Harry och log brett. Jag sa vart han skulle åka och sedan fick jag kliva ur och knacka på dörren. Hennes mamma är ju som sagt väldigt orolig med henne. Så jag sa åt Harry att åka fram en bit för att inte synas.

- Hej, är April hemma? Frågade jag när Sofie öppnade.

- Hm, ja. APRIL! Ropade hon och April kom springandes nerför trappan och kramade mig.

- Vad gör du här? Frågade hon och jag sa åt henne att följa med ut.

- Okej? Ska bara säga till mamma. Sa hon undrande och gick till köket där Sofie var.

Efter nån minuts prat och Sofies frågor så fick hon äntligen följa med.

- Men vart ska vi? Frågade hon som ett frågetecken.

Vi klädde på oss allihopa och gick en promenad genom den vackra hamnen. Solen började gå ner och jag kände hur Louis tog min hand. Vi flätade fingrarna och fortsatte gå och prata med dom andra. Sedan stannade vi alla på en brygga och tittade på alla båtar som åkte förbi. Det såg så härligt ut. Att åka båt, ut nånstans helt själva. Louis la armen om min midja när vi tittade utöver vattnet. Niall & April verkade tycka om att umgås med varandra. Sedan gick dom i förväg och vi gick med sakta steg bakom. Han hade fortfarande armen om mig.

- Men.. Ni är ju med i One Direction.. Borde inte ni vara med i värsta sommarkonserter o sånt nu? Frågade jag.

- Nej, vi har bestämt att tillbringa nästan hela sommaren här i Sverige för vi bor ju här. Men vi ska fortsätta spela in låtar och så.  Men vi gör det i våran studio här i Sverige. Svarade han.

- Har ni en studio här?

- Ja, vi har ett stort hus där alla i bandet bor fast det är bit dit, vi kan visa studion. Vill ni se?! Frågade han glatt och jag nickade sakta. Han ropade på Niall och dom backade bak till oss. Louis frågade om vi kunde dra till studion och han ryckte på axlarna.

- Ja. Det kan vi väl. Om ni vill? Frågade han och jag blev lite nervös. Skulle dom andra vara där? Många frågor upprepades i mitt huvud. Men sen nickade jag och April svarade "gärna!". Vi började gå mot deras studio och det var inte så jättelångt ifrån Julias hus. Jag gick nära Louis. Det kändes tryggt. Sedan var vi framme. Villan var stor och alldeles modernt. Det såg fräscht ut. Och coolt. I nån sekund glömde jag bort nervositeten men den kom tillbaka igen. Louis log mot mig och sedan gick vi fram på den smala gången av sten. Niall öppnade ytterdörren och det verkade vara rätt lugnt därinne.

- Juste, Harry är hos någon tjej. Liam & Zayn skulle ut och göra något som lovat. Så det är tomt här. Sa Niall och jag pustade ut. Jag förstog inte varför, men det kändes skönt att dom inte var där.

Jag tog av mig skorna och släppte Louis arm för tillfället. Sen kramade jag om den hårt igen. Jag tittade storögt på alla saker. Det var många bilder med fans och många grejer från fans. April frågade om lite grejer och jag tyckte att hon frågade för mycket. Men det lättade stämningen så det var okej.

Vi gick igenom några rum så vi kunde komma till studion. Det var hur coolt som helst och jag blev alldeles imponerad. Det kändes så coolt att sitta i en riktig studio. Sedan gick vi ut ur den och satte oss i soffan precis utanför. Jag kikade på klockan och såg att den redan var elva. Jag hade inte fått något sms så jag antar att pappa somnat eller så behövde jag inte komma hem ännu. Men det kändes dags för att dra sig hemåt.

- Jag tror jag ska hem nu, klockan är ganska mycket.

- Måste du? Frågade Louis besviket.

- Jag tror det, pappa börjar nog undra vart jag är. Sa jag och gjorde en besviken min.

- Okej, men vi kan väl följa dom en bit? Vi ska ju ändå hem nu till huset också. Sa Louis och Niall nickade. Han & April satt nära varandra och verkade ha fullt upp att titta på varandra och le mot varandra generat. Jag log och gick sedan mot dörren och knöt på mig conversen. Louis & jag hann ut före dom och det var lite kallt. Jag huttrade lite och han la armarna om mig. Jag blev lite varmare. Sedan fick vi ögonkontakt och våra läppar närmade sig varandra men vi blev avbrutna när dörren slängdes upp av Niall. Han sa något som fick mig att skratta jättemycket. Alla 4 gick tillsammans och pratade om olika saker. Efter ett tag var vi redan vid korsningen där jag och Louis mötte varann igårkväll. Vi bestämde oss för att säga hejdå där. Jag kramade Niall och sedan Louis. Jag kramade om honom hårt och sedan kysste han mig. Jag besvarade den och den blev allt mer passionerad. Jag visste inte vad jag skulle göra, hur jag skulle tänka efter det här. Men det började med att jag gick hem med ett stort leende på läpparna.

Jag klev på däck och tittade åt Louis håll men kunde inte se honom. Jag drog ett djupt andetag för att inte le som en idiot. Sedan gick jag ner under däck där pappa satt på sin säng och tittade på tv. Jag försökte skymma ansiktet som nog var alldeles rött men jag kunde inte.

- Kom hjärtat. Sa han och jag kunde inte göra något än att gå dit. Jag satte mig bredvid honom och försökte flytta blicken så fort vi fick minsta ögonkontakt.

- Är allt bra? Frågade han och jag nickade. Sedan pratade han bara lite småprat och jag reste mig upp och låste in mig på rummet. Jag har mycket att berätta för mina vänner. Men hur ska jag börja? Hur ska dom ta detta?

Då kom jag på Julia, jag har inte snackat med henne sen igårkväll. Jag slog numret och hon svarade nästan direkt som hon alltid brukar.

- Hej, Sammie. Sa hon med glädje i rösten och jag log när jag hörde hennes fina röst.

- Hej, Julia. Är du själv?

- Nej, Harry är här.

Vem harry? Och vadå, kan hon inte ens snacka en stund med mig för det? Vad gör han hos henne nu när klockan är så mycket!

- Vem är det? Frågade jag nyfiket och hon fnissade lite.

- Killen som jag snackade rätt mycket med igår, han är urgullig. Sa hon och jag förstog att han inte var i rummet för tillfället. Annars hade hon aldrig sagt så, hon skulle bara dö av att bli så himla generad för det.

- Är ni tillsammans eller? Frågade jag och skrattade lite.

- Nej inte tillsammans, men om vi skulle bli det så är vi på god väg. Har du pratat nåt med Louis som också var med igår? Ja du vet.. Eller du kanske inte visste att det var han?

Hon babblade på och ångrade ord och pratade på igen. Jag orkade inte lyssna på hennes babbel men höll tyst ändå.

- Asså ja. Vi träffades nu på kvällen, jag kom precis hem. Det är sjukt coolt att dom är med i One Direction. Jag kände igen både Harry & Louis leenden och röster men jag fatta inte att det var just dom, jag trodde inte att det skulle vara dom för det liksom.. Är som en dröm.

- Men det är inte det, det här är verklighet! Sa hon glatt. Vi fortsatte prata innan en dörr öppnades i luren. Det var nog Harry. Julia blev stressad och sa hejdå och att vi skulle ses imorgon fast vi inte bestämt nånting. Men vi kanske gör det ändå. Jag hann inte svara innan hon la på. Jag andades fridfullt och kikade ut genom mitt runda fönster och såg hur ytan glittrade precis utanför. En segelbåt med kvinnor & män i typ 45-års åldern stog bara en liten bit ifrån och man hörde hur dom tjoade och skrek. Jag flinade när en av kvinnorna plumsade i det svala vattnet. Ögonlocken blev allt tyngre och tyngre ju mer klockan tickade. Till slut bestämde jag mig för att sova. Och så blev det.

~

Nästa morgon väckte pappa mig och sa att klockan var mycket. Han verkade stressad och jag märkte att han försovit sig för han sprang runt och vimsade som en galen tupp eller nåt. Sedan flåsade han tungt när han äntligen blev klar.

- Jag sticker till jobbet, gå upp nu så att du inte somnar igen. Hejdå! Ropade han från däck och jag ropade inte tillbaka. Jag var alldeles för trött. Jag tänkte precis ringa April innan Louis ringde. Jag tvekade för att svara först, vad skulle vi säga? Men eftersom att han ringde så borde ju han ha något han vill säga. Jag tröck på "svara" och tröck den mot örat.

- Hej! Sa jag glatt.

- Hej, vad ska du göra idag? Frågade han och jag tänkte och kollade datumet om jag hade något planerat idag. Men det hade jag inte.

- Ingenting, eller jag har iallafall ingenting planerat.

- Okej, men vill du & din vän träffa mig och min kompis? Det skulle vara kul o ses!

Jag nickade för jag tänkte att han såg mig men sedan flinade jag när jag kom på att han inte kunde se.

- Gärna. Jag ska bara prata med henne först, hon heter April. Vart ska vi ses?

- Det är så varmt! Kan vi inte bada?

Jag visste inte vad jag skulle svara. Då skulle jag behöva visa mig i bikini. Jag tycker om min kropp så jag har inget emot det, men ändå. Det är pinsamt även fast jag inte alls har något att skämmas över.

- Ja! På kampis? Vi kommer dit när jag pratat med henne o så. Ses där. Sa jag och han svarade glatt att dom gärna ville. Sedan la vi på. Snabbt som ögat började jag packa ihop handduk och pengar och solglasögon. Och lite andra saker som jag kanske ville ha där.

Jag ringde sedan April och funderade på vad jag skulle säga och hur jag skulle säga det medans signalerna upprepades.

- Hej hallå! Skrattade hon när hon svarade. Jag frågade om det där med Kampis och Louis. Sedan tvingade hon mig berätta om gårkvällen innan hon svarade. Hon fick ur sig ett aww och sedan tackade hon ja till kampis. Vi bestämde att vi skulle ses vid skeppsbron för att sedan gå dit tillsammans. Bara 10 minuter senare så gick vi hand i hand mot kampis. Hon verkade lite spänd.

- Det ska bli skitkul! Sa jag och hon försökte verka lika uppspelt av glädje som jag.

- Jag har ju ingen aning om vilka dom är. Jag är säkert i vägen bara.. Sa hon och jag la armen om henne.

- Hans kompis har ju ingen aning om vilka vi är. Så det är ju lika jobbigt för honom. Var dig själv bara, dom kommer älska dig.

- Hur vet du det? Frågade hon och himlade med ögonen.

- Vem gör inte, liksom? Sa jag med ett leende på läpparna.

Vi närmade oss och jag såg kampis. Men såg ingen Louis och ingen kompis. Vi lutade oss mot stängslet medans vi väntade på dom. Dom kom lite senare och Louis verkade inte alls skämmas eller nåt. Han gick fram och gav mig en kram. Sedan hälsade han artigt på April. Hans kompis var blond och lite mindre i kroppsformen. Kanske var han yngre? Men April var också lite mindre på kroppsformen så det var bra. Jag vet inte varför, men det var bra att dom var lite lika varandra på sättet. Kanske skulle det bli något. April blängde på mig, precis som att hon läste mina tankar.

- Jag heter Niall. Sa killen och jag visste det redan. April också. Det är ju Niall Horan. Alla vet vem det är. Vi presenterade oss och gick sedan in och la handdukarna på en ledig plats. Det var ganska många på kampis idag. Jag satte mig på handduken och April satte sig nära mig. Jag tog av mig linnet eftersom att jag redan hade biknin under så kunde jag bara ta av mig och börja bada. April hade inte tänkt likadant och bad mig följa med till omklädningsrummet lite längre bort. Hon bytte snabbt och fumligt om och jag rättade till henne bikinitop lite för att det skulle se bra ut.

- Vad tycker du om Niall då, är han lika snygg som på alla bilder? Frågade jag och höjde ögonbrynet. Hon himlade med ögonen och tog min hand och drog med mig ut därifrån. Louis & Niall stog vid poolkanten och snackade. Jag gick mot badstegen och April precis bredvid mig. Försiktigt klättrade jag ner i vattnet och Louis hoppade ner och simmade mot mig. April försökte hålla sig lite undan men var ändå vid oss och snackade. Niall simmade mot oss men sakta.

- Men Niall kom! Skrattade Louis och vi alla skrattade. Det var lite stelt men sedan började vi prata mer och mer. Jag bestämde mig för att sitta i solen ett tag för det var verkligen skönt ute.

- Hänger nån med? Frågade jag och först fick jag inget svar.

- Jag. Sa Louis och jag höjde ögonbrynet mot April som valde att stanna kvar med Niall. Jag klättrade upp för badstegen och gick och la mig på handduken. Louis la sig på sin handduk som låg bredvid min. Jag sa inte så mycket men sedan började han prata. Precis som det var igår. Jag kände hur han tittade på min kropp som låg i solen. Jag tittade på den själv och huden var gyllenebrun och det såg rätt okej ut.

- Du är fin. Sa han tyst och jag tittade på honon med ett leende på läpparna.

- Hur menar du? Frågade jag.

- Du är fin, kan mena det på olika sätt? Frågade han och jag flinade. Vi fick ögonkontakt och jag nästan drunknade i hans vackra ögon. Hans leende. Hans personlighet. Han. Han la handen på min och kramade den hårt. Jag log av att få ha honom nära. Sen satte jag mig upp och tittade efter April & Niall.

- Var är dom? Frågade jag och suckade. Han satte sig upp och tittade han också men ingen av oss såg dom.

- Du vet. Niall är en charmör, han har säkert charmat henne på fall och nu sitter dom nånstans och hånglar. Skrattade Louis och kastade sig på rygg igen. Jag la mig på mage bredvid.

- Är du sån?

- Vadå sån?
- Ja, en sån charmör som Niall.

- Jag vet inte.. Haha! Skrattade han och jag skrattade jag också, inte för att det var kul. Utan för att hans skratt smittade så väl.

Dörren stog öppen och solen lyste upp hela underdäck. Jag vaknade och var tvungen att kisa för att inte bli helt bländad. Pappa spelade musik uppe på däck och det verkade bli en riktigt bra dag. Jag sträckte mig efter min iPhone och såg att klockan var 11. Så det var inte så jättesent iallafall. Jag satte på mig ett linne och mina jeansshorts. Sedan gick jag upp på däck och tittade utöver Stockholms vackra skärgård.

- När kom du hem igår? Frågade pappa och jag ryckte på axlarna.

- Kollade inte klockan.

- Okej, vad gjorde ni då?

- Vi var på det där café bryggan duvet. Sen träffade vi några vänner och gick hem. Svarade jag och tänkte på det jag sagt. Det var ju inte riktigt våra vänner. Jag kom på att jag fick en lapp av honom igår. Jag grävde i fickan och kände att den låg där. Ivrigt tog jag upp den och vecklade ut den fumligt.

Det stog ett telefonnummer. Jag antog att det var hans och vill smsa direkt. Det är alltid kul med nya vänner. Jag gick ner och hämtade mobilen och skickade iväg ett sms. Jag fick ett svar några minuter senare och vi fortsatte smsa under dagen. Jag bytte om och gick upp till April. Jag kände att det behövdes prata lite om igår. Jag knackade på dörren och hennes lillebror Otto öppnade.

- Hej Sammie. Sa han och gnuggade sig i ögonen.

- Hej Otto, är April hemma?

Han nickade och jag klev in. Försiktigt gick jag uppför trappan och öppnade hennes dörr. Hon låg i sängen och jag flinade lite för hon snarkade. Jag satte mig på sängkanten och väckte henne på det bästa sättet som dessutom kanske var det snällaste jag kunde komma på.

- Men gud, vad gör du här? Frågade hon och jag log.

- Ja, klockan är rätt mycket och jag ville träffa min bästa kompis. Sa jag och hon satte sig upp. Vi pratade om gårkvällen direkt, det var som att hon tänkte på samma sak som jag tänkte på när jag var påväg hit. Allt var löst och jag berättade om våra sms och hon sa åt mig att visa dom. Jag blev lite generad och till slut hamnade vi på golvet, hon tvingade mig att visa dom och jag kände att jag hade inget val. Jag tog fram våran konversation och räckte henne mobilen. Jag såg hur hennes ögon läste fram och tillbaka på displayen och då och då fick hon fram ett litet leende.

- Han är ju snäll och gullig mot dig. Sa hon och höjde ögonbrynet. Jag ryckte tillbaka min mobil och flinade.

Vi slutade prata om det efter en stund och började prata om det vi faktiskt älskade allra mest här i livet.

MODE.

Vi började skissa på plagg som vi ville sy och designa. Och det gick rätt bra och vi kom på ett nytt och skitsnyggt plagg som skulle kunna sälja bra om vi kunde sy det fort och visa det för en berömd butik här i stan.

- Vi hinner aldirg. Suckade April och kastade huvudet på kudden.

- Men fyfan va seg du är. Vi hinner om vi börjar nu direkt så ryck upp dig och hämta tyg så trär jag maskinen! Sa jag och satte mig framför symaskinen och hon gjorde som jag sa. Bara en minut senare kom hon med olika tyger och material som passade till vårat projekt. Vi höll på hela dagen och blev till slut klara med det slappa linnet som var själva grunden. Nu skulle vi trycka den där texten med hjälp av en riktig tryckmaskin som bara fanns i stan.

Vi cyklade mot modefabriken som var en liten butik i stan. Vi frågade om hjälp och kvinnan i kassan ryckte på axlarna.

- Varför inte? Två unga tjejer med stora drömmar. Det är underbart att se. Sa hon och vi log.

- Så du kan hjälpa oss?

- Absolut. Kan ni komma tillbaka imorgon klockan 2 så är den färdig. Sa hon och vi tackade flera gånger om. Sedan orkade jag inte tänka mer på mode. Jag ville bara andas ut och slappna av. Så jag la mig hemma på däck ensam och April drog hem. Solen lyste och brände mot min gyllenebruna hud. Pappa var och jobba så det fanns tid för mig själv nu. Jag njöt av värmen och tog en klunk av drinken som pappa blandat imorse. Min mobil plingade till och det var killen, som hade namnet Louis. Han var så snäll och vi började redan prata om att ses.

Jag log när jag läste smset. Vem skulle det vara? Men jag svarade snabbt att det var en bra idé. Nu skulle jag bara prata med April om detta. Och vad skulle hon tycka om att gå och träffa två nya killar? Hon längtar också efter en pojkvän som hon kan mysa med, precis lika mycket som jag. Kanske var det här våran stora chans. Jag log åt tanken och hoppade sedan i vattnet för att svalka mig. Sedan satte jag mig på en solstol och bara tog det lugnt. Det rullade ín sms från Louis och jag log åt varje ord han skrev. Han verkade bara så himla underbar.

Vad ska du göra ikväll? Stog det i det senaste smset. Jag visste inte vad jag skulle svara, för orden April sa under kvällen fick mig att tänka lite. Skulle jag lita på Louis för hur schysst han var i smsen eller skulle jag tänka som hon gjorde.

Han svarade likadant och vi bestämde en träff. Jag var lite osäker när jag skickat sms om att jag gärna ville ses en stund ikväll. Fast samtidigt var jag nöjd över att jag skulle träffa en kille och kanske bli kär. Få kalla någon annan "Min" igen. Jag fixade mig snabbt och sa till pappa att jag skulle ta en liten promenad bara. Han nickade och tittade efter mig när jag gick längs strandpromenaden. Jag tittade över axeln och såg att han inte tittade längre och då kunde jag slappna av. Jag tittade mig oroligt omkring efter Louis. Sedan stog jag på platsen där vi bestämt att mötas. Kanske lurade han mig bara? Tankarna flög runt i skallen. Varför skulle jag vara så mesig hela tiden, det är inget fel på mig. Tror jag.

- Hej Sammie. Sa en bekant röst och jag vände mig om hastigt och där stog Louis. Han log med ett alldeles underbart leende. Hans bruna och mjuka hår låg perfekt på huvudet och luggen låg snyggt och naturligt över pannan. Hans blågröna ögon log mot mig och hela han var helt underbar. Han var perfekt.

- Hej. Sa jag blygt och han bara tittade på mig. Vi började småprata lite stelt och det var en obehaglig stämning. Men sen släppte nervositeten och vi pratade som att vi känt varandra i evigheter. Det kändes så bra och han förstog mig. Vi pratade på och kunde aldrig sluta. Han berättade om sig själv och berättade en sak som fick mig att bli alldeles matt. Han är med i One Direction. Jag vet vad det är och det var därför jag kände igen honom så väl, men jag kunde aldrig sätta fingret på vem det riktigt var. Men nu när han sa One Direction så kom jag på det. Louis Tomlinson. The Tommo. The Boo Bear. Jag log när jag tänkte på att jag stog nära en så känd person och pratade. Att jag inte tänkte på det igårkväll, att jag inte tänkte på det över huvudtaget. Jag måste bara berätta för April för hon tycker att dom är bra. Men hon fattade inte att det var dom igår heller. Det känns skumt att vi inte fattat det.

- Wow! Då måste du vara typ världsberömd.

- Ja. Men ibland är det jobbigt, jag saknar det vanliga livet liksom. Jag saknar mina vänner, dom som faktiskt fick mig att söka till X-factor och bli den jag är idag. Dom pratar jag nästan aldrig med och jag känner mig dum. Men vi flyttade hit och jag har träffat några nya vänner och förhoppningsvis träffar jag den rätta tjejen nån dag också. Sa han och det var som att orden gick rakt in i hjärtat. Allt han sa var så uppenbart.

- Jag kan nästan tänka mig hur det är. Eller nej det kan jag inte, det måste verkligen varit svårt under tiden Louis. Sa jag och ångrade det jag sa. Jag lät ju helt störd. Han log mot mig.

Jag kollade mobilen och såg att klockan var ganska mycket.

- Jag måste nog gå hem nu. Pappa undrar nog vart jag är.

- Jag med. Sa han och vi reste oss upp från bänken. Vi gick till platsen där vi möttes och stog bara framför varandra och skulle säga hejdå. Jag visste inte vad jag skulle göra, skulle jag krama honom eller gå? Under tiden jag funderade så drog han in mig i en kram och det kändes bra. Jag besvarade den och sedan gick vi åt skilda håll.

- Vad heter hon där bakom? Frågade killen som gick bredvid mig. Jag tittade på honom och tvekade lite för jag tänkte på det April sagt om skumma killar. Jag ville inte ge ut hennes namn när hon var så rädd.

- Fråga henne själv om du vill veta. Svarade jag och försökte le för att inte verka otrevlig.

- Du, kom och gå här med oss! Sa han och vinkade hit henne.

- Nej. Svarade hon kort och han vände sig om igen.

- Oj. Vad är det med henne? Har vi gjort något? Frågade han lite chockat.

- Nej, hon är bara inte på så bra humör ikväll. Svarade jag för att han inte skulle tycka illa om henne. Hon är ju inte alls som hon brukar vara nu. Jag kastade en blick över axeln. Hon tittade på mig men flyttade blicken när jag tittade. Jag tittade framåt igen och vi närmade oss min husbåt. Pappa hade redan krypit i säng.

- Där bor jag. Sa jag och pekade mot den.

- Bor du på husbåt? Frågade killen som gick bredvid mig. Jag nickade och han tyckte det var coolt. Vi stannade utanför båten och klev inte på däck, då kanske vi skulle väcka pappa och det ville jag inte över huvudtaget.

- Hejdå, tack för att ni följde oss. Det var schysst. Sa jag och dom nickade lite stelt. April gick och ställde sig bredvid mig. Julia & den andra killen fortsatte gå sedan och jag brydde mig inte om att vi inte sa hejdå jag o Julia. Den killen jag pratat lite med stog kvar och ville säga något.

- Du var schysst och jag tänkte typ.. Ge dig den här. Sa han och räckte mig en liten lapp. Jag tog den och la ner den i fickan för att inte tappa bort den. Sedan sprang han till Julia & den andra killen. Jag vände mig mot April som skakade på huvudet.

- Titta så han håller på. Suckade hon.

- Han är ju bara snäll. Sa jag och flinade.

- Jamen du vet ju ingenting om honom, han kanske är värsta problemkillen, vad vet du? Frågade hon irriterat och jag drog in henne i en kram. Hon försökte ta sig ur min famn men jag höll fast henne.

- Jag vet inte och du har rätt. Men jag tänker ge honom en chans för han har inte gjort ett skit som kan få någon att misstänka såna saker. Om han inte är sån då, ska jag bara skita i en fullkomligt normal kille eller? Skrattade jag och hon kunde inte låta bli att le.

- Klart du inte ska. Men du vet att jag bara bryr mig om dig. Sa hon och kramade sedan mig också.

- Jag vet. Och du vet hur gärna jag vill ha en pojkvän.

- Var inte för snabb nu och få en skit som sårar dig, lova mig det!
- Lovar! Men nu ska jag gå in och lägga mig. Vi hörs imorgon. Sa jag och hon nickade. Sedan promenerade hon mot sitt hus som bara låg några hus bort. Jag gick ner under däck och låste dörren. Sedan kikade jag in i pappas sovrum och hörde hur han snarkade djupt. Jag skrattade lite för han lät som en stor björn. Hans radio var på och jag smög fram och stängde av den och gick sedan in på mitt rum. Jag tvättade bort sminket och bytte om  till pyjamas och kröp ner i min mjuka säng. Jag somnade och han knappt ens tänka innan allt svartna.

Jag cyklade hemåt och det var fortfarande lika soligt ute. Jag såg husbåten och pappa verkade redan vara hemma. Jag klev på och sedan ner till mitt rum. Jag bytte om till ett par jeansshorts och ett slappt linne. Sedan gick jag upp och hängde bikinin och handduken på tork.

- Har du varit och badat? Frågade pappa som låg med endast halvöppna ögon i hängmattan.

- Ja, jag var där med April. Svarade jag och han nickade sakta. Sedan blundade han och verkade nästan somnat. Jag sminkade mig litegrann och borstade igenom mitt mörkbruna hår. Sedan satte jag på mig ett par röda converse och gick upp på däck igen. Det var dags för en kväll med tjejerna! Jag gick fram till hängmattan och satte mig på huk bredvid. Jag tittade på pappa som snarkade litegrann. Jag är stolt över att fortfarande ha honom hos mig fast mamma lämnade oss. Han verkar ha kommit över det, fast ibland hör jag snyftningar från hans sovrum på nätterna. Då brukar jag smyga in och försöka trösta honom. Han brukar inte gråta, och det var en av dom första gångerna jag sett honom gråta på riktigt. Han känner sig nog ensam ibland, nu när jag börjar bli stor och inte alls är mycket hemma. Han brukar få sitta själv och glo på fotbollsmatcher på tv eller så kommer Anders & Micke förbi ibland. Jag skakade på huvudet och kom tillbaka ur tankarna och till nuet. Jag skakade försiktigt på honom och han öppnade ögonen litegrann.

- Pappa?

- Ja, raring. Sa han med en trött röst.

- Kan du vakna nu, för jag tänkte gå igen.

- Vart ska du gå nånstans, klockan är väl mycket? Frågade han misstänksamt.

- Jag ska till April och träffa Julia och henne.

- Du kan inte lura mig, gumman. Jag vet vad du ska hitta på ikväll, du ska ragga killar. Sa han och flinade. Jag himlade med ögonen och gick ner till cykeln och började trampa iväg till April. Jag lutade cykeln mot deras husvägg och knackade försiktigt på dörren. Hennes mamma Sofie öppnade.

- Åh hej! April & Julia är däruppe. Dom är klara nu så det är bara att ropa på dom, tror jag. Sa hon och jag nickade med ett leende. Dom kom nerför trappan och knöt på sig sina converse. Sedan gick vi alla 3 mot staden och vi bestämde oss för att fika på caféet som låg på en brygga ute i vattnet. Vi gick i en rad bredvid varandra och satte oss vid ett bord nästan längst bort. Jag beställde ett glas cider och en cupcake och dom andra tjejerna beställde samma. Vi satt där och fika och sedan snackade vi. Vi snackade i flera timmar och klockan närmade sig 23:51 på kvällen. Vi reste oss upp för att promenera hemåt. Vi gick ganska sakta för att kunna prata samtidigt utan att flåsa. Vi stannade utanför ett litet toaletthus för Julia var tvungen att gå på toa. April följde med henne in. Jag satt själv på trappan utanför och det kom två killar som pratade med varandra. Dom båda kastade en blick åt mitt håll och stannade framför mig.

- Hej. Är du ensam? Frågade den ena snällt. Jag skakade på huvudet.

- Nej, mina vänner är på toa. Svarade jag och försökte le lite mot dom. Dom nickade sakta som att dom brydde sig om mig. Dom verkade vara i min ålder.

Dörren öppnades bakom mig och ut kom Julia och April kom efter henne. Julia hade inga problem med att snacka lite och vi snackade lite med dom. April sa inte så mycket. Och jag undrade varför.

- Bor ni långt härifrån? Frågade den andra av dom och vi skakade sakta på huvudet.

- Jag bor borta i skärgården. Sa jag.

- Jag bor bara några kvarter därifrån. Sa Julia och log. Killarna tittade på April och väntade på ett svar från henne men hon ville inte svara.

- Vi kan följa er om ni vill? Frågade den ena och jag nickade vänligt. Julia ryckte på axlarna och sedan började vi gå. Vi pratade med dom och sedan märkte jag att April inte var med. Jag backade några steg och såg att hon satt kvar på trappan.

- April, kommer du? Ropade jag och hon gick med slappa steg mot mig. Hon verkade lite deppig.

Sedan började vi gå mot killarna & Julia. Jag tog hennes hand och kramade om den hårt. Dom väntade in oss och vi gick bredvid. Killarna larvade sig lite och Julia skrattade åt dom. Jag flinade men kunde inte bara skratta sådär, jag tänkte på April som verkade känna sig obekväm.

- Varför följer dom med egentligen? Vi kan väl gå själva! Viskade hon och jag tittade på henne med undrande blick. Vi sa åt dom andra att gå i förväg och dom gjorde som vi sa.

- Men vad är det, April? Frågade jag och vi gick med lite saktare steg bakom dom.

- Jag vill inte att dom ska gå med oss.

- Varför inte?

- Vi har ju ingen aning om vilka dom är. Dessutom verkar dom lite skumma. Sa hon och jag suckade.

- Men kom igen, dom är ju schyssta!

- Jag vet inte, dom känns bara lite skumma. Dom fjäskar säkert bara för att vi ska tro bra om dom och aldrig ens tänka på att dom kanske är dumma i huvet och våldtar oss eller något sen! Sa hon och för nån sekund trodde jag att hon blivit helt galen. Varför tänkte hon så och varför tänkte hon så långt? Hon var ju helt hispig!

- Men ta det lugnt. Jag tycker dom verkar hur snälla som helst. Sa jag och hon skakade på huvudet.

- Jag är inte dum, jag fattar att dom vill oss något illa.

- Sluta. Om det händer nåt så är det vårat fel, inte ditt. Håll dig lugn, det är inte långt kvar hem.

- Men vill du att dom ska veta vart du bor och allt? Dessutom bor du på husbåt och det är inte svårt att göra inbrott och göra dig och din pappa illa! Du borde vakta dig lite mer.

- Men jag tror inte så illa om alla, jag tänker ge dom en chans iallafall. Sa jag och sprang fram till dom andra. April gick några steg bakom oss och jag kastade flera gånger en blick över axeln för att se att hon fortvarande var där och att hon var okej. Hon såg lite sur ut, jag förstog inte vad som flugit i henne.

Jag sträckte på mig och satte mig upp i sängen. Pappa var redan uppe för dörren var öppen och det luktade kaffe från däck. Jag satte på mig en vit topp och ett par hotpants och gick uppför trappan. Pappa satt vid bordet och tittade ut över vattnet. Några segelbåtar åkte fram på den glittrande ytan och det hördes rop om hur dom skulle åka och var saker och ting skulle ligga under resan. Jag flinade åt deras tjafs och slog mig sedan ner på en stol vid samma bord som pappa.

- Godmorgon, sovit gott? Frågade pappa med ett tryggt leende och tog sedan en klunk ur sin kopp.

- Ja, jag sov jättebra inatt. Svarade jag glatt och kisade utöver vattnet.

- Det låter bra. Jag ska åka och jobba nu direkt, du klarar dig själv va?

- Ja, inga problem. Svarade jag för att han inte skulle få skuldkänslor. Jag känner att jag måste vara extra snäll mot honom nu sen mamma lämnat oss ensamma. Han log och reste sig upp från stolen.

- Om du ska någonstans så måste du låsa efter dig, det vet du. Sa han och jag nickade. Han gick ner från däck och låste upp sin cykel som stog lutad mot en lykstolpe precis vid båten. Sedan trampade han iväg mot Skansen. Han jobbar där och det känns skönt att ha honom så nära. Dessutom verkar det vara ett roligt jobb och det behöver han nu. Jag hällde upp ett glas juice och drack av den fräscha och uppfriskande drycken. Sedan bytte jag om och tog mig ut på en springrunda. Jag andades tungt när jag sprang fram på skeppsbron och sedan förbi snabbköpet. Inte alls mycket senare så hade jag redan sprungit 2 km. Jag kände mig nöjd och tog samma runda hem igen. När jag närmade mig husbåten så såg jag April sitta på däck och vänta på mig. Jag kisade när jag tittade mot båten för solen lyste så starkt. Jag klev på och hon tittade på mig med en seriös blick.

- Äntligen! Jag undrade vart du hade tagit vägen, men du ska alltid vara så hurtig och springa dina dumma rundor. Flinade hon och jag skrattade litegrann innan jag satte mig ner på en stol bredvid.

- Ville du något speciellt? Frågade jag och tog av mig linnet så att jag bara hade träningsbh på mig. Hon skakade på huvudet och drog in doften av den svenska sommaren.

- Nej, egentligen inte. Jag tänkte fråga ifall du ville hänga med till Kampis? Frågade hon och jag ryckte på axlarna.

- Visst!

Jag började genast packa ner bikini och handduk. Pengar och annat som kanske behövdes en dag vid poolen. Jag gick sedan upp på däck igen och vi började cykla mot Kampis. April trampade snabbt fram på vägen och jag som var lite tröttare än hon försökte trampa ungefär lika fort. Vi var framme och lutade cyklarna mot det stora stängslet. Jag räckte en tjugolapp till kvinnan i kassan och sedan gick vi in. Vi la handdukarna på en bra och solig plats och gick mot poolen för att doppa tårna. Men jag var svettig efter springrundan så jag bestämde mig för att hoppa i direkt. April satt på poolkanten och bara vinglade på benen.

- April, kommer du?! Ropade jag och hon skakade på huvudet med ett leende. Jag himlade med ögonen och dök i igen. Vattnet var klorigt men jag tittade med öppna ögon och rörde mig snabbt och smidigt fram under ytan. Helt plötsligt blev det ett stort plask precis framför mitt ansikte. Vattnet bubblade sig och jag såg ingenting. Jag lyfte huvudet över ytan och hostade häftigt för att jag blev lite chockad av plasket.

- Nej gud, förlåt! Jag såg inte att du.. Sa en kille framför mig och jag hostade klart och tittade upp mot honom. Han blev tom på ord och försökte få fram det ordet som jag väntade på men det gick inte.

- kom? Frågade jag med ett leende och han nickade med ett lika brett leende.

- Förlåt. Sa han igen och jag vinkade bort det.

- Ingen fara. Sa jag och simmade sedan mot April. Jag hoppade upp och satte mig bredvid henne.

---

Det var prologen för en ny novell som jag tänkte börja på ikväll! Denna ska jag lägga ner mer tid på och verkligen göra något bra av det, hoppas ni gillade prologen! Håll utkik för första delen kommer redan ut ikväll :)

Jag öppnade försiktigt och tittade in. Sedan öppnade jag den helt och klev in i huset. Det luktade hem och det var fint. Taket var högt och väggarna vita. Trappan var vit i trä och det var mest vitt & några glada färger på tavlor eller kuddare eller stolar bröt den vita och kalla färgen. Jag studerade hur vackert det var därinne. Sandro konkade in bakom mig.

- Katy! Come here, Sammie is here! Ropade han och jag tittade oroligt på honom.

- Who's Katy? Frågade jag och han log.

- It's your mum. Your real mum. Svarade han och jag nickade nervöst. En kvinna med brunt hår kom ner för den vita trappan i trä och log mot mig med ett vackert leende. Hon såg helt fantastisk ut och jag kunde inte riktigt tro att det var min mamma.

- Hello beautiful little Sammie, we missed you so much. I remember how you looked when you were a little baby. You were so cute, you're pretty now too of course!! Welcome home! Sa hon med leende på läpparna och drog in mig en kram. Dom båda verkade verkligen lyckliga över att jag var hemma.

- We have little to talk about why you were adopted and like that. But first we will introduce you to others in the family. Sa Sandro och la armen om mig. Katy ropade några namn som jag inte riktigt kände igen och nerför trappan kom först en liten kille i Nellies ålder med brunt hår. Han log med ett av världens sötaste leenden och gav mig en kram.

- This is Melvin. Sa Katy, mamma och pekade på den lilla pojken.

- Melvin, my brother? My real brother? Frågade jag och mina föräldrar nickade.

- This is Lillie, our little princess. Sa Sandro och nerför trappan kom en flicka med lite ljusare hår och underbara ögon. Hon fnittrade och verkade vara i Melvins ålder. Dom båda var mina riktiga syskon. Hon gav mig en kram.

- Jake, come here! Ropade Katy och ner för trappan kom Jake med keps och lite snyggare och mognare kläder än dom yngre. Han såg ut att vara i 9-års åldern. Och det var han.

- This is your sister, Sammie. Sa mamma Katy och tittade på mig. Han tittade på mig och log lite försiktigt. Jag trivdes bra i min familj. Min riktiga familj. Katy & Lillie visade mig mitt nya rum och det var verkligen ett tonårsrum, ett rum som var snyggt och mysigt. Jag blev jätteglad när jag fick se mitt rum. Lillie hoppade upp i mitt knä när jag satt på min säng och studerade mitt rum.

- Welcome home, big sister Sammie. I've always wanted a big sister! Sa hon lyckligt och jag log brett mot henne.

- You're so cute! Fick jag ur mig. Och jag blev lite imponerad av mig själv för att jag pratade så bra engelska. Jag har ju inte kunnat engelska så länge.

- Come, Lillie. Now we let Sammie be alone a little so she can pack up their things and make herself at home in her new room. Log Katy och Lillie skuttade ut ur rummet. Jag såg mig omkring och började packa upp kläder i min garderob. Jag tittade på skrivbordet och där låg en alldeles ny Macbook Pro. Det låg en lapp på med mitt namn så jag antog att den var min.

---

SAMMIES PERSPEKTIV

- Vi förstår om det kommer som en chock nu och att vi inte berättat förrän nu när du är 16 år. Sa mamma och jag såg hur hon var tårögd för hon inte mådde bra av att berätta det.

- Är inte Sammie min storasyster? Frågade Nellie och mamma lyfte upp henne i sin famn.

- Nej, Nellie. Hon är inte din syster. Sa hon tyst.

- Men jag vill det. Sa Nellie och blev lite besviken.

- Så hur blir det med mig nurå? Det är inte så jävla kul att ni berättar sånt här så jävla sent. Var ska jag ta vägen? Var är mina riktiga föräldrar? Fan för er! Fräste jag med darrig röst och kände hur tårarna började rinna nerför kinderna.

- Jag har pratat med dina föräldrar och dom vet att du finns. Dom vill jättegärna träffa dig och ville gärna att du skulle flytta hem till dom, ja.. Där du hör hemma liksom. Svarade mamma. Jag tittade på henne med en besviken blick och skakade sakta på huvudet.

- Fyfan va dåligt av er. Sa jag till slut.

- Men du måste förstå oss. Vi älskar dig så himla mycket, även fast du inte är vårt biologiska barn som Nellie så är du ändå en del av oss. Vi ville inte berätta förrän du skulle bli mogen nog att ta emot sanningen, vi ville inte förlora dig. Sa pappa och jag tyckte så mycket om dom, hela familjen. Men det kändes ändå så dåligt. Jag har ju en familj därute som väntar på mig. En familj som är som jag, där jag hör hemma.

- Ni förstår ju inte hur jobbigt det kommer bli för mig nu bara för att ni var så egoistiska! Sa jag och tittade ner i golvet.

- Dom bor iallafall i London. Du får åka dit om 1 vecka ifall du vill. Men då är du bara där och hälsar på, sen får du komma tillbaka och hämta dina saker. Sa mamma lite tystare och med darrig röst. Jag nickade lite otrevligt och reste mig upp från stolen och stampade uppför trappan. Med tårar i ögonen kastade jag mig på sängen.

Jag vaknade vid sju och fixade mig snabbt och tog cykeln till skolan. Jag har redan berättat för Nicole och Julia om att jag ska flytta. Dom tyckte inte det var kul alls, dom grät en skvätt för att jag skulle flytta utomlands. Jag gick med sorgsna steg mot porten. Och Nicole drog in mig i en lång kram. Nån del av mig vill inte åka, jag vill bara gråta. För jag vill inte lämna familjen, jag vill inte förlora dom. Jag vill vara kvar här. Men en annan del av mig längtar tills imorgonbitti då jag åker. Jag är både glad och ledsen över det.

Efter skolan sprang Nicole efter mig till cykeln och grät. Jag drog in henne i en kram och grät jag också.

- Glöm mig aldrig, lova mig det. Sa hon tyst.

- Jag glömmer dig aldrig. Svarade jag och cyklade sedan hemåt. Med en tår som rann nerför kinden öppnade jag ytterdörren och klev in. Nellie vågade inte kolla på mig nu när jag inte är hennes syster. Pappa, eller ja.. Anders tittade på mig med lite ledsen blick men fortsatte sedan in i köket. Mamma, Karolina, var i stan och fixade med olika saker så att jag kunde flytta. Jag svor för mig själv och sprang uppför trappan och in på rummet. Varför skulle det bli såhär? Jag fortsatte packa ihop sakerna så att jag kunde komma hem från London och bara hämta grejerna och dra igen. Inte träffa någon person. Bara sticka.

- Du ska inte komma tillbaka mer sedan, så att du vet. Packa klar allt som du ska ha med dig till ditt nya hem. Sa pappa som tittade ingenom dörren. Det här är sista natten i det här huset för mig. Jag har vuxit upp i det här huset och hela mitt liv har spenderats i detta rum. Det är inte lätt att bara släppa sitt hem helt plötsligt med en klump i magen. Det känns inte bra.

---

SAMMIES PERSPEKTIV

Jag fick inget svar. Med försiktiga steg gick jag nerför trappan och lyssnade efter svar eller ljud. Men det var alldeles tyst. Vad är det som händer? Frågade jag mig själv i tankarna. Jag gick till köket och fick syn på ett paket jordgubbar. Jag tog en av dom och tittade ut genom fönstret. Där cyklade Ashley och hennes kompis som jag faktiskt inte visste vem det var. Ashley har alltid varit den där tjejen som varit lite dryg men ändå varit populär. Den där tjejen som man inte riktigt vågar säga ifrån till. Hon som man gärna backar undan ifrån, men när man väl får hennes uppmärksamhet så känner man sig som världens lyckligaste tjej. Det var så i mellanstadiet. Nu bryr jag mig inte alls så mycket om henne. Jag har Nicole och andra kompisar och har fått bättre självförtroende. Jag väcktes ur mina tankar när ytterdörren öppnades och in kom pappa & Nellie. Pappa tittade på mig med en blick som visade att han ville berätta något men ångrade sig.

- Var är mamma? Frågade jag sedan och han hängde upp Nellies jacka som hon slängt på golvet innan han svarade.

- Hon är på jobbet. Svarade han andfått.

- Men hon ska ju inte jobba idag? Frågade jag sedan och tittade i kalendern där det står att hon är ledig.

- Okej, men hon är där. Sa han lite irriterat och gick sedan in i vardagsrummet och la sig på soffan. Nellie satt under soffbordet med en docka och några barbies. Tvn stog på och det var ganska hög volym för hon vill alltid ha högt. Det vill oftast småbarn som hon. Det verkade vara något på gång som varken mamma eller pappa ville berätta. Jag ställde mig vid dörrkarmen till vardagsrummet och tittade på pappa som låg som en död säl på soffan. Nellie pratade med larvig och pipig röst. Jag suckade och gick sedan till hallen och satte på mig skorna. När jag öppnade dörren så mötte jag mamma som precis tänkt öppna den fast utifrån, vi nästan krockade. Hon bar på en vit påse som såg ut att innehålla massa papper.

Hon försökte komma förbi och gå in men jag stog kvar där jag stog.

- Vad är det där? Frågade jag och pekade på påsen.

- Ingenting, bara jobbgrejer raring. Svarade hon och nästan puttade undan mig för att komma förbi. Jag ryckte på axlarna och satte mig på trappen. Jag insåg att jag hade tråkigt. Riktigt tråkigt. Så jag började sjunga lite smått för mig själv. Ytterdörren slängdes upp bakom mig och där stog mamma. Hon verkade lite stressad.

- Kan du komma in en stund, Sammie? Frågade hon och jag nickade och gick in. Jag gick efter henne och satte mig vid bordet. Nellie satt vid bordet också och rita med sina kritor i en målarbok med hello kitty. Pappa satt med några papper framför sig och mamma satte sig bredvid honom och såg lite orolig ut. Jag förstog inte alls vad som pågick.

- Vill ni säga något eller? Frågade jag sedan och pappa höjde blicken från alla papper.

- Ja, Sammie. Det är något viktigt vi måsta berätta för dig. Sa han och tittade sedan på mamma. Hon gnuggade sig under ögat som att hon hade en tår som rann nerför kinden. Jag tittade på dom med undrande blick och dom tittade på varandra och tvekade.

- Vi vet inte hur vi ska säga det här.. Sa mamma och pappa nickade sakta.

- Säg det bara, så svårt kan det inte vara? Är det något kul? En överraskning? Sa jag och fick fram ett litet leende.

- Nej, något helt annat. Sa pappa som svar. Jag blev lite orolig och tittade på dom med en rädsla i blicken nu.

Mamma tog ett djupt andetag och pappa tog hennes hand och kramade om den.

- Du.. Du är adopterad, Sammie. Sa mamma och en tår rann nerför hennes kind.

- Vi är inte dina föräldrar. La pappa till.

Jag satte mig vid middagsbordet där mamma & pappa redan satt. Min lillasyster Nellie satt bredvid mig och åt. Mamma åt försiktigt som hon brukar. Pappa läste tidningen samtidigt.

- Hur har eran dag varit idag? Frågade mamma fast hon inte alls verkade intresserad.

- Bra, typ. Svarade jag och hällde upp läsk i mitt glas. Nellie började berätta om vad hon gjort på förskolan idag. Hon har precis börjat skolan och tycker det är spännande. Jag tycker mest bara synd om henne, men hon verkar inte alls se något negativt med skolan och plugg. Jag åt upp maten snabbt och gick sedan upp till mitt rum och började plugga lite på matten. Men det gick inte alls bra. Allt kändes så värdelöst, jag har verkligen svårt för att sitta hemma och plugga. Då tänker man på så mycket annat man skulle kunna göra istället. Så jag fick inget gjort. Jag slängde ihop boken och alla häften och kastade mig på sängen och började sjunga lite smått.

Klockan tickade på och när jag kollade vad den var så var den 00:12.

- Oj. Sa jag tyst för mig själv och bytte snabbt om till pyjamas. Jag lyssnade efter om dom andra i familjen var vakna innan jag öppnade dörren för att gå till toaletten. Jag hörde mammas röst från deras sovrum.

- Nej, vi har inte berättat det än. Jag gör det så fort jag får ett bra tillfälle och när det känns rätt. Sa hon lite irriterat i telefonen och la den sedan hårt på nattduksbordet. Vad ska hon berätta och för vem?

Jag smög till badrummet och borstade tänderna noggrant. Sedan sköljde jag bort sminket och gnuggade in huden med clearasil. Jag pustade ut och gick mot mitt rum och la mig i sängen under duntäcket. Och bara en liten stund senare så somnade jag.

Nästa dag ringde klockan vid halv 7. Jag satte mig upp på sängkanten och sträckte på mig. Jag är rätt morgonpigg av mig och skuttade fram till fönstret och drog undan persiennerna. Solen lyste och det kändes bra att få komma ut idag. Jag nästan dansade fram till garderoben och satte på mig ett par jeansshorts och ett linne med en kofta. Det kanske inte var så snyggt, men det var bekvämt. En timme senare var jag färdig med allt.

- Hejdå! Ropade jag till mamma & Nellie som satt vid matbordet. Sedan stängde jag dörren efter mig och gick glatt fram till cykeln som stog lutad mot staketet. Jag drog in doften av natur och började sedan cykla i en bra takt mot skolan. Jag cyklade över skeppsbron och rundade sedan hörnet och fram på marknadsgatan och sedan förbi några bostäder. Över en stor väg och förbi ett snabbköp och sedan var jag framme vid skolan. Jag ställde cykeln i cykelstället precis som dom andra och gick sedan mot den stora trappan som ledde upp till porten.

- Hej! Vad har vi nu på morgonen? Frågade Nicole som dök upp från ingenstans bredvid mig. Jag drog in henne i en kram och sedan började vi snacka om helt andra saker. Skolan var rätt fräsch men tråkig. Korridoren var korallblå och vit. Golvet var rutigt med färgerna och skåpen var i dom färgerna också. Väggarna var vitpanelade och cafeterian var i full gång med att sälja saker till eleverna.

Efter skolan gick jag ut genom porten och fram till cykeln. Jag cyklade i samma takt som dit och såg sedan mitt hus några meter framför mig. Jag gick fram till ytterdörren och röck ner handtaget och märkte att det var låst.

- Konstigt, dom borde vara hemma vid den här tiden. Sa jag tyst för mig själv och kikade in genom fönstret. Men det verkade tomt och dött därinne. Jag gick runt kröken och klättrade upp i äppelträdet. Den stora grenen räckte precis till min ballkongs räcke. Jag kastade väskan till ballkongen och kravlade mig oroligt fram på grenen. När jag kände att foten landade på träet så blev jag lugn och kunde pusta ut. Jag öppnade ballkongdörren och rummet luktade instängt.

- Hallå? Ropade jag med en lite trött röst.

Jag satt i Louis famn och log. Han pillade med mitt hår och vi pratade om allt möjligt. Hans ögon glittrade i solljuset och hans kropp var underbar. Jag la handen på hans bara mage och han studerade min kropp. Jag låg bara i bikini och han i badbyxor. Jag log brett mot honom innan han gav mig en betydelsefull kyss.

- Jag älskar dig, så himla mycket. Sa han tyst och jag kunde bara inte förstå hur jag kunde ha en så underbar kille.

Vi reste oss upp och gick mot den allmäna poolen där några barn plaskade glatt. En irriterad och stressad pappa stog och ropade massa olika namn och barnen skrattade och verkade inte göra riktigt som han ville. Louis dök i och simmade iväg. Jag satte mig på poolkanten och helt plötsligt simmade han upp framför mig och drog med mig ner i vattnet. Jag hoppade upp på hans axlar och han hoppade runt i vattnet. Solen lyste så det var alldeles klarblått vatten så det fanns inget som man kunde missa. Jag skrattade högt och blev alldeles flummig. Han bar ner mig i vattnet och vi stog bara där och höll om varandra. Några i våran ålder hoppade i. Killarna verkade onyktra och det var bara två tjejer med hela gänget så killarna verkade vara lite osams om dom.  En kille simmade fram till oss och log mot mig intresserat.

- Hallå där, vad har en sån snygg brud för namn? Frågade han och höjde ögonbrynet.

- Hon heter upptagen. Svarade Louis och vi simmade bort därifrån. Jag skrattade när vi stannade och Louis drog in mig i en kram och sedan kunde han inte heller hålla sig för skratt.

- Du är så himla underbar! Skrattade jag och han kysste mig kärleksfullt.

Jag satt på rummet och lyssnade på musik när mamma öppnade dörren och såg lite rödmosig ut i ansiktet, nästan gråtfärdig.

- Vad är det? Frågade jag och hon räckte tidningen utan att säga ett ord. Sedan stängde hon dörren och sprang nerför trappan. Som ett frågetecken sträckte jag mig efter tidningen och läste noga mellan raderna. En tår rann nerför kinden. Jag visste att hon skulle må dåligt, men inte att det skulle bli såhär extremt. Jag kunde inte tro orden jag läst. Jag kunde inte fatta att det var sant. Hannah är död, hon tog livet. Hon är borta, föralltid. Jag kommer aldrig kunna prata med henne, aldrig mer höra henne. Aldrig mer se hennes leende framför mig, jag kommer aldrig mer ha en vän som fanns där och var som min tvilling. Jag ångrade allt jag gjort, jag ångrade att jag lämnade henne ensam kvar. Jag skulle funnits där när det var såhär med Harry. Precis som riktiga vänner ska för varandra, det spelar ingen roll vad den andra säger. Man ska finnas där. Finnas där till slutet, och det gjorde inte jag. Jag känner mig så jävla dålig, så jävla tom. Hannah. Är hon borta? Är det här på riktigt?

Jag och Liam satt och åt lunch tillsammans när Johanna ringde. Jag svarade och hon berättade vad som hade hänt när hon skulle prata med Hannah.

- Hjärtat, du hörde ju hur taskig hon var. Du får fan inte acceptera att hon behandlar sig så. Stå upp för dig själv, det ordnar sig. Sa jag och hon grät lite i luren och sa att Zayn var där och stöttade henne.

- Hälsa Zayn att du har världens bästa kille. Sa jag och fnittrade lite. Vi sa hejdå och sedan fortsatte jag prata med Liam.

- Vad var det där? Frågade han sedan och tog en tugga av sin hamburgare.

- Johanna & Hannah hade värsta bråket förut. Svarade jag och han nickade.

Jag kunde bara inte tro det jag läste. Världens underbaste Harry, kan han gjort det här? Det måste blivit något fel.

Tårarna forsade nerför mitt ansikte. Jag har aldrig känt mig så sårad. Så dålig. Han har förstört mitt liv. För vårat förhållande var mitt liv. Jag skulle kunna dö för honom, men inte längre. Jag trodde inte det här om honom, han har verkligen gjort bort sig. Kanske har jag också gjort det när jag gjort såhär mot Johanna? Jag skakade på huvudet och fick bort tankarna på henne. Musiken dunkade ut hur högtalarna, jag var hemma själv och det var bra. Jag hatar att gråta inför familjen. Då plingade det på dörren mitt i tankarna. Jag reste mig upp och torkade bort det värsta av tårarna och öppnade. Där stog den jag minst ville skulle stå där, Harry. Jag vågade knappt titta på honom. När jag såg honom så önskade jag att inget av det här hade hänt. Att allt bara var en mardröm. Men det var inte det. Jag ville inte se honom, men egentligen älskade jag honom mest av allt. Med ögon fyllda av tårar sprang jag och kastade mig i soffan och la en filt om mig. Snälla kan han bara inte gå? Han vet ju vad han har gjort!

- Hannah? Ropade han efter mig och sedan klev han in i vardagsrummet där jag låg. Jag började tjuta och gråta ännu mer och han stog bara där som ett frågetecken.

- Vad är det med dig? Frågade han och gick fram till mig och la armarna om mig.

- NEJ! Skrek jag och slet bort hans arm.

- Förlåt.. Jag var full.. Det betydde ingenting, det enda som betyder något för mig är du. Snälla lämna mig inte! Sa han direkt och jag föll för orden, om det var så enkelt så skulle jag förlåta honom. Men det är inte så enkelt.

- Det går inte att skylla på att du var full.

- Vad ska jag göra då? Jag har ingen kontroll när jag är berusad.

- Och det visste du innan, så varför blev du berusad? Om du älskat mig och verkligen inte ville såra mig så skulle du aldrig druckit. Men så är det inte. Sa jag direkt och han la ansiktet i handflatorna.

- Jag älskar dig, tro mig. Jag vet att det var fel. Jag borde skämmas. Men snälla lämna mig inte, jag kommer aldrig kunna gå vidare.

- Du kunde kyssa och tafsa på en annan tjej när du hade mig, då kan du nog gå vidare utan mig.

- Vadå hade? Så du har lämnat mig? Frågade han med darrig röst. Jag tittade på honom med osäker blick. Jag visste inte riktigt själv vad jag gjort eller hur jag ska göra.

- Jag vet inte just nu, det här fick mig verkligen att bli osäker på om du verkligen är rätt för mig. Sa jag tyst och torkade bort tårarna som rann nerför kinden.

- Jag tänker låta dig va så du får tänka. Men innan jag går så vill jag att du ska veta att jag älskar dig och vill dela hela livet med dig. Hejdå, Hannah. Sa han och gick sedan ut igen. Hans ord fick mig att bli helt knäsvag, men det han gjort fick mig att tvivla på om jag kunde lita på honom efter det här. Vad ska jag göra?

- Du kan inte vara så ledsen, du måste prata med henne. Sa han sedan för att hjälpa mig.

- Men det går ju inte, hon lyssnar inte. Hon berättar ingenting för mig fast det har med mig o göra. Fräste jag. Jag var lite otrevlig mot han men han fortsatte vara lika gullig precis som att han förstog. Jag var ledsen och arg, och då fanns han där och ville få mig på bättre humör. Han stöttade mig. Jag blev glad av att han gjorde så, men kunde inte bara byta humör. Jag är trött på att bara gå runt och inte veta hur allt ligger till. Jag reste mig upp ur soffan och Zayn gick efter. Jag satte på mig mina skor och tittade på honom.

- Jag ska dit och prata med henne, nu. Sa jag och han nickade.

- Det är bra, ska jag följa med?

- Ja, men du kan väl vänta utanför eller nåt? Frågade jag sedan och han la armen om mig.

- Jarå, allt för dig. Sa han sedan och vi satte oss på hans moppe och åkte mot Hannahs hus.

Jag klev av moppen och gick nervöst fram på grusgången och knackade försiktigt på ytterdörren. Hannahs mamma öppnade och log brett mot mig. Hon verkade inte veta något om det som hänt mellan oss.

- Hej raring, Hannah är däruppe! Sa hon glatt och gick vidare mot köket.

- Du. Sa jag och hon backade tillbaka.

- Ja?

- Kan du be henne komma ner hit? Frågade jag lite kallt och hon nickade. Jag kände hennes blick som var undrande. Hon verkade inte förstå riktigt vad som höll på. Annars hade jag rusat uppför trappan och bara varit helt galen för att få träffa henne. Nu var jag osäker på om jag ens ville träffa henne. Hannahs mamma kom nerför trappan och gick in i köket och efter kom Hannah. Hon stannade arrogant i trappan och la armarna i kors. Hennes blick var kall och väldigt bitchig.

- Kan du komma ut en stund? Frågade jag kort. Hon ryckte på axlarna och hoppade i ett par uggs. Sedan gick vi ut och hon stängde dörren efter oss. Jag tittade på henne, hon sa ingenting. Det blev en pinsam tystnad och jag visste inte hur jag skulle börja samtalet. Hur det skulle sluta och vad som skulle hända efter det här. Det var antingen att all vår vänskap går åt pipan eller att den blir som vanligt igen.

- Vad är det du vill?

- Jag vill ha tillbaka min kompis. Jag måste få veta vad som hänt och varför du håller på såhär, det förstår du hoppas jag.

- Nej jag förstår inte ditt problem, jag har gått vidare. Jag behöver inte dig längre, jag har Melina och dom andra tjejerna. Sa hon tjurigt och jag visste inte vad jag skulle säga. Om någon skulle säga något sånt så var det väl ändå jag och inte hon. Och där stog jag som en idiot och blir dissad av den riktiga idioten.

- Vilka är det och vad har dom som inte jag har?

- Klass, humör och vet hur man gör när man festar. Svarade hon drygt.

- Festar? Har du börjat festa? Frågade jag förvånat.

- Ja, varje helg och så mycket jag kan i veckorna. Svarade hon stolt.

- Du super säkert på, och vet du? Jag orkar inte bry mig. Jag orkar inte bry mig om dig och dina jävla problem! Du har gjort så att allt blivit såhär och jag klarar mig så jävla mycket bättre utan dig. Försvinn ur mitt liv nu, du har ljugit hela tiden. Så jävla dåligt! Fräste jag snabbt och hon himlade med ögonen.

- Jag behöver inte dig, jag har Harry & tjejerna.

- Haha fan va blåst du är, du vet ju ingenting om vad som hänt. Skrattade jag och skakade sakta på huvudet.

- Vadå?

- Harry har iallafall hittat någon annan än dig. Ta den här och läs så får du se. Du har tjejerna, förhoppningsvis ingen Harry. Sa jag och räckte henne tidningen som jag tog med i fickan. Sedan vände jag ryggen och gick mot Zayn som satt redo på moppen vid gatan. Jag tog på hjälmen och satte mig bakom honom. Jag kastade en sista blick mot Hannah som såg lite ledsen ut när hon läste tidningen. Jag ville inte bry mig, men jag gjorde det. Det spelar ingen roll vad hon säger eller vad jag säger eller gör, hon kommer alltid ha en liten plats någonstans i mitt hjärta och jag kommer aldrig glömma henne. Zayn stannade moppen på gatan en liten bit ifrån mitt hus. Jag klev av moppen. Ville vara stark och bet mig i läppen för att inte gråta. Men när jag tog av mig hjälmen så gick det inte längre. En tår rann nerför kinden och strax därpå kom nästa och sedan var det flera stycken. Han drog in mig i en kram.

- Stå upp för dig själv älskling, du hörde ju själv hur taskig hon var mot dig! Sa han tyst och jag kände hur hans axel blev lite blöt av alla mina tårar.

- Jag kommer aldrig glömma henne. Snyftade jag.

- Jag vet.. Sa han sorgset och kramade mig hårdare.

Jag satte mig vid bordet och började äta av frukosten. Jag fick ett sms av Nellie där det stog att Liam kommit hem. Jag började tänka på Zayn och undrade när han skulle komma. Han kanske inte ville komma, iallafall inte komma till mig. Jag gick upp på rummet och bytte om till lite fräschare kläder. Men jag struntade i att sminka mig. Istället gick jag ut och satte mig på poolkanten och doppade fötterna. Jag tittade åt sidan och såg min gamla gitarr. Det var ett tag sen jag spelade på den. Jag brukade sjunga & spela förut. Jag gick och hämta den och satte mig sedan ner igen och försökte spela lite. Jag kommer ihåg hur man gör. Jag började sjunga på en låt jag tycker väldigt mycket om.

- Det låter fint, älskling. Sa en röst jag kände igen och Zayn hoppade upp på altanen. Jag blev lite generad men flytta inte blicken ifrån honom. Jag la ner gitarren på träet men fortsatte titta på honom. Han var så vacker, han har alltid varit det. Men nu såg han verkligen annorlunda ut. På ett bra sätt. Jag reste mig upp och sprang mot honom. Han tog emot mig och snurrade runt samtidigt som han kramade om mig hårt. Jag kände hur jag såg lite fånig ut när jag log så mycket som jag gjorde. Han satte ner mig på fötterna och tittade på mig en blick som gjorde mig alldeles varm. Han studerade mitt utseende och la undan en hårslinga som låg i mitt ansikte.

- Du är så vacker. Sa han tyst och jag log ännu mer.

- Jag har saknat dig så mycket, jag är så glad att du är här igen. Sa jag och han höll händerna om mitt ansikte när han kysste mig passionerat. Jag njöt av att få vara i hans armar. Här ville jag stanna förevigt. Vi satte oss och myste för att kunna prata lite också.

- Vi har hört om det där med Harry och det på puben. Sa jag lite osäkert och han skakade på huvudet.

- Det var så jävla dåligt av honom.

- Han var berusad.. men..

- Man kan inte skylla på det, man måste ju bete sig och inte skämma ut bruden han redan har, vi andra var oxå berusade men ingen gjorde något mot er.

- Det vet vi ju inget om.. Sa jag lite tyst.

- Tror du att jag gjort det mot dig? Sa han förvånat. Jag skakade snabbt på huvudet.

- Nej absolut inte, jag vet att du aldrig skulle göra så. Och inte dom andra heller, trodde jag iallafall.

Vi pratade om lite andra saker men tog sedan upp ämnet igen.

- Vet Hannah om det? Frågade han.

- Jag tror inte det. Sa jag och började tänka på hennes blonda hår som alltid var så fint. Hennes vackra ögon och hennes underbara skratt. Hennes personlighet som var så lik mig, hon var som min andra halva. Nu finns hon inte kvar, känns det som iallafall. Jag vill inte förlora henne, hon betyder alldeles för mycket.

- Är allt bra mellan er eller? Frågade han sedan som att han visste exakt vad jag tänkte på.

- Jag vet inte. Jag gick till henne häromdan och hon betedde sig som en bitch mot mig, hon var så otrevlig och jag förstog inte varför och hon berättade inte heller. Jag fattar inte vad hon håller på med. Sa jag lite tyst och han la armen om mig.

- Du har mig och dom andra hjärtat. Viskade han och kysste mig i pannan. Jag skulle reagerat annorlunda när han sa så om det handlade om Melina eller någon annan, men nu handlar det om Hannah. Min andra halva, det är inte lika lätt att gå vidare när hon har varit en så stor del i hela mitt liv. Jag ville bara tjuta och gråta i hans armar, det känns som att jag förlorat min bästavän. Mitt halva hjärtat..

Jag vaknade av solen som lyste igenom gardinerna som jag dragit för det stora fönstret. Jag gick upp direkt och satte mig på en stol i köket. Jag kollade på mig själv och insåg att jag bara hade trosor & bh på mig. Men jag orkade inte klä på mig nu, det var ändå ganska varmt. Jag började steka bacon & ägg och sjöng. Och då öppnades dörren, jag hörde hur den smällde igen. Jag vände mig oroligt och tittade mot hallen. Först såg jag ingen och gick oroligt och kollade vem det var som kom in och då fick jag syn på Liam som satt på soffkanten och knöt av sig sina converse. Jag log med hela ansiktet och sprang och kastade mig i hans armar. Jag la armarna runt hans hals och ville aldrig släppa taget.

- Jag har saknat dig så himla mycket. Sa jag tyst och kände hur han pussade mig i håret och drog genom fingrarna i det. Han klappade på mig och sedan satte vi oss upp igen efter att vi fallit ner i soffan. Han kollade mig rätt in i ögonen och kysste mig passionerat. Jag ville aldrig sluta kyssa honom. Aldrig. Vi gick in i köket en stund senare och jag fortsatte fixa frukosten. Han drog in mig i en kram igen och jag glömde bort att jag stekte bacon & ägg så det luktade bränt i hela köket. Vi föll ut i ett asgarv och jag var verkligen glad att han var hemma igen. Det var som att den sista pusselbiten föll på plats.

---

KORT OCH SKRUTTIG DEL, kommer mer imorgon!

Jag fick en lite chock, men fortsatte sedan läsa.

Jag visste inte vad jag skulle tänka eller säga. Inte heller vad jag skulle tro. Det här kanske bara var skvaller. Men varför skulle det då stå i en tidning och varför skulle folk reagera så hårt då. Jag tyckte synd om Harry, när det blev så mycket bråk och han fick ta sån skit. Men å andra sidan så är det ju faktiskt hans eget fel att det blev såhär.

Jag ville berätta för Hannah och dom andra. Men borde jag göra det? Jag borde visa tidningen för dom istället. Jag ringde Nellie och berättade exakt vad det stog.

- Herregud. Och nu när Hannah verkar vara hur sur som helst. Men du måste berätta, det är taskigt att dölja det och hon måste få veta vilken idiot han varit. Sa Nellie och jag höll med.

- Jag vet, men hon kommer inte tro mig..

- Då får hon väl inte göra det, det är bara hennes problem om hon vill tro det eller ej. Du säger ju sanningen. La hon till direkt.

- Du har rätt, men måste lägga på. pusshej! Sa jag och hon sa likadant. Sedan la vi på och jag la tidningarna i korgen på cykeln och cyklade hem.

---

Vad ska hända nu? Det är verkligen kul när ni kommenterar, om ni kommenterar mer så kanske det kommer ett till inlägg idag. :) xx

Jag bakade i min ensamhet. Nu när Liam är bortrest. Vi flyttade ihop för ungefär ett halv år sen. Vi är väldigt unga för att flytta hemifrån och flytta ihop. Men mina föräldrar tyckte det var okej, eftersom att vi inte bor så långt ifrån dom. Och hans föräldrar tyckte också det var helt okej för vi kunde alltid gå till mina föräldrar om vi ville något. Sen är vi båda väldigt duktiga på att ta eget ansvar och våra föräldrar pratar rätt mycket och tycker att vi är mogna nog. Sen tog vi beslutet för vi var så kära och kommer så bra överens. Jag tog glasyren och dekorerade noggrant på en av alla cupcakes. Då knackade det på dörren. Jag slickade av lite som kom på fingret och gick och öppnade. Det var Johanna.

- Hej gumman. Sa jag och gav henne en kram. Sedan gick jag tillbaka och fortsatte dekorera medan hon tog av sig sina skor. Hon ställde sig och tittade när jag höll på.

- Allt bra? Frågade jag för att lätta tystnaden.

- Nja, jag skulle varit hos Hannah nu men hon.. är så konstig. Mot mig. Svarade hon.

- Vadårå?

- Jag vet inte, hon blir sur för att jag är med dig & Ellie. Och jag förstår inte varför, jag har lagt all min tid på henne ganska länge nu och känner att jag vill träffa nya vänner och utveckla mig. Jag kanske hittar vänner som är precis lika bra som henne, kanske tillochmed bättre. Du & Ellie till exempel.

- Du är så rar, älskling. Om du gillar oss bättre så är det väl bara kul. Du är alltid välkommen hit, kanske inte till Ellie för hon bor ju hemma och det är väl lättare att komma hit då. Du fattar vad jag menar. Hon får väl göra likadant, annars får hon väl vara ensam och då är det ju hennes val. Svarade jag och hon nickade.

Vi tog två av dom färdiga cupcakesen och satte oss vid bordet. Vi pratade om killarna och hur mycket vi båda saknade dom.

- Jag hörde att dom gick vidare iallafall. Sa jag och hon tittade på mig med en speciell blick.

- Vadå? Jag har inte pratat med Zayn sen han åkte så jag vet ingenting.

- Nejmen Liam ringde mig imorse. Sa jag sedan med ett leende.

Vi bestämde oss för att gå ut ett tag. Jag låste lägenhetsdörren och sedan sprang vi nerför trappan. Vi skrattade åt egentligen ingenting. Men det kändes bara så bra att skratta. Vi skämde ut oss rätt rejält på stan och satte oss sedan på en bänk i city. Hon log mot mig och jag log mot henne.

Jag satt i soffan och lyssnade till när mamma & pappa skrek åt varandra. Deras röster lät arga. Julia var inte hemma och det var tur. Annars hade hon varit helt förstörd. Jag kände hur en tår rann nerför min kind. Jag hatar när dom bråkar, jag hatar det här huset. Jag vill härifrån. Jag hatar att vara utan Harry. Även fast jag vet att han säkert lämnar mig snart. Jag är inte lika cool som alla andra tjejer som han kan träffa och bli kär i. Jag vill inte försöka att vara bättre än såhär heller.

- Sluta gråt! Skrek pappa när han såg hur jag började gråta. Hans röst skar i öronen på mig och mamma skulle skydda mig som hon brukar göra.

- Men sluta, låt henne vara! Skrek hon åt honom och han skrek åt henne istället.

- MEN SLUTA SKRIK BÅDA TVÅ, JÄVLA PSYKOPATER! Skrek jag och sprang till hallen. Jag slängde igen dörren efter mig och sprang ut på gatan. Satte mig på trottoaren och grät mer. Allt kändes så hopplöst.

Alla grabbarna var samlade. Jag, Louis, Zayn, Harry & Niall. Vi alla kom bra överens och blev snabbt riktigt bra kompisar. Vi  snackade om vilken pub vi skulle dra till ikväll. Harry ville åka till en riktigt vild fest där det säkert var många lättklädda tjejer och mycket sånt liknande.

- Nej, vi drar inte till ett sånt ställe. Dom flesta av oss har faktiskt flickvän! Sa Louis och flinade.

- Skit i dom. Sa Harry och jag blev lite chockad när han sa så. Vadå skita i dom? Jag skulle aldrig skita i Nellie.

Alla blev lite tystare efter att han sa så. Jag tror dom andra också blev chockade.

- Vad menar du med det, Harry? Frågade Zayn och Harry ryckte på axlarna.

- Jag skojade bara, skulle aldrig skita i Hannah! Sa han och log mot oss. Alla blev lättade och började prata om vart vi skulle igen.

Till slut bestämde vi oss och tog taxin dit. Musiken dunkade högt och man hörde vad det var utanför. Vi gick in och började dansa till musiken. Jag, Louis & Zayn satte oss vid ett bord och tog en varsin öl.

Vi snackade om olika saker och skrattade lite då och då. Jag tittade på folk som var i lokalen och fick syn på Harry. Med en annan tjej. Hon stog mot väggen och han lutad mot henne. Hans händer smekte hennes rumpa och ben och sedan började dom kyssas. Jag sa åt dom andra att kolla.

- Herregud.. Suckade Louis och tog en klunk öl.

- Jag förstår inte, Hannah då? Frågade Zayn och skakade på huvudet sakta.

Jag blev lite sur. Hur kunde han bara göra sådär? Vi orkade inte se på vad som skulle hända sedan. Men dom började hångla, råhångla. Och vi ville inte se mer så vi gick hem till hotellet. Jag kastade mig på sängen och ville skicka ett sms till Nellie om Harry. Jag tvekade, kanske vore jag en dålig kompis om jag gjorde det. Men jag är väl minst lika dålig och låter Harry dölja det för Hannah.

Jag väntade på svar och fick sedan ett.

Jag skrev om meddelandet jag skrivit flera gånger. Allt blev fel så jag började om, igen.

- Eleanor, kommer du ner hit? Ropade mamma. Jag gick nerför trappan och bar upp en av bebisarna. Jag la honom i soffan och gav honom en puss på kinden.

- Du är så fin Eddie. Viskade jag. Sedan bar jag upp Wille och hade dom båda i famnen.

- Ni är så fina, men du måste hjälpa till med disken. Sa mamma med ett leende på läpparna. Jag la killarna bredvid varandra och la sedan en filt på så att dom inte skulle frysa. Sedan gick jag till köket och plockade ur disken. Jag sjöng på en låt och fick upp Louis i huvudet. Undrar hur han mår, undrar hur det går. Undrar vad han gör. Undrar vad han tänker på. Undrar om han saknar mig lika mycket som jag saknar honom.

Jag diskade klart och sprang sedan upp och hämtade mobilen för att ringa honom. Jag lyssnade ivrigt på signalerna. När han svarade så log jag brett för mig själv.

- Hej älskling!

- Hej baby. Sa han glatt i luren.

- Jag saknar dig jättemycket, är allt bra?

- Jag saknar dig med, allt är toppen! Men jag önskar du var här.

- Aw, älskar dig.

- Jag älskar dig, över allt annat.

- När kommer ni hem?

- Vi åker om 2 dagar. Så snart är jag hemma. Jag ringer när vi är i Sverige så får vi ses direkt! Måste dra, puss.

Sa han och jag ville inte att han skulle lägga på. Han lät lite berusad. Men jag har inget att oroa mig för. Jag litar på honom till tusen.

Jag gav Nellie en kram och hoppade sedan upp på cykeln och cyklade hem. Jake badade fortfarande fast nu badade han ensam. Jag gick in och kände doften av tacos.

- Är maten färdig? Frågade jag.

- Alldeles strax. Sa pappa och rörde om i köttfärsen medans mamma skärde grönsaker och blandade såser. Jag log för mig själv för jag har ett så fint liv och världens bästa familj. Jag gick ut på baksidan och skvätte vatten på Jake. Han försökte skvätta på mig men jag hann undan.

Jag hoppade upp på cykeln och cyklade till snabbköpet som inte låg så himla långt ifrån. Jag kollade på tidningarna och tog en frida-tidning och en klick. Jag skulle precis gå och betala men fick syn på en tidning där det stog om årets deltagare i X-factor. Jag tog upp en av tidningarna och som låg på hög och tittade på första sidan där det stog om en skandal bland deltagarna som uppstått under kvällen.

- Du, betala tidningen innan du läser den. Sa kvinnan i kassan och jag nickade. Jag tog med den också och sträckte fram en hundralapp. Jag satte mig på bänken utanför och läste i tidningen om skandalen på X-factor. Och jag kunde inte tro det jag läste. Jag gnuggade mig i ögonen och läste om och om igen. Jag läste rätt.

- Johanna, kom ut nu. Du måste äta! Sa mamma och knackade på dörren. Jag borrade ner ansiktet i en kudde och ville bara försvinna.

- Johanna! Upprepade hon och knackade ännu en gång.

- Men ja! Fräste jag och satte mig upp i sängen.

- Ja, hörde du vad jag sa? Du har varit därinne i snart ett dygn. Det funkar inte. Sa hon igen och jag drog undan gardinen vid ballkongen och såg att det var ganska fint väder ute. Jag måste hitta på något idag. Då kanske jag inte är lika ledsen längre, mina vänner får mig alltid att må bättre. Jag tog mobilen och tänkte på Hannah. Jag saknar henne fast vi sågs i förrgår. Jag slog in numret och tröck mobilen mot örat. Men endast signalerna hördes, inget svar. Jag sminkade mig slarvigt och satte upp håret i en svans och drog på mig ett par jeansshorts till min vita top. Sedan gick jag ut ur rummet och nerför den stora breda trappan. Ytterdörren var öppen och jag kände lukten av klor. Jag tittade ut och såg att Jake badade med sin kompis. Jag drog på mig mina converse och gick ut. Jag tittade efter Mamma & Pappa och hittade Pappa på baksidan. Han snickrade och det såg ut som att han byggde nåt. Jag orkade inte fråga vad det var, jag brydde mig inte heller.

- Pappa, jag drar. Sa jag och petade på honom.

- Va? Vart ska du? Frågade han och tittade på mig.

- Hannah eller Nellie. Jag vet inte riktigt. Svarade jag och han nickade. Jag gick till cykeln och ropade hejdå. Solen värmde ordentligt och jag svettades litegrann. Jag kom fram till Hannahs hus och gick med cykeln på gruset och ställde den sedan vid staketet. Jag hoppade över trästaketet och sprang upp till ytterdörren. Jag knackade och väntade på svar. Jag hörde röster innanför. Dörren öppnades och där stog Hannah. Hon såg rätt sur och förvånad ut.

- Hej. Sa jag och försökte le, vilket inte var så lätt när hon såg ut sådär mot mig.

- Hej?

- Är du sur? Frågade jag och rynkade pannan.

- Kanske.

- Men sluta!

- Med vad?

- Sluta vara sådär, berätta istället vad du håller på med och av vilken anledning! Sa jag och hon suckade tungt.

- Du behöver inte bry dig.

- Klart jag behöver när du beter dig så illa mot mig, då är det väl klart jag frågar. Ellerhur? Sa jag direkt och hon himlade med ögonen.

- Men det är bara en sak.

- Har det med mig att göra?

- Nej.

- Varför är du så otrevlig mot mig då? Om jag inte har med det o göra så behöver det ju ändå inte gå utöver mig!

- Men gå! Fräste hon sedan och försökte stänga dörren men jag hindrade henne och la foten för.

- Jag tänker inte gå utan ett svar, du är faktiskt min vän och jag vill inte ha det såhär!

Hon tittade på mig med en blick som såg sorgsen och arg ut. För en sekund såg det ut som att hon bara ville lägga armarna om mig och gråta, men sedan såg hon lika sur ut igen. Jag förstår inte vad jag gjort för fel, hon säger att det inte har med mig att göra. Men jag fattar att det har det. För annars hade hon aldrig varit såhär. Otrevlig. Dum. Bitchig. Nej jag ska inte tänka så, hon är min bästa vän. Min syster.

- Men nu är det såhär. Sa hon med en darrig röst. Jag tittade på henne med en undrande blick.

- Vad menar du?

- Jamen du har ju dom, du klarar dig utan mig. Men jag har ingen annan dig, bara Harry och kanske nån mer av killarna. Jag har gjort så mycket för dig så alla mina andra vänner lämnat mig. Jag vill inte ha det så, för du kommer lämna mig närsomhelst. Sa hon sedan och jag öppnade dörren helt igen.

- Men vad pratar du om?

- Jag önskar du förstog mig bättre, jag önskar du förstog hur det är att vara jag när allt är såhär.

- Menar du att jag glömmer dig för Ellie&Nellie?

- Ungefär.

- Sluta, sluta larva dig. Jag var med dom igår bara, inget mer.

Hon blev tårögd och stängde dörren. Jag kunde inte göra nåt än att bara låta det gå. Jag kan inte tjata, jag kan inte kämpa eller göra mer än vad jag gjort. Hon är larvig, eller är det jag som är elak?

Vi fick träffa några av dom andra som också skulle ha sin audition idag. Jag träffade Louis på planet och även Zayn dök upp på samma ställe och skulle också ha audition idag precis som vi. Vi stog lutade mot väggen och väntade på att någon ledare eller nåt skulle komma och styra upp. Nu stog alla dagens deltagare och pratar med varandra i en enda stor hög. Det var kaos. Jag, Lou & Zayn stog och skrattade åt kaoset. En ledare kom in i lokalen med mic och berättade hur det skulle gå till under dagen.

- Liam Payne, kom och hämta ditt nummer & ditt schema. Ropade en kvinna i micen. Jag gick fram genom den stora klungan och tog lappen. Då stötte jag på Harry. Jag blev förvånad att han var där.

- Men hej Harry, ska du också vara med? Frågade jag med ett leende på läpparna.

- Ja jag tänkte det, men vi får se hur det här kaoset slutar. Skrattade han och jag höll med och återvände sedan till Louis & Zayn vid väggen. Spänningen steg sig under hela dagen och jag blev allt mer nervös. Jag tog fram mobilen och tänkte ringa Nellie. Jag tröck mobilen mot örat och lyssnade till signalerna. Till slut svarade hon.

- Hej älskling. Sa hon.

- Hej babe, jag ska sjunga om ungefär en timme! Sa jag och hon pep lite i telefonen.

- Åh, jag hoppas det går bra för dig! Eller jag vet att det går bra, är du nervös? Frågade hon.

- Jaa. Vet inte vart jag ska ta vägen. Sa jag och skrattade lite.

- Det ordnar sig älskling. Du fixar det.

- Saknar dig.

- Saknar dig också älskling, kom hem så fort du kan! Sa hon och bara att höra hennes vackra röst gjorde mig alldeles glad.

- Jag kommer hem så fort jag bara kan, vi ses snart babe. Sa jag och sedan la vi på. Jag la ner den i fickan och trummade nervöst på mina ben.

Jag reste mig upp och gick runt lite och tittade. Och mötte Niall.

- Tja! Sa jag förvånat och han blev lika förvånad som jag.

- Ska du vara med? Jag vet att du har musikintresse, men trodde inte du skulle vara med här? Frågade han och vi skrattade.

- Jag trodde exakt samma om dig!

- När ska du ha din audition? Frågade han sedan och jag tittade på min lapp.

- Om 35 minuter. Svarade jag sedan och började bli allt mer nervös.

- Lycka till, bror. Du fixar det! Sa han glatt och gick sedan vidare. Hans ord gjorde mig mer peppad och jag ville gå in och sjunga nu och bara få det överstökat.

Jag klev in i salen och juryn hälsade mig välkommen. Sedan började jag sjunga.

Niall hämtade en läsk till mig och satte sig sedan bredvid mig i väntrummet. Vi snackade om hur det gick för oss på våra auditions.

- Jag var väldigt nervös men jag tror det gick bra. Sa Niall. Hans mobil ringde och han svarade direkt. Han sa massa puss, älskar dig, babe, snygging, älskling till personen så det måste vara någon han har ett förhållande med.

- Vem var det? Frågade jag när han la på.

- Melina.

- Kom nu grabbar. Sa jag och gick mot dörren som ledde in till den stora aulan. Zayn & Liam gick efter mig och vi satte oss  ganska långt fram. Jag tittade nervöst på juryn som stog på scenen med massa papper och listor som dom skulle läsa upp.

- Vi kommer alltså läsa upp namnen på personer som gått vidare i tävlingen och det betyder att dom får bo kvar på hotellet en vecka till. Du som inte hör ditt namn får packa väskan och åka hem. Om du hör ditt namn så kliver du upp på scenen och tar emot mer info om nästa steg. Nu ska vi se. Sa kvinnan och tog fram den första listan.

Jag kastade en blick mot Zayn & Liam som bara log lite lätt men väldigt stelt mot mig.

- GRATTIS LOUIS TOMLINSON! Ropade kvinnan i micken och alla jublade och applåderade. Det var en underbar känsla. Jag hoppade av glädje upp på scenen och trodde verkligen att det var en dröm.

Sedan gick jag ner och satte mig bredvid killarna igen. Dom gav mig high-five och grattade. Jag borde sett fånig ut, så brett som jag log.

Både jag, Zayn & Liam gick vidare i tävlingen. Harry & Niall oxå. Jag gick till mitt hotellrum som låg precis bredvid Liam & Zayns. Det kanske var tid för att ringa Ellie (Eleanor) lite snabbt nu. Jag tog upp mobilen och slog in hennes nummer, som jag kan utantill.

Liam och jag satte oss i hans bil. Hela bilen var full med väskor och annat. Jag suckade och han tittade på mig. Han känner sig dum, vilket han egentligen inte borde. Jag är inte sur eller nåt på honom, jag är ledsen för att jag vet hur jobbigt det kommer bli utan honom. Några minuter senare var vi framme på flygplatsen. Han klev ur först och sedan jag. Jag hjälpte honom att bära på alla väskor på bandet i säkerhetskontrollen. Han stannade och vände sig mot mig. Jag tittade ner och kände sedan hans stora armar omfamna min lilla kropp. Jag kände hur en tår rann nerför min kind.

- Nej älskling, gråt inte. Viskade han och det gjorde situationen ännu värre. Tårarna började rinna nerför mina kinder och jag ville inte släppa taget om honom. Jag kastade mig i hans famn och kände hur jag lättade från marken när han bar upp mig. Jag slingrade benen runt honom och spände mig så att jag aldrig skulle komma bort från honom.

- Mr. Liam Payne. Sa en mörk röst.

Varken Liam eller jag gav en reaktion. Vi fortsatte kramas. Han släppte taget för några sekunder. Jag sträckte på mig och kysste honom. Automatiskt la jag händerna runt hans hals och fingrarna snuddade vid hans hår. Jag kysste honom passionerat och han hade armarna om mig igen.

- Liam Payne, du måste åka nu. Sa rösten igen fast mer irriterad. Det fick mig att gråta lite till.

- Jag ringer dig så mycket jag kan, älskling. Jag kommer hem snart, och då ska jag bara vara med dig och ingen annan. Viskade han och jag grät en glädjetår. För att han var min.

- Glöm mig inte när du är borta. Lova mig det. Sa jag och han skakade på huvudet.

- Skulle jag aldrig göra. Jag älskar dig Nellie. Sa han och släppte sedan taget och klev på planet. Jag satte mig på en bänk och ångrade att jag inte hann svara. Ville bara följa med. Någon konstig röst sa åt mig att springa på planet och följa med. Men det vore helt sjukt, men jag måste vara med Liam. Jag sprang mot planet och en vakt stoppade mig.

- Och var tror du att du ska ta vägen? Frågade han och jag grät en tår till.

- Jag ska till min pojkvän, han sitter på planet. Snälla, jag måste med. Jag klarar mig inte utan honom förfan! Fräste jag men han förde mig tillbaka till flygreceptionen.

Jag satte mig i ett säte och tog fram min mobil & hörlurar.

- Men hej! Sa en bekant röst. Jag tittade upp & där stod Louis. Nellies bästa kompis Ellies kille.

- Men tja! Sa jag och log mot honom. Han satte sig ner framför mig och vi snackade under flygresan.

- Så vad ska du göra? Frågade jag och han tittade på mig med ett leende.

- Jag ska vara med i X-factor! Svarade han.

- Jag med!

Vi snackade hela flygresan och några timmar senare var vi framme. Vi klev av och hoppade direkt in i en taxi som skulle ta oss till hotellet.

Jag satt på bussen påväg hem efter att ha varit hos Zayn och sagt hejdå. Nu är han inte i samma land som mig längre. Han är flera 100 mil ifrån mig. Jag saknar honom redan. Jag öppnade yttedörren och klev in. Snörvlade och torkade några tårar som låg precis vid ögonlocken. Mina ögon var rödsprängda när jag kollade mig i spegeln. Hela jag såg helt förstörd ut. Mamma kom ut i hallen och såg att jag gråtit.

- Vad är det hjärtat? Frågade hon. Jag suckade och gick uppför trappan istället. Jag fick ett sms av Nellie. Tydligen hade Liam också åkt till X-factor. Jag ville åka till henne och lida tillsammans med henne. Men det går inte, jag vill bara dö.

- Jag vet inte, dom kontaktade mig och jag fick ett nytt datum för min audition. Sa han och gjorde en besviken min. Jag suckade lite. Det är kväll & han ska åka redan imorgon. Om han fixar audition, vilket jag oxå hoppas att han gör, så kommer han vara borta längre och det  vill inte jag.

- Förlåt.. Sa han och jag skakade på huvudet och satte mig bredvid honom.

- Nej säg inte så.

- Jag känner mig så dum! Sa han och jag gav honom en kyss.

- Det behöver du inte, visst är det tråkigt och det kom så plötsligt. Men vad ska man göra lixom? Strunt i det, åk dit och visa vad du går för och tänk inte på det nu. Sa jag och han försökte le lite.

- Jag kommer ju tänka på dig hela tiden, älskling. Sa han och jag fick ur mig ett aww. Han la armarna om mig och vi myste hela kvällen. Han är allt för mig och det finns inget bättre.

Jag öppnade ytterdörren och klev in. Mamma & Pappa satt vid middagsbordet och skrattade. Dom brukar aldrig skratta så extremt mycket. Jag log för mig själv och smög uppför trappan och la mig på sängen. Min mobil ringde några minuter senare. Med en suck svarade jag, det var Zayn. Vi bestämde att vi skulle ses, och sedan la vi på. Jag öppnade dubbeldörren så han kunde komma in när han kom. Jag gick till garderoben och bytte om till ett par hotpants och en hoodie. Sedan satte jag upp håret i en svans och helt plötsligt kände jag två armar som omfamnade min midja.

Jag skrek och vände mig snabbt om och såg Zayn. Han log mot mig och jag log minst lika mycket mot honom. Han tog min hand och drog med mig. Han satte sig på min säng och jag satte mig i hans knä.

- Vad har du gjort idag, sötnos? Frågade han och jag blev generad.

- Jag hängde i hamnen med Ellie & Nellie. Svarade jag och han verkade glad för att jag lärt känna dom.

- Vad tycker Hannah om det? Frågade han, precis som att han kunde läsa min tankar för i samma sekund tänkte jag på samma sak.

- Jag vet inte, men om hon blir sur över det så borde jag umgås med dom istället för henne. Sa jag och han nickade. Han lyssnade och förstog precis som en av mina bästavänner fast han var min pojkvän. Han lutade sig bakåt och jag gav honom en kyss som blev mer och mer passionerad. Hans händer vilade på mina höfter och mina armar hängde runt hans hals. Det övergick till hångel och sedan låg jag på rygg och han på mig fast han inte la någon tyngd på mig alls. Vi slutade plötsligt och bara tittade på varandra.

Dörren öppnades och där stog Jake. Han tittade förvånat på oss när han såg hur vi låg på varandra. Sedan sprang han nerför trappan och ropade på mamma & pappa. Jag flinade mot Zayn som reste sig upp. Jag höll fast hans hand och han drog upp mig ur sängen och la händerna på min rumpa. Jag vilade huvudet mot hans axel och insåg hur bra jag egentligen har det.

- Du. Sa han och jag tittade upp mot honom.

- Ja, babe?

- Jag måste säga en sak. Sa han och jag blev lite orolig. Duger jag inte, vill han göra slut? Han drog ut mig på ballkongen och bar upp mig på staketet. Sedan ställde han sig precis framför mig tätt intill. Jag la armarna runt hans hals och väntade på vad han ville berätta.

- Jag.. Jag ska åka.. imorgon. Sa han och jag tittade förvånat på honom.

- Vadå åka?

- Ja, X-factor. Sa han igen och ville inte riktigt titta på mig. Jag blev förvånad & lite ledsen. Skulle han redan åka, och så kommer han hit och försöker få mig upphetsad och säger sedan såhär. Han gjorde så för att göra mig lycklig så jag inte skulle bli sur & lämna honom. Jag skulle aldrig göra det.

- Va? Du skulle ju åka om 3 veckor? Frågade jag och släppte taget om honom.

- Jag vet, men fick ett nytt datum. Jag är så ledsen, jag önskar jag kunde ta med dig dit och göra det tillsammans med dig.. Sa han och jag nickade.

- Jag önskar du kunde ha x-factor i min famn. Sa jag och han skrattade lite.

Jag fnissade lite för det lät lite dumt. Men sen gick jag över till dom sorgliga tankarna igen, imorgon lämnar han mig. Imorgon blir jag ensam kvar här och kommer inte få träffa honom på flera veckor..

Jag öppnade lägenhetsdörren och möttes av en kram av Liam. Han var så mysig. Jag drog in hans doft och log.

- Vänta. Titta inte. Sa han och la händerna för mina ögon. Jag blev lite förvirrad och ivrig för att få se vad det var. Han följde mig in och drog sedan bort händerna. Jag visste inte vad jag skulle säga, framför mig på vardagsrumsbordet stog det en underbar middag med cider. Tända ljus och ett paket. På tallriken låg kött & potatissallad. Och bredvid stog en bukett rosor. Jag blev alldeles rörd och kastade mig i hans armar. Han skrattade lite och jag kände hur en tår rann nerför min kind.

- Du är underbar älskling. Men varför har du gjort allt det här? Frågade jag och satte mig ivrigt och började äta.

Han satte sig mitt emot och började äta han också.

- För jag måste säga en grej. Sa han sedan och tog några klunkar cider. Jag ställde ner mitt glas och fäste blicken vid honom. Han tvekade lite men berättade sedan.

- Jag ska åka till X-factor redan imorgon. Sa han och jag visste inte vad jag skulle säga. Jag skulle inte hinna säga hejdå ordentligen. Det skulle bli jobbigare än jag trott för att han skulle åka så plötsligt.

- Varför? Frågade jag och han tittade upp med lite sorgsen blick. Jag ville inte lägg all skuld på honom för detta.

---

Hade skolavslutning och kom nyss hem. Ska gå och sova. uppdaterar mer imorgon, förlåt för korta delen men bättre än inget!

Jag vaknade av solljuset som lyste upp hela rummet. Med en suck satte jag mig upp i sängen och sträckte på mig. Det verkade som att det skulle bli en vacker dag. Klockan var ungefär halv 11 så jag vaknade i bra tid. Varken tidigt eller sent. Jag tog mobilen och skickade ett sms till Nellie & Ellie. Dom båda svarade direkt och var glada att jag ville smsa dom. Vi bestämde att vi skulle ses i hamnen. Jag blev glad direkt och gick till garderoben för att klä på mig. Efter det så sminkade jag mig och öppnade sedan min dörr och kände doften av ägg & bacon. Jag nynnade på en låt och skuttade nerför trappan.

- GODMORGON! Ropade jag och gick in i köket där min familj satt vid bordet och åt frukost. Jag tog en tallrik och la på några bacon & ägg. Mest bacon. Sedan satte jag mig bredvid Jake och bara åt. Pappa läste tidningen och Mamma satt vid sin laptop och en massa papper.

- Vad gör du mamma? Frågade jag och hon tittade upp från sina papper och hennes glasögon hade glidit ner till nästippen.

- Jag betalar räkningar. Sa hon och fortsatte sedan. Jake satt bara och stirrade. Han är alltid så på morgonen, helt seg och efterbliven. Jag skrattade lite för mig själv av tanken och han suckade för att jag höll på.

- Vad ska ni hitta på idag då, barn? Frågade pappa och la ifrån sig tidningen och drack kaffet han hade hällt upp.

- Jag ska va med Leo & Ted. Sa Jake och blandade mer oboy i sitt glas. Pappa nickade bara.

- Jag ska dra till hamnen & vara med några vänner. Sa jag och reste mig upp för att ställa ner tallriken i disken.

- Ska du träffa Zayn? Frågade mamma och jag skakade på huvudet.

- Nej.

- Har det hänt nåt nu eller? Du krånglar jämt med dina stackars killar. Dög han inte på att kyssas?

- Mamma, han är grym på att kyssas. Och nej det har inte hänt nåt, jag känner bara för att umgås med mina vänner. Sa jag och gick mot hallen. När jag satt på mig jeans jackan och mina converse så ropade jag hejdå och cyklade till hamnen. Solen lyste på hett och jag satte på mig solglasögonen för att inte bli bländad. När jag var framme lutade jag cykeln mot en vägg och gick mot bryggan där jag skulle möta dom. Dom var där och sprang mot mig direkt och gav mig en varsin kram.

- Hej! Sa Nellie glatt. Ellie log brett bara.

- Hej tjejer. Sa jag och sedan gick vi en promenad längs piren. Vattnet klunkade och var väldigt blått. Havsblått. Jag njöt av livet jag har. Jag njöt för att jag var med just dom här tjejerna. Vi satte oss ner på kanten av byggan och doppade fötterna.

- Jag vill bada! Sa Ellie och jag flinade.

- Dumhuve, du kan ju inte bada med kläder! Sa Nellie och Ellie gav oss en mystisk blick. Hon hade något på gång. Hon knöt av sig sina converse och drog sedan av sig shortsen och linnet. Hon stog i bara underkläder och verkade inte bry sig alls att folk var vid hamnen bara några meter ifrån. Hon hade bara spetsunderkläder också. Hon gjorde några roliga gester och rörelser innan hon hoppade i. Jag & Nellie skrattade åt henne men vi fick också lust att bada sedan så vi gjorde likadant. Vi skvätte vatten på varandra och skrattade så att vi grät.

Solen lyste på så att vattnet var varmt och det var verkligen kul. Vi visste inte hur vi skulle göra med kläder och sånt. Men det sket vi i, man lever bara en gång och då måste man fan våga & satsa. Sedan la vi oss på bryggan i solen och soltorkade. Vi hade tur att solen var så stark idag så att vi torkade snabbt. Vi tog varandra i hand och dansade fram på bryggan och sjöng, nästan skrek, till någon random låt som vi kunde. Vi skämde ut oss, men det fick vi göra. För vi orkade inte bry oss. Vi hade kul, och det är huvudsaken. Vi köpte en varsin glass och Nellie tappade sin. Vi skrattade jättemycket. Hon försökte vara lite tjurig men var så oseriös så hon skrattade hon också. Sedan gick hon och köpte en ny. Vi pratade om allt mellan himmer & jord. Jag kände att jag verkligen kunde lita på dom, dom förstog mig och vi tyckte likadant om allting.

- Vi är bäst. Sa Ellie och drog in oss i en gruppkram.

---

Kommer Johanna glömma Hannah? Kommer det bli problem nu eller ingenting?

Det här är sista delen för idag, troligtvis blir det mer imorgon på dagen. Men imorgon är det sista skoldagen och sen har jag sommarlov och då blir det uppdatering! Så mycket jag kan iallafall. Vad ska ni göra i sommar?

kolla gärna min personliga blogg och kommentera där också, http://noraaofsweden.devote.se/

Jag pustade ut när jag stängde dörren efter mig. Så tyst som möjligt knöt jag av mig skorna och smög uppför trappan. Det lät som att alla sov så jag gick in på rummet och stängde dörren efter mig. Snabbt tände jag för det var helt svart i rummet och jag är mörkrädd. Jag satte mig på sängen och tog av mig kläderna och ställde mig sedan framför spegeln i underkläder och studerade min smala kropp. Jag spände magen och såg hur jag fick ett streck mitt i. Kanske, om jag började träna lite så kunde jag få magrutor? Jag flinade åt mig själv och gick sedan in på min egna toalett och tvättade bort sminket. Jag borstade ur håret och kollade hur långt det blivit. Det gick ner till svanken precis. Sedan gick jag och la mig i sängen. Jag hade lust att skicka ett sms till Hannah, för hon har verkat så sur hela kvällen. Men jag hade ingen lust när hon var så tjurig och bara satt där. Hon pratade ju liksom knappt med mig. Hon kanske blev sur för att jag blev kompis med Ellie&Nellie? Väldigt töntigt beteende isåfall. Jag låg och tänkte igenom vad som hade hänt under kvällen. Jag har fått 4 nya vänner och allt känns bra. Kanske skulle dom här 4 vännerna bli vänner för livet. Vad vet lilla jag? Jag log för mig själv och somnade sedan in i en djup sömn.

Jag stängde dörren efter mig när jag var klar i badrummet och gick med lite tjuriga steg mot mitt rum. Jag vet inte varför, men under kvällen så blev jag väldigt irriterad på Johanna. Hon gjorde inget speciellt som var fel. Men hon pratade inte med mig över huvudtaget. Hon gick runt och snackade med Nellie & den andra jävla brunetten som satt i uterummet. Jag och Harry satt i soffan hela kvällen och pratade och kysstes. Han kanske tycker jag är tråkig som inte ville dansa och vara lika social som dom andra. Men jag ville verkligen inte. Nellie & den där andra tjejen kanske är Johannas nya bästisar. Dom kanske är mycket bättre än jag. För den stunden, så kändes det faktiskt så. Jag kanske överdriver, men jag är bara orolig att Johanna kommer glömma mig. Hon är nästan den enda riktiga vännen jag har. Jag måste sluta oroa mig för såna saker. Med en klump i halsen la jag mig på sängen och tänkte ta av mig min onepiece som jag satt på mig innan jag tvättade mig. Men jag somnade, och glömde att ta av mig den.

Jag tvättade bort sminket och satte mig på Liams säng. Han tog av sig sin t-shirt och ruffsade till sig i håret. Han satte sig på huk vid sängkanten där jag satt och gav mig en kyss. Jag besvarade den och det var ingen speciell kyss som den jag fick under kvällen. Den var mer passionerad och... sexig. Jag flinade åt tanken och lutade mig bakåt mot väggen. Han gick in i badrummet och borstade tänderna.

- Det var verkligen kul att träffa Johanna igen efter alla år. Sa jag och han nickade.

- Jag förstår det, hon verkade verkligen snäll! Sa han.

- Det är hon. Sa jag och log för mig själv. Jag ville träffa henne redan imorgon och prata om saker och kunna lära känna varandra lika bra som förut. Kanske tillochmed bli lika bra vänner som förut. Hon var som den systern jag aldrig fick. Hon var mitt allt. Nu är Ellie så för mig. Men det går att ha 2 bästisar. Jag la mig på sängen och Liam kom och la sig bredvid. Jag tittade på honom och satte mig upp och släppte ut håret som satt i en toffs. Sedan tog jag av mig linnet jag hade och hade bara underkläder på mig sedan. Jag la handen på hans mage och han gav mig en kyss igen. Denna var mer passionerad och det slutade med att jag satt på honom.

- Jag är för trött. Sa jag och vi båda skrattade.

- Jag också. Sa han och jag la mig bredvid honom under täcket. Han släckte lampan och sedan somnade vi båda två. Våra kroppar nuddade vid varandra och jag kände hans hjärtslag.

Jag tog av mig kläderna och la mig under täcket i bara underkläder. Louis var fortfarande i badrummet och jag fick ligga ensam en stund. Till slut var han klar. Han kom ut i bara kallsonger och släckte alla lampor förutom den bredvid sängen. Han la sig bredvid mig och drog in mig till sin famn. Jag la huvudet på hans bröst och kände hans hjärtslag.

- Var de kul? Frågade han.

- Festen?

- Jaa.

- Ja den var helt okej. Johanna & Zayn var schyssta tycker jag. Sa jag och han höll med.

Han gav mig en kyss och sedan somnade vi.

---

Oj vad mycket update det blev! Men är ledig idag och har inget för mig. Kanske blir det mer update senare? Vi får helt enkelt se. Men ja, hittils har det hänt ganska mycket. I den här delen har det varit väldigt mycket tankar som jag hoppas ni gillar. I den förra delen fick ni lära känna många nya individer som kommer vara med en hel del framöver i min fanfic. Och då vet ni det. Kommentera gärna för det gör allt så mycket roligare och jag blir mer peppad då. Imorgon är det min sista skoldag, på kvällen är det skolavslutning och aa!

Jag pratade med Nellie hela kvällen. Jag pratade även lite med henne kille Liam. Han var jätteschysst. Jag gick iväg med dom ett tag och pratade. När jag kom tillbaka satt Hannah med en lite sur blick mot mig.

- Men vad är det? Frågade jag och hon ryckte på axlarna. Ibland är hon så jäkla konstig. Jag berättade för Zayn hur snälla dom var och han tyckte det var kul att jag träffat en gammal vän igen. Jag nickade och gav honom en kyss.

Jag log lite för mig själv när jag tänkte på våra gamla minnen vi haft ihop. Jag gick till bordet och tog ett glas cider och Liam kramade mig bakifrån.

- Hej älskling. Sa han och jag log mot honom med hela ansiktet.

- Hej baby. Sa jag och han flinade. Vi stog lutade mot väggen sedan och pratade. Han kysste mig snabbt och det var en väldigt enkel kyss. Den andra kyssen han gav mig blev mer passionerad och det slutade med att mina ben var runt hans midja. Vi slutade när en liten grupp med människor gick förbi oss men sedan fick jag en enkel kyss igen. Jag skrattade lite och gick sedan och satte mig i soffan vid Johanna. Hon log mot mig och fortsatte sedan snacka med personerna som satt runt omkring. Jag satte mig i Liams knä och han viskade att han ville berätta något.

- Vadå?

- Kom. Sa han och drog med mig till hallen där ingen var. Jag tittade ivrigt på honom och han log mot mig.

- Men berätta nu! Sa jag och kollade på honom.

- Jag har anmält mig till årets X-factor. Sa han och jag gapade men jublade av glädje sen.

- Igen? Jag lovar det kommer gå bättre för dig iår än förra året. Sa jag och han ryckte på axlarna. Jag kramade honom och viskade att han skulle fixa det. Han drömmer om en karriär inom musik och jag är hans flickvän och ska stötta & peppa honom. Han är duktig och kan spela gitarr också. Jag tror att han fixar det den här gången. Jag gick till Johanna och bad om hennes nummer så att vi kunde ses någon dag. Hon gav mig det och jag gav sedan mitt. Jag gav henne en hejdåkram och sen gick jag och Liam hem.

- Johanna? Sa jag och hon tittade på mig med sina ljusblåa ögon och vackra leende. Jag tog hennes hand och gick iväg med henne. Hon tittade undrande på mig och jag drog henne tättintill mig.

- Jag måste berätta en grej. Sa jag och hon nickade.

- Vadå, älskling? Frågade hon.

- Jag ska vara med i X-factor iår. Ja jag har redan anmält mig och allt så det är redan bestämt när jag åker och sådär. Sa jag och hon blev chockad men sedan väldigt glad.

- ÅH va kul! Det kommer gå jättebra! Sa hon och jag log.

- Ja jag hoppas det. Men vi kommer ju inte kunna ses under tiden jag är borta och bor i x-factorhuset och allt. Sa jag och hon gjorde en liten sorglig min.

- Men det löser sig, du blir inte borta så länge. Tänk inte på det när du är där. Sa hon.

- Jag kommer alltid tänka på dig oavsett vad, så säg inte så.

- Jamen asså deppa inte över det, gör det bästa du kan när du är där så att du lyckas! La hon till och jag nickade. Jag berättade inte att Harry också skulle vara med. För det ville vi hålla hemligt ett tag till.

Klockan var 1 på natten och vi började bli trötta så vi satte oss i soffan och bara snackade med folket som var där.

Jag tittade mig omkring och letade efter Melina men hon var inte här verkade det som. Och inte Niall heller. Dom har nog låst in sig nånstans och håller på. Jag gick runt och sedan ut i  uterummet och frågade dom som satt där. En tjej med långt brunt vågigt hår tittade på mig med ett leende.

- Jag vet inte, men hon drog med sig Niall in i något rum tror jag så man förstår nog vad dom gör. Sa hon och blinkade med ena ögat. Jag skrattade och bestämde mig för att sätta mig ner vid dom och kanske snacka med dom ett tag. Hon berättade att hon hette Ellie. Och killen som satt bredvid henne berättade att han hette Louis. Jag tyckte dom var snälla och under tiden när vi pratade så märkte vi att vi hade mycket gemensamt. Jag hämtade Zayn och han satte sig bredvid mig och så pratade vi alla 4.

- Louis, vad gör du på fritiden? Frågade Zayn.

- Jag håller på med musik. Men än så länge har jag bara lagt ut lite covers på min kanal. Jag ska vara med i x-factor iår och kanske ta ett steg längre inom den branschen. Jag drömmer iallafall om det. Svarade han och Zayn nickade.

- Jag ska oxå vara med! Sa han och dom båda började snacka om det. Jag pratade med Ellie om mode och sånt där som tjejer brukar snacka om. Hon var jättesnäll och vi bytte nummer med varandra och blev bra vänner under festen. Klockan närmade sig halv 3 och jag blev så trött så jag ville gå hem. Jag sa hejdå till Ellie&Louis och gick mot hallen. Zayn tog min hand och sedan gick vi mot mitt hus. Han följde mig hem och sedan sa vi hejdå utanför mitt hus. Jag tröck in nyckeln i låset och gick in.

Jag vaknade och öppnade ögonen och såg Zayn. Han låg med armen runt omkring mig och jag log av att få vara i hans närhet. Jag satte mig upp och sträckte på mig. Men när jag tittade mig omkring så förstog jag inte alls vart jag var. Jag blev lite rädd och väckte honom.

- Zayn, vart är vi? Frågade jag oroligt och han öppnade ögonen.

- Vi är hemma hos Harry. Det är lugnt. Sa han och stängde dom igen. Jag la mig ner igen och kröp mig närmre honom så att jag låg precis vid honom. Jag kände hans andetag i min nacke.

Lite senare var alla 4 vakna och gick ner i köket för en frukost. Sen när vi hade ätit den så gick jag och Hannah in på toaletten för att fixa håret lite.

- Men vi har ingen borste eller nånting. Sa jag och hon ryckte på axlarna.

- Kolla efter en så kan vi låna den. Sa hon och började titta sig omkring i badrummet. Jag fnittrade lite men hjälpte till att leta. När vi fixat oss så gick vi och sa hejdå till killarna. Vi tänkte dra till stan själva idag och bara umgås.

- Kom hem till mig vid 7 så går vi till festen tillsammans. Sa jag och kysste sedan Zayn på munnen. Hans händer vilade på mina höfter och gled sedan ner till min rumpa. Jag ryckte till lite och vi började skratta.

- Ja vi ses sen. Sa han och jag nickade. Sedan gick jag med Hannah ut genom ytterdörren.

Vi gick längs gatan och pratade om gårkvällen. Hur underbart och mysigt det var.

- Men vad var det för fest ni pratade om? Frågade hon sedan och jag hade inget emot att berätta.

- Melina har fest ikväll. Du & Harry får gärna följa med. Sa jag och hon nickade glatt.

- JA! Sa hon och ringde Harry direkt frågade. Sedan nickade hon mot mig och jag gjorde tummen upp.

Jag stog i mitt rum och sminkade mig. Jake var i rummet bredvid och dunkade musik. Jag orkade inte klaga eller nåt, för om vi börjar bråka nu så kanske mamma förbjuder mig för att gå på festen. Jag har fått lov att stanna hur länge jag vill, bara jag kommer hem nån gång. Det ringde på dörren och jag sprang nerför trappan och snabbt fram till ytterdörren. Mamma skulle precis öppna men gick sedan tillbaka till köket. Jag öppnade och där stog Hannah. Hon hade fixat sig snyggt och såg verkligen redo ut för en grym fest. Tiden gick fort och sedan kom Zayn. Jag gav honom en kyss och gick sedan upp för att hämta min tunna jeansjacka jag kunde ha på för det var lite kyligt ute. Mamma kom och hälsade och log sedan mot mig.

- Du är så vacker, min dotter. Sa hon och gav mig en kram.

- Tack mamma.

Jag satte på mig mina röda converse och min jeansjacka.

- Hejdå, ha det så kul! Ropade hon efter oss och vi vinkade artigt mot henne. Jag tog Zayns hand när vi gick mot festen. Hannah gick bredvid och pratade. Vi skrattade och hade det kul. Vi mötte Harry och gick tillsammans mot festen. När vi var framme vid huset så gick jag först, för jag känner henne bäst. Jag gick upp för den lilla backen som ledde upp till hennes stora röda villa. Ivrigt tröck jag på plingklockan och Melina öppnade nästan direkt.

- HEJ! Sa hon glatt och kramade mig. Jag klev in och hon fortsatte hälsa på dom andra snällt. Det var redan ganska många inne på festen och musiken dunkade ut ur högtalarna. Hon har ff, annars skulle hon aldrig få göra såhär. Jag tog Zayns hand igen och vi gick in i det stora rummet där alla var. Det var varmt & svettigt men väldigt kul. Det var olika danstävlingar och Melina hade hyrt in en känd DJ som skötte musiken. Jag dansade i takt till basen som dom andra och Hannah kom och dansade med mig. Vi var nog två av dom som dansade allra galnast. Harry & Zayn skrattade åt oss men vi orkade inte bry oss. Senare när DJ'en hade gått så började folk gå också och det var bara ungefär 20 personer kvar. Det var skönt för nu satte sig alla ner och snackade istället.

Jag hade fortfarande inte fått reda på vem hennes kille är. Jag gick till henne och frågade och hon pekade på en kille som var ingen mindre än NIALL.

- Är ni ett par?! Sa jag och hon nickade generat.

Jag gick till Zayn & Harry och berättade och dom blev förvånade för Melina är lite för ytlig för Niall. Jag nickade och sedan plingade det på dörren. Melina gick och kysste Niall och fortsatte sedan mot dörren och öppnade.

- HEEEJ! Utbrast hon och in i rummet kom en kille & en tjej som jag aldrig träffat förut. Dom såg ut att vara ett par. Helt plötsligt kysste dom varandra och då förstog jag att det var ett par.

Dom satte sig bredvid oss och jag hamnade bredvid tjejen.

- Hej, jag heter Johanna. Sa jag och log glatt mot henne.

- Men hej, jag heter Nellie. Har vi träffats förut? Frågade hon och jag ryckte på axlarna.

- Jag vet inte, vadårå?

- Jomen jag känner igen dig så jävla väl. Undrar om vi kanske gick på lågstadiet tillsammans? Frågade hon och tänkte på hennes namn och hennes utseende och insåg att hon hade rätt.

- Men åh! Det är ju du! Vi var ju jättebra vänner i ettan. Men det är ju jag Johanna som alltid hade rosa eller blå kläder på mig. Duvet hon som älskade fotboll? Sa jag och hon nickade.

- JAAA, men gud vi var ju bästisar. Jag har kvar teckningar från när vi skrivit kärleksbrev till killar vi tyckt om. Så himla gulligt ju! Sa hon och vi båda skrattade..

Jag hälsade på Charlie som vanligt. Vi hade träffats en hel del gånger sen innan eftersom att jag & Harry är som bröder. Johanna lutade sig mot mig och mina armar höll om henne runt midjan när vi stog i hallen och pratade lite med Charlie. Hennes långa hår luktade gott, och helt ärligt så ser hon ut som en ängel som man kunde föreställa sig flyga runt på rosa moln i himlen när man var ett litet barn. Hon vred huvudet och gav mig ett litet leende. Jag log tillbaka och sedan gick Harry uppför trappan. Vi andra gick efter och sen stannade han mitt i trappan.

- Gå ut på ute ballkongen med dom Zayn. Jag kommer strax. Sa han och jag nickade. Han sprang nerför trappan igen och vi gick uppför den. Johanna&Hannah tittade sig storögt omkring på deras fina omgivning. Harry bor verkligen fint och har ett underbart liv. Deras hem är exklusivt och speciellt, men hans föräldrar är lika enkla & normala som alla andra.

Jag visade dom vägen och stannade vid ballkongens dubbeldörr. Jag drog upp drapperiet och öppnade glasdörren.

- Wow! Sa Johanna när vi klev ut. Trädgården var grön av och alldeles drömmande lik. Det var små fontäner utplacerade och varje fontän hade en liten blå lampa som lyste upp. Vattnet pålade och alla vackra blommor gjorde det hela mer sagolikt. Harry kom ut med en bricka. På brickan stog det fyra vinglas och olika snacks och smågodis. Han tog fram cider och hällde upp i glasen. Jag satte mig ner i den svarta trädgårdssoffan som stog mot ballkongräcket och Johanna satte sig bredvid. Harry och Hannah satte sig i den andra soffan. Vi satte och tittade över trädgården och bara njöt av den fina omgivningen.

- Du bor verkligen fint, Harry. Sa Hannah och han ryckte på axlarna.

- Det duger. Sa han och hon såg lite osäker ut.

- Om det här bara duger så kommer du tycka mitt hem är ett fattigmanshus. Det är ett sandkorn i öknen mot din villa. Sa hon och lutade sig bakåt i soffan och tittade ner i golvet. Han la armen om henne och kysste henne i håret.

- Jag bryr mig inte hur ditt hus ser ut, och jag bryr mig inte hur mitt ser ut heller. Det enda som räknas & är viktigt är du och att jag får vara med dig. Sa han och jag log lyckligt mot dom. Johanna fick ur sig ett aww, som han alltid brukar få. Sedan tittade hon på mig och vi kysste varann snabbt och sedan tog hon sitt glas med cider och drack en klunk.

Jag tyckte det var tråkigt att Hannah kände sådär. Att hon inte dög för att mina föräldrar tycker om att sköta om vårat hus och är väldigt överdrivna av sig. Jag hoppas hon förstår att jag inte bryr mig om hur hon bor. Jag älskar ju henne inte i hemmet hon bor i. Klockan närmade sig 12 på natten och Johanna gäspade stort. Hon lutade sig mot Zayns bröst och han satt bara där och snackade med Hannah och mig. Hannah gäspade också men kunde hålla sig vaken. Johanna verkade mycket tröttare och kunde somna vilken sekund som helst. Zayn la armarna om henne och kramade henne hårt. Dom var så söta ihop. Jag är glad att jag och min broder Zayn har hittat två tjejer som vi verkligen tycker om. Kanske kunde det bli något bra av detta?

Jag kände hennes andetag mot mitt bröst och tyckte att det var gulligt att hon hade somnat. Harry och Hannah såg trötta ut och reste sig upp från soffan.

- Vi går in. Hon vill sova. Sa han och jag nickade.

- Det är ingen idé att gå hem nu på natten, så ni kan ju lika gärna sova här. Sa jag och Hannah nickade. Dom gick in och stängde igen dörren försiktigt. Själv satt jag kvar med Johanna som sov. Det kändes bra att vara här med just henne. Och det hade inte känts likadant om jag var här med någon annan. Jag kollade mobilen och tittade igenom bilder. Och insåg att det är fredag. Ikväll ska vi på fest hos Melina. Jag väckte henne försiktigt och hon kisade när hon öppnade ögonen.

- Vad gör du här? Frågade hon och gäspade. Jag förstog att hon hade glömt att hon somnat hos Harry. Jag skrattade lite och bar upp henne i famnen för att gå in och lägga henne i en säng.

- Du var med mig, Hannah & Harry hemma hos Harry. Sen somnade du och du är fortfarande kvar här. Sa jag och hon nickade.

- Okej, jag litar på dig. Sa hon. Jag förstog att hon halvsov och visste inte riktigt vad hon själv sa. Jag gick in i sovrummet som var bredvid Harrys. Jag drog upp däcket och la ner henne och bäddade sedan in henne. Jag la mig bredvid fast bäddade inte ner mig. Samtidigt som jag gäspade så la jag armen om henne och kysste henne lätt i pannan. Sedan somnade jag också.

- Hej, och vem är du? Frågade hon. Jag märkte att hon brydde sig om mig och ville veta vem hennes dotter stog och kysste.

- Mamma, det här är Zayn. Sa jag och hon tittade på mig en undrande blick.

- Din kille?

- Ehm.. Ja, typ. Svarade jag och hon nickade och tittade på honom. Jag gav henne en blick om att hon skulle sluta glo så mycket.

- Trevligt att träffas, jag heter Fia. Sa hon och räckte fram handen. Han var trevlig och förhoppningsvis skulle hon gilla honom. Dom småpratade lite och jag märkte hur han försökte fjäska lite för henne. Men det som var så bra, var att han lyckades med det också.

- Trevligt att träffa dig Zayn, du är en bra kille för Johanna. Sa hon sedan och jag suckade.

- Kan du gå nu? Fräste jag sedan och hon skrattade samtidigt som hon stängde dörren. Han flinade mot mig och jag himlade med ögonen och tog mig ur hans armar som omfamnat min kropp.

- Hon är så jävla pinsam & jobbig! Sa jag sedan och gick med bestämda steg ut på gatan. Han sparkade iväg en sten och gick efter mig.

- Jag tyckte hon var schysst. Sa han och jag skakade på huvudet.

- Hon är snäll, men världens jobbigaste morsa. Hon bryr sig för mycket liksom.

- Det är väl bara bra. Det är ett tecken på att hon älskar dig. Sa han och jag nickade.

- Jag antar det.

Vi gick hand i hand fram på stadens gator och pratade. Just då slog det mig att jag fortfarande inte riktigt visste om det var vi nu. Men jag kan inte fråga det heller. Då kanske verkar jag för på eller bara allmänt dum. Och konstig.

- Zayn. Sa jag och stannade. Han stannade och tittade på mig och la armarna om min midja. Jag granskade hans vackra ansikte och funderade lite på hur jag skulle säga det.

- Är det.. Är det vi nu? Frågade jag och han tittade på mig. Jag väntade nervöst på svaret.

Jag gick ut och satte mig på cykeln och skickade ett sms till Harry. Kanske ville han träffas en stund?

Jag började cykla mot stan och sedan fick jag ett sms från honom.

Stanna utanför Sandys, jag kommer dit :) puss. Skrev han. Jag läste smset om och om igen. Men börajde sedan cykla mot Sandys. Han var redan där och jag hoppade av cykeln och sprang fram till honom. Han bar upp mig och snurrade runt mig i hans famn. Jag kysste honom och han besvarade den. Sedan kramades vi bara.

- Jag älskar dig Hannah. Viskade han. Jag svarade honom och sedan började vi gå hand i hand fram på gatan. Vi svängde runt en husknut och mötte Zayn & Johanna. Dom gick hand i hand, precis som vi.

- Men tjaaaa! Sa Harry direkt och släppte min hand och sprang och gjorde något handslag med Zayn. Johanna gick fram till mig och gav mig en varm kram. Jag drog in hennes doft och kände hennes mjuka långa hår blåsa lite lätt i vinden. Vi gick alla fyra tillsammans och snackade. Jag gick hand i hand med Johanna precis framför killarna som gick bakom oss och snackade om något helt annat. Regnet började ösa ner och vi blev alldeles blöta. Så vi gick hem till Harry, för han bodde inte så långt ifrån. Jag blev lite nervös för att gå hem till honom. För att träffa hans föräldrar om vi stöter på dom i hans stora hus. Villan var stor och gulfärgad. Trappan upp till ytterdörren var alldeles vit, vaniljvit och det såg ut som att ingen nånsin hade satt sin fot där för den var så ren. Han såg ut att bo i ett riktigt överklasshem. Han öppnade dubbeldörren som var deras ytterdörr. Han tog min hand och så gick vi in. Jag ställde mig tättintill honom och Johanna gick till Zayn. Det var ingen i hallen när vi kom in. Det var verkligen fint därinne. Taket var högt och mitt i hallen hängde en ljuskrona i alla möjliga vackra former av diamanter.

- wow. Sa jag och han vände blicken på mig.

- Vadå?

- Det är verkligen fint här. Sa jag och han ryckte på axlarna. Vi tog av oss ytterkläderna och gick in. En man kom in från köket i en blå & vit-randig onepiece.

- Oj, två nya ansikten såhär på kvällskvisten. Hej, mitt namn är Charlie. Sa han och räckte fram handen till mig. Jag skakade den artigt och berättade mitt namn och Johanna gjorde likadant.

Jag öppnade ytterdörren och klev in. Mamma satt i soffan och tittade på tv. Pappa hade jag ingen aning om vart han var, som vanligt. Jag tog ett djupt andetag och gick in i vardagsrummet och hälsade på henne.

- Hej mamma. Sa jag och hon drog ett slitet leende mot mig.

- Hej gumman.

- Vart är pappa? Frågade jag och satte mig på armstödet på soffan. Hon tvekade för att berätta men tittade sedan på mig igen med en trygg blick. Jag blev lugn av den blicken och det var nog därför hon gav mig den.

- Han är bortrest, för ett tag.

- Vadå bortrest? Han kan väl inte bara dra sådär!

- Det är komplicerat just nu mellan oss, men du behöver inte oroa dig. Vi ska inte skilja oss, men behöver lite tid för att tänka igenom saker & ting. Men snälla Hannah, prata inte med din lillasyster om detta. Julia behöver inte få veta något för det ordnar sig. Okej? Sa hon och jag nickade. Men många frågor ekade i mitt huvud. Vad menar hon med att dom behöver tid? Är det vårat fel att det blir såhär?

Jag gick uppför den vita trappan och tröck örat mot Julias dörr. Jag hörde hennes ljusa flickröst som pratade & småsjöng med sig själv. Hon leker. Jag gick sedan in på mitt rum och satte mig på sängen. Tankar snurrade runt i mitt huvud. Harry, Johanna, Zayn, Harry, Johanna, Zayn. Pappa, mamma, pappa, mamma.

Ytterdörren öppnades och in kom mamma. Hon log mot mig med sitt fina leende och jag log tillbaka.

- Är allt bra? Frågade hon medans hon ställde upp kassarna på diskbänken och började plocka in sakerna i kylen & frysen.

- Ja, jag tror det. Svarade jag lite osäkert och hon tittade på mig.

- Gumman, du kan berätta allt för mig. Det vet du va? Frågade hon sedan och jag nickade.

- Jadå. Var är pappa? Frågade jag sedan och hon ryckte på axlarna. Det verkade vara något som inte stämde.

- Men var är Jake då? Frågade jag sedan och hon tittade på klockan.

- Han borde vara hemma nu men han är inte det, jag vet faktiskt inte. Han kommer nog snart.

Jag gick upp till mitt rum och stängde dörren efter mig. Jag hoppas allt är bra. Jag satte på min favoritmusik och höjde på högsta volym. Musiken dunkade ur högtalarna och jag dansade i takt till basen. Jag dansade fram till dubbeldörren som ledde ut till min egna ballkong. Jag fick orken att sjunga, eller ja rättare sagt skrika till musiken och jag kände mig galen, eller jag var galen. Och det kändes så jävla bra.

Jag satte mig på ballkongräcket och rörde höfterna i takt till basen igen.

Jag hörde ett litet skratt och tittade mig omkring. Det stog någon och tittade på mig. Snabbt sprang jag och stängde av musiken för att höra igen. Det kom igen och jag kände igen det.

- Hallå? Ropade jag och fram bakom trädet klev Zayn. Jag log mot honom men tittade sedan bort.

- Du är verkligen galen, Johanna. Sa han och jag ryckte på axlarna.

- Du skrattar ju åt mig. Sa jag och reste mig från räcket.

- Nej men jag menade inte så.

- Det kändes så iallafall.

- Det var inte så. Du var bara galen och det är kul när folk vågar vara så. Det är coolt liksom.

- Du kysser mig och den enda komplimangen jag får är att jag är cool? Skrattade jag och lutade mig över räcket och log mot honom. Han blev lite generad men tittade sedan på mig.

- Vill du veta en sak? Frågade han.

- Gärna!

- Du är det finaste jag nånsin sett. Sa han och jag visste inte hur jag skulle reagera. Men det var bara så sjukt gulligt. Jag fick ur mig ett aww och log mot honom med hela ansiktet.

Han vinkade ner mig och jag klättrade över räcket och stog på kanten. Han sträckte ut armarna och jag hoppade ner i hans famn. Han ställde ner mig på marken och strök fingrarna genom mitt långa ljusa hår. Hans ögon tindrade. Det började bli mörkt och hans ögon glittrade lika väl ändå. Han klappade min kind och granskade mitt ansikte som att det var det enda han kunde se. Sedan närmade han sig och gav mig en kyss, jag besvarade den med ett leende på läpparna samtidigt. Men det gjorde inget, för vi fortsatte ändå.

En dörr öppnades precis bakom oss och jag vände mig snabbt om och såg min egna mamma stå och titta på oss.

Vi tog spårvagnen hem. Jag låste upp ytterdörren och klev in och stängde snabbt efter mig. Det var tyst hemma och det verkade inte vara någon hemma.

- Hallå? Ropade jag men fick inget svar. Jag började sjunga och dansa fram i köket för att fixa något att käka.

Min mobil vibrerade och det var Zayn. Osäkert svarade jag och tröck den mot örat.

- Hej, vad gör du? Frågade han och jag suckade.

- Inget.

- Har det hänt nåt eller? Frågade han oroligt i luren och jag ville inte låta tjurig. Helst av allt vill jag att Melina aldrig skulle sagt nåt. Kanske var det bra också, för om det är sant så hade han väl inte berättat det ändå.

- Det vet väl du. Svarade jag och han verkade förvånad.

- Vadå? Johanna, vad är det här?
- Kaos. Du vet ju själv vad du gjort. Det känns inte bra att vara idioten som kysste dig och sen gör du direkt såhär. Sa jag och en tår rann nerför min kind.

- Du är ingen idiot, jag gillade det. Och jag förstår inte vad du menar, för ingenting har hänt?

- Men shit, du kysste ju Sammy? Sa jag med en suck. Han uttryckte sig helt förvånad och chockad över det jag just sa.

- Vem fan har sagt det? Det är inte sant.

- Melina.

- Men herregud hon ljuger, Johanna. Jag skulle aldrig göra nåt sånt, speciellt inte mot dig. Tror du på henne?

- Jag vet inte..

- Men snälla. Jag älskar ju dig. Sa han och jag fick ur mig ett aww fast jag inte ville få ur mig det i telefonen.

Jag svarade inte. Jag visste inte vad jag skulle säga för att det inte skulle bli fel. Jag ville bara få allt som vanligt men jag kan inte släppa det. Melina är min vän, Zayn är nog min blivande pojkvän. Vad ska jag göra?

- Tro mig, snälla. Sa han i luren och jag nickade fast han inte såg.

- Jag tror dig. Men.. Sa jag och tårarna rann nerför mina kinder.

- Men? Jag älskar dig, Johanna & de vet du. Jag hade aldrig kysst dig om jag absolut inte gilla dig, ellerhur?
Efter några minuter till la vi på och jag kunde pusta ut. Jag satte mig ner på golvet och lutade mig mot väggen och tog några djupa andetag. Kom igen nu Johanna, du har varit med om värre. Du älskar honom, det där var bara ett dumt skitsnack som försöker få dig att bli osäker & ledsen. Du fixar det här. Eller, det gör jag väl?

- OMG! Skrek Zeena men Zayn fortsatte kyssa mig. Jag bara hängde på. Det var så mysigt och han verkade gilla det. Till slut avslutade vi kyssen & det verkade vara många som sett oss för folk jublade. Jag blev generad och han såg det på mig och drog in mig i en kram. Jag lutade huvudet mot hans axel och drog in hans underbara doft.

Han log mot mig när vi släppte taget och jag lot mot honom. Zeena bitchblickade mig grovt när jag kastade en blick mot henne. Han tog min hand och drog med mig in till caféterian. Vi satte oss vid ett bort i hörnet hand i hand och småpratade. Hans ögon tindrade och jag blev alldeles varm bara att få höra hans namn. Tiden gick fort och jag fick en hejdåkyss innan jag gick. Några timmar senare var skolan slut och jag mötte Hannah utanför skolan och gick mot bussen. Hon berättade om att hon träffat Harry & jag hade inte berättat om mig och Zayn. Men när vi satte oss på bussen så berättade jag det. Allt i minsta detalj. Hon sa skit om Zeena, men sen så fick hon nästan glädjetårar när jag berätta om hur han skydda mig och sedan kysste mig mitt framför dom.

- Omg, killen är ju helt jävla underbart! Sa hon lyckligt och viftade med händerna framför ögonen för att inte gråta. Jag skrattade lite åt henne och hon var verkligen glad för min skull.

- Nej Hannah sluta gråt, sminket blir förstört! Gnällde hon. Bussen stannade och vi klev av. Våran buss hade redan kommit till bussstationen där vi hoppat av. Jag tvekade. Skulle jag åka hem eller ta en tripp till hamnen?
- Kommer du? Ropade hon och jag la fingret på underläppen.

- Ska vi inte dra till hamnen en stund? Ropade jag tillbaka och hon nickade. Hon sprang mot mig, nästan skuttade. Vi tog varann i hand och började sjunga på en låt som vi både tyckte väldigt mycket om. Vi var framme vid hamnen och solen låg på så att det var väldigt varmt där. Vi köpte en varsin glass och satte oss på den lilla hamnbryggan. Hon vinglade med benen i takt med sången hon sjöng. Jag lyssnade och tänkte samtidigt på Zayn. Är det "vi" nu, eller hur ska jag ta det här med att han kysste mig?

- Hannah. Sa jag.

- Ja hjärtat?

- Är du och Harry, typ tillsammans?

- Jag vet inte, vi kysstes idag igen haha! Sa hon lyckligt och jag såg hur hon började tänka på honom och föll in i sina dagdrömmar. Jag knuffade henne på armen och hon hoppade till.

- Hahah du skrämde mig! Sa hon och jag log brett mot henne.

Vi åt på våra glassar och pratade om killarna. Om det skulle gå bra för oss 4 så skulle vi göra så himla mycket i sommar. Hannah började redan planera vad vi skulle göra och jag kunde inte hålla mig. Jag bröt ut i ett asgarv och hon tittade tjurigt på mig.

- Men vafan?! Fräste hon och jag ryckte på axlarna.

- Haha det går för fort Hannah.. Ska du börja planera erat bröllop också eller? Flinade jag och hon suckade.

- Nejmen jag är glad, och du vet hur mycket jag gillar honom! Det här är det bästa som hänt mig. Jag har dig & världens bästa kille. Jag kan ju inte önska mig nåt bättre liv än det jag redan har.

- Jag älskar dig, ditt cp. Sa jag och drog in henne i en kram som bara vi kunde göra. Den där kramen som övergick till ett flummigt litet bråk. Jag nöp henne i ryggskinnet och drog sedan i bhbandet så att det snärtade henne hårt på skinnet.

- JÄVLA IDIOT! Skrattade hon och började knuffa på mig. Hon kittlade mig och jag nästan kissade på mig.

Min mobil ringde mitt i allt och jag tog upp den för att svara. Det var Melina.

(Melina) Hej gumman.

(johanna) Hej snygging.

Ja?

Va? Varför?

-

Jag la på och tårarna fylldes med tårar. Själv trodde jag inte på det men jag var inte säker på nånting. Han kanske inte är så perfekt som jag trott hela tiden. Hannah kollade på mig undrande och jag berättade det.

- Lilla Sammy? Men snälla Johanna, tro inte på dom. Melina är en ytlig tjej & varför skulle han kyssa lilla Sammy som knappt vågar röra vid killar utan att börja fnittra? Prata med honom själv innan du bestämmer dig för vad du ska tro. Sa hon och tog min hand. Jag nickade. Fast jag själv inte alls tyckte det var lika enkelt som hon verkade tycka, jag har verkligen fått känslor för honom & det är inte kul att höra sånt. Fan.

Lektionen var slut och jag gick ut ur salen och mot toaletten. I hörnet stog Zeena & några av hennes vänner i gänget. Jag suckade när jag såg dom för jag visste att hon skulle börja hacka på mig. Hon håller på så mot alla, som att hon är avundsjuk på varenda en.

- Är det du igen! Sa hon och skrattade lite, tjejerna runt omkring henne skrattade också och försökte låta lika bra som henne. Det var skrattretande så jag skrattade bara åt dom och hon gav mig en sträv blick.

- Skrattar du åt mig?!

- Va? Nej. Sa jag och fnissade lite till. Hon gav mig en flörtande blick som var obehaglig.

- Var han bra eller? Frågade hon och tjejerna kollade intresserat på mig. Jag förstog inte vad dom menade först. Vem då, och vadå var han bra? Vad vill hon egentligen?

- Vad menar du?
- Jamen Harry ditt punch! Ni kysstes ju. Alla vet om det. Sa hon. Jag hade inte så mycket emot att folk visste det, men hur kunde dom få reda på det så fort?

- Ja, och?

- Men är du kaxig eller?

- Nej men du behöver inte bry dig om oss över huvudtaget.

- GLORIIIAAA. Skrek hon och jag förstog vad hon menade. Att jag skulle ha en gloria över mig för att jag tror att jag är duktig & bra. Men jag suckade högt och bestämde mig för att gå till den andra toaletten istället så jag kunde få vara ifred.

Jag gick runt överallt för att hitta Hannah. För att fråga henne, hur hon kunde få en kyss så jävla lätt. Varför inte jag kunde få en, och varför allt inte kunde gå så himla bra för mig. Min mobil vibrerade i fickan och jag tog försiktigt upp den och läste smset. Det var från honom. Zayn. Men det stog bara onödiga saker. Han verkar inte ett dugg intresserad som jag är. Jag la ner den igen och satte mig på en bänk utanför caféterian. Zeena kom med sina tjejer och stannade vid mig.

- Oj, miss. forever alone. Skrattade hon högt och tjejerna skrattade också. Jag härmade orden hon sa fast med en larvig betoning på rösten. Från att hånskratta gick hon över till en grov bitchblick.

- Jag tycker synd om dig, Johanna. Sa hon och försökte vara snäll. Jag sträckte handen mot henne med handflatan riktad mot henne. Hon suckade och la handen på min axel och behandlade mig som ett litet barn som gråtit.

- Men skärp dig! Fräste jag och hon skrattade bara.

- Vad är det med dig, jag tycker synd om dig för du får aldrig killar. Du är så sjukt enkel & tråkig. Kanske därför. Osexigt fnask. Mumlade hon och jag markerade att det var stopp på allt skit. Jag knuffade lätt på henne och hon gjorde en förvånad min mot mig och fortsatte snacka. Med tårar i ögonen fast väldigt arg, så slog jag till henne. Jag har inga muskler och därför borde det bara kännas som ett myggbett. Men ändå reagerar Zeena starkt och ger mig en hårt knuff så jag slog i väggen och hamna sedan på golvet. En hand tog tag i min och drog mig upp. Framför mig stog Zayn. Han log mot mig med glimten i ögat och gav sedan en arg blick på Zeena.

- Hej Zayn. Sa hon fjäskigt och han fick ifrån sig ett pfft.

- Skärp dig, du behandlar ju henne som skit. Vem tror du att du är?

- Men sluta, Zayn. Det var inte så! Sa hon och nästan skämdes över det hon gjort bara för att just han kom och sa ifrån.

- Tror du att jag är dum eller? Jag hörde allt ni sa och har sett allt du gjort. Så jävla dåligt. Och du ska inte yttra dig om hur alla andra är och har det för du vet inte alls! Fräste han och hon gick fram till honom och log mot honom med en valpmin. Han suckade och vände sig sedan mot mig och tryckte sina läppar mot mina. Hans händer vilade på mina höfter och snuddade vid min rumpa. Själv stog jag med armarna i kors och besvarade hans kyss som att det var det självklaraste. Jag var redo. Jag var redo för att bli hans.

Alarmet ringde och jag reste mig upp ur sängen och fixade mig. Sminkade mig och klädde på mig. Åt en enkel frukost och gick med sega steg mot busshållplatsen. Hannah var inte där. Vad är det med henne? Jag satte mig på bänken och läste en blogg på mobilen och någon minut senare stog hon framför mig och andades snabbt och lätt.

- Förlåt för att jag inte svara men jag ska förklara varför! Sa hon och jag tittade upp, försökte att verka glad fast jag var lite halft sur på henne. Egentligen har jag inget att vara sur på. Men jag är sån.

- Vad gjorde du igår, eftersom att du inte svara?

- Jag var och träffade.. Jag var och träffade Harry! Sa hon glatt och alla tjuriga & negativa tankar försvann ur min skalle.

- VA?! Sa jag lyckligt, nästan skrek. Hon nickade och verkade helt uppspelt.

- Asså vi kramades och sådär och snackade om allt möjligt. Och sen sa vi hejdå och han drog in mig i en kram! Sa hon och jag log.

- Det hände ju inte så mycket då! Flinade jag och hon la ett finger på mina läppar.

- Vi hade sagt hejdå men han sprang tillbaka och kysste mig!! Sa hon och blev helt galen. Hon log och fnittrade på samma gång och verkade verkligen glad med honom.

- ÅH FYFAN VA GULLIGT! Fick jag ur mig och hon nickade glatt. Om bara jag & Zayn kunde gjort det. Men vi träffades inte igår som dom. Vi kommer träffas nån annan dag, det har vi redan sagt. Jag tänkte på honom hela resan. Hannah babblade på om något men jag kunde inte koncentrera mig. Zayn Zayn Zayn, bara Zayn.

- Men hallå lyssnar du eller? Frågade hon lite tjurigt och jag väcktes ur min dagdröm.

- Va?
- Men åh jag har ju snackat massor, jävla dumbom! Skrattade hon och jag skrattade jag också. Vi klev av bussen och hälsade på några vänner som vi stötte på på vägen till porten. Melina stog vid mitt skåp när jag kom dit. Hon såg ut att ha något att berätta. Och när jag kom in i korridoren och gick mot skåpet så sprang hon mot mig.

- Johanna! Sa hon och jag nickade mot henne med ett leende.

Jag gick och låste upp skåpet och hon nästan hängde på mig.

- Jag har fest på fredag, snälla kan du komma?! Sa hon och jag funderade. Kanske kunde jag be Zayn hänga med? Jag tyckte själv väldigt bra om idéen. Men då kanske han gillar Melina mer än mig. Då kanske han dissar mig och går till Melina och sen ska jag vara den där deppiga tjejen som aldrig fick den där killen som hon skulle kunnat dö för, för det fick hennes vän. Nej, det kanske inte är en så bra idé.

- Ja det tror jag.

- BRA! Ta med dig killar & Hannah får hänga på om hon vill.

- Vilka killar? Och varför ska jag ta med killar? Frågade jag och hon suckade fast med ett flin.

- Men hallå, en fest är ju ingen fest utan killar och bara en massa brudar ellerhur?

- Nej du har rätt. Sa jag och tog ut böcker och låste sedan skåpet.

-  Förresten. Jag har faktiskt skaffat kille! Sa hon och jag tittade ivrigt på henne.

- Va? VEM DÅ?! Sa jag och röck tag i henne. Hon la fingret på sin underläpp och log generat.

- Han kommer på festen, du får se då. Sa hon och jag kunde bara inte stå ut med att inte få veta vem det var. Ska jag veta, ska jag veta nu!

Hon gav mig en kram och gick sedan mot sin lektion. Själv hade jag några minuters hål på morgonen idag. Hannah har redan gått in på sin lektion så jag satte mig på en bänk ensam och läste på en blogg igen. Elever gick förbi och pratade om olika saker. Jag gillar min skola, vad jag vet är det ingen mobbing alls. Bara bråk ibland, men det är ganska kul att kolla på, om jag får säga det.

- Hej. Sa en bekant röst och jag slet blicken från displayen och tittade upp. Det var Zayn. Jag  tappade talförmågan för några sekunder och nästan stirrade på honom. Vad skulle jag säga? Det var som att jag blev varm i hela kroppen och fick fjärilar i magen. Så som man sa när man var ett litet barn. En liten flicka med flätor och kjol. Jag log mot honom utan att säga ett ord. Kanske verkade jag konstig?

- Vad gör du här helt ensam? Frågade han och flinade lite mot mig.

- Ehm.. Jag har hål & det va liksom bara skönt att sätta sig ner en stund. Svarade jag och han nickade instämmande.

- Det är skönt att vara ensam ibland. La han till och jag höll med.

Det blev en liten tystnad och blickar kastades på oss när folk gick förbi. Jag skulle absolut inte ha något emot om nån jävel spred ett rykte om att vi var ett par, för det vore bara underbart för då skulle tanken slå Zayn och han kanske skulle tycka det lät som en bra och härlig idé att kanske bli ihop med mig.

Jag kollade klockan och insåg att jag måste gå till lektionen. Jag plockade ner böckerna i väskan och reste mig upp.

- Ska du gå? Frågade han lite besviket och jag nickade.

- Ja.

Han ryckte på axlarna och jag kunde inte låta bli. Det var som att en hunger inom mig bara drog upp honom på bena och drog in honom i en varm kram. Tanken att göra så existerade inte, det bara hände lixom. Han verkade inte ha så mycket emot det och det kändes underbart.

Jag gick med enkla steg genom korridoren och vände sedan om.  Festen! Jag ska fråga honom om festen! Jag gick tillbaka till honom och log mot honom, jag log med hela ansiktet och kände mig fånig.

-  Du. Sa jag och han log brett mot mig och nickade.

- Jaa Johannis?

- Haha.. Vad ska du göra på fredag? Frågade jag sedan och han ryckte på axlarna. YES! Bara han inte kommer på något och bangar så jag kommer dit helt foreveralone.

- Har du lust att hänga med på fest, hos Melina? Frågade jag och log med ögonen mot honom så att han skulle känna att han verkligen inte kunde säga nej. Han nickade.

- Ja gärna! Ska jag ta med några kompisar? Frågade han och jag ryckte på axlarna.

- Om du vill. Jag tar med mig Hannah bara. Och då hänkar väl Harry. Sa jag och han kollade på mig med en undrande blick.

- Vad menar du?

- Men har han inte berättat om igårkväll?

- NEJ?! Vadå, vad har hänt? Frågade han ivrigt och jag skrattade lite.

- Dom kysstes. Det var så gulligt! Sa jag och han kollade på mig med en speciell blick som fick mig att bli helt knäsvag. En blick som gjorde mig så sugen på att få kyssa honom. Få sätta mig i hans knä och känna hur hans händer vilar på mina höfter och mina armar hänger runt hans hals. Precis som i en film. Men han nickade bara och jag kände att det inte var någon idé så jag gick till lektionen som den där osäkra Johanna, jag kände mig så dålig. Så feg. Så värdelös. Så osexig. Så dum.

- Hejdå, ses imorrn. Sa jag med ett leende på läpparna.

- aa det gör vi, tjarå! Svarade han och sedan klickade jag bort samtalet och la mobilen på sängen bredvid mig.

Jag undrar vad Hannah gör, vi måste ju verkligen snacka om det här! Jag tog upp mobilen och slog in hennes nummer som jag kunde helt utantill. Jag tröck den mot örat och lyssnade otåligt på signalerna. Hon svarade inte. Hon brukar alltid svara, det spelar ingen roll vad hon gör. Men jag kan vänta, hon skickar nog ett sms alldeles strax för det gör hon alltid!

min mobil vibrerade i jeansfickan hela tiden. Jag suckade och läste på displayen. allrabästavän stog det. Det är Johanna. Hon har ringt 2 gånger nu. Men jag kan inte svara, precis det beslöt jag när jag såg hur Harry bara var några meter ifrån mig. Jag la ifrån mig mobilen och hälsade på honom.

- Hej. Sa han och gav mig en kram. Jag trodde aldrig att jag skulle få dras in i en av hans underbara kramar. Jag drog in hans doft och började tänka på alla saker jag bara babblat på om honom. Hur underbar han var, hur bra vi skulle vara tillsammans. Jag har kanske drömt alldeles för mycket, eller så kanske det bara är förseende. Eller vad det nu heter. Han log mot mig när vi släppte taget och jag log mot honom. Det blev en pinsam tystnad men sen började vi snacka som att det inte var något speciellt alls att vi satt bredvid varandra i Stockholm City på en stentrappa.

- Oj! Sa han när han tittade på sin mobil. Jag sneglade på skärmen.

- Vadå?

- Jag måste dra tror jag. Sa han och jag blev lite besviken. Varför måste han gå? Det här är ju mysigt & hur underbart som helst. Jag ville inte att han skulle gå men jag svarade "okej" som att det inte var nåt besvärligt. Alls. Fast det var helt tvärtom. Vi reste oss upp och han drog in mig i en varm kram igen. Ett leende spred sig på mina läppar. Sedan gick han och jag tittade efter honom när han gick. Han var bara så perfekt. Sen gick jag åt andra hållet. Det hände inte så mycket mellan just oss, men det var bara helt awesome att få träffa honom. En hand la sig på min axel och vände på mig, jag tittade förvånat på personen som var Harry. Han la händerna på mina kinder och gav mig en lång och härlig kyss. Hela jag blev alldeles varm inombords. Helt lycklig.